ett skjut

min ömma moder har varit i det bedre landet
av nordens länder
och köpt hem lite proviant till sin dotter.
ost och
röd pölse.
ja vad ska man säga,
man blir rörd av bara tanken på att det
just nu
står en mycket utsökt dansk lagrad ost i kylen
och väntar på mig.

min släkting i danmark har tydligen
skjutit djur i afrika
och låtit stoppat upp ett
slags hjort-liknande huvud
tillhörande ett slags hjort-liknande
djur han skjutit
för att sätta på väggen.
vilken grej.
så onödigt när man kan
köpa huvuden på blocket.
skjuta djur när det redan är
så många skjutna.
kanske blev han tagen av allt
där på savannen.
kanske kände han sig som David Sjölander
han som skjöt elefanten.
fan vet hur man skulle reagera där
på afrikanska
höglandet med en bössa i hand
och khakifärgade brallor
och solen gassande i ryggen.
kanske skulle jag vilja hävda mig
som i western filmerna
och skjuta ett djur eller två
för att få heder och respekt.
ta med kropparna hem och sen
röka min pipa in en läderfåtölj
medan jag beundrar kadavren på mitt golv.
vem fan vet.

i fredags var jag på kalas
och temat var 80-tal.
åtminstone på maten.
flygande jakob och
päronhalvor med after eight
har jag inte ätit sen 90-talets början.
min farmor brukade laga det,
och kassler med ananas och ris.
hon hade alltid en lite stolt framtoning,
farmor,
när hon serverade det.
en "jag kan också vara modern"-ton.
det kunde hon gott ha.

jag tror jag underskattat 80-talet.
eftersöker en restaurang
som bara serverar mat från 80-talet
på porslin från 80-talet
med spegelväggar i varenda jävla vrå
och kaffemuggar med grå och rosa streck.
var finns det?
förmodligen bara i danmark.
det ante mig.

resten av fredagsnatten
gled jag omkring på ett par
alldeles för stora rullskridskor
i cirklar runt de som dansade.
kände mig lite som mobbaren
som åker runt runt
och retas med den i mitten.
bara det att de var många i mitten
och jag var ensam.
så jag var liksom mobbaren
som var ensam och lite utanför.
och lite störig säkert.
sen åkte jag in i väggen
och så kom en låt
jag inte kunde rulla till
utan att spåra ur
så jag snörde av.

idag på spårvagnen
tyckte jag mig se någon varelse
i periferin på sätet bredvid mig
och jag skulle ljuga om jag sa
att jag inte hajade till.
sneglade försiktigt och såg
att det var
solen
som gjorde skuggor mot olika saker
utanför fönstret när vi åkte.
jag blev rädd för solen.

potentiell slutsats 1:
vintern har varit för lång.
potentiell slutsats 2:
jag är vampyr.
potentiell slutsats 3:
västtrafik är inblandat i något jävligt skumt.

so long cherie.