osten

min fixering vid ost
börjar anta rejält osunda proportioner.
här har man gått och lagt sig
borstat tänderna och allt
släckt lampan
och så plötsligt då
börjar jag tänka på en ostmacka
jag tänker
och tänker
tills jag blir tvungen att gå upp
fast det är nära noll grader i lägenheten
och bre fyra helt klockrena ostmackor
med ganska många lager ost
fler än folkhemssvensken
normalt har.

och jävlar vad goda dom var.
om jag fortsätter såhär
då kan jag verkligen börja omfamna ensamhetens
svala famn.
jag och min tjocka ost-kagge
forever
and ever.