Jag är en vampyr jag suger och spyr

Lördagmorgon klockan 10.48 och jag inser att jag inte borde gått själv genomparken igårkväll. Det gick bra men det kunde lika gärna gått dåligt. Jag blir rätt förbannad på det faktum, att det kunde gått dåligt.
Jag fantiserar ofta om vad jag ska göra om det går riktigt dåligt och nån kåt jävla tattare till idiot försöker våldta mig. För det är ju det man som tjej är mest rädd för. För det första skulle jag skrika så inihelvete högt på en frekvens som krossar glas och sten, så idiotens förlegade hjärna av sten skulle gå mitt itu och han skulle falla rätt i tulpanrabatten. Med huvudet på den lilla statyn. Blod skulle utgjutas, jag skulle binda hans ben och armar med gaffatejp (som jag allltid har i kjolfickan) Och sen skulle jag ringa polisen och säga att jag har gjort deras jobb. Om det mot förmodan inte går så som jag tänkt mig, skulle jag kunna tänka mig ett reservscenario. Jag skulle skrika rätt in i örat på knölen, samtidigt som jag skulle bita honom så SJUKT hårt var jag än kommer åt, helst nacken eller halsen för då kan han få för sig att jag är en vampyr och bli skitskraj i sin hjärna med två hjärnceller och springa hem till sin mamma som inte uppfostrat sin son i att man inte får våldta kvinnor. Morsan kanske också borde få sig ett bett föresten.
Jag har faktiskt haft funderingar på om jag är en vampyr. Suger och spyr. Jag är Hursomhelst en mardröm att ge sig på i mörka skogsgläntor. Jag gör ditt liv till ett helvete, dina syskon till blodpudding, dig till vampyr och alla tjejer du behandlat illa till härskarinnor över dig och din fula tillvaro. Jag kan få dig att äta skit och be om mer. Så håll dig borta.