min ömma moder har varit i det bedre landet
av nordens länder
och köpt hem lite proviant till sin dotter.
ost och
röd pölse.
ja vad ska man säga,
man blir rörd av bara tanken på att det
just nu
står en mycket utsökt dansk lagrad ost i kylen
och väntar på mig.
min släkting i danmark har tydligen
skjutit djur i afrika
och låtit stoppat upp ett
slags hjort-liknande huvud
tillhörande ett slags hjort-liknande
djur han skjutit
för att sätta på väggen.
vilken grej.
så onödigt när man kan
köpa huvuden på blocket.
skjuta djur när det redan är
så många skjutna.
kanske blev han tagen av allt
där på savannen.
kanske kände han sig som David Sjölander
han som skjöt elefanten.
fan vet hur man skulle reagera där
på afrikanska
höglandet med en bössa i hand
och khakifärgade brallor
och solen gassande i ryggen.
kanske skulle jag vilja hävda mig
som i western filmerna
och skjuta ett djur eller två
för att få heder och respekt.
ta med kropparna hem och sen
röka min pipa in en läderfåtölj
medan jag beundrar kadavren på mitt golv.
vem fan vet.
i fredags var jag på kalas
och temat var 80-tal.
åtminstone på maten.
flygande jakob och
päronhalvor med after eight
har jag inte ätit sen 90-talets början.
min farmor brukade laga det,
och kassler med ananas och ris.
hon hade alltid en lite stolt framtoning,
farmor,
när hon serverade det.
en "jag kan också vara modern"-ton.
det kunde hon gott ha.
jag tror jag underskattat 80-talet.
eftersöker en restaurang
som bara serverar mat från 80-talet
på porslin från 80-talet
med spegelväggar i varenda jävla vrå
och kaffemuggar med grå och rosa streck.
var finns det?
förmodligen bara i danmark.
det ante mig.
resten av fredagsnatten
gled jag omkring på ett par
alldeles för stora rullskridskor
i cirklar runt de som dansade.
kände mig lite som mobbaren
som åker runt runt
och retas med den i mitten.
bara det att de var många i mitten
och jag var ensam.
så jag var liksom mobbaren
som var ensam och lite utanför.
och lite störig säkert.
sen åkte jag in i väggen
och så kom en låt
jag inte kunde rulla till
utan att spåra ur
så jag snörde av.
idag på spårvagnen
tyckte jag mig se någon varelse
i periferin på sätet bredvid mig
och jag skulle ljuga om jag sa
att jag inte hajade till.
sneglade försiktigt och såg
att det var
solen
som gjorde skuggor mot olika saker
utanför fönstret när vi åkte.
jag blev rädd för solen.
potentiell slutsats 1:
vintern har varit för lång.
potentiell slutsats 2:
jag är vampyr.
potentiell slutsats 3:
västtrafik är inblandat i något jävligt skumt.
so long cherie.
söndag 30 januari 2011
lördag 29 januari 2011
för lam
ny favoritsynd: lathet
den utövar jag just nu
till den grad
att jag kommer komma för sent till
filmfestivals-premiären.
det är ju ett rent helvete
att jag inte börjat röra på mig
än.
jag kanske blivit förlamad!?
favoritsynd bubblare: "förlamad"
den utövar jag just nu
till den grad
att jag kommer komma för sent till
filmfestivals-premiären.
det är ju ett rent helvete
att jag inte börjat röra på mig
än.
jag kanske blivit förlamad!?
favoritsynd bubblare: "förlamad"
fredag 28 januari 2011
torsdag 27 januari 2011
moon-shiner
snart är det vår.
alla människor är könlösa från början-
from the very beginning.
det luktar inte bra i mitt kök.
mitt kök har inget luktsinne.
min soffa är slut.
moon-shiner med dylan är bra skit
tack anders.
ibland drömmer jag sjuka saker
som inte kommer hända.
om tårtor jag klättrar ner i
och hoppar upp ur
och säger tjoohoooo
iklädd randig tight dräkt.
godnatt älskade godnatt.
alla människor är könlösa från början-
from the very beginning.
det luktar inte bra i mitt kök.
mitt kök har inget luktsinne.
min soffa är slut.
moon-shiner med dylan är bra skit
tack anders.
ibland drömmer jag sjuka saker
som inte kommer hända.
om tårtor jag klättrar ner i
och hoppar upp ur
och säger tjoohoooo
iklädd randig tight dräkt.
godnatt älskade godnatt.
tisdag 25 januari 2011
rådjur
det vankas filmfestival.

jag blev nästan påkörd tre gånger idag
plus
att jag nästan sprang ner en stackars tant,
eller det var väl inte så synd om henne egentligen
men det kunde ha blivit det
om jag varit tyngre och haft sämre kroppskontroll.
allt detta på grund av
KYLAN.
den jävla bitande kylan som tar sig innanför
kragen och vantarna och glipan som är liten
men tillräckligt stor
mellan mina byxor och skor.
så jag tittade ner och gick snabbt rakt ut i vägar
och rakt på tanter, således.
klarade mig bra trots allt
den korta biten från spårvagnen och hem
den biten är kort
men känns så lång
i januari.
i hissen tänkte jag att;
nu jävlar ska jag svänga ihop något
av det styckade rådjuret jag har i kylen,
den fräscha färskpotatisen,
dillen från min dill-trädgård jag har i badrummet.
vinbärsgelén jag själv gjorde av bären jag plockat
i vinbärsbusken som omringar min siden-säng
och till efterätt drar jag till med
glaserade äpplen från edens lustgård.
smakar av det hela med ett årgångsvin
från jesus kristus sista dagar
som jag kom över förra veckan i en kiosk nära mig.
glad i hågen
med tom
men förväntansfull mage
drog jag på ugnen och kastade fram stekpannor och andra
grejer som kan vara bra att ha vid matlagning
till exempel en radio
och ett mått.
decilitermått och ögonmått och dylikt.
drog duktigt upp kylskåpsdörren och ut for en burk marmelad
på min randiga strumpa och med fasa
upptäckte jag att jag har haft inbrott i kylskåpet
för rådjuret var borta
och potatisen
och vinbärsgelén
äpplena
och vinet
min högtidliga middag jag planerat
att ställa till med i all enkelhet
kändes helt förställd.
i min aftonblåsa avnjöt jag från soffkanten
ett stekt ägg
en skinkmacka
och en påse ostbågar.
till det:
en norrlands guld direkt från burken.
ska det vara på detta viset,
tänkte jag,
med den ljumma ölen mot gommen
och ostbågsrester under naglarna.
blir låsbyte imorgon samt lönnskjutande av första närmsta rådjur.
här på Linné kryllar det av dom små liven.
nu, om ni ursäktar, ska jag sänka mig ned i mina sidenlakan
i min gigantiska single-bed
iförd min negligé
och där ska jag dofta på vinbärsrankorna medan
månens ljus lyser igenom
där grenarna bildar hål.
och å så fager jag är där jag ligger
och trängs med månen och alla hålen.
hejjävladå.
jag blev nästan påkörd tre gånger idag
plus
att jag nästan sprang ner en stackars tant,
eller det var väl inte så synd om henne egentligen
men det kunde ha blivit det
om jag varit tyngre och haft sämre kroppskontroll.
allt detta på grund av
KYLAN.
den jävla bitande kylan som tar sig innanför
kragen och vantarna och glipan som är liten
men tillräckligt stor
mellan mina byxor och skor.
så jag tittade ner och gick snabbt rakt ut i vägar
och rakt på tanter, således.
klarade mig bra trots allt
den korta biten från spårvagnen och hem
den biten är kort
men känns så lång
i januari.
i hissen tänkte jag att;
nu jävlar ska jag svänga ihop något
av det styckade rådjuret jag har i kylen,
den fräscha färskpotatisen,
dillen från min dill-trädgård jag har i badrummet.
vinbärsgelén jag själv gjorde av bären jag plockat
i vinbärsbusken som omringar min siden-säng
och till efterätt drar jag till med
glaserade äpplen från edens lustgård.
smakar av det hela med ett årgångsvin
från jesus kristus sista dagar
som jag kom över förra veckan i en kiosk nära mig.
glad i hågen
med tom
men förväntansfull mage
drog jag på ugnen och kastade fram stekpannor och andra
grejer som kan vara bra att ha vid matlagning
till exempel en radio
och ett mått.
decilitermått och ögonmått och dylikt.
drog duktigt upp kylskåpsdörren och ut for en burk marmelad
på min randiga strumpa och med fasa
upptäckte jag att jag har haft inbrott i kylskåpet
för rådjuret var borta
och potatisen
och vinbärsgelén
äpplena
och vinet
min högtidliga middag jag planerat
att ställa till med i all enkelhet
kändes helt förställd.
i min aftonblåsa avnjöt jag från soffkanten
ett stekt ägg
en skinkmacka
och en påse ostbågar.
till det:
en norrlands guld direkt från burken.
ska det vara på detta viset,
tänkte jag,
med den ljumma ölen mot gommen
och ostbågsrester under naglarna.
blir låsbyte imorgon samt lönnskjutande av första närmsta rådjur.
här på Linné kryllar det av dom små liven.
nu, om ni ursäktar, ska jag sänka mig ned i mina sidenlakan
i min gigantiska single-bed
iförd min negligé
och där ska jag dofta på vinbärsrankorna medan
månens ljus lyser igenom
där grenarna bildar hål.
och å så fager jag är där jag ligger
och trängs med månen och alla hålen.
hejjävladå.
Etiketter:
djur,
ensamhet,
Fantasi,
serier,
Sverker Olofson
mardrömmen
en gång drömde jag en dröm
på temat
att vara eller att icke vara.
det var för längesen men jag kom och tänka på den idag när
vi såg american psyko med kinesisk text.
jag vakande som vanligt i min säng
gick upp
åkte till universitet
gick in i salen
och satte mig bredvid en kursare som heter chatarina.
frågade henne om hon läst artikeln som vi skulle ha läst.
hon tittade jättekonstigt på mig
och frågade om jag var ny på kursen.
jag sa att det var jag inte
vi har känt varandra i tre år sa jag.
hon blev obekväm och log ett leende som var av sorten
"lilla vän, du är förvirrad".
blev lite kall inombords.
så kom carro in i salen och jag vinkade
sätt dig här-vinken.
men hon satte sig inte vid mig.
jag blev så orolig.
vad är fel?
skulle skicka henne ett textmeddelande
och tog fram telefonen
men alla mina kontakter var borta.
mitt hjärta slog och jag kände kyla från tårna upp i huvudet.
gick ut ur aalen och ringde min syseter.
hon svarade som vanligt och jag sa
hej syrran det är jag!
vem?
jag! din syster!
naej nu har du nog ringt fel, jag har ingen syster.
va? men.. men..
sen lade hon på.
tungan kändes som en utomkroppslig del av mig
mitt saliv som klister
mina fingrar kalla ut i fingerspetsarna
min panna svettig.
jag satte mig ner och slog numret till min bror.
grät och sa
brorsan, något är fel!
Maria?
neeeej det är jag!!
vem?
jag fick inte luft och
genom den olidliga tystnaden
bad han mig kontrollera numret
och lade på.
jag ringde mamma.
hon var så söt
så snäll precis som mamma är
men jag var inte hennes dotter
hon har bara två barn.
hon ger mig numret
till en psykiatrisk avdelning
medan jag ligger i korridoren och är helt utom mig.
är plötsligt i min lägenhet
måste hitta mig
mitt namn
jag.
alla foton där jag finns med
finns jag inte med på.
jag är inte där.
jag letar i panik i lådor och skåp
efter räkningar, papper,
något där jag existerar
men mitt namn finns ingenstans.
bläddrar i fotoalbum
jag finns inte där.
allt ser ut som vanligt
men jag är inte där.
sen vaknade jag.
ringde mamma så fort jag vaknade
medan hjärtat slog.
hon var min mamma
jag var hennes dotter.
det var längesen jag drömde det här
men det var horribelt
så obeskrivligt verkligt.
när jag berättade om det idag
kände jag känslorna
från drömmen.
maktlösheten och det ofattbara.
i flera veckor efter drömmen ville jag maniskt
diskutera faktumet
hur vi människor blir till
först i relation till någon annan
med mina vänner.
utan relationer är vi ingen.
vi finns inte.
kanske borde jag inte
läsa mer socialkonstruktivism.
godnatt.
på temat
att vara eller att icke vara.
det var för längesen men jag kom och tänka på den idag när
vi såg american psyko med kinesisk text.
jag vakande som vanligt i min säng
gick upp
åkte till universitet
gick in i salen
och satte mig bredvid en kursare som heter chatarina.
frågade henne om hon läst artikeln som vi skulle ha läst.
hon tittade jättekonstigt på mig
och frågade om jag var ny på kursen.
jag sa att det var jag inte
vi har känt varandra i tre år sa jag.
hon blev obekväm och log ett leende som var av sorten
"lilla vän, du är förvirrad".
blev lite kall inombords.
så kom carro in i salen och jag vinkade
sätt dig här-vinken.
men hon satte sig inte vid mig.
jag blev så orolig.
vad är fel?
skulle skicka henne ett textmeddelande
och tog fram telefonen
men alla mina kontakter var borta.
mitt hjärta slog och jag kände kyla från tårna upp i huvudet.
gick ut ur aalen och ringde min syseter.
hon svarade som vanligt och jag sa
hej syrran det är jag!
vem?
jag! din syster!
naej nu har du nog ringt fel, jag har ingen syster.
va? men.. men..
sen lade hon på.
tungan kändes som en utomkroppslig del av mig
mitt saliv som klister
mina fingrar kalla ut i fingerspetsarna
min panna svettig.
jag satte mig ner och slog numret till min bror.
grät och sa
brorsan, något är fel!
Maria?
neeeej det är jag!!
vem?
jag fick inte luft och
genom den olidliga tystnaden
bad han mig kontrollera numret
och lade på.
jag ringde mamma.
hon var så söt
så snäll precis som mamma är
men jag var inte hennes dotter
hon har bara två barn.
hon ger mig numret
till en psykiatrisk avdelning
medan jag ligger i korridoren och är helt utom mig.
är plötsligt i min lägenhet
måste hitta mig
mitt namn
jag.
alla foton där jag finns med
finns jag inte med på.
jag är inte där.
jag letar i panik i lådor och skåp
efter räkningar, papper,
något där jag existerar
men mitt namn finns ingenstans.
bläddrar i fotoalbum
jag finns inte där.
allt ser ut som vanligt
men jag är inte där.
sen vaknade jag.
ringde mamma så fort jag vaknade
medan hjärtat slog.
hon var min mamma
jag var hennes dotter.
det var längesen jag drömde det här
men det var horribelt
så obeskrivligt verkligt.
när jag berättade om det idag
kände jag känslorna
från drömmen.
maktlösheten och det ofattbara.
i flera veckor efter drömmen ville jag maniskt
diskutera faktumet
hur vi människor blir till
först i relation till någon annan
med mina vänner.
utan relationer är vi ingen.
vi finns inte.
kanske borde jag inte
läsa mer socialkonstruktivism.
godnatt.
Etiketter:
carro,
Drömmar,
Min bror,
Min syster,
worst case scenario
söndag 23 januari 2011
synden
dödsynderna ordnade efter favorit först.
1. Frosseri
2. Lust
3. Lättja
4. Vrede
5. Girighet
6. Avund
7. Högmod
Synd-bubblare:
Lathet
idag träffade jag brorsan efter 6 hårda veckor i vietnam.
vi hann inte prata så mycket om det,
men han berättade att han åkte på fest med tre australiensare
rätt ut i ingenstans
på moped.
det ante mig.
1. Frosseri
2. Lust
3. Lättja
4. Vrede
5. Girighet
6. Avund
7. Högmod
Synd-bubblare:
Lathet
idag träffade jag brorsan efter 6 hårda veckor i vietnam.
vi hann inte prata så mycket om det,
men han berättade att han åkte på fest med tre australiensare
rätt ut i ingenstans
på moped.
det ante mig.

elefanten
det är synd att jag inte
tar upp trådar jag själv lägger ut.
det gäller alla avseenden i livet
insåg jag nu när jag skrev det,
men jag syftade här på ett specifikt sådant-
nämligen denna blogg eller vad fan det kallas.
saker jag hade kunnat knyta an till
spunnit vidare på
fortsatt berätta om:
tråd nr 1:
kvinnan och mannen på bussen förra fredagen
(kan inte länka till det inlägget ÅTERIGEN)
som hade flera olika kötträtter hemma i kylen
om hungern skulle falla på.
Hon ville ut och öla men inte han, minns ni?
hursomhelst, tre dagar senare såg jag dom på 7ans ölhall
de åt lövbiff och drack öl och såg spontana och lyckliga ut.
jag tyckte det var fint.
jag drack också en öl där om sanningen ska fram.
tråd nr 2:
idag såg jag filmen förtrollad
som den entusiastiske biblotikarien
så ivrigt pratade om i tisdags.
på måndag ska jag gå raka vägen till biblioteket
och berätta för honom.
knyta an till tråden.
det var inte den bästa filmen jag sett
men heller inte den sämsta.
tråd nr 3:
igår läste jag en artikel i GP om en djurkonservator
som tydligen stoppat upp de flesta djuren på naturhistoriska.
David Sjölander.
förmodligen jeanette´s (djurkonservator jag skrev om) förebild
och stora idol.
elefanten ni vet, den har han gjort
och en massa andra.
skjutit och skurit upp och tömt och fyllt.
1949 gav naturhistoriska honom en packe sedlar och sa
david!
far till afrika
kom hem med en elefant
stoppa upp den
så som ingen annan gjort.
och det gjorde han.
han var en riktig äventyrare
därute på savannen
kan man tänka sig.
på jakt efter att mörda så han kunde få leva ut sin hobby.
cursed by nature
var han, david.
han fick mycket beröm för elefanten.
än idag finns knappt ingen så bra konserverad elefant
tydligen.
(knappt är ett viktigt ord i den meningen)
två månader efter mästerverket dog han
knall och fall.
han kanske kände sig klar.
"jag måste stoppa upp en elefant för att få frid"
kanske han tänkte.
ungefär som jag måste lära mig gångertabellen.
ungefär så kanske.
ska nog skriva en låt om David Sjölander.
godnatt
tar upp trådar jag själv lägger ut.
det gäller alla avseenden i livet
insåg jag nu när jag skrev det,
men jag syftade här på ett specifikt sådant-
nämligen denna blogg eller vad fan det kallas.
saker jag hade kunnat knyta an till
spunnit vidare på
fortsatt berätta om:
tråd nr 1:
kvinnan och mannen på bussen förra fredagen
(kan inte länka till det inlägget ÅTERIGEN)
som hade flera olika kötträtter hemma i kylen
om hungern skulle falla på.
Hon ville ut och öla men inte han, minns ni?
hursomhelst, tre dagar senare såg jag dom på 7ans ölhall
de åt lövbiff och drack öl och såg spontana och lyckliga ut.
jag tyckte det var fint.
jag drack också en öl där om sanningen ska fram.
tråd nr 2:
idag såg jag filmen förtrollad
som den entusiastiske biblotikarien
så ivrigt pratade om i tisdags.
på måndag ska jag gå raka vägen till biblioteket
och berätta för honom.
knyta an till tråden.
det var inte den bästa filmen jag sett
men heller inte den sämsta.
tråd nr 3:
igår läste jag en artikel i GP om en djurkonservator
som tydligen stoppat upp de flesta djuren på naturhistoriska.
David Sjölander.
förmodligen jeanette´s (djurkonservator jag skrev om) förebild
och stora idol.
elefanten ni vet, den har han gjort
och en massa andra.
skjutit och skurit upp och tömt och fyllt.
1949 gav naturhistoriska honom en packe sedlar och sa
david!
far till afrika
kom hem med en elefant
stoppa upp den
så som ingen annan gjort.
och det gjorde han.
han var en riktig äventyrare
därute på savannen
kan man tänka sig.
på jakt efter att mörda så han kunde få leva ut sin hobby.
cursed by nature
var han, david.
han fick mycket beröm för elefanten.
än idag finns knappt ingen så bra konserverad elefant
tydligen.
(knappt är ett viktigt ord i den meningen)
två månader efter mästerverket dog han
knall och fall.
han kanske kände sig klar.
"jag måste stoppa upp en elefant för att få frid"
kanske han tänkte.
ungefär som jag måste lära mig gångertabellen.
ungefär så kanske.
ska nog skriva en låt om David Sjölander.
godnatt
Etiketter:
djur,
film,
konstigt,
möten,
uppstoppade djur
fredag 21 januari 2011
mysen
jag läser i tidningen,
ja, jag läser tidningen ibland,
att i falkenberg har man byggt
en betongbunker i trädgården till ett boende för funktionshindrade,
där en pojke,
ett barn alltså,
tvångsplacerades lite på en höft sådär
för att begrunda sina hyss
eller något annat hittepå
när han blev för svår för personalen att hantera.
bunkern kallas MYSEN och består av 4 kvm betong i kvadrat.
när han lyckades klättra ur
bygger man ett högre staket.
mysigt.
mysigt som fan att bli frihetsberövad
på grund av ett funktionshinder som personalen
är för inkompetenta för att förstå sig på.
fredagsmys på en helt ny nivå.
I Österrike rånar en man banker
maskerad till Obama.
eller?
och Fritzl, ni minns han mysiga farbrorn
med faiblesse för bunkrar och
systematisk pedofili på sina egna barn,
hans hus ska rivas tycks det.
det är dags, säger man.
i mellerud har en 70-årig kvinna kastat ägg
på en 80-årig mans dörrmatta
varpå hon brottades ner av en polis och
det hela blev rätts-sak.
eh VA?
sen när var inte detta det mest upplyftande man läst i en tidning?
gamla människor som kastar ägg, var har de varit hela mitt liv?!
men eftersom denna händelse är den mest dramatiska som hänt mellerud
sedan Palmes torgmöte för 30 år sen så klart som fan det blev drama.
det kändes som om de levde
melleruds-poliserna.
de ville tjäna lagen.
göra livet surt för gamla
och ha något att komma med.
alla ska ha något att komma med
på andras bekostnad.
så jobbar vi,
människorna.
och så har Björn Ranelid
gått med i tv-programmet från helvetet,
presenterat av patriarkatet,
för att citera Liv Strömqvist-
Lets dance
ihop med lite andra plastfigurer
även kallade "kändisar".
jag undrar lite om den där MYSEN
kanske kunde vara en bra idé ändå
att slänga in i lets dance konceptet.
Lets dance- i MYSEN med björn ranelid!?
whos dancing now, hahahahahaha?
ah men ni fattar min poäng.
världen är sig lik.
typiskt världen.
själv kan jag inte sluta tänka på vad tysken berättade för mig.
att i tyskland där han kommer ifrån, kan man åka skidor in i tjeckien.
bara sådär.
tyskland-
vips
tjeckien.
det är information jag kan hantera.
det är lagom.
adieu
ja, jag läser tidningen ibland,
att i falkenberg har man byggt
en betongbunker i trädgården till ett boende för funktionshindrade,
där en pojke,
ett barn alltså,
tvångsplacerades lite på en höft sådär
för att begrunda sina hyss
eller något annat hittepå
när han blev för svår för personalen att hantera.
bunkern kallas MYSEN och består av 4 kvm betong i kvadrat.
när han lyckades klättra ur
bygger man ett högre staket.
mysigt.
mysigt som fan att bli frihetsberövad
på grund av ett funktionshinder som personalen
är för inkompetenta för att förstå sig på.
fredagsmys på en helt ny nivå.
I Österrike rånar en man banker
maskerad till Obama.
eller?
och Fritzl, ni minns han mysiga farbrorn
med faiblesse för bunkrar och
systematisk pedofili på sina egna barn,
hans hus ska rivas tycks det.
det är dags, säger man.
i mellerud har en 70-årig kvinna kastat ägg
på en 80-årig mans dörrmatta
varpå hon brottades ner av en polis och
det hela blev rätts-sak.
eh VA?
sen när var inte detta det mest upplyftande man läst i en tidning?
gamla människor som kastar ägg, var har de varit hela mitt liv?!
men eftersom denna händelse är den mest dramatiska som hänt mellerud
sedan Palmes torgmöte för 30 år sen så klart som fan det blev drama.
det kändes som om de levde
melleruds-poliserna.
de ville tjäna lagen.
göra livet surt för gamla
och ha något att komma med.
alla ska ha något att komma med
på andras bekostnad.
så jobbar vi,
människorna.
och så har Björn Ranelid
gått med i tv-programmet från helvetet,
presenterat av patriarkatet,
för att citera Liv Strömqvist-
Lets dance
ihop med lite andra plastfigurer
även kallade "kändisar".
jag undrar lite om den där MYSEN
kanske kunde vara en bra idé ändå
att slänga in i lets dance konceptet.
Lets dance- i MYSEN med björn ranelid!?
whos dancing now, hahahahahaha?
ah men ni fattar min poäng.
världen är sig lik.
typiskt världen.
själv kan jag inte sluta tänka på vad tysken berättade för mig.
att i tyskland där han kommer ifrån, kan man åka skidor in i tjeckien.
bara sådär.
tyskland-
vips
tjeckien.
det är information jag kan hantera.
det är lagom.
adieu
Etiketter:
Björn Ranelid,
gubbar,
idioti,
tanter,
Tv-idioti
roten till allt ont
KTB
vilken underbar plats för
fokus, koncentration
lärande
upplysning.
dagens insikt,
dagens "det ante mig":
"Under 1800-talet kom äktenskapsbildningen för de flesta grupper i befolkningen att grundas på andra bedömningar än rent ekonomiska.
Föreställningen om
Den Romantiska Kärleken, som
först fick fäste i de borgerliga grupperna,
spreds så småningom till de flesta samhällsklasser".
(citat hämtat ur Anthony Giddens, "intimitetens omvandling" S. 31.)
svaret på min fråga;
vem fan uppfann romantiken och monogamin,
är kort och gott
Borgarna
vilket jag innerst inne hade på känn.
men som den moderna människa jag är
ville jag inte basunera ut några förutfattade meningar
som inte baserats på fakta.
nu är det fakta.
svart på vitt.
borgarna kom på det.
behöver jag säga att jag har
extremt höga förväntningar
på den här kursen jag läser?
jag och min selektiva syn.
vilken underbar plats för
fokus, koncentration
lärande
upplysning.
dagens insikt,
dagens "det ante mig":
"Under 1800-talet kom äktenskapsbildningen för de flesta grupper i befolkningen att grundas på andra bedömningar än rent ekonomiska.
Föreställningen om
Den Romantiska Kärleken, som
först fick fäste i de borgerliga grupperna,
spreds så småningom till de flesta samhällsklasser".
(citat hämtat ur Anthony Giddens, "intimitetens omvandling" S. 31.)
svaret på min fråga;
vem fan uppfann romantiken och monogamin,
är kort och gott
Borgarna
vilket jag innerst inne hade på känn.
men som den moderna människa jag är
ville jag inte basunera ut några förutfattade meningar
som inte baserats på fakta.
nu är det fakta.
svart på vitt.
borgarna kom på det.
behöver jag säga att jag har
extremt höga förväntningar
på den här kursen jag läser?
jag och min selektiva syn.
onsdag 19 januari 2011
8 tankar
här ligger jag på soffan
och tänker på lite saker.
tanke nr 1:
tänk om allt jag uppskattar i livet
bara är en social konstruktion
skapad av en föreställning om hur saker och ting
ska vara
tack vare, eller på grund av
rasterna i skolan
alkoholdebut
sandlådorna på dagis
tidningen OKEJ
nyheterna
serietidningar
reklamfilmer
popmusik
filmen höstlegender
bob dylan
tanke nr 2:
om man är själv,
är man då ensam
per automatik?
tanke nr 3:
hur går Robyn tillväga
när hon skapar sin musik?
hanterar hon alla elektroniska
musikprogram nödvändiga för hennes låtar?
tanke nr 4:
jag borde blivit byggarbetare.
garanterad jobb
bra lön och
så känner man att man bygger något
som folk har behov av
direkt.
insats-verkan. inga konstigheter.
tanke nr 5:
jorden är jävligt stor.
tanke nr 6:
jag önskar jag hade en påse chips
precis här på min lilla mage
som jag kunde plocka ur,
tugga
tills påsen är slut.
tanke nr 7:
jag har fanimej en påse chips
i skafferiet!
vad är oddsen??!!
tanke nr 8:
ibland slutar blir allt bra till slut.
och tänker på lite saker.
tanke nr 1:
tänk om allt jag uppskattar i livet
bara är en social konstruktion
skapad av en föreställning om hur saker och ting
ska vara
tack vare, eller på grund av
rasterna i skolan
alkoholdebut
sandlådorna på dagis
tidningen OKEJ
nyheterna
serietidningar
reklamfilmer
popmusik
filmen höstlegender
bob dylan
tanke nr 2:
om man är själv,
är man då ensam
per automatik?
tanke nr 3:
hur går Robyn tillväga
när hon skapar sin musik?
hanterar hon alla elektroniska
musikprogram nödvändiga för hennes låtar?
tanke nr 4:
jag borde blivit byggarbetare.
garanterad jobb
bra lön och
så känner man att man bygger något
som folk har behov av
direkt.
insats-verkan. inga konstigheter.
tanke nr 5:
jorden är jävligt stor.
tanke nr 6:
jag önskar jag hade en påse chips
precis här på min lilla mage
som jag kunde plocka ur,
tugga
tills påsen är slut.
tanke nr 7:
jag har fanimej en påse chips
i skafferiet!
vad är oddsen??!!
tanke nr 8:
ibland slutar blir allt bra till slut.
biblotikarien
idag hände lite roliga saker.
rolig sak nr 1.
jag cyklade på asfalten
och såg en del gräs där snön gett upp.
snart börjar det snöa som fan igen
så man får njuta av det lilla.
rolig sak nr 2.
världens mest entusiastiske biblotikarie.
entusiastisk till barnfilmer.
tecknade.
jag vet verkligen inte varför denna biblotikarie
började berätta för mig
om det han berättade.
jag gick fram till disken och frågade något
som jag brukar fråga biblotikarier
typ
var finns böckerna
eller nåt sånt.
en biobiljett ramlade ur min plånbok
och han frågade om filmen var bra
jag sa att den var det
men att den var mörk och hemsk.
kanske såg han en antydan till oro i mina ögon.
oro inför det som komma skall nu med studier
och nya salar och skrivare att förstå sig på.
så han började berätta om när han och hans sambo
deras grannar
grannarnas barn
och hans barn
var på bio och skulle se råttatoille.
kände mig säker eftersom jag sett den filmen
och gärna ville ha nåt att komma med
i den eventuellt kommande diskussionen.
men det var inte råttatoille han ville berätta om,
utan en annan film som hade visats som reklam
innan huvudfilmen började.
förtrollad heter den.
och sen berättade han
ingående
om upplägget för filmen
förtrollad.
och jag blev verkligen som förtrollad
av att han gick in så för det han berättade.
och precis när det vart som mest spännande i historien
så slutade han och sa att jag får hyra filmen
för att se hur den slutar.
sen såg jag att kön bakom mig vuxit
men alla lyssnade och ingen var stressad.
lite förtrollat.
jag ska hyra den och gå tillbaka och prata med honom om den.
han förtjänar det.
rolig sak nummer 3.
jag köpte den sista korven seven eleven hade att bjuda
och sen såg jag en serietidning när jag satt och åt korven
där i min ensamhet.
en serietidning jag länge velat ha
men inte hittat.
så skulle jag betala den men mannen i kassan
tittade förvirrat
och sa att han inte visste vad den kostade,
och han hade något fräckt dataspel där bakom disken
som han ville spela
istället för att stå och dividera bort tiden
med mig
så han frågade vad jag ville bjuda
och jag sa 25 kr
han var affärsman och avslutade affären på 30 kr.
det var ett kap för jag vet att den kostade 59 kr.
jag såg det men sa inget.
kalla mig tjuvaktig
eller listig.
jag läste min serietidning inne på
seven eleven med den sista korven
i handen.
det var en fin stund.
några tråkiga saker hände också
till exempel blev jag osams med
skrivaren
kopiatiorn
och tre datorer
på biblioteket när jag skulle skriva ut
viktiga dokument.
men efter tre timmar hade jag löst det.
känner mig rätt hemma där nu.
har besvärat alla som jobbar där
så man kan säga att vi har fått kontakt.
imorgon börjar skolan
och min klänning ligger nystruken och väntar.
hejrå
rolig sak nr 1.
jag cyklade på asfalten
och såg en del gräs där snön gett upp.
snart börjar det snöa som fan igen
så man får njuta av det lilla.
rolig sak nr 2.
världens mest entusiastiske biblotikarie.
entusiastisk till barnfilmer.
tecknade.
jag vet verkligen inte varför denna biblotikarie
började berätta för mig
om det han berättade.
jag gick fram till disken och frågade något
som jag brukar fråga biblotikarier
typ
var finns böckerna
eller nåt sånt.
en biobiljett ramlade ur min plånbok
och han frågade om filmen var bra
jag sa att den var det
men att den var mörk och hemsk.
kanske såg han en antydan till oro i mina ögon.
oro inför det som komma skall nu med studier
och nya salar och skrivare att förstå sig på.
så han började berätta om när han och hans sambo
deras grannar
grannarnas barn
och hans barn
var på bio och skulle se råttatoille.
kände mig säker eftersom jag sett den filmen
och gärna ville ha nåt att komma med
i den eventuellt kommande diskussionen.
men det var inte råttatoille han ville berätta om,
utan en annan film som hade visats som reklam
innan huvudfilmen började.
förtrollad heter den.
och sen berättade han
ingående
om upplägget för filmen
förtrollad.
och jag blev verkligen som förtrollad
av att han gick in så för det han berättade.
och precis när det vart som mest spännande i historien
så slutade han och sa att jag får hyra filmen
för att se hur den slutar.
sen såg jag att kön bakom mig vuxit
men alla lyssnade och ingen var stressad.
lite förtrollat.
jag ska hyra den och gå tillbaka och prata med honom om den.
han förtjänar det.
rolig sak nummer 3.
jag köpte den sista korven seven eleven hade att bjuda
och sen såg jag en serietidning när jag satt och åt korven
där i min ensamhet.
en serietidning jag länge velat ha
men inte hittat.
så skulle jag betala den men mannen i kassan
tittade förvirrat
och sa att han inte visste vad den kostade,
och han hade något fräckt dataspel där bakom disken
som han ville spela
istället för att stå och dividera bort tiden
med mig
så han frågade vad jag ville bjuda
och jag sa 25 kr
han var affärsman och avslutade affären på 30 kr.
det var ett kap för jag vet att den kostade 59 kr.
jag såg det men sa inget.
kalla mig tjuvaktig
eller listig.
jag läste min serietidning inne på
seven eleven med den sista korven
i handen.
det var en fin stund.
några tråkiga saker hände också
till exempel blev jag osams med
skrivaren
kopiatiorn
och tre datorer
på biblioteket när jag skulle skriva ut
viktiga dokument.
men efter tre timmar hade jag löst det.
känner mig rätt hemma där nu.
har besvärat alla som jobbar där
så man kan säga att vi har fått kontakt.
imorgon börjar skolan
och min klänning ligger nystruken och väntar.
hejrå
måndag 17 januari 2011
lördag 15 januari 2011
fredag 14 januari 2011
champagne supernova
på bussen hem från min syster satt ett välklätt medelålders par.
hon ville liksom inte riktigt åka hem än.
hon föreslog en öl på en pub
kanske en bit mat.
han sa att det fanns både
köttfärsbiffar
köttbiffar (!)
och entrecote hemma om de skulle vara hungriga.
lyllos dom!
vem fan har både köttbiffar
OCH köttfärsbiffar, samt entrecote hemma?
ville fråga men fegade ur.
alltid denna urfegning.
om en vecka kommer min bror hem
från sin tripp i Vietnam.
sist jag kollade med honom
sa han att panflöjt var det enda han lyssnade på
och så skulle han
sy upp en champagnefärgad kostym
så han verkar vara som vanligt,
lillpågen.
adiosss
hon ville liksom inte riktigt åka hem än.
hon föreslog en öl på en pub
kanske en bit mat.
han sa att det fanns både
köttfärsbiffar
köttbiffar (!)
och entrecote hemma om de skulle vara hungriga.
lyllos dom!
vem fan har både köttbiffar
OCH köttfärsbiffar, samt entrecote hemma?
ville fråga men fegade ur.
alltid denna urfegning.
om en vecka kommer min bror hem
från sin tripp i Vietnam.
sist jag kollade med honom
sa han att panflöjt var det enda han lyssnade på
och så skulle han
sy upp en champagnefärgad kostym
så han verkar vara som vanligt,
lillpågen.
adiosss
onsdag 12 januari 2011
hästen
fick en häst av lina.
ingen uppstoppad
men dock ganska verklighetstrogen
och mjuk.
inatt sov jag med den
men när jag vaknade hade den mystiskt nog
galopperat iväg ur min famn.
lite opålitlig med andra ord
men jag har ambitionen om att tämja den.
den heter bara hästen
än så länge.

hästen.
ja ja
ni tänker att den är långtifrån verklighetstrogen
jag vet att ni tänker det.
långtifrån.
men den galopperar iväg.
kalla det vad ni vill.
idag gav jag fingret åt denna förbannade vinter
och köpte sommarkläder
och jag tänker banne mig använda dom
redan nu.
sen gav jag fingret åt mitt konto
och gick och klippte av mig håret.
inte allt men en del.
frisören såg fokuserad och engagerad ut
och till följd av detta gick hon totalt bananas
med kniven över min lugg.
jag har nu en crossover-frisyr.
åttiotalshockeyspelare
möter 60-tals mods.
jag vet inte vad jag tycker
men jag ville känna att jag levde
när jag satt där i frisörstolen.
att det inte var någon fara att ändra lite.
det var en skön känsla
tills jag inspekterade frisyren noggrannare hemma.
men det växer ut.
saker växer.
hår
träd
och människor
ibland.
idag var jag på middag hos erica
min kompis
med några andra damer.
elin berättade en jätterolig historia
om en efterfest där toaletten
var fylld till brädden med frigolitbitar.
det gick inte att stänga dörren
knappt kissa.
vilken krydda till livet.
frigolit-livet.
jag och min frisyr har ett morgonmöte
med min dator och stockholms universitet morgon
och det mina vänner
kommer att bli en kamp.
alla dessa hemsidor
och system
och bits
som ska navigeras bland
och förstås
och brytas ner till fakta.
det är en kamp.
ingen uppstoppad
men dock ganska verklighetstrogen
och mjuk.
inatt sov jag med den
men när jag vaknade hade den mystiskt nog
galopperat iväg ur min famn.
lite opålitlig med andra ord
men jag har ambitionen om att tämja den.
den heter bara hästen
än så länge.
hästen.
ja ja
ni tänker att den är långtifrån verklighetstrogen
jag vet att ni tänker det.
långtifrån.
men den galopperar iväg.
kalla det vad ni vill.
idag gav jag fingret åt denna förbannade vinter
och köpte sommarkläder
och jag tänker banne mig använda dom
redan nu.
sen gav jag fingret åt mitt konto
och gick och klippte av mig håret.
inte allt men en del.
frisören såg fokuserad och engagerad ut
och till följd av detta gick hon totalt bananas
med kniven över min lugg.
jag har nu en crossover-frisyr.
åttiotalshockeyspelare
möter 60-tals mods.
jag vet inte vad jag tycker
men jag ville känna att jag levde
när jag satt där i frisörstolen.
att det inte var någon fara att ändra lite.
det var en skön känsla
tills jag inspekterade frisyren noggrannare hemma.
men det växer ut.
saker växer.
hår
träd
och människor
ibland.
idag var jag på middag hos erica
min kompis
med några andra damer.
elin berättade en jätterolig historia
om en efterfest där toaletten
var fylld till brädden med frigolitbitar.
det gick inte att stänga dörren
knappt kissa.
vilken krydda till livet.
frigolit-livet.
jag och min frisyr har ett morgonmöte
med min dator och stockholms universitet morgon
och det mina vänner
kommer att bli en kamp.
alla dessa hemsidor
och system
och bits
som ska navigeras bland
och förstås
och brytas ner till fakta.
det är en kamp.
måndag 10 januari 2011
tiger
jag tillbringade lördagskvällen
på parmiddag
i högsbo med en stor tigerfäll över mig
en med huvud och allt,
tillsammans med min älskling
som jag kallar bib.
låtsasdokumenterade spektaklet med en
super-8 kamera utan film.
här kan ni se filmen:
ja vad annars.
såg en clintan-film igår natt,
"den skoningslöse"
och tänkte på en del olika saker.
att det verkar ha varit lätt förr.
lätt att rätt och slätt
mäta sitt värde i att skjuta
ihjäl fasaner sådär lite på skoj
och den som sköt ner flest vann
hedern.
äran.
fast det var ju bara männen som
gjorde sånt.
just ja, jag är ju inte man
så vitt jag vet.
sen red de på hästar och var svettiga
fast det luktade inte.
kvinnorna var horor rakt igenom,
allihopa faktiskt,
som männen satte på till höger och vänster
eftersom det inte fanns liseberg
eller gröna lund på den tiden
var det det enda nöje som fanns.
men clintan var en hederssam man
som tackade nej till gratis hor.
fatta, tackade nej.
vilken man.
jag spånar lite nu på en anti-western film.
en eastern-film
där kvinnor från östeuropa står som ledare
över världen och rider omkring på fagra hästar
dricker sprit
och mäter sitt värde i vem som kan
sparka ihjäl flest höns i klackskor.
sen går de på bordell och knullar skiten ur männen
och kanske ristar in
"JAG ÄR ETT KUKHUVUD"
på någon stackars manshoras mage
som sen får skämmas inför sin hallicka
och kanske får fett med stryk
och sen ett straffskjut
i stjärten med brödkaveln.
men gud vad extremt
tänker ni.
fan va sjukt.
ehhhhjaaaa exakt.
nu ska jag lyssna på
"its a mans world"
och begrunda mina hyss.
på parmiddag
i högsbo med en stor tigerfäll över mig
en med huvud och allt,
tillsammans med min älskling
som jag kallar bib.
låtsasdokumenterade spektaklet med en
super-8 kamera utan film.
här kan ni se filmen:
ja vad annars.
såg en clintan-film igår natt,
"den skoningslöse"
och tänkte på en del olika saker.
att det verkar ha varit lätt förr.
lätt att rätt och slätt
mäta sitt värde i att skjuta
ihjäl fasaner sådär lite på skoj
och den som sköt ner flest vann
hedern.
äran.
fast det var ju bara männen som
gjorde sånt.
just ja, jag är ju inte man
så vitt jag vet.
sen red de på hästar och var svettiga
fast det luktade inte.
kvinnorna var horor rakt igenom,
allihopa faktiskt,
som männen satte på till höger och vänster
eftersom det inte fanns liseberg
eller gröna lund på den tiden
var det det enda nöje som fanns.
men clintan var en hederssam man
som tackade nej till gratis hor.
fatta, tackade nej.
vilken man.
jag spånar lite nu på en anti-western film.
en eastern-film
där kvinnor från östeuropa står som ledare
över världen och rider omkring på fagra hästar
dricker sprit
och mäter sitt värde i vem som kan
sparka ihjäl flest höns i klackskor.
sen går de på bordell och knullar skiten ur männen
och kanske ristar in
"JAG ÄR ETT KUKHUVUD"
på någon stackars manshoras mage
som sen får skämmas inför sin hallicka
och kanske får fett med stryk
och sen ett straffskjut
i stjärten med brödkaveln.
men gud vad extremt
tänker ni.
fan va sjukt.
ehhhhjaaaa exakt.
nu ska jag lyssna på
"its a mans world"
och begrunda mina hyss.
lördag 8 januari 2011
dovhjort
jag köpte saft, jag bara tog en flaska
och tyckte den var jättegod.
min syster kom hit och upplyste mig lite.
just den sorten var tydligen den saften i sverige med
flest tillsatser och minst bär.
inga bär alls.
inget äkta saftigt
bara tillsatser
och jag älskade den.
tyckte den smakade toppen.
det är lite roligt
och hemskt på samma gång.
igår gick jag på koncert för mig själv
Khoma heter dom.
det var jag och en massa seriösa pojkar i luvtröjor.
en och annan tjej också,
tjej till en kille i luvtröja alltså,
som egentligen inte gillade bandet
utan bara killen.
jag vet det.
jag har varit hon.
jag har följt med och låtsats
tycka om bandet.
men igår var det bara jag och mig själv
och jag gick för jag tyckte dom var bra.
jag gjorde det för min skull.
det var en kick.
sen åkte jag till andra långgatan
och där utanför träffade jag på en kille
med storhetsvansinne
matthias hette han
som sa
erkänn du är bra på att hångla
jag ba
aa.
han ba
får jag ditt nummer?
ja ba:
naej.
han ba
ha ha ha ha du är rolig får jag ditt nummer nu
jag ba
naej.
sen gick jag in och pratade om bajs
med en jätterolig tjej som hette sara.
tack och lov.
jag vet inte riktigt varför jag kom hem så sent.
jag gick lite omvägar.
hoppades väl på att något skulle hända
men bortsett från ett träd som blåste lite misstänksamt lojt
var det inte mycket anmärkningsvärt att notera.
igår såg jag en dovhjort.
inte på väg från andra lång
utan i skogen.
fan vad fint dom springer.
lätt.
och tyckte den var jättegod.
min syster kom hit och upplyste mig lite.
just den sorten var tydligen den saften i sverige med
flest tillsatser och minst bär.
inga bär alls.
inget äkta saftigt
bara tillsatser
och jag älskade den.
tyckte den smakade toppen.
det är lite roligt
och hemskt på samma gång.
igår gick jag på koncert för mig själv
Khoma heter dom.
det var jag och en massa seriösa pojkar i luvtröjor.
en och annan tjej också,
tjej till en kille i luvtröja alltså,
som egentligen inte gillade bandet
utan bara killen.
jag vet det.
jag har varit hon.
jag har följt med och låtsats
tycka om bandet.
men igår var det bara jag och mig själv
och jag gick för jag tyckte dom var bra.
jag gjorde det för min skull.
det var en kick.
sen åkte jag till andra långgatan
och där utanför träffade jag på en kille
med storhetsvansinne
matthias hette han
som sa
erkänn du är bra på att hångla
jag ba
aa.
han ba
får jag ditt nummer?
ja ba:
naej.
han ba
ha ha ha ha du är rolig får jag ditt nummer nu
jag ba
naej.
sen gick jag in och pratade om bajs
med en jätterolig tjej som hette sara.
tack och lov.
jag vet inte riktigt varför jag kom hem så sent.
jag gick lite omvägar.
hoppades väl på att något skulle hända
men bortsett från ett träd som blåste lite misstänksamt lojt
var det inte mycket anmärkningsvärt att notera.
igår såg jag en dovhjort.
inte på väg från andra lång
utan i skogen.
fan vad fint dom springer.
lätt.
torsdag 6 januari 2011
les amours imaginaire
asfalten.
jag saknar den.
och gräset.
jag går till haga bion.
jag går dit två timmar innan filmen börjar
för jag har inget annat att göra.
ingen tid att passa
ingenstans att vara
så jag är på kino.
äter en soppa.
läser en bok.
tittar på människorna.
tänker inte direkt rosenskimrande tankar
men heller inte dåliga.
tänker att det är ganska bra att sitta ensam.
inte behöva lyssna
eller prata
eller sätta sig in i något
eller tycka det ena eller andra.
det är en ynnest antar jag
att trivas
att nöja sig
med monologen i huvudet.
sen såg jag filmen
och kände mig rätt urblåst efteråt.
den var inte blytung
den förändrande inte mitt liv
men det var i mina ögon
ett mästerverk
rent berättarmässigt.
(om jag visste hur man gör en länk
så skulle jag, men jag vet inte det
men kolla här för den fantastiska trailern
http://www.lesamoursimaginaires.com/)
jag gillar verkligen när vägen fram
är målet,
det viktiga,
och inte slutet.
slut är oviktiga
onödiga att fokusera på.
efteråt blev jag sugen på cigaretter
fast jag inte ens röker
jag blev sugen på att vara bög
fast jag inte är man
jag blev sugen på att ta hem
han i filmen med lockigt hår
och där är jag inte ett dugg förvånad.
han var vacker
och svår att förstå sig på
och han är en karaktär i en film
den sorten är jag på det hela taget svag för.
sen gick jag ut från kino
och stod i snön ett slag
och funderade på vad nästa drag skulle bli.
men ingen spelplan dök upp så jag tog med mig bob dylan
hem och letade asfalt på marken.
tänkte att jag sett för mycket film
och att mina förväntningar på livet
sällan
eller aldrig
sammanfaller med filmerna.
och jag vill att det ska vara som i filmerna
för jag är naiv och har jättelite annat att bry mig om
i min tillvaro att jag ägnar tid åt att tänka
på filmscener och på mitt liv som filmscener.
unna mig det.
en dag kommer jag inte ha tid.
idag gjorde jag musik till lejonlåten.
använde nästan alla ackord jag kan.
dom här ackorden kan jag:
am
em
dm
g
c
f
d
e
a
den blev lite trasslig ibland att spela,
låten
men strängt taget är jag nöjd.
jag gjorde den själv
det är inte alla som gjort en låt.
det är många före mig som gjort det,
måhända bättre,
men det är många som inte gjort det alls.
man kan säga att jag ligger lite före
vissa.
lite efter andra.
nu ska jag andas i mitt munspel.
jag saknar den.
och gräset.
jag går till haga bion.
jag går dit två timmar innan filmen börjar
för jag har inget annat att göra.
ingen tid att passa
ingenstans att vara
så jag är på kino.
äter en soppa.
läser en bok.
tittar på människorna.
tänker inte direkt rosenskimrande tankar
men heller inte dåliga.
tänker att det är ganska bra att sitta ensam.
inte behöva lyssna
eller prata
eller sätta sig in i något
eller tycka det ena eller andra.
det är en ynnest antar jag
att trivas
att nöja sig
med monologen i huvudet.
sen såg jag filmen
och kände mig rätt urblåst efteråt.
den var inte blytung
den förändrande inte mitt liv
men det var i mina ögon
ett mästerverk
rent berättarmässigt.
(om jag visste hur man gör en länk
så skulle jag, men jag vet inte det
men kolla här för den fantastiska trailern
http://www.lesamoursimaginaires.com/)
jag gillar verkligen när vägen fram
är målet,
det viktiga,
och inte slutet.
slut är oviktiga
onödiga att fokusera på.
efteråt blev jag sugen på cigaretter
fast jag inte ens röker
jag blev sugen på att vara bög
fast jag inte är man
jag blev sugen på att ta hem
han i filmen med lockigt hår
och där är jag inte ett dugg förvånad.
han var vacker
och svår att förstå sig på
och han är en karaktär i en film
den sorten är jag på det hela taget svag för.
sen gick jag ut från kino
och stod i snön ett slag
och funderade på vad nästa drag skulle bli.
men ingen spelplan dök upp så jag tog med mig bob dylan
hem och letade asfalt på marken.
tänkte att jag sett för mycket film
och att mina förväntningar på livet
sällan
eller aldrig
sammanfaller med filmerna.
och jag vill att det ska vara som i filmerna
för jag är naiv och har jättelite annat att bry mig om
i min tillvaro att jag ägnar tid åt att tänka
på filmscener och på mitt liv som filmscener.
unna mig det.
en dag kommer jag inte ha tid.
idag gjorde jag musik till lejonlåten.
använde nästan alla ackord jag kan.
dom här ackorden kan jag:
am
em
dm
g
c
f
d
e
a
den blev lite trasslig ibland att spela,
låten
men strängt taget är jag nöjd.
jag gjorde den själv
det är inte alla som gjort en låt.
det är många före mig som gjort det,
måhända bättre,
men det är många som inte gjort det alls.
man kan säga att jag ligger lite före
vissa.
lite efter andra.
nu ska jag andas i mitt munspel.
onsdag 5 januari 2011
kajorna
på televisionen berättade dom att
6o fåglar,
kajor,
trillat ner och dött
från himlen samtidigt.
Det talas om ett slags kollektivt självmord
alternativt stress
alternativt nyårsraketer som skrämt ihjäl dem
alternativt en liga,
en fågel-liga
ute efter att mörda
oskyldiga kajor.
så vitt vi vet var de oskyldiga.
kanske var dom fyllekajor.
(personlig teori)
denna nyhet väckte hursomhelst några spörsmål.
1. Människor överlag hatar kajor.
vi förbannar dom, deras bajs och deras läten
hela deras existens vore oss helt egal
TILLS
60 stycken kollektivt trillar av pinn.
då ba:
stackars fåglar,
näeee va hemskt
vart är världen på väg
osv.
2. oavsett vad som utlöste denna mystiska händelse
av ovastående listade
sannolika
och osannolika
alternativ ställer jag mig frågan:
vart fan är världen på väg?
det här är läskigare än harry potter.
det här är inte en dokumentär om det nya samhällets
faror
eller en naturfilm om den moderna jordens
kommande negativa effekter på djur.
Det här ÄR en effekt.
In real life.
det är svettigt.
man gapar och finner inga ord.
djuren säger ifrån.
eller någon ond sadistisk jävel säger ifrån
mot kajorna.
men som vi alla vet är naturen stark
så jag funderar på vad motreaktionen kommer att bli
mot människorna.
kanske är det krig i kikarsiktet.
djurkriget.
parentes: undrar om de kommer stoppa upp en kaja?
varnande exempel för kommande generationer?
använd inte droger
efter att ha kollat på hitchcooks "fåglarna"-
ni kan ha ihjäl 60 kajor
och vakna med jordens ångest.
kanske håller jorden sin bana imorgon
kanske inte.
6o fåglar,
kajor,
trillat ner och dött
från himlen samtidigt.
Det talas om ett slags kollektivt självmord
alternativt stress
alternativt nyårsraketer som skrämt ihjäl dem
alternativt en liga,
en fågel-liga
ute efter att mörda
oskyldiga kajor.
så vitt vi vet var de oskyldiga.
kanske var dom fyllekajor.
(personlig teori)
denna nyhet väckte hursomhelst några spörsmål.
1. Människor överlag hatar kajor.
vi förbannar dom, deras bajs och deras läten
hela deras existens vore oss helt egal
TILLS
60 stycken kollektivt trillar av pinn.
då ba:
stackars fåglar,
näeee va hemskt
vart är världen på väg
osv.
2. oavsett vad som utlöste denna mystiska händelse
av ovastående listade
sannolika
och osannolika
alternativ ställer jag mig frågan:
vart fan är världen på väg?
det här är läskigare än harry potter.
det här är inte en dokumentär om det nya samhällets
faror
eller en naturfilm om den moderna jordens
kommande negativa effekter på djur.
Det här ÄR en effekt.
In real life.
det är svettigt.
man gapar och finner inga ord.
djuren säger ifrån.
eller någon ond sadistisk jävel säger ifrån
mot kajorna.
men som vi alla vet är naturen stark
så jag funderar på vad motreaktionen kommer att bli
mot människorna.
kanske är det krig i kikarsiktet.
djurkriget.
parentes: undrar om de kommer stoppa upp en kaja?
varnande exempel för kommande generationer?
använd inte droger
efter att ha kollat på hitchcooks "fåglarna"-
ni kan ha ihjäl 60 kajor
och vakna med jordens ångest.
kanske håller jorden sin bana imorgon
kanske inte.
sanningen
jag har skrivit en låt-text.
jag var
tyvärr
helt seriös
när jag skrev den.
den kan nog finslipas lite
men man ska inte underskatta råmaterial.
den balanserar gravt mellan
något kent-aktigt
och något pretentiöst sprunget ur lite för mycket vin.
jag har alltid tyckt att den gränsen är hårfin.
jag har alltid uppskattat ironi också
och att inte ta sig själv så allvarligt.
så här bjuder jag nu
en kommande hit
förmodligen
vad annars.
VI SKA VARA SOM LEJON
"Vi ska vara stilla
Vi ska vara för evigt
som en synvilla
som statyer,
som klockor som stannat,
som solnedgången
som uppstoppade djur
Glänsande, eviga
I vår mysiga bur
Och missuppfattade av alla
Varandras mongon
Varandras allierade
Vi ska vara
som lejonet på gripsholms slott."
ni som inte sett lejonet på gripsholms slott
jag föreslår en googling.
jag tror på det här.
ska bara tonsätta den.
kanske kan spinna vidare på slotts-temat.
tomma rum
ekon
mörker
hemligheter.
det känns pop-sångsaktigt.
ja, förövrigt har jag tänkt mycket på djur
idag med.
att vi är som djur
när vi är och gör.
och på att monogami är ett människans påhitt
sprunget ur något religiöst fanatiskt hittepå
om att vi inte ska vara djuriska helt öppet
och föröka oss hit och dit
så därför ska man ha en vid sin sida.
en och samma
förevigt
och om man pillar på förbjuden frukt
är det skamvrån som gäller
fastän vi älskar förbjuden frukt
för vi är djur.
och så har det blivit vår nya religion-
kärleken
och jakten på den.
den eviga
den rena
flykten från ensamheten
mot tvåsamheten.
popsångerna basunerar ut det.
"du och jag"
"vi ska bli"
hela mänskligheten är manipulerad av
popmusiken och nån jävla fanatisk präst som ba:
nu ska vi va två!
hallå!
en och en,
förena er,
förgrena er,
förädla era gener
men bara med varandra
inte med andra,
fastän ni vill.
jag sitter på sanningen
fattar ni det förihelvete!??
fan.
jag har knäckt koden.
da vinci koden var småpotatis.
dan brown spelar i en annan liga.
det här är grejer!
hela världen kommer lösas upp
lösas fri
från tvåsamhetens bojor
och sen ska vi leva lyckliga
ensamma tillsammans!
ett enda hippiekollektiv.
gigantiska matlag
och fria gränser.
vad säger ni
är ni med mig?!!
peppa!
alone together forever!
jag var
tyvärr
helt seriös
när jag skrev den.
den kan nog finslipas lite
men man ska inte underskatta råmaterial.
den balanserar gravt mellan
något kent-aktigt
och något pretentiöst sprunget ur lite för mycket vin.
jag har alltid tyckt att den gränsen är hårfin.
jag har alltid uppskattat ironi också
och att inte ta sig själv så allvarligt.
så här bjuder jag nu
en kommande hit
förmodligen
vad annars.
VI SKA VARA SOM LEJON
"Vi ska vara stilla
Vi ska vara för evigt
som en synvilla
som statyer,
som klockor som stannat,
som solnedgången
som uppstoppade djur
Glänsande, eviga
I vår mysiga bur
Och missuppfattade av alla
Varandras mongon
Varandras allierade
Vi ska vara
som lejonet på gripsholms slott."
ni som inte sett lejonet på gripsholms slott
jag föreslår en googling.
jag tror på det här.
ska bara tonsätta den.
kanske kan spinna vidare på slotts-temat.
tomma rum
ekon
mörker
hemligheter.
det känns pop-sångsaktigt.
ja, förövrigt har jag tänkt mycket på djur
idag med.
att vi är som djur
när vi är och gör.
och på att monogami är ett människans påhitt
sprunget ur något religiöst fanatiskt hittepå
om att vi inte ska vara djuriska helt öppet
och föröka oss hit och dit
så därför ska man ha en vid sin sida.
en och samma
förevigt
och om man pillar på förbjuden frukt
är det skamvrån som gäller
fastän vi älskar förbjuden frukt
för vi är djur.
och så har det blivit vår nya religion-
kärleken
och jakten på den.
den eviga
den rena
flykten från ensamheten
mot tvåsamheten.
popsångerna basunerar ut det.
"du och jag"
"vi ska bli"
hela mänskligheten är manipulerad av
popmusiken och nån jävla fanatisk präst som ba:
nu ska vi va två!
hallå!
en och en,
förena er,
förgrena er,
förädla era gener
men bara med varandra
inte med andra,
fastän ni vill.
jag sitter på sanningen
fattar ni det förihelvete!??
fan.
jag har knäckt koden.
da vinci koden var småpotatis.
dan brown spelar i en annan liga.
det här är grejer!
hela världen kommer lösas upp
lösas fri
från tvåsamhetens bojor
och sen ska vi leva lyckliga
ensamma tillsammans!
ett enda hippiekollektiv.
gigantiska matlag
och fria gränser.
vad säger ni
är ni med mig?!!
peppa!
alone together forever!
Etiketter:
bitterhet,
djur,
ensamhet,
förvirring,
kärlek,
musik,
uppstoppade djur,
Vinhagga
tisdag 4 januari 2011
haj
googlar djurkonservator
och hittar en sida som är skrämmande.
Sveriges bästa konservator heter tydligen
jeanette och på hennes hemsida berättar hon att hon redan
som sjuåring samlade på djurlik
och klistrade ihop små skelett och konserverade möss och fåglar
och annat i sitt kök.
när hon som pryo fick vara på naturhistoriska
och sätta ihop en grävlingkranium
beskriver hon känslan som lyrisk.
ja.
jag vet inte
det låter lite skrämmande.
jag kanske måste distansera mig lite nu
snart
från djuren.
det här blev lite för mycket information,
det här med jeanette
blev lite magstarkt.
saftigt.
jag tycker att det luktar lite illa inne på naturhistorska
och så gillar jag inte saker som ligger i burkar,
inälvor eller bebisar eller vad det är.
jag gillar när djuren får vara fria
och ostörda.
jag gillar lite när naturen biter ifrån på oss
människor som förstör en massa också.
till exempel i epypten när hajen bet ifrån.
sa till på skarpen.
här bor jag!
sa den.
sen kom givetvis människorna och förstörde med ond bråd död
och sånt som människor sysslar med.
MÄN
män-niskor.
märk mina ord.
för övrigt brann det i huvudet på mig i natt
och när jag vaknade låg röken tjock i lägenheten.
påminde mig om att det är bra med brandvarnare
och andra varnare som varnar
för fara å färde
fara på färden
nu rider vi ut på fjärden.
tjohopp
och hittar en sida som är skrämmande.
Sveriges bästa konservator heter tydligen
jeanette och på hennes hemsida berättar hon att hon redan
som sjuåring samlade på djurlik
och klistrade ihop små skelett och konserverade möss och fåglar
och annat i sitt kök.
när hon som pryo fick vara på naturhistoriska
och sätta ihop en grävlingkranium
beskriver hon känslan som lyrisk.
ja.
jag vet inte
det låter lite skrämmande.
jag kanske måste distansera mig lite nu
snart
från djuren.
det här blev lite för mycket information,
det här med jeanette
blev lite magstarkt.
saftigt.
jag tycker att det luktar lite illa inne på naturhistorska
och så gillar jag inte saker som ligger i burkar,
inälvor eller bebisar eller vad det är.
jag gillar när djuren får vara fria
och ostörda.
jag gillar lite när naturen biter ifrån på oss
människor som förstör en massa också.
till exempel i epypten när hajen bet ifrån.
sa till på skarpen.
här bor jag!
sa den.
sen kom givetvis människorna och förstörde med ond bråd död
och sånt som människor sysslar med.
MÄN
män-niskor.
märk mina ord.
för övrigt brann det i huvudet på mig i natt
och när jag vaknade låg röken tjock i lägenheten.
påminde mig om att det är bra med brandvarnare
och andra varnare som varnar
för fara å färde
fara på färden
nu rider vi ut på fjärden.
tjohopp
måndag 3 januari 2011
söndag 2 januari 2011
teater
på bussen hem från jobbet
satt jag försjunken i en bok
om teater
kan man säga
blev påmind om verkligheten
när bussen stod stilla lite längre
än vad bussar brukar stå stilla.
lade då märke till att busschauffören spelade
tysk techno
högt.
högre än busschaufförer brukar spela
när de spelar radiosvkal.
de brukar inte spela tysk techno.
det var högt
tyskt.
samtidigt lade jag märke till varför vi stod stilla.
det stod en polisbil
framför bussen och blinkade med blåljusen
i takt till busschaufförens techno
och jag fann det underligt.
är de ett lag?
tänkte jag.
färgad av min bok
tyckte jag plötsligt att det hela kändes
som teater.
tyska technon
blåljusen
takten
och runt omkring började resenärer skruva på sig
och titta på varandra i en sorts gemensam bryddhet.
utbytte blickar.
skapade gemenskap och undrade också
om det var teater.
kanske.
när jag gått av bussen och gick hemåt
gick jag förbi en dam som stod i en refug
och pratade högt
med sig själv
hon sa:
det är fan förjävla dåligt
mapparna ska vara inne på fredag
hör du det
inte en dag efter fredag
fan.
FAN!
är det teater
tänkte jag.
när jag kom till min dörr hade mitt namn trillat av
min dörr.
mitt namn var borta och låg ingenstans.
som om jag inte bodde här längre.
som teater.
kanske världen vill att jag går mer på teater
börjar spela teater
skriva teater
brännande manus som inte slutar lyckligt.
bra teater är ångest.
en process.
inte en lättsam en.
nu spelar jag munspel
i min säng
och bryter tystnaden här
där jag bor
men som inget vet
för mitt namn är borta på dörren.
är det teater?
satt jag försjunken i en bok
om teater
kan man säga
blev påmind om verkligheten
när bussen stod stilla lite längre
än vad bussar brukar stå stilla.
lade då märke till att busschauffören spelade
tysk techno
högt.
högre än busschaufförer brukar spela
när de spelar radiosvkal.
de brukar inte spela tysk techno.
det var högt
tyskt.
samtidigt lade jag märke till varför vi stod stilla.
det stod en polisbil
framför bussen och blinkade med blåljusen
i takt till busschaufförens techno
och jag fann det underligt.
är de ett lag?
tänkte jag.
färgad av min bok
tyckte jag plötsligt att det hela kändes
som teater.
tyska technon
blåljusen
takten
och runt omkring började resenärer skruva på sig
och titta på varandra i en sorts gemensam bryddhet.
utbytte blickar.
skapade gemenskap och undrade också
om det var teater.
kanske.
när jag gått av bussen och gick hemåt
gick jag förbi en dam som stod i en refug
och pratade högt
med sig själv
hon sa:
det är fan förjävla dåligt
mapparna ska vara inne på fredag
hör du det
inte en dag efter fredag
fan.
FAN!
är det teater
tänkte jag.
när jag kom till min dörr hade mitt namn trillat av
min dörr.
mitt namn var borta och låg ingenstans.
som om jag inte bodde här längre.
som teater.
kanske världen vill att jag går mer på teater
börjar spela teater
skriva teater
brännande manus som inte slutar lyckligt.
bra teater är ångest.
en process.
inte en lättsam en.
nu spelar jag munspel
i min säng
och bryter tystnaden här
där jag bor
men som inget vet
för mitt namn är borta på dörren.
är det teater?
lördag 1 januari 2011
osten
min fixering vid ost
börjar anta rejält osunda proportioner.
här har man gått och lagt sig
borstat tänderna och allt
släckt lampan
och så plötsligt då
börjar jag tänka på en ostmacka
jag tänker
och tänker
tills jag blir tvungen att gå upp
fast det är nära noll grader i lägenheten
och bre fyra helt klockrena ostmackor
med ganska många lager ost
fler än folkhemssvensken
normalt har.
och jävlar vad goda dom var.
om jag fortsätter såhär
då kan jag verkligen börja omfamna ensamhetens
svala famn.
jag och min tjocka ost-kagge
forever
and ever.
börjar anta rejält osunda proportioner.
här har man gått och lagt sig
borstat tänderna och allt
släckt lampan
och så plötsligt då
börjar jag tänka på en ostmacka
jag tänker
och tänker
tills jag blir tvungen att gå upp
fast det är nära noll grader i lägenheten
och bre fyra helt klockrena ostmackor
med ganska många lager ost
fler än folkhemssvensken
normalt har.
och jävlar vad goda dom var.
om jag fortsätter såhär
då kan jag verkligen börja omfamna ensamhetens
svala famn.
jag och min tjocka ost-kagge
forever
and ever.
isarna
igår när det var dags för buffé och jag stod mellan renskaven och
tunnbrödsrullarna kläckte vi årets motto-
2011-vi klarar det själva.
jag sa också
2011-året då jag ska sluta skälva.
men det vet jag inte varför jag sa
jag skälver rätt lite
överlag.
eller så var det mitt undermedvetna som pratade,
skälvde därinne.
2011 blir också djuråret.
uppstoppade djur-året och
andra djur som man inte behöver interagera med-året.
det blir ärlighetens år.
ljuset i mörkret-året
göteborgs-året.
räven raskade över isen igår
raskade och gled på golvet och dansade
drack ur glas lite här och var
tjoade och så
som man gör på nyårsfest.
sen byttes det kostymer och jag tranformerades
från räv till blåhårig transa i gymnastikdräkt
men vad gjorde väl det.
någon högg av en hals på en flaska champagne.
sabrera kallas det.
man gör det med en sabel.
det råkar jag veta.
jag vet en del.
nu åker jag buss.
är i västerås.
här verkar dött
men det kanske inte är
just västerås fel.
idag är det mesta dött.
det är som slut på något
och vi väntar nu.
igår som alla andra nyår spelades marit bergmans
this is the year
och varje år tänker jag
JA, det här är året.
ja, i år!
yes!
varje år.
VARJE ÅR alltså.
hejdå försvinn inte under isen.
tunnbrödsrullarna kläckte vi årets motto-
2011-vi klarar det själva.
jag sa också
2011-året då jag ska sluta skälva.
men det vet jag inte varför jag sa
jag skälver rätt lite
överlag.
eller så var det mitt undermedvetna som pratade,
skälvde därinne.
2011 blir också djuråret.
uppstoppade djur-året och
andra djur som man inte behöver interagera med-året.
det blir ärlighetens år.
ljuset i mörkret-året
göteborgs-året.
räven raskade över isen igår
raskade och gled på golvet och dansade
drack ur glas lite här och var
tjoade och så
som man gör på nyårsfest.
sen byttes det kostymer och jag tranformerades
från räv till blåhårig transa i gymnastikdräkt
men vad gjorde väl det.
någon högg av en hals på en flaska champagne.
sabrera kallas det.
man gör det med en sabel.
det råkar jag veta.
jag vet en del.
nu åker jag buss.
är i västerås.
här verkar dött
men det kanske inte är
just västerås fel.
idag är det mesta dött.
det är som slut på något
och vi väntar nu.
igår som alla andra nyår spelades marit bergmans
this is the year
och varje år tänker jag
JA, det här är året.
ja, i år!
yes!
varje år.
VARJE ÅR alltså.
hejdå försvinn inte under isen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)