Mitt så kallade liv börjar om

Idag börjar mitt nya liv.
Denna utnötta fras brukar innebära en positiv ny sundare inställning till livet i vanlig folkmun. Men när jag säger det är det fanimej inte med glädje i rösten utan med ett litet uns av bitterhet. Mitt nya liv innebär att jag inte har någon lektion att passa, jag har inget jobb att gå till, jag har inga pengar, jag har snart ingen lägenhet och det är fortfarande vinter ute.

MEN, nu är inte jag trots allt inte av den negativa sorten. Jag är mer av "det löser sig"-typen. Därför deppar jag måttligt. Om man ska se positivt på min nya nyttolösa tillvaro ser jag mycket som i längden kan vara positivt. Jag får tid över till att skriva och rita. Det kostar ingenting. Jag kan spela gitarr och bli bra på det. Jag kan träna och bli fit som fan. Få fastaste stjärten i stan och sen lagom till dess dra härifrån. Känns värdigt.
Jag har gott om tid att planera vad jag ska göra sen, när den lilla detaljen med jobb är uppstyrd. Jag kan tänka mig vadsomhelst förutom att klä av mig för främmande män.
Lite kräsen måste man få vara.

Även om mycket är lite upp och ner ibland så har jag tilltro till att gud-jäveln styr upp det här åt mig. Jag har faktiskt betalat för mig på bussen åtminstone hälften av gångerna den senaste månaden. Det borde innebära ett visst mått av karma-tillskott.

Framtidsönskelista:
- Ett jobb där jag kan jobba 100 % och bli rik som fan på två månader
- I slutet av Mars dra till Barcelona med Carro
- Hitta en fresh sliten men charmig lägenhet i någon trevlig gränd med ett bageri under och en snäll tant till granne som bjuder på spansk husmanskost, röker pipa och berättar om sin tid på sjön
- Ett jobb i Barcelona där man får vara ute mycket.
- Skriva färdigt på mitt roman-projekt
- Resa vidare från Barcelona till någon annan härlig plats.
- Komma på vad som är meningen med allt.
- Gifta mig.

Ja ja. Det gick lite fort där i slutet. Men vad fan. Livet är kort och vill man gifta sig kan man inte stå och tveka men ena foten i ingenmansland och andra i tvåsamhetens förlorade uppoffrande land, utan då jävlar får man bestämma sig. Tror jag. Jag har rätt lite erfarenhet av äktenskap. Som man kan förstå. Min kropp går av i skrevet när jag står och väger med fötterna i dom där olika länderna.

Dagens teckning kom till i ett ytterst bittert tillstånd för ett tag sen.



Hejdå på er.