Thirteen days off.

Jag är typ tilbaka nu i mitt så kallade liv. Tillbaka från en liten paus där jag gömde mig i en grop av bomull och åt ostbågar och drack vin, levde på skratt. Jag var inte ensam när jag gjorde dethär. Men som sagt nu är jag uppe ur mjuka gropen och åter i vad som kanske är min verklighet. Vem fan vet.
Jag har bytt ut för stor ekande säng i Karlstad mot smal soffa i Göteborg inatt. Jag älskar Göteborg. Ingen annanstans är det så lätt att planka i kollektivtrafiken.
Så skön, nästan smyganarkistisk stämning här på västkusten.
Jag borde nog skriva en massa saker idag, nu. För jag har sjukt mycket roligt att berätta, men mina ögon är fulla av småsten, och dessutom är min kropp så tung och trött att jag måste stänga av systemet lite. Köpte en Tshirt nu precis föresten. 50 spänn,mörkgrön med bandtryck. Känns likte back to the roots. I like it. Imorgon blir det till att Planka runt i stan och få tiden att gå. Cant wait!

Hejj

En gång två gånger kräktes jag av känslor

Fick en fet flashback från förra hösten när jag under trötta steg vandrade till bussen alldeles för tidigt i morse. Guldträd i solsken, guld-sol, bussen som svischar förbi mig när jag är 30 sekunder för sen. Tröttheten i min kropp själ som är lika tung som bly metall kevlar.
Arbete som inte är gjort, besök i söta drömmars land som jag försummat totalt genom att ligga vaken och samla trötthet på hög. Så hög som jag skulle vilja vara så låg är jag.

Nej jag bara skojade jag är superpigg och glad. En glad pigg tjej i sina bästa år med rosor på kind och lätt i stegen och härligt sött sexigt fransk är jag och mitt liv. Liv liv dina kliv kommer och går som underliv. Tjohoo!

Ps. Jag är trött.
ps2. Jag har ljugit lite i den här texten.
ps3. Jkmnsfor oewkrfewå reirewt tr. sadmfsk

Best of Freud

Jag har inte dött. jag har bara haft fullt upp. I det riktiga livet alltså. Det utanför soffan och universitetet. Bland annat har jag varit i Stockholm. Sett en pjäs på dramaten och skrattat högt åt de dråpliga skämten. Jag gillar dråplig, dramatisk teatralisk humor. Tydligen. Och scenografi.
Jag har fått besök. Fin besök. Och det är roligt att umgås med Simon, så roligt att jag helt enkelt inte tycker det är lika roligt att sitta klistrad framför datorn i flera timmar som annrs är ett favoritnöje. Omväxling förnöjer. Helt klart. Jag hittade idag ett kvarglömt kollegieblock i biblioteket. Någon student som läser hälsopsykologi har glömt sina väl nerplitande anteckningar. Trist för henne (jo det är en hon, jag bara ser det på handstilen). Men jag kunde inte låta bli att tjuvkika lite i det. Och jag hittade en del intressant.
Hur man håller sig frisk:
1. Lyhördhet till sig själv
2. Kost, motion och vaccination.
3. Tillåta sig själv att ha känslor och ge utlopp för dem.

Om man bortser från nr 2, som jag helt och hållet har förkastat, så ligger jag väldigt bra till. Nr 1 och 3 är jag nämligen mycket bra, och flitig på att uföra dagligen. Så bra, att jag helt enkelt inte behöver bry mig om 2an. För jag blir så sällan sjuk. Och jag mår väldigt bra. Så precis som jag alltid hävdat, är inställning väldigt viktigt. Enligt dessa anteckningar, vilket inte är någon särsklit tillförlitlig källa, men hon skriver snyggt och det tyder på en viss seriositet.

Jag läser vidare och kommer till ett sycke som får mig att bli extremt exhalterad. Freud!
Jag gillar fan Freud. han var inte så dum. Han kanske var pervers och hade en del störningar men vem fan kan inte lägga sig i den kategorin?

Best of Freud:
Freud menar att driften styr människan.
Den starkaste driften är sex.
Människan föds ond.

Hurra alltså. Synd att inte Freud lever idag. Han borde åka på ålandskryssning. Där skulle han få löjligt bra belägg för sina teorier. Åtminstone när det gäller drifterna.
Onskan är det värre med. kanske sa han det fem i tre på en bar efter 10 öl. Är det inte så bevingade ord brukar uppkomma?

Jag tror jag ska skriva till gud och be om en intervju med Freud. Förresten fick jag svar på mitt mail jag skrev till gud, angående Freddie Mercury, och vad han tänkte när han skrev Bohemian Rhapsody. Publicerar svaret nedan:

Från: Gud
Till: Lily

Hej!
Kul att du hör av dig. Jag tar det som ett tecken på att du faktiskt visst tror på mig. Eller en viss del av dig, eftersom att du hör av dig. Men det får stå för mig.
Som svaret på din fråga om Freddie Mercury måste jag tyvär meddela att jag inte kan ge dig något svar. Freddie har flytt med en arabisk älskare, någonstans i öknen där de går en överlevnadskurs. De kommer nog att vara borta länge för han har hyrt ut sin lägenhet i andra hand till en saudiarabisk politiker. Om jag se Freddie lovar jag att ändå framföra din fråga.

Ps. Ja, jag gillar svampstuvning. Gärna med dill.

Mvh/Gud

Trouble is a friend of mine

Jag har avklarat en halv punkt på "att-göra-listan". Jag har sökt kurser till våren. Jättekonstiga kurser. Typ "sex och våld på film-vad gör det med vår omgivning?", grundkurs i drama, spanska, Litterturvetenskap, kreativt skrivande. Jaja. Ärligt talat har jag en dålig känsla inför våren 2010. Inte så att den kommer bli dålig nödvändigtvis, men väntan på den är dålig.
Jag skulle söka kurser även utanför Sveriges gränser, om jag får ett infall att lämna detta kalla gråa land, vilket jag med 110 procents säkerhet kommer att vilja. Men alla jävla hemsidor för de olika universiteten är så mentalt efterblivna så jag fattar ingenting. Nu skiter jag i det. Jag gör ett nytt försök imorgon. Nu blir det en tur till the system och en flaska rödtjut till ikväll. Det är ju torsdag.

Inatt drömde jag att jag köpte lycka. Jag langade upp sedlarna till en stor hand som stacks ner från himlen. Lyckan bestod av en segelbåt och öppet hav och att jag hade förmågan att styra vinden och tiden. Jag stannade bådadera och sen så badade vi. Länge. Jättelänge.

I can buy you

Jag satt i min soffa. Jag stickade och slötittade på allmänbildnande kulturellt korrekta program på svt PLAY. Nej det är ingen ovanlighet att jag varvar skrivandet och gitarrspelandet och dekadenta utekvällar på ankan med sådana helt acceptabla, nogot övermogna göromål.
Efter tre dokumentärer om torskarna i östersjön, homosexualitet i hederskulturer och talibanerna i Afghanistan varvade jag den hårda verkligeheten som blev aningen mycket för mig, med att se på talkshowen Skavlan.

Där intervjuades en forskare som kunde allt om Lycka. Hans forskarämne var lycka. Bara det gav mig rysningar. Han måste vara en fantastiskt fanatisk forskare som ger sig på ett så övergående ämne. Hursomhelst hade han kommit fram till, vad som i min världsbild framstår som en paradox- nämligen att lycka kan köpas för pengar. Han menade i den bemärkelsen, att man fortare tog sig ur en olycklig situation om man hade mycket pengar. Jag blev alldeles lam. Han var så otäck den här mannen, som kom med sådana påståenden. Han hade mått för det också. Han var extrem. Till exempel en krossad relation, skulle kosta 50.000 kr i månaden för den som var förkrossad, för att snabbast möjligt bli hel igen. Det är rätt mycket pengar det. En människa som led av ängslighet och oro i vardagen skulle behöva 150.000 kr i månaden för att bli lycklig snabbast möjligt.

För 10 miljoner kunde man köpa sig 20 krossade relationer. Jag inser olika saker när jag hör detta. Dels att jag har en hel del pengar att inhämta hos några stycken. Men kanske är jag också skyldig någon något, så det kanske går jämt ut ändå. Men en annan sak jag ponerade, var hur det skulle se ut om det fanns en lag. En paragraf. Om någon lämnar en annan i en relation eller ett äktenskap, får man fan hosta upp lite cash också. Dra sitt strå till den sargade stackarn i stacken på backen utan hopp eller livskraft. Ingjuta lite nytt liv i den lealösa kropp man krossat. Freedom is priceless, eller?
Fatta!

- Jag älskar dig inte längre. Men jag har redan genomfört en transaktion på 50.000 för den kommande månaden, så du kan ta ledigt och åka på en kryssning i karibien för att återhämta dig och äta och dricka gott. Ta med en vänninna. Och använd kondom. Ciao!

Jag är alldeles uppspelt nu av tanken på det här. Tänk, att människan är en så simpel varelse.
Men å andra sidan kan hela upplägget ha varit lite lymmigt. Forskaren var nämligen norsk, och studien var gjord på norrmän. Studien kom också fram till att norrmän är världens lyckligaste människor. Undrar hur mycket den människan tjänar, som i hemlighet bedriver affärsverksamhet med att inkassera pengar av människor som krossar hjärtan hit och dit. Indriver och ser till att de sårbara stackars satarna fortare kommer på fötter och slipper gå hos psykologer eller plåga sina vänner med att älta, och därmed snabbare kan komma ut i arbetslivet. För det förstår vi ju alla, att det är till en sådan verksamhet norges oljeförmögenhet går till. Olja blir till lycka och karibiska kryssningar och passionerat sex med främlingar som får en att glömma det förflutna.
Det krävs en norrman för att komma på det. Inte konstigt att de är lyckliga med sådana premisser. Jag ska nog flytta till Norge i höst. Det lutar åt det. För vad olycka som än drabbar mig kommer jag snabbt att bli lycklig igen, så fort jag skickat in ansökan till lyckofogden. Det är en win-win situation. Sådana gillar vi!
Nu ska jag fantisera lite mer om lyckliga norrmän och allt jag skulle gjort för mina uteblivna inbetalningar.

Time, slow down!

Saker att styra upp:
- Ett jobb (välbetalt som fan, helst)
- En budget (som jag ska hålla)
- En framtidsplan
- Söka kurser till våren om allt det ovanstående går åt helvete.

Även om den här listan ter sig relativt kort, är det ganska omfattande saker jag måste ta tag i.
Det känns som farbror Ågren år på väg att besöka mig BIG time. Måste ha prickat av åtminstone en av ovanstående punkter innan han kommer, så slipper jag skämmas alltför mycket.
Det finns massor av bra kurser. Kreativ mattvävning, emotionell intelligens, lär känna barnet i dig. Det är ju bara att välja och vraka. Ett vrak som vrakar, det kan inte bli dåligt.

Oj den gick sönder!

Det har varit dåligt med listor på sista tiden. Jag känner att det fordras en nu.
Här kommer listan på saker jag förstört:

- Jag var på kalas hos Niklas Klingvall i min klass. Året var väl 1992 och jag var den enda tjejen som var bjuden. Jag hade så fruktansvärt tråkigt. Pojkarna lekte med Niklas transformersgubbar som om de vore juveler. Jag hade ju redan transformers hemma så jag var inte så imponerad. Jag smög in på hans rum och kollade lite på hans leksaker. Han hade fått ett krokodilhuvud i plast med öppen mun. Tänderna skulle man slå ner med hjälp av en plasthammare. Låter som en fruktansvärt banal leksak men så var det. Jag blev sur på att krokodiljäveln inte kunde stänga munnen, så jag tänkte hjälpa den lite och tog i som fan. Den gick sönder och kvar fanns en krokodil utan överkäke. Det är en dödsynd att ha sönder andras leksaker, speciellt sådana man fått i present och speciellt på ens födelsedag. Jag gjorde det ni alla skulle gjort. Jag gömde den under en sackosäck, ringde hem till mamma och grinade och sa att det var världens tråkigaste kalas och hon kom och hämtade mig. Krokodilen kom aldrig på tal men Niklas och min relation var alltid lite ansträngd efter detta. Tror förvisso inte att det berodde bara på krokodilen

- En väldigt fin kamera av märket Canon under en anacondasafari i Bolivia. Hela iden var så fuckad som den låter och hade vi inte blivit iväglurade av den där indianen hade jag aldrig följt med. Vi vadade i en hel kilometer fram genom ett träsk. Vi skulle till en ö och vi skulle leta efter anacondas. Jag hatar ormar. Vadandet övergick till badande. Jag som är rätt kort hade vatten upp till halsen och kameran i ett krampaktigt grepp ovanför huvudet. Till saken hör att jag inte återhämtat mig ordentligt från min magsjuka och hade således näringsbrist då jag endast ätit en halv piraya till middag dagen innan. Jag fick svindel av solen och ormarna, eller vetskapen av att de fanns ska jag säga, och svimmade till rätt ner i träsket. Likaså kameran. Den gick inte att laga och jag har aldrig varit så jävla förbannad. Vi blev avlämpade på den där jävla ön och indianen stack iväg för att hitta en orm vi skulle få se. "Ön" bestod av en gigantisk hög med koskit och sikten var suddig av alla flugor. I träden fanns livsfarliga myror så vi fick inte luta oss mot stammarna. Efter en halvtimmes vånda kom indianen tillbaka med en orm lika stor som en fet daggmask. "muy toxico!" sa han och var exhalterad. Vi brydde oss lika mycket som en satanist i kyrkan. Behöver jag nämna att vi fick vada hela vägen tllbaka också?
Kameran var heller inte min utan min väns. Hon var inte glad och det fanns inga sackosäckar att gömma den under. Jag fick helt enkelt stå till svars för min klantighet och erkänna.

- En sänglampa som jag sov sönder. (jo det går)

- Ett handfat på ett hotellrum i Barcelona. Nej det var inte sexuella aktiviteter inblandade. Jag ville bara vila mig lite på morgonkvisten efter en hel natt ute och toaletten var upptagen av Josefin.

- Jag hade tolv vinglas när flyttade till Karlstad för tre år sedan. Nu har jag tre kvar.
Är det fest så är det.

- En skjorta tillhörande Alexandra som jag garanterade att jag inte var för tjock för. Vilket var lögn. Den satt bra (som ett korvskinn) när jag stod stilla men när jag lyfte armen så sprack den. Det här var i Paris på den tiden jag levde på brieost, vin och Pizza...

- En stol som jag satt sönder ena benet på. Minns inte så mycket av själva händelsen men även denna stol var tillhörande någon annan. Kim som jag var inneboende hos i Montpelllier. Det var flera saker som hade gått sönder på den festen så stolen smälte in rätt bra.

- En dator i en affär där man kunde föra över foton från minneskortet till en digitalkamera. Jag mitt tekniska under satte in kortet fel och det fick ringas tekniker av olika sorter. Satt snällt och väntade och smygläste tidningar under tiden. Fick tillbaka minneskortet men blev inte återbetalningsskyldig.

- Mammas cykelhjul som av någon outgrundlig anledning blev böjt ungefär 90 grader efter en utekväll i örebro. Jag vet än idag inte vad som hände. Tydligen hade jag cyklat hem på den. Antingen var det en sjukt svängig cykeltur eller så var det någon satunge som slog sönder den under natten. Tvivlar på det senare alternativet. Tror mer på att jag tog en omväg genom ett buskage och mötte en hård sten.

- En klocka som jag trodde var vattentät som uppenbarligen inte var det. Nej den var inte heller min. Det var min stackars ömma moder som blev drabbad igen.

- Min pappas LP-spelare. Det var så kul att dra pickupen fram och tillbaka riktigt snabbt. Det blev ett så raspigt härligt ljud. Jag erkände aldrig dådet men jag är rätt säker på att han har sina misstankar.

- Ett antal smycken, mestadel tillhörande mig själv.

- En tvättmaskin i en lägenhet i Paris som inte var min. Jag vet faktiskt inte hur det gick till. Men tvätten luktade fan så den var på sätt och vis också förstörd.

- En glasbehållare till en kaffebryggare i lägenheten i Paris. Dock använde vi den ändå. Vi bryggde kaffet i en plastlåda som vi höll upp unde filtret. Ibland drack vi direkt ur lådan för att spara disk.

- En annan glasbehållare till en annan kaffebryggare på en arbetsplats. Det var första gången jag var i fikarummet och jag skulle bara vara snäll och diska den. Sköra jävlar, som inte tål lite tuffa tag. Jag fick köpa en ny men företaget betalade.

- En tröja som jag klippte sönder av misstag när jag skulle använda den som mått till en tröja jag skulle sy. Varför rita när man kan klippa direkt?

- Hundra glas på diverse olika barer.

- En jävla massa oframkallade filmrullar som hängde på tork i framkallningsrummet i skolans fotolabb. Jag slet upp dörren, som var lite trög. Av den anledningen att det var en skjutdörr.

Nej nu får det räcka, detta väcker för mycket obehagliga minnen. Jag är klantig av naturen, like it or leave it. Jobbigt att inse att det mesta jag försört inte varit mina egna saker.
Jaja. Så är livet. Man får riskera att saker, och hjärtan med för den delen kan gå sönder. Annars blir man ensam och eländig och då är ju några trasiga saker att föredra. Ett trasigt hjärta vet jag inte om jag kan stå för att det är värt dock. Fast jo, för man kan alltid ta sönder hans saker efteråt.

Hejpåer!

Lyxproblemen blev till aska

Dagens tips från hollywoodfruarna, är ett absolut oumbärligt tips för varje riktig kvinna.

Om du vill ha någonting, som din man egentligen tycker är för dyrt ska du göra såhär:

Säg att du ska köpa en vas, om det nu är en vas du ska ha, som kostar 600 spänn, för det är ju oerhört, nästan omöjligt billigt för en vas. Sen köper du den vasen du egentligen vill ha, som kanske kostar ungefär 40.000 kronor. Så betalar du 600 kronor på ert gemensamma kontokort, och resten betalar du med eran matkassa! Så vips har du fått en fantastisk prisvärd vas men kommit undan din makes förmaningar. Män förstår ju ingenting vad gäller inredning, såklart den måste kosta runt 40.000 kr om det ska vara en riktigt bra vas, och bara det bästa duger, för hujedamig om någon skulle upptäcka att man far med billiga vaser. Att ni inte har råd att äta den månaden gör ingenting, då blir du nämligen smal på kuppen dessutom. Så HIMLA smart!

Precis så gjorde jag när jag ville hyra film häromdagen med min osynlige man som bor här ibland. Jag sa att den kostade 29 kr men egentligen kostade den 39 kr. Jag snodde filmen och köpte korv för pengarna som vi sedan festade på, jag och min osynlige man. Och tänk så glad han blev över att ha en så omtänksam fru! Sen fick han skörbjugg och dog tyvärr. Men jag fick ärva så jag är inte så ledsen. Lade hans aska i en billig vas jag köpte för pengarna och stoppade vasen och askan i min sura gubbgrannes brevlåda. Sen firade jag med att köpa den dyra tortellinin till middag jag aldrig annars unnar mig. Och tänk så skönt det var att äta ensam utan man och jag slapp diska och jag har inte diskat sen han dog därför är det disk i hela lägenheten och nu kan jag inte äta alls för jag orkar inte diska. Men imorgon kommer min husa. En polsk flicka på 8 år som är extremt billig så allt kommer nog lösa sig.

Går ner och köper en korv till kvällsmat så länge.

Tjohej det är lätt att va tjej.

Cultural creeps

Som ni nog redan förstått var det sopbilen som tutade igår, här för att inhämta mina sopsäckar av lögner jag producerat den senaste tiden. Alla fick inte plats så hon kommer nog tillbaka idag och hämtar fler. Ja. ni läste rätt. det var en hon som körde sopbilen, och hon var skitsnygg. Tänka sig, att människor ibland kravlar ur sina fack och förvånar sin omgivning.

Idag var jag på biblioteket för att hyra en kulturellt korrekt film i stil med Bergman eller Almodovar. Jag bestämde mig lite halvt för att hyra Troells utvandrarna. Jag har sett den en gång i skolan. Men hur intresserad var man av några fattiga smålänningar i trasiga kläder som pratade konstlat när man var 13 år, fnittrig och ens verklighet sträckte sig mellan hemmet, skolan och ICA fryklund där man köpte bugg och nötcreme. Inte så värst, åtminstone inte jag. Så jag tänkte ge den en chans till, och med tanke på att flera av min farfars och farmors syskon faktiskt emigrerade till Amerika är ju fenomenet högst aktuellt för mig personligen. Jag tog filmen ur hyllan och utan att jag fattade vad som hände tryckte en hand tillhörande en man in filmraden så att den återigen blev tight efter att jag lyft ut min utvandrarna. Sedan gick han metodiskt och snabbt och drog frustande handen längs alla filmryggar så de hamnade i raka rader. Extremt jobbigt karaktärsdrag. Han måste lida något enormt av tvångstankar. Och han måste ha extremt mycket tid som går till biblioteket för att få utlopp för dem. Där kan han husera i hyllorna hela dagen, och skulle hans projekt bli färdigt kan han alltid börja om. Till slut kommer han att bli galen för att han aldrig kan uppnå perfektion i bibliotekets spretiga hyllor, varför han en dag kommer komma dit med ett hagelgevär och skjuta alla småglin och pensionärer så han kan få fortsätta i lugn och ro. Så som en liten varning bara, var lite vaksamma nästa gång ni tänker vara lite kulturella. Tänk om, kanske räcker det att läsa bloggar. Och hyra film på nöjesbutiken. Men lämna tillbaks dem i tid. Annars får ni brev från inkasso. Jag vet, om jag säger så.

Det blev inga utvandrarna för mig föresten. Jag kom på att jag nog hellre kollar på Playa del sol på SVT-play. Steffen. Tänk om man hade en kompis som Steffen. Så dum att han nästan framstår som smart i sin dumhet. Det är en konst.

Heaven is a place on earth

Ibland har jag så att säga flow. Jag hade lite tråkigt precis förrut, så jag gick till affären och köpte en lott. När jag skrapat den såg det först inte ut som jag vunnit något. Men sedan började ett larm tjuta och dörren till affären låstes. Jag var ensam kvar med kassören, en man runt 40 år med ursrpung i forna jugoslavien som älskar koldolmar och prince white. Vad han heter vet jag inte men han började jubla hejdlöst och skrek att jag har vunnit deras stora specialvinst. Jag tappade hakan och såg ut som en mindre intelligent bonde från västmanland i för stora gummistövlar, flanellskjorta och mössa. Jag fråga den glade forne jugoslaven vad detta kan tänkas vara för någon vinst. Han sprang bakom disken och hämtade en flaska champagne och skrek att vi skulle fira. Han hade också med sig några bilder som han sa han skulle visa mig. Han sa, att vinsten var att jag skulle få åka på en resa. Jag skulle få resa till San Fransisco! Så passande, jag som alltid velat resa till San Fransico, sa jag. Vi skålade i champagneglas. Alla kunder som ville komma in fick gå till en annan affär. Jag kände att jag borde valt andra skor, då det litegrann tar udden av själva upplevelsen att dricka champagne, i gummistövlar. Den forne jugoslaven svalde skumpan i ett svep och tittade nu allvarligt på mig. Men, sa han. Du ska inte resa ensam. Han plockade fram bilderna och vände på dem. Det är det här som är själva priset. Du kommer att tillbringa en vecka i San fransciso med domhär. Det var fem bilder. Det var nu jag till fullo förstod vidden av mitt pris. Här är mina respartners:

Eftersom att Anna hittar i San Fransciso ska hon följa med. Hon möter mig på flygplatsen så reser vi ner tillsammans. Dessutom har hon ett gig på en liten pub därnere, och jag får givetvis följa med! Hon säger att det inte gör något att jag bara har flanellskjorta och gummistövlar. Det är då människan är som vackrast, när hon är enkel och avskalad.

Eftersom att jag redan känner Natalie lite, så är hon en given respartner. Hon har köpt en ny bil, en jättefin oldschool röd, troligtvis en fiat 500. Hon sålde nog vespan. Jag ska ta en titt förbi hennes kennel och kolla att allt ät ok. Och så ska jag ta en sväng förbi plantagen säger hon...

Natalie hämtar mig och Anna på flygplatsen, så tar vi en sväng på San Fransicos gator så jag lär mig hitta lite.

Lily Allen säger att jag ska ta med mina joggingskor. Vi ska till en vinodling och trampa omkring litegrann. Sen tar vi med några pavor till kvällens fest. Fast först ska hon ha koncert på kvällen så jag ska också ta med mig något fint. En klänning. Och sen är det fest, säger hon. Sen jävlar blir det party. Jag tror Lily och Lily kan bli en farligt bra kombination.

Scarlet ska spela in en film och jag ska följa med på filminspelning. Senare på kvällen ska vi samlas på hotellet allihopa och göra oss fina. Jag får låna kläder av Scarlet kanske. Kanske en fin känning. Vi ska på fest hos Jake Gyllenhaal. Det ska kastas pil och badas i pool.Kirsten och jag ska på middag hos Tobey Maguire. Vilket verkligen ska bli roligt, han som är spiderman och allt! Jag ska fråga henne hur det kändes att kyssa spiderman. Sen ska jag fråga Tobey hur det kändes att kyssa Kirsten. Framåt småtimmarna är vi så välbekanta med varandra och champagnen så då kan jag drista mig till att fråga om de har legat med varandra.

Så jag måste dra nu. Jag har packat lite snabbt och ska resa till Arlanda nu och möta Anna. Herregud ibland har man tur alltså. På ett vis kan jag tycka det är lite synd att jag inte får ta med mig någon vän, eftersom att jag har flera, främst av manligt kön som nog skulle kapa en arm för en semester med domhär pinglorna. Kanske kan jag prata gott om ett par av dem. Kanske inte.

Oj nu tutar Taxin, måste dra. So long suckers!

Killer Queen

Det blir grymt skönt läge, den dagen jag ska söka jobb i England eller något annat engelskspråkigt land och min arbetsgivare frågar om jag läst engelska vid någon högskola eller Universitet. Jajamän! Jaha vilket då undrar arbetsgivaren och förväntar sig att jag gått på något av de bättre, såsom Harvard kanske. När jag då stolt svarar "Anus English academy"! Kanske det inte kommer vara gjutet att jag får jobbet. Arbetsgivaren ser skeptisk ut men när jag då försäkrar att det är "no problem", ja då lyser Arbetsgivaren upp och säger, Jamendåså!!! Välkommen ombord.

Nädu, Herr Anus, nu får du tänka om. Hela den här skylten är ett jävla problem.

Något annat som skulle kunna ses som ett smärre problem är att jag inte hittar dendär låten på Dirty dancing soundtracket när Baby säger till Johnny "come here lover boy" och vinkar sådär sensuellt ni vet. Smärre problem, sa jag. Såsom att Obama fått fredspriset, att jag frös som en polsk jude i koncentrationsläger igår natt, att allt kostar pengar, att Anna Anka inte gillar inredningen på grand hotell, att jag aldrig skulle ha råd att bo på grand hotell och att min favoritkassör tycks ha slutat på ICA haga. Små problem som stenar i skon och sand i ögat.

Just det! Jag skickade en eftersläntrarfåga till gud igår. Jag kom på att jag hade ju glömt fråga hur Freddie Mercury tänkte när han skrev Bohemian Rhapsody. Så nu har jag frågat. Hoppas det kommer fram. Mailade på gudjävel@himlen.nu. Men det är ju en rätt öppen och till viss del tung fråga och så kanske han inte hitta Freddie direkt heller. Han kanske ligger i en hängmatta och slickar i sig honungsmarmelad. Det hade jag gjort.
Heppåer

Den fantastiska företeelsen förhållandet

Deras 54e lördagsbråk:

- Jag hatar dig, du kan dra åt helvete, sa han.
- Jag är ju redan där.
- Så fan heller. Du är allt ont på jorden samlat i en enda liten lortig varelse. Du ska brinna bort.
- Det kan jag inte för min glöd har slocknat.
- Åh jag är så jävla trött på dig och dina löjliga metaforer, kan du för en gångs skull säga vad du menar istället. Du är inte så jävla smart som du tror.
- Nej, tydligen inte, jag har ju inte gått härifrån än.
- Snart ger jag dig en smäll.
- Snälla gör det, så jag vaknar upp ur den här jävla mardrömmen. Släpp mig!
-Nej. aldrig. Du är min nu
-Men du hatar mig
-Spelar ingen roll, du är min.
-Jag är bara min och ingen annans
-Du är en störd människa. Störd
-Du lever med mig så det gör dig ännu mer störd.
-Släpp taget om din egen trasiga sargade själ så blir du en lyckligare människa.
-Du gillar att jag är olycklig, det gör att du känner dig lyckligare.
- Jag är enkel. Jag är bara en enkel individ som lämnar allt jag inte förstår till andra att förstå och bli galna.
- Sådana som jag?
- Ja.
-Så du säger alltså att jag är smartare än dig som förstår sådant du inte kan förstå?
-Ja. Du har alltid vart smartare, därmed mer plågad av dina tankar eftersom att du vet mer och förstår mer. Du är allt jag aldrig kan bli.
- Ger du mig komplimanger nu?
- Ja. Jag älskar dig. Du är allt som är rent, högt och utan sans och jag älskar att du vågar bli galen.
- Jag är inte galen. Jag har en existentiell kris.
- Jag kan inte ens hamna i en kris, för jag vet inte hur man kommer till ett sådant stadie att det mynnar ut i en kris.
- Du ska vara glad för det.
- jag är ledsen för att jag inte har kontakt med mina känslor, som du.
-Så du skulle hellre ha kontakt med dina känslor och bli galen.
-Ja. Galenskap föder klokhet.
-Det var det klokaste du sagt, raring. Ska vi gå tillbaka till sängen?
-Ja jag tror jag vill gråta lite mot din axel och be om förlåtelse
-Det får du. Kom till mitt helvete. vi kan brinna upp tillsammans.
-Jag vill brinna med dig. Jag älskar dig och jag kan inte sluta.
-Sluta inte. Men börja älska dig själv först.
- Älskar du dig själv?
- Litegrann, ibland. Just nu.
-Jag älskar också dig just nu. Och mig för att jag fann dig.
-Det var jag som fann dig.
-Så fan heller!
-Du varken ser eller hör, du är precis som alla andra idoter till killar jag träffat.
-Nu ska du ut!
-Det är min lägenhet.
-Jag ska elda upp den när du sover
-Jag hatar dig.

...and so on and so on and so on.

Jag är en vampyr jag suger och spyr

Lördagmorgon klockan 10.48 och jag inser att jag inte borde gått själv genomparken igårkväll. Det gick bra men det kunde lika gärna gått dåligt. Jag blir rätt förbannad på det faktum, att det kunde gått dåligt.
Jag fantiserar ofta om vad jag ska göra om det går riktigt dåligt och nån kåt jävla tattare till idiot försöker våldta mig. För det är ju det man som tjej är mest rädd för. För det första skulle jag skrika så inihelvete högt på en frekvens som krossar glas och sten, så idiotens förlegade hjärna av sten skulle gå mitt itu och han skulle falla rätt i tulpanrabatten. Med huvudet på den lilla statyn. Blod skulle utgjutas, jag skulle binda hans ben och armar med gaffatejp (som jag allltid har i kjolfickan) Och sen skulle jag ringa polisen och säga att jag har gjort deras jobb. Om det mot förmodan inte går så som jag tänkt mig, skulle jag kunna tänka mig ett reservscenario. Jag skulle skrika rätt in i örat på knölen, samtidigt som jag skulle bita honom så SJUKT hårt var jag än kommer åt, helst nacken eller halsen för då kan han få för sig att jag är en vampyr och bli skitskraj i sin hjärna med två hjärnceller och springa hem till sin mamma som inte uppfostrat sin son i att man inte får våldta kvinnor. Morsan kanske också borde få sig ett bett föresten.
Jag har faktiskt haft funderingar på om jag är en vampyr. Suger och spyr. Jag är Hursomhelst en mardröm att ge sig på i mörka skogsgläntor. Jag gör ditt liv till ett helvete, dina syskon till blodpudding, dig till vampyr och alla tjejer du behandlat illa till härskarinnor över dig och din fula tillvaro. Jag kan få dig att äta skit och be om mer. Så håll dig borta.

Feast on my flesh

Jag sitter ensam med ett burger king mål i min lägenhet och funderar på att flytta till USA. Är inte alla bara så mycket trevligare och mer öppna där? Eller Australien. Anna säger att australiensare är "laid back" men ändå väldigt ambitiösa, målinriktade och smarta. Hon säger att de inte är högfärdiga utan ödmjuka. Kanske vore det en bra utgångspunkt att börja om bland sådana människor. Apropå Australien såg jag filmen Australia igår natt. Jag grät ungefär som när jag var 14 och såg titanic. Min kudde blev förstörd för vet ni hur svårt det är att få bort mascara? Skitsamma, min matta är fläckig av rödvin, mitt golv av matrester, mitt tak av mögel och mina fönster av flott. Mitt huvud av tillfällen som gått mig förbi.

Kärlek och mazariner

Det är torsdag kväll och jag är inte på ankan och dricker 25-kronors öl. Jag är ensam hemma med stearinljus och ett glas rött. Nej jag tänker inte skära mig i handlederna och dö en plågsam död. Jag kände bara för att vara hemma ensam och tända lite ljus och dricka rödvin och spela gitarr. Idag delades nobelpriset i littertur ut i Stockholm och i Karlstad delar man ut gratistidningar om helgens aktiviteter. Samma nattklubbar, samma folk, samma jävla tomma skit som förra helgen.

Jag borde nog inte gå in i mig själv så mycket som jag gjort idag, det blir så jävla svårt att komma ut. Det blir kladdigt och saker och ting grötas ihop. Apropå gröt åt jag just det till middag idag med kanel och socker på. Gröt och rödvin kan starkt rekomenderas. Jag köpte gröten på ICA och framför mig var det en gubbe, kanske 75 bast, som hade en väldigt rolig kväll framför sig. Två fläskkotletter, en folköl och en banan. Det är livskvalitet det, gubbe lilla, du är min idol.
Varför deppa när man kan peppa, framför reprisen av Plus. Kanske, om han har tur blir han lite smålullig av folkölen. Jag borde ha fler gubbar som kompisar. De berättar roliga historier om hur det var förr. Om hur de fann sitt livs kärlek på logdansen och hur de svärmade i höet. Det berättar om hur man tog kontakt med en flicka man tyckte var söt innan bloggar, mobiltelefoner och internet. Gamla gubbar sätter huvudet på spiken direkt. De gillar ärtsoppa på tordagar som jag och man behöver inte oroa sig för att de tror att man stöter på dem bara för att man vill vara vän. En mazarin och en slät köpp kaffe klockan fyra, är allt jag kräver av en eventuell gubbvän. Fina samtal om fågelsorter och hur det var bättre förr.

Min farfar är en sån gubbe. Han ska jag berätta om någon dag. Han har berättar för mig, att förr i tiden fanns inte apelsiner eller bananer. Och han har älskat min farmor i 60 år. Farmor säger att farfar var den snyggaste av alla i hela socknen. Och han blev hennes. De köper fortfarande alla hjärtans dag presenter till varandra. Det är kärlek.

Hösten i år är lika ambivalent som jag

Jag gick på en höstpromenad och upptäckte ljuden i lövkronorna när de möter vinden. Samma ljud fast i en högre frekvens känner jag i vassen längs älven. Sedan kom Fredrik på, att de ljuden snart kommer att upphöra. De kommer snart inte att finnas alls. När löven faller blir det bara grenar och inget skönt svisshhhhsshhshhsh. Ljudbilden blir annorlunda. Det är märkligt. Kanske gillar jag årstider ändå.

Idag har varit en konstig jag, och jag kommer att minnas den. Jag kommer att tänka tillbaka på den som en gränsdragning mellan sensommar och höst, och jag kommer se den som en milstople. Som en cementkloss mellan då och nu. Jag började dagen med att gå till frisören och fick mitt hår tvättat. Jag älskar när någon annan tvättar mitt hår, det är nästan det skönaste jag vet. Jag önskar att alla mina dagar kunde börja så. Klockan fyra bjöd min granne på risotto och mousserande vin, vilket inte händer andra onsdagar. Det händer aldrig annars. Sedan gick jag på min höstpromenad och satte mig under ett träd och såg solen gå ner, fastän det var kallt. Jag tror jag tänkte på andra höstar och försökte jämföra dem. Jag minns ju att förra hösten var betydligt mörkare än den här. Men det går inte att jämföra hur andra höstar känts för känslor går inte att mäta. Om det gick skulle jag vilja ha en sådan mätare.

Men det som kommer få mig att minnas speciellt denhär promenaden var att jag fann en blomma växa. Mitt bland alla fallna löv. Envis jävel som vägrar ge sig. Sådana gillar jag. Givetvis plockade jag den och satte den i en vas. Förlåt naturen men jag var tvungen. Det var menat.

A day at the porn laundry

Allt här i livet handlar om tolkningar. Möjliga tolkningensalternativ denna skylt väcker i mig:

- När du lämnar in din tvätt får du under tiden köpa en hora och gå in bakom disken för en timmes underhållning. Vänta på tvätt är ju rätt långtråkigt.

- Det finns en Tv insatt i varje tvättmaskin där man kan fördriva sin timme med att se på porrfilm, mot en kostnad av några extra poletter givetvis.

- Det är ett tvätteri enbart för människor inom porrbranchen. Kanske så man skall kunna nätverka lite och höra sig för om det finns någon kommande filmproduktion man som porrskådis kan få en biroll i. Filmregissörer kan gå dit och tjuvkika vad porrtjejerna har för underkläder i sin tvättkorg.

- Det är inte ett tvätteri överhuvudtaget utan en förklädd bordell.

- Det jobbar strippor på tvätteriet som tvättar din tvätt åt dig på ett sexigt vis medans du ser på, och om du sedan är tillräckligt upphetsad och frustrerad när tvätten är ren finns möjligheten till lite smutsig närhet bakom disken.

Vilket det än är, så kan jag garantera att det är en jävligt lukrativ branch, och säkerligen stadens, kanske landets mest besökta tvätteri. Ingen går smutsig i kvarteret där "porn laundry" huserar, eftersom att man går till tvätteriet ungefär var tredje dag. Smutsen på insidan är det nog värre med, men den syns ju inte. Och det som inte syns finns inte. Eller hur?

Den lilla svarta

I fönsterbrädet står en ny, gammal lampa. Någon annan har haft den innan mig. Gud vet vad den lampan har bevittnat. Mord? Sex? Otrohet? Kärlek? religiösa sekter? snöoväder?
Under mitt fula vita bord som jag försöker dölja med en ännu groteskare krukväxt står en resväcka jag köpte idag. Vill man resa bort får man ju börja någonstans tänkte jag och hivade upp väskan på disken. Den är tom nu, men den går att packa. Den går att låsa. Och den platsar i facket för handbagage på flygplan. Det utbasuneras nämligen på en liten metallskylt på ovansidan. Årsmodellen på väskan är nog ungefär samma som jag själv. Vackert kantigt åttiotals-skinn. (väskan alltså). På en liten nyckelring har den förra ägaren märkt väskan med handskriven text. "Den lilla svarta", står det med kulspetspenna. Jag gillar att den är märkt. Det var det som avgjorde köpet. För 50 spänn fick jag Den lilla svarta, fullproppad av semesterminnen och livshistorier. Upplevda, glömda, ihågkommna. Nu ska jag öppna den och höra vad den varit med om. Kanske har den varit på platser dit jag vill resa. Kanske har den några bra tips på matställen i L.A, förmaningar om vilka flygbolag jag ska undvika, eller en historia om vad som egentligen händer innan väskorna rullas ut på bagagebandet. Kanske har Den lilla svarta aldrig rest för att den förre ägaren bara tänkte resa och men aldrig fick arslet ur vagnen. Kanske har Den lilla svarta stått i ett källarförråd lika länge som jag levt och bara haft tråkigt och suktar således nu efter äventyr. Grattis min lilla svarta vän, du har hamnat rätt. Hos mig blir du inte ståendes i garderoben alltför länge. Här blir det åka av.

The fire within

En explosion skulle rädda så många människor från total känslomässig apati.

Ett världsligt sammanbrott skulle reda till uppbrott.
Vi skulle ta den där vägen vi annars aldrig vågar ta, och vi skulle springa och inte gå försiktigt.
När världen gungar och skakar och våra saker förstörs kommer vi att förstå att de aldrig var viktiga på riktigt. Det var inget vi behövde, bara något vi ville ha. Materiella ting, är ingenting, när världen står i brand och glödande lava och uppbrytande stenblock är runtomkring oss och präglar våra annars så grå monotona synfält. Det enda som betyder någonting då, är dem vi älskar, dem vi saknar och det vi fortfarande drömmer om natt och dag om att få göra. Framtiden känns aldrig så lockande och ljus som under total panik. Människor kramas och tröstar varandra, vare sig de är bakanta eller ej. Vi säger "jag älskar dig" till dem vi älskar, och vi känner att vi älskar, mer än vad vi gör under en hel livstid. Vi lovar oss själva och andra att bli bättre människor och vi gör detta på randen till vår egen förintelse. När vi förstår att det vi tog för givet inte längre finns öppnar sig nya möjligheter och vi lovar att göra det bästa av varje dag för resten av våra liv. Vi känner oss aldrig så starka som när vi står mellan undergång och liv. Fortsatt liv, ett nytt liv med andra möjligheter. Det finns inget vi inte klarar, vi kan lyfta någon som är dubbelt så tung, vi kan vara utan mat i flera dagar, vi kan springa flera mil, för att få leva, få drömma, få älska och bli älskade. I krig, misär och explosioner, då brinner vi, då glöder vi. Det är då vi lever, när vi nästan ska dö.

Je ne comprends pas

Fan jag skäms. Gud vad jag skäms. Jag insåg just, att jag helt omedvetet suttit och sett fram emot att Idol skulle börja klockan 8. DET har jag sett fram emot i en timme, uppenbarligen, för när jag slog på tvn för att kolla på det jävla skitprogrammet som jag egentligen hatar blev jag besviken när jag insåg att det skulle vara Mat-tina klockan 8. För att väga upp detta missförstånd i min hjärna får jag väl lov att bränna av tre avsnitt Babel, några Debatt-program och en dokumentär om utdöende afrikanska stammar för att väga upp intelligenskvoten. Eller så går jag på bio ensam och grinar lite i slutet och fryser på vägen hem. Eller så hyr jag en jävligt svår fransk film om snygga fransorer och fransyskor som sitter på cafe och röker hela tiden och säger "Jean-pierre, jai un autre amour. Ils habitent a paris, est ils est un artist tres orginal, est je croix que jai tombé amoureuse de lui. Je ne'taime plus. Je suis desolé, au revoir mon cherie". Gråt gråt, rök rök, och sen ångrar hon sig och de får en sista het natt under Paris stjärnklara himmel. Filmen slutar där den började och de blev lyckligare än någonsin innan. hurra hurra. Jag ser fram emot det här.

Will you talk if i listen?

Jag är livrädd. Någon har brutit sig in i min lägenhet, det luktar bränt kött från köket och en tortyrkammare står och väntar på mig i källaren. Om jag blundar kommer dom och tar mig. Så här kommer det hålla på tills jag har bestämt mig för vad jag vill göra med mitt liv. Beslut. Jag hatar dom. Sist jag var tvungen att fatta ett livsavgörande beslut satt jag i en öken i Bolivia och grinade på ett internetcafe med uppkoppling lika seg som bibeln. Jag hade panik och visste inte hur jag skulle komma ur det, så jag bara slumpade lite val till olika universitet och vips, hamnade jag i Karlstad. Tre år senare sitter jag här i höstmörkret och känner mig förbannat ensam, har lån på över 200.000kr, ändå är jag alltid fattig, jag är äldre, smartare och därav starkare men också svagare, lite mer hårdhudad och cynisk, och jag har en hel utbildning som jag inte ens vet om jag vill använda mig av just nu. Jag är tillbaka på ruta ett och har alla möjligheter i världen men jag vet inte hur jag ska välja.

Jag kanske borde dra tillbaka till Bolivia och bli mattvävare, sälja kokain, eller bara tigga.
Jag vill bara åka tåg och dricka rödvin och skriva en bok. Vilken fond söker man pengar ur för att få bidrag till sådant?

Jag borde börja träna. Sluta älta. Börja äta mat till kvällsmat och sluta äta ostbågar. Jag borde vara med dig. Jag borde få en fet smäll. Eller åtminstone ett mildare hot så jag kan bestämma något. Jag borde tvätta, jag borde sluta gå ut, jag borde sticka klart min tröja, jag borde gå och lägga mig i tid, jag borde köpa en mindre säng. Jag borde inte känna mig så ensam som jag gör nu, jag borde städa, jag borde veta hur man lagar lasagne utan recept, jag borde inte köpa nya kläder, jag borde sälja allt jag har, jag borde ringa någon, jag borde nog inte skriva det här.

Kicken, var är den? Kicken, vart tog den vägen?

Jag sitter i mitt kök iförd en vit morgonrock som tillhör en av de artiklar jag inte helt kan definiera som något jag hittat. Jag skulle vilja påstå att den är resultatet av klantiga glömska rockstjärnor med diviga fasoner som låter morgonrockar driva omkring hursomhelst i logen. Klart risken finns att dom försvinner.

Jag äter apelsin som Viktoria, som är min sambo för natten, har köpt. Utan att jag tänker på vad jag gör sitter jag och torkar av fingrarna på morgonrocken hela tiden vilket resulterar i att den numera är orangefläckig. En svårdefinierad orange som också skulle kunna vara ostbågsrester. Min radio står på och jag sitter och förbannas över att en sorglig billig svensk schlager-"artist" slaktat Alpavilles klassiker "forever young", på ett sätt som skulle kunna benämnas som tortyr-mord.

Låten i sig får mig ändock att tänka på filmen Fucking Åmål och den scenen när Elin och Agnes kysser varandra första gången i bilen till Foreigers "I wanna know what love is". Vet inte varför jag gjorde den kopplingen. Men den tanken i sin tur, får mig att tänka på hur det var att gå i nian och vara 15 år och när jag mindes det ville jag börja gråta. Jag masade mig istället ut till soffan, fast först slog jag förstås av den vidriga slakten i radion. Jag råkade se mig själv i spegeln. Min frisyr kan liknas vid en peruk av dålig kvalitét men inslag av kopiösa mängder fett. Jag kröp upp i soffan och tänkte att jag borde gå och kissa. Men jag orkade inte så jag vände mig om och försökte minnas lite från helgen.

Torsdag: Striptease och "några" öl. Här; oskyldiga som två små lamm.

Fredag: Fredagen började uppenbarligen extremt sent. Runt 4 tiden, med att jag och Carro gick på after work på Blue moon bar. Tre anställda, en vakt, en garderobiär och en bartender hade ledigt tillsammans för första gången och gick då till det stället de annars jobbar på. De ville fira och klockan halv sex satt jag och carro med varsitt glas champagne och färska hallon. Skål. För somliga slutade kvällen extremt tidigt, för somliga slutade den extremt sent, typ aldrig.

Följande sms skickades någon gång under fredagsnatten, jag tänker inte säga av vem:

"jag tror jag gråter kräk". Vilket besvarades med:

"Det blir alltid batte framåt natten"

Jag hade ju besök av Marlene så vi satt hos mig som två vuxna människor, nästan, och drack vin ur en bag-in-box och det var gott och sen gick vi på rockabillyklubb. I Fredags är första gången jag fått höra av en vakt att vi nog borde ta ett varv innan vi går in på stället. Marlene svarade jaja och fortsatte bara rakt in. Vakten sa inte vart varvet skulle tas, så det togs några varv på dansgolvet och sen fick vi allt lov att gå hem. Frivilligt.

Ärligt talat förstår jag inte hur dendär vakten tänkte. Här är vi på väg till stan, och se så beskedliga vi är!

Den här bilden tyder på att mängden vin gjort att jag tror jag är konstnärlig när jag porträtterar Jespers Sko. Den var ju så vacker. Liksom.

Lördagens väder speglade mycket väl hur jag kände mig inombords. Det spöregnade, stormade och var grått. Hela dagen. Kings of convenience sjöng för mig. Dom sjöng "i dont know what i can save you from", och det kändes allt väldigt passande. Genomblöt blev jag när jag gick för att möta nästa gäst, Viktoria.

Nästa gäst, nästa fest. Och nu är det söndag och jag är ensam och ligger i min orangefläckiga morgonrock och lyssnar på Foreigners "I wanna know what love is" på repeat och orkar inte kissa. Imorgon är det måndag och min mamma kommer hit. Jag måste städa. Jag måste kissa, jag måste äta, jag vill sova, jag vill ligga, I wanna know what love is. I want you to show me.

Men jag tror jag ska se på en riktigt blödig film, dra ner persiennerna och bara ligga här och kvida och gråta en skvätt när killen och tjejen får varandra i slutet.

Kanske ska jag kissa först. Kanske ska jag fundera på en uppfinning, en kiss-slang som mynnar ut i en potta som man kan ha bruk för dagar som denna.

Kanske borde jag få lite frisk luft så jag kommer tillbaka till verkligheten. Fast gud vad tråkigt.

Gud föresten, drömde jag om inatt. Han skakade bara på huvudet och såg lite bekymrad ut, men sa ingenting. Skit ner dig gud-jävel, du vet ingenting om mig. Jag ska banne mig se på filmen Anticrist idag, som ett hån mot dig.

Striptease, please.

Det är fredag och jag låg i sängen till halv två. Gick sedan utan mål men hamnade av en slump på en pizzeria tillsammans med Carro. Vi gick en promenad på 100 meter hem till henne och här sitter vi nu och svär över livet och allt vi inte gör och allt vi gjort som vi inte borde ha gjort.
Igår var vi på manlig striptease. De var nakna men man fick inte se kuken. Alla tjejer skrek som om de aldrig sett en naken man förut. Männen njöt något så kopiöst, kan jag tänka mig, Jag fick en känsla av att de flesta tjejer som var där var flickvänner och mammor och nu såg sin enda chans att få se något annat än sin trista man som de tröttnat på och slutat ligga med. Lite patetiskt men ganska gulligt. Ja vad gjorde jag där egentligen?
Jag hade aldrig sett en man strippa, så jag tog min chans. Det är ju inte precis vanligt att det förekommer strippor av något som helst kön i Karlstad. Åtminstone inte vad jag vet.
Vad jag tyckte om spektaklet får vara min ensak.

Sen drack vi 10 öl var och hamnade i diverse problem på ankan. Nu luktar Carro i sin armhåla och säger "uääääck, FY FAN!" Jag förstår vad hon menar.
Dags att gå vidare. Mot after work!
Hepp!

Mrs. Clean, tell me is that really you?

Det är underhållande att stå i kön på ICA. Jag tittar på vad alla andra köper och så funderar jag på vad det är för människor. Idag var det en tant före mig som köpte 10 risifrutti och en påse frysta ärter. Kul att även tanter är lata med vad de lagar till mellanmål. En ung kille köpte 4 piroger, en påse chips och en dosa snus. slutsats=Singel, hemmakväll.

En gubbe köpte allt det dyraste som finns på ICA. slutsats=rik jävel.

En ung tjej köpte rakhyvlar och en citron. Slutsaten=svårt. Kanske har hon en dejt och ska bjuda på Gin och tonic? En kille köpte pasta, glass, tamponger och en ELLE. Slutsats= han har en flickvän som är en bitch och inte orkar gå själv, eller så har hon sjuklig mensvärk, i så fall är han en hjälte. Vad jag skulle göra var inte så svårt att lista ut. Jag köpte följande:

Mitt avlopp i badrummet har länge varit beyond haveri. Jag har dragit på den smärtfulla uppgiften att rensa rent där i ungefär tre månader, men nu var läget helt ohållbart. Det luktade ungefär som att någon dött, ruttnat och återupplevt under mitt badkar. Jag kikade men hittade inget som tydde på att så var fallet. Dock hittade jag något som liknade en råtta i avloppet. Jag övervägde att ta en bild, men insåg att det nog kan uppfattas som jag haft ihjäl ett djur och dränkt det och jag vill inte framstå som någon som skulle kunna göra något sådant.

Sedan gick jag åter till Ica för att köpa lite saker som jag glömt. Denna gång kan mina varor ha gett lite smått tveksamma tankar för kunderna bakom mig. Jag köpte en burk soldatens ärtsoppa och ett paket toapapper. Vad kan man göra med det, förrutom det uppenbara?

Ikväll ska jag och Carro gå på Ladies Night på Red room. Vet inte vad jag ska förvänta mig. Kanske kommer en redogörelse.

Puss på er.

I Göteborg fann jag den här skylten men jag hittade aldrig dit tyvär.

Oh my god, whatever, etc.

Idag när jag väntade på bussen till Universitet kom detta budskap över mig. En så stor och svår mäktig fråga en onsdags morgon var lite övermäktigt för mig. Måste man vara så rakt på, så tidigt menar jag.
Hursomhelst satte detta igång min halvvakna hjärna och tänka sig, då uppenbarade sig gud! Så jag passade på att fråga lite saker som jag undrar över:

Jag: Är du man eller kvinna?
Gud: Spelar det någon roll?
Jag: Ja det gör det, i senare frågor.
Gud: Jaha, jag är man. Men jag har långt hår och är inte särklit typiskt manlig i mitt appearence. jag har knappt hår på bröstet.

Jag: Vad är det bästa du vet?
Gud: Regnbågen och att det hela tiden är vackert väder ovanför molnen.
Jag: Sluta snacka skit, vad ÄR det bästa du vet?
Gud: Det blir oavgjort mellan Zombiefilmer och Kärlek

Vilken är din favoriträtt?
Gud: Köttbullar och pizza. Fast helst inte ihop.
Jag: Din mammas köttbullar?
Gud: Jag har ingen mamma som lagar köttbulllar
Jag: känslig fråga?
Gud: Ja, jag kände aldrig min mamma.

Jag: Runkar du med vänster eller höger hand?
Gud: Både och men jag föredrar vänster
Jag: Är du åt vänster även politiskt?
Gud: Jag vill inte diskutera politik.
Jag: Men du håller väl inte på sverigedemokraterna?
Gud: Jag är för ett rättvist och kärleksfullt samhälle.
Jag: Du borde blivit politiker, för så säger dom allihopa.
Gud: Ja, men då är de väl det. Man får utgå från att folk talar sanning.

Jag: Är du för dödsstraff?
Gud: Nej det blir så trångt här uppe, Nä jag bara skojade. Men nej, jag är inte för dödsstraff.
Jag: Hamnar inte sådana som blir dödsstraffade i helvetet?
Gud: Det finns inget helvete. Men säg för i helvete inte det till någon.
Jag: Det kan jag inte lova

Jag: Har du Humor?
Gud: Ja det tycker jag själv.
Jag: Svär du ibland?
Gud: Ja, det gjorde jag ju nyss. Jag svär måttligt.

Jag: Vilken är din favoritfilm?
Gud: Saving private ryan, Lejonkungen och Dirty dancing.
Jag: Har du träffat Patrick Swayze?
Gud: Ja, han kom för bara några veckor sen. Han har lärt mig rumba, och han är en mycket god människa.
Jag: Har du träffat Simbas pappa också?
Gud: Nej, serietecknade figurer dör bara på film.
Jag: Jaha. Vad vet jag, måste ju fråga.
Gud: Jag gillar dina frågor

Jag: Vem är roligast att festa med i himlen?
Gud: Jimi Hendrix och John lennon ihop är en farligt rolig kombination. Men förra veckan tog jag ett glas portvin med Astid Lindgren och Sartre. Mycket trevlig stund.
Jag: Kan du alla språk?
Gud: Ja, i himlen kan alla förstå varandra.

Jag: Har du träffat Hitler?
Gud: Nja, träffat är en överdrift, jag har sett honom men han sitter mest i sin bunker och tjurar.

Jag: Brukar du köpa hämtpizza?
Gud: Ja på söndagar ibland
Jag: vilken är din favoritpizza?
Gud: Hawaii, Jag gillar ananas

Jag: Vilken är din favoritfrukt:
Gud: Banan och ananas.

Jag: källsorterar du?
Gud: Jag har tjänstefolk som gör det åt mig.
Jag: Är de som slavar?
Gud: Nej, de slåss för att få stå till tjänst
Jag: Får de betalt?
Gud: självklart. Inte i pengar men de blir godare människor av goda gärningar
Jag: Tror du på det där själv?
Gud: Ja. Men ok, jo de får bada i min swimmingpool hur mycket de vill. Den är fet.

Jag: Om du fick en önskan, vad skulle det vara?
Gud: Att människor slutade höja upp mig till något slags övermänskligt. Jag är precis som alla andra människor, med den enda skillnaden att jag är gud. Och jag finns i allt och alla.
Jag: Jag tror inte på dig
Gud: Det är det många som inte gör.
Jag: Men jag pratar ju med dig nu?
Gud: Ja. Eller gör du det?
Jag: Usch du är lite creepy
Gud:....

Jag: Ser du mig däruppifrån, hela tiden?
Gud: Ja.
Jag: brukar du observera mig ofta?
Gud: Ja, du är rätt underhållande. Öva mer på gitarren, du kan bli bra.
Jag: Tack. Har du sett mig naken?
Gud: Ja.

Jag: Vilken tjej på jorden har den snyggaste kroppen?
Gud: Jag föredrar det naturligt vackra och får lov att säga Rachel Weisz. Hon spelar mot Jude Law i Enemy at the gates filmen.
Jag: jag vet, bra film!
Gud: Ja, den är också en favorit.

Jag: Är du straight eller gay?
Gud: Straight. Fast jag har provat lite både och, men föredrar kvinnor i slutändan.
Jag: Du är experimetell! Man måste prova allt, eller hur?
Gud: Allt utom heroin.


Jag: Vem är din favoritkaraktär i Vänner?
Gud: Phoebe
Jag: I Scrubs?
Gud: Turk
Jag; I simpsons?
Gud: Mr Burns

Jag: Vilken typ av musik gillar du?
Gud: Jazz, hip-hop, och Bob Dylan
Jag: Vilken typ av Hip-hop gillar du?
Gud: Jay-Z. Han är riktigt frän.

Jag: Tycker du att Karlstad passar mig som stad?
Gud: Nej inte riktigt. Jag har aldrig sett dig så lycklig som i Argentina. Eller på öppet hav.
Jag: Ja den gången! Du måste sett mig väldigt bra då?
Gud: Ja det var vackert. Du skulle sett det uppfrån!
Jag: Filmade du?
Gud: Jag filmar allt och alla.
Jag: Fan va fräckt! Får jag se sen när jag dör?
Gud: Ja. När du kommer till himlen får du se allt, och du kommer se på det med andra ögon.
Jag: Jag vet inte om jag vill se ALLT. Måste man?
Gud:Nej, du får välja vad du vill se, alla band i mitt arkiv är märkta, så du får välja.
Jag: Får man se andra människors liv också?
Gud: Nej, det får bara jag.
Jag. Varför då?
Gud: Det är sekretesslagen häruppe som är sån
Jag: Kan du inte ändra den? Du är ju gud.
Gud: Nej, Jag kan inte ändra på någonting. Bara människorna kan förändra.

Jag: Nu kommer min buss, jag måste dra. Har du någon fråga till mig?
Gud: Du är den första som frågat mig det.
Jag:Jaha,men passa på då.
Gud: Vad är meningen med livet?
Jag: Att leva. Hejdå. Hälsa Astrid och Jimi Hendrix! Och säg till Heath Ledger att han är råsnygg!
Gud: Det vet han redan, men jag ska hälsa det.
Jag: Schysst! Hejdå!
Gud: Hejdå.