Den lilla svarta

I fönsterbrädet står en ny, gammal lampa. Någon annan har haft den innan mig. Gud vet vad den lampan har bevittnat. Mord? Sex? Otrohet? Kärlek? religiösa sekter? snöoväder?
Under mitt fula vita bord som jag försöker dölja med en ännu groteskare krukväxt står en resväcka jag köpte idag. Vill man resa bort får man ju börja någonstans tänkte jag och hivade upp väskan på disken. Den är tom nu, men den går att packa. Den går att låsa. Och den platsar i facket för handbagage på flygplan. Det utbasuneras nämligen på en liten metallskylt på ovansidan. Årsmodellen på väskan är nog ungefär samma som jag själv. Vackert kantigt åttiotals-skinn. (väskan alltså). På en liten nyckelring har den förra ägaren märkt väskan med handskriven text. "Den lilla svarta", står det med kulspetspenna. Jag gillar att den är märkt. Det var det som avgjorde köpet. För 50 spänn fick jag Den lilla svarta, fullproppad av semesterminnen och livshistorier. Upplevda, glömda, ihågkommna. Nu ska jag öppna den och höra vad den varit med om. Kanske har den varit på platser dit jag vill resa. Kanske har den några bra tips på matställen i L.A, förmaningar om vilka flygbolag jag ska undvika, eller en historia om vad som egentligen händer innan väskorna rullas ut på bagagebandet. Kanske har Den lilla svarta aldrig rest för att den förre ägaren bara tänkte resa och men aldrig fick arslet ur vagnen. Kanske har Den lilla svarta stått i ett källarförråd lika länge som jag levt och bara haft tråkigt och suktar således nu efter äventyr. Grattis min lilla svarta vän, du har hamnat rätt. Hos mig blir du inte ståendes i garderoben alltför länge. Här blir det åka av.