elefanten

det är synd att jag inte
tar upp trådar jag själv lägger ut.
det gäller alla avseenden i livet
insåg jag nu när jag skrev det,
men jag syftade här på ett specifikt sådant-
nämligen denna blogg eller vad fan det kallas.

saker jag hade kunnat knyta an till
spunnit vidare på
fortsatt berätta om:

tråd nr 1:
kvinnan och mannen på bussen förra fredagen
(kan inte länka till det inlägget ÅTERIGEN)
som hade flera olika kötträtter hemma i kylen
om hungern skulle falla på.
Hon ville ut och öla men inte han, minns ni?
hursomhelst, tre dagar senare såg jag dom på 7ans ölhall
de åt lövbiff och drack öl och såg spontana och lyckliga ut.
jag tyckte det var fint.
jag drack också en öl där om sanningen ska fram.

tråd nr 2:
idag såg jag filmen förtrollad
som den entusiastiske biblotikarien
så ivrigt pratade om i tisdags.
på måndag ska jag gå raka vägen till biblioteket
och berätta för honom.
knyta an till tråden.
det var inte den bästa filmen jag sett
men heller inte den sämsta.

tråd nr 3:
igår läste jag en artikel i GP om en djurkonservator
som tydligen stoppat upp de flesta djuren på naturhistoriska.
David Sjölander.
förmodligen jeanette´s (djurkonservator jag skrev om) förebild
och stora idol.
elefanten ni vet, den har han gjort
och en massa andra.
skjutit och skurit upp och tömt och fyllt.

1949 gav naturhistoriska honom en packe sedlar och sa
david!
far till afrika
kom hem med en elefant
stoppa upp den
så som ingen annan gjort.

och det gjorde han.
han var en riktig äventyrare
därute på savannen
kan man tänka sig.
på jakt efter att mörda så han kunde få leva ut sin hobby.
cursed by nature
var han, david.

han fick mycket beröm för elefanten.
än idag finns knappt ingen så bra konserverad elefant
tydligen.
(knappt är ett viktigt ord i den meningen)
två månader efter mästerverket dog han
knall och fall.
han kanske kände sig klar.

"jag måste stoppa upp en elefant för att få frid"
kanske han tänkte.

ungefär som jag måste lära mig gångertabellen.
ungefär så kanske.

ska nog skriva en låt om David Sjölander.
godnatt