Av misstag lyssnade jag till ett telefonsamtal som pågick någonstans i närheten av mig. Det chockade mig vad landstinget ställer upp med nuförtiden.
Jag har rekonstruerat det:
- Centralsjukhuset, hur kan jag hjälpa till?
- Hej, jag vill bli kopplad till avdelningen för smärtbehandling, tack.
- varsågod.
- Tack
- Smärtkliniken, syster Eva
- Hej mitt namn är Lars.. Jo det är så att jag har ett problem...för jag har så ont. Kan ni hjälpa mig?
- Jaa.. det beror på. Var har du ont någonstans?
- I hjärtat.
- Oj.. har du haft en stroke eller något liknande nyligen?
- Nej
- Hur har du ont? På vilket sätt alltså?
- Det är krossat. Så det gör ohyggligt ont.
- Oj. Jag hör vad du säger. Det låter allvarligt...
- Hur länge sen var det som det blev krossat?
- En vecka ungefär.. vänta lite jag måste bara snyta mig...
...
- Sådär tillbaks. Jo för en vecka sedan ungefär. I början var det mer som en konstant tung värk. Det slog snabbt men ändå så tungt och segt. Sedan började jag få problem med maten och sömnen och då insåg jag att det var krossat. Det har satt sig i magen också..
- mm, så det har spritt sig redan menar du?
- Ja.. tror hela kroppen är drabbad.
- Ja, alltså det här är allvarliga saker som man bör uppsöka vård för så fort det inträffar. Du har väl inte försökt laga ditt hjärta själv?
- njao.. jag har förtärt ungefär fem liter vin på en vecka. Trodde att hjärnan skulle kunna lura hjärtat och att det skulle gå över om jag var full och seg. Fast det...
-...blev bara värre va? Inte sant?
- Ja. Det blev bara värre och nu har jag inga rena lakan för de är fulla av tårar och vin. Och mitt hjärta värker så jag tror jag ska explodera. Jag måste få hjälp att bli av med det här.
- Kära lilla vän, det behöver du verkligen. Det vi brukar ordinera till människor med liknande problembild är en resa. Vi har flera olika man kan få på recept, beroende på hur illa hjärtat är krossat. Hur skulle du beskriva ditt hjärtas sorg på en skala från ett till tio?
-... tio. Jag kan inte andas.
- Ja det är ju allvarligt. Jag måste ändå ställa några frågor för att försäkra mig om att vi ger dig rätt medicin, går det bra?
- Ja.
- Ok.. Hon som krossade ditt hjärta, när du tänker på henne, hur känner du dig då?
- Arg. Men samtidigt otroligt mild och mjuk. Jag vill bara ha hennes varma armar omkring mig i en evighetslång kram. När jag sen kommer på att det inte går så kommer de värsta huggen. Det är som värst när jag tänker på henne.
- Mmm.. stark sorg menar du?
- Ja stark.
- Om du tänker på ett liv utan henne, hur känns det då?
- Som att jag lika gärna kan dö.
- ...ja.. allvarligt. Jag tror jag med ganska stor säkerhet kan placera dig i facket för grovt krossat hjärta... Hinner du till resebyrån på kungsgatan innan stängning?
- Jo..
- Bra, för vi har ett gäng med krossade hjärtan som ska resa på receptbelagd retreatment imorgon redan. Resan går till Sydamerika och man är borta 3 månader. Ni kommer att få gott om tid att lära känna varandra och du kommer få distans till allt här hemma samtidigt som du får njuta av värme, sol och paraplydrinkar. Givetvis bekostar sjukvården detta. Det ingår i försäkringen.
- Imorgon alltså?
- Ja.. Jag vet att du förmodligen bara vill springa tillbaka till henne och hoppas på att allt blir bra igen, men forskning visar på att denna metoden är bäst. De flesta kommer till insikt på resan, och förstår att det som skedde var det bästa trots allt.
- Ja.. jag får väl resa då. Men jobbet då?
- Ja men detta får du sjukskrivning för på stört, det ska jag se till. Krossat hjärta är något av det allvarligaste vi kan drabbas av. Ingen vill ha dig på en arbetsplats nu ändå, du skulle inte kunna prestera något, eller hur?
- Det är sant. Jag springer iväg och hämtar biljetten då. Hur många är det som ska med?
- Ni är... 33 stycken.
- Oj! Så många?
- Ja tyvärr ökar antalet krossade hjärtan alltid i början av året. Man inser över nyår att man inte längre är kär och så står den andra där med hjärtat nere i knäskålarna. Ja det är förjävligt. Men det kommer ordna sig ska du se!
- mmm.
- Gråt inte mer nu. Gå till apoteket och hämta ut resechecken, beställ sedan resan och gå hem och packa. Ta inte med något som påminner om henne.
- Jag ska försöka.
- Hursomhelst går de igenom packningen på flygplatsen så har du något med dig som kan påminna om henne plockar dom ur det. Sånt ser dom i säkerhetskontrollen vet du. Så bespara dom det arbetet.
- mmm ok..
- Seså. upp med hakan nu! Det blir privatjet med jacuzzi i morgon! Det blir bra ska du se rara lilla du.
- Tack syster Eva.
- Det var så lite. Skynda dig nu.
- Adjö.
- Adjö, trevlig resa!
söndag 31 januari 2010
Thin ice, my man!
Jag har varit ute på hal is idag. I flera meningar. Isen som ligger tjock mellan Orrholmen och Mariebergskogen i denna stad gav uttryck för att att vara en bra genväg. Det var den rent teknisk sett men isen var inte spolad och därför fick vi pulsa fram i meterhög snö. På mitten tog vi en ölpaus och önskade varandra gott nytt år.
Sen åkte vi pulka och jag hamnade snett mitt i ett hopp och landade på ryggen. Det gjorde inte så fysiskt ont som jag önskade att det skulle gjort men jag kunde inte undvika att stirra upp i himlen efter mitt fall. Där såg jag några stjärnor som penetrerade små hål i min annars igencementerade hjärna. Jag blundade lite och frös om stjärten och själen. Sen tog på mig för stora skridskor som jag inte heller snörde sådär korrekt och hårt som man bör. Åkte många varv på den runda banan och jag kan inte påstå att det var det minsta fagert. Det var klumpigt, fumligt och jag föll. Men jag skrattade hjärtligt åt det hela.
Isen som ligger tjock mellan hjärtat och resten av min kropp gick inte att ta några genvägar över. Provade med både skridskor och kanot men kom fan inte så långt som ett tum. Typiskt isar att vara tjocka och ogenomträngliga.
Nu ligger det två fagra damer i min säng och sover och jag ligger på soffan. Nej jag har inte raggat upp till en misslyckad trekant på en sunkig krog, det är mina goda vänner som intagit en given plats i palatset på Haga. Ikväll skickade jag iväg frågan jag funderat över så länge, till 118 100. De utger sig för att ha svar på allt så jag samlade mod till mig och frågade hur mycket en genomsnittlig fitta väger.
Fick ett svar olikt alla andra svar jag tidigare fått:
"intressant fråga, men tyvärr är det svårt att hitta ett svar. Vi kommer inte att ta betalt för detta sms".
Universum tar aldrig slut, det vet man. Men frågan om vad ett kvinnligt könsorgan väger är stor och oklar som ett svart oändligt jävla hål.
Vad är det för värld vi lever i?
Godnatt
Sen åkte vi pulka och jag hamnade snett mitt i ett hopp och landade på ryggen. Det gjorde inte så fysiskt ont som jag önskade att det skulle gjort men jag kunde inte undvika att stirra upp i himlen efter mitt fall. Där såg jag några stjärnor som penetrerade små hål i min annars igencementerade hjärna. Jag blundade lite och frös om stjärten och själen. Sen tog på mig för stora skridskor som jag inte heller snörde sådär korrekt och hårt som man bör. Åkte många varv på den runda banan och jag kan inte påstå att det var det minsta fagert. Det var klumpigt, fumligt och jag föll. Men jag skrattade hjärtligt åt det hela.
Isen som ligger tjock mellan hjärtat och resten av min kropp gick inte att ta några genvägar över. Provade med både skridskor och kanot men kom fan inte så långt som ett tum. Typiskt isar att vara tjocka och ogenomträngliga.
Nu ligger det två fagra damer i min säng och sover och jag ligger på soffan. Nej jag har inte raggat upp till en misslyckad trekant på en sunkig krog, det är mina goda vänner som intagit en given plats i palatset på Haga. Ikväll skickade jag iväg frågan jag funderat över så länge, till 118 100. De utger sig för att ha svar på allt så jag samlade mod till mig och frågade hur mycket en genomsnittlig fitta väger.
Fick ett svar olikt alla andra svar jag tidigare fått:
"intressant fråga, men tyvärr är det svårt att hitta ett svar. Vi kommer inte att ta betalt för detta sms".
Universum tar aldrig slut, det vet man. Men frågan om vad ett kvinnligt könsorgan väger är stor och oklar som ett svart oändligt jävla hål.
Vad är det för värld vi lever i?
Godnatt
lördag 30 januari 2010
Fuck you
Jag har inte så mycket att säga idag.
Men hon har tydligen det. Den onda.
Det gäller att vara lite smart ibland. När det gäller.
jorå.
Jag ska ge mig ut på hals is (bokstavligt talat) idag och söka efter inspirationen som verkar ha satt sig bakom någon tapet någonstans.
Hejdå
Men hon har tydligen det. Den onda.
Det gäller att vara lite smart ibland. När det gäller.
jorå.
Jag ska ge mig ut på hals is (bokstavligt talat) idag och söka efter inspirationen som verkar ha satt sig bakom någon tapet någonstans.
Hejdå
fredag 29 januari 2010
Heartbeats
Kärleksbrev till kärleken.
Hej Hjärtat.
Jag vet att du bara vill väl oftast. Men du är så dum. Du har ingen hjärna. Du går bara på känslor och för det älskar jag dig likväl som jag hatar dig.
En gång älskade du så mycket och fick bara tystnad tillbaka. Sen sov du litegrann och blev tyst och likgiltig. Det var inte roligt för mig. Jag kände mig så skyldig, för det är ju upp till mig hur du ska bulta och banka och leva. Nu undrar jag om du snälla skulle kunna lägga lite band på dig Hjärtat? ligga lite lågt och inte älska så mycket. För det gör ingen nytta nu. Jag ska låta hjärnan bestämma lite mer. Hjärnan har blivit befordrad då jag nu känner stor tilltro till den. Den är bra på det den gör och den har tränat upp sin rationella sida. Men därför måste du mitt hjärta ligga lite lågt ett tag. Din tid kommer, och jag ska tala om för dig när den är nära så du kan förbereda dig. Snart kommer du säkert att få bulta och slå och banka hur mycket som helst. Lite tålamod bara. Ge mig lite tid så ska vi snart kunna leva i en fin symbios igen.
Hejdå mitt hjärta.
Hej Hjärtat.
Jag vet att du bara vill väl oftast. Men du är så dum. Du har ingen hjärna. Du går bara på känslor och för det älskar jag dig likväl som jag hatar dig.
En gång älskade du så mycket och fick bara tystnad tillbaka. Sen sov du litegrann och blev tyst och likgiltig. Det var inte roligt för mig. Jag kände mig så skyldig, för det är ju upp till mig hur du ska bulta och banka och leva. Nu undrar jag om du snälla skulle kunna lägga lite band på dig Hjärtat? ligga lite lågt och inte älska så mycket. För det gör ingen nytta nu. Jag ska låta hjärnan bestämma lite mer. Hjärnan har blivit befordrad då jag nu känner stor tilltro till den. Den är bra på det den gör och den har tränat upp sin rationella sida. Men därför måste du mitt hjärta ligga lite lågt ett tag. Din tid kommer, och jag ska tala om för dig när den är nära så du kan förbereda dig. Snart kommer du säkert att få bulta och slå och banka hur mycket som helst. Lite tålamod bara. Ge mig lite tid så ska vi snart kunna leva i en fin symbios igen.
Hejdå mitt hjärta.
tisdag 26 januari 2010
måndag 25 januari 2010
All work no play makes Lily a dull girl
Ibland överträffar jag mig själv. Jag hyrde en film i torsdags (en kärlekshistoria, igen) och den skulle således ha lämnats in i fredags. Det är så det fungerar här i landet lagom nu när den jävla lagen införts om förbud mot nedladdning. Eller ärligt talat skiter jag fullständigt i den, men mitt bredband är för långsamt för att ladda ner något annat än polska kortfilmer om ballonger och knarkande horor. Jag har sett så många och jag är trött på dem nu. Dom slutar alltid likadant; flickstackarna knarkar ihjäl sig, eller finner sin försvunna fadersgestalt i en skäggig gubbe med skinnjacka och krokig näsa med faiblesse för unga flickor med lena ben, och i sista scenen flyter en röd ballong ut ur bild. Så polska kortfilmer kan ni se förbi. Se då hellre en finsk. Finskar är språkminimalister och utmanar resten av världen (USA) som ska plöja fram med floskler om kärlek och livets jävla mening.
Hursomhelst, det jag skulle berätta om var något annat. Man hyr alltså en film för 40 spänn och lämnar tillbaks den ett dygn senare. Jag har under de senaste dygnen varit en mycket upptagen liten flicka som inte ens haft tid att gå på toaletten. De stunder jag haft till övers har jag ägnat åt att sova. Det jag varit upptagen med kan sammantaget benämnas som; universitetsexamen, sova, fest, jobba 10 timmar, gå på båten för Ebbots skull, virtuell date med en man på andra sidan jorden, jobba 10 timmar, sova. Sedan vakna och inse att det gått tre dygn och jag har inte ens varit inne i köket under den tiden. Tur det, för det var en jävla härva därinne.
Hursomhelst var jag tre dagar sen med filmjäveln och igår när jag med nöd och näppe kröp till videobutiken för att återlämna denna lilla diamant till film var jag beredd på att få ta mitt straff och punga ut med typ 2000 spänn i straffavgift för att jag inte tagit mitt vuxna logiska ansvar. 25 kr kostade det för varje dygn jag var lat.
När jag stod där i kassan kände jag att det var jobbigt att dra hela min livshistoria och jag kände att den 17-åriga kassörskan inte alls skulle förstå att man kan vara så upptagen som jag. Så jag skyllde hela förseningshärvan på min sambo. Min sambo jobbar natt och skulle lämnat in filmen i fredags, men han är så slarvig så han glömde det. Min sambo har bil och han glömde filmen i bilen. Min sambo har en mor som lånade bilen för att köpa en ny soffa på IKEA under helgen. Allt detta berättade jag och 17-åringen tyckte att det var min sambos fel och inte mitt så jag fick bara böta 37.50. Det är bra med påhittade män. Särskilt när de är slarviga och man kan skylla sina egna brister på dem. Och det är roligt när de har tokiga mammor och bil.
Eventuellt bör jag uppsöka psykiater. Eller skaffa en pojkvän av kött och blod. Som inte är slarvig och som står ut med mig och kan lämna in filmer när jag glömmer.
Förövrigt har jag lagt ungefär 350 kr på att hyra "En kärlekshistoria".
Jag är old-school och jag tar inte mitt vuxna logiska ansvar. Men jag gillar konst, ologiska saker som inte går ihop och resor och vin. Och så luktar jag gott ibland.
TJoho.
Hursomhelst, det jag skulle berätta om var något annat. Man hyr alltså en film för 40 spänn och lämnar tillbaks den ett dygn senare. Jag har under de senaste dygnen varit en mycket upptagen liten flicka som inte ens haft tid att gå på toaletten. De stunder jag haft till övers har jag ägnat åt att sova. Det jag varit upptagen med kan sammantaget benämnas som; universitetsexamen, sova, fest, jobba 10 timmar, gå på båten för Ebbots skull, virtuell date med en man på andra sidan jorden, jobba 10 timmar, sova. Sedan vakna och inse att det gått tre dygn och jag har inte ens varit inne i köket under den tiden. Tur det, för det var en jävla härva därinne.
Hursomhelst var jag tre dagar sen med filmjäveln och igår när jag med nöd och näppe kröp till videobutiken för att återlämna denna lilla diamant till film var jag beredd på att få ta mitt straff och punga ut med typ 2000 spänn i straffavgift för att jag inte tagit mitt vuxna logiska ansvar. 25 kr kostade det för varje dygn jag var lat.
När jag stod där i kassan kände jag att det var jobbigt att dra hela min livshistoria och jag kände att den 17-åriga kassörskan inte alls skulle förstå att man kan vara så upptagen som jag. Så jag skyllde hela förseningshärvan på min sambo. Min sambo jobbar natt och skulle lämnat in filmen i fredags, men han är så slarvig så han glömde det. Min sambo har bil och han glömde filmen i bilen. Min sambo har en mor som lånade bilen för att köpa en ny soffa på IKEA under helgen. Allt detta berättade jag och 17-åringen tyckte att det var min sambos fel och inte mitt så jag fick bara böta 37.50. Det är bra med påhittade män. Särskilt när de är slarviga och man kan skylla sina egna brister på dem. Och det är roligt när de har tokiga mammor och bil.
Eventuellt bör jag uppsöka psykiater. Eller skaffa en pojkvän av kött och blod. Som inte är slarvig och som står ut med mig och kan lämna in filmer när jag glömmer.
Förövrigt har jag lagt ungefär 350 kr på att hyra "En kärlekshistoria".
Jag är old-school och jag tar inte mitt vuxna logiska ansvar. Men jag gillar konst, ologiska saker som inte går ihop och resor och vin. Och så luktar jag gott ibland.
TJoho.
lördag 23 januari 2010
Vatten över (det tunga) huvudet
Jag har tagit mig vatten över huvudet. Igen. Jag tror att en helg har fler timmar än den i själva verket har. Jag tackar således ja till fest och till jobb och glömmer att jag däremellan ska hinna sova. Att hela ideén om att både festa och jobba går åt helevete redan när man börjar använda dessa begrepp i samma mening glömmer jag varje helg. Det finns en anledning till varför de flesta normala människor väljer ett av dessa alternativ. Jag är inte en av dom normala, jag tror mig vara en övermänniska som klarar allt. Inte allt, men åtminstone att jobba OCH festa samma helg. Morgonens lilla mini-maraton till bussen vittnar dock om det motsatta. Trött, blek, grinig och sen kom jag till jobbet. Och ångrade lite att jag tackat ja till jobb eftersom vi hade examensfest igår. Men vad tusan. Det går. Det jobbiga är att ikväll ska Ebbot min idol och svenska hjälte komma till den lilla staden jag bor i och spela skivor. Jag hade hela tiden tänkt att jag skulle gå en stund. Ta en öl. Gå hem tidigt. När jag vaknade i morse med en trottoar på huvudet kändes Ebbot inte så lockande. Nu efter lunch och kaffe börjar jag omvärdera situationen. Runt åtta kommer jag vara heltaggad. Vid elva kommer jag vara inne på mitt tredje glas vin. och imorgon kommer jag må riktigt riktigt kass. Och kanske komma sent till jobbet.
Tur att jag ska lämna detta snart. Tillvaron börjar bli alltför förutsägbar. Till och med när jag försöker överaska mig själv genom beslut där jag liksom fintar mig själv, blir jag ändå inte övveraskad. Vad som verkligen vore spännande, hade varit att gå hem och rensa avloppen ikväll. DET hade verkligen förvånat mig.
Hade två nya meddelanden på mitt mobilsvar i morse. Ett inspelat klockan 22.30, och ett klockan 04.23. Båda från min bror. Det första var fullt av hoppfullhet, glädje och öl-sinne för humor. Det kan sammanfattas som att han förväntade sig att kvällen skulle bli bra. Det som kom ca 6 timmar senare var det mest melankoliska jag någonsin hört. Det ger mig anledning att bli allvarligt orolig för brorsan. I flera minuter flåsade han fram allvarliga floskler som att: "det är ju en stor dag för dig. Och för mig. jag borde ha varit vid din sida, denna högaktningfulla dag"..."Du är så begåvad och jag är full". "hoppar du har roligt" (jag sover!!) "nu ska jag vidare, i livets ekorrhjul"...
Jag tror jag måste ringa honom nu. Väcka grabben ur sitt öl-koma.
Hejpåer.
Tur att jag ska lämna detta snart. Tillvaron börjar bli alltför förutsägbar. Till och med när jag försöker överaska mig själv genom beslut där jag liksom fintar mig själv, blir jag ändå inte övveraskad. Vad som verkligen vore spännande, hade varit att gå hem och rensa avloppen ikväll. DET hade verkligen förvånat mig.
Hade två nya meddelanden på mitt mobilsvar i morse. Ett inspelat klockan 22.30, och ett klockan 04.23. Båda från min bror. Det första var fullt av hoppfullhet, glädje och öl-sinne för humor. Det kan sammanfattas som att han förväntade sig att kvällen skulle bli bra. Det som kom ca 6 timmar senare var det mest melankoliska jag någonsin hört. Det ger mig anledning att bli allvarligt orolig för brorsan. I flera minuter flåsade han fram allvarliga floskler som att: "det är ju en stor dag för dig. Och för mig. jag borde ha varit vid din sida, denna högaktningfulla dag"..."Du är så begåvad och jag är full". "hoppar du har roligt" (jag sover!!) "nu ska jag vidare, i livets ekorrhjul"...
Jag tror jag måste ringa honom nu. Väcka grabben ur sitt öl-koma.
Hejpåer.
onsdag 20 januari 2010
Would you like to be everything you see?
Nu när man snart har en universitetsexamen i skallen och på papper är det således dags att börja fundera på vad man verkligen ska bli när man blir stor. Jag har några uppslag:
- Gubbe
- Skivrecensent
- Jobba i skivaffär
- Cyklist
- Resenär
- Författare
- Skådespelare
- Chef
- Äga en vingård i södra Frankrike
- Fotograf
- Arkitekt
- Serietecknare
- Sjökvinna
- Musei-guide
- Analytiker
- Staty
- Regissör
- Dansk
Nej alla ovanstående är i era trångsynta mellanmjölks-ögon inte riktiga yrken.
Men i mina är dom det. Ultimat vore att kombinera några. Kanske dansk chef över vingård i södra Frankrike som extraknäcker som skivrecensent, serietecknare och staty.
Analysera ska jag göra på fritiden. Och cykla. Cykla omkring i södra Frankrike på små landsvägar och stanna vid nån jävla avdankad hästgård och rida omkring i bergen och vara rosig om kinderna, fager och fin och fri. Med mig har jag en bok som jag läser på en bergstopp medan jag dricker mitt medhavda kaffe och vingångsbryggda vin och äter Brie.
Finns inga utbildningar som matchar mina önskemål, har redan kollat.
Men det där med och göra saker och ting i rätt ordning har aldrig varit min grej. Så jag börjar nog i den stelaste änden och jobbar mig uppåt. På måndag börjar mitt liv som staty. Ni kan se mig på utklädd till Gustav Frödings älskarinna bredvid denna skäggiga nämnda karl. På Karlstads gator skall jag stå tills jag fått ihop tillräckligt med kosing till en flygbiljett som tar mig rätt ner i södra Frankrike. Siktar på maj.
Tills dess; En liten teckning om tjejer i allmänhet.
- Gubbe
- Skivrecensent
- Jobba i skivaffär
- Cyklist
- Resenär
- Författare
- Skådespelare
- Chef
- Äga en vingård i södra Frankrike
- Fotograf
- Arkitekt
- Serietecknare
- Sjökvinna
- Musei-guide
- Analytiker
- Staty
- Regissör
- Dansk
Nej alla ovanstående är i era trångsynta mellanmjölks-ögon inte riktiga yrken.
Men i mina är dom det. Ultimat vore att kombinera några. Kanske dansk chef över vingård i södra Frankrike som extraknäcker som skivrecensent, serietecknare och staty.
Analysera ska jag göra på fritiden. Och cykla. Cykla omkring i södra Frankrike på små landsvägar och stanna vid nån jävla avdankad hästgård och rida omkring i bergen och vara rosig om kinderna, fager och fin och fri. Med mig har jag en bok som jag läser på en bergstopp medan jag dricker mitt medhavda kaffe och vingångsbryggda vin och äter Brie.
Finns inga utbildningar som matchar mina önskemål, har redan kollat.
Men det där med och göra saker och ting i rätt ordning har aldrig varit min grej. Så jag börjar nog i den stelaste änden och jobbar mig uppåt. På måndag börjar mitt liv som staty. Ni kan se mig på utklädd till Gustav Frödings älskarinna bredvid denna skäggiga nämnda karl. På Karlstads gator skall jag stå tills jag fått ihop tillräckligt med kosing till en flygbiljett som tar mig rätt ner i södra Frankrike. Siktar på maj.
Tills dess; En liten teckning om tjejer i allmänhet.
tisdag 19 januari 2010
Based on a true story
Såhär i vintertid kan det vara trevligt med lite sommarminnen. Även sådana man knappt minns. På sommaren åker man på festival ibland och det gjorde jag och Marlene 2007. Den här teckningen tillägnas Marlene mitt hjärta.
"Reptilhjärnan går på högvarv"
Så kan det gå. Hopp!
"Reptilhjärnan går på högvarv"
Så kan det gå. Hopp!
måndag 18 januari 2010
Eager to find it
Det var längesen jag snackade med gudjäveln. Han vet väl inte hur man tar kontakt analogt i dagens samhälle. Han har ju iphone, laptop och värsting-tv med inbyggd inspelningsbar dvd så han kan kolla på alla lågvattenmärkta serier som någonsin producerats. Tid verkar vara det enda han har, men inte fan har jag fått nån flaskpost eller lapp i brevlådan.
Typiskt gudar att hålla sig borta.
Inte för att jag behöver honom till något särskilt men ändå. Troligtvis ligger han med Marilyn Monroe dagarna i ända. Hon är hans typ helt klart. Han säger att han gillar alla kvinnor men jag tror han föredrar storbystade kvinnor med sexig röst.
Han är ju man.
Jajajaja alla män föredrar inte storbystade kvinnor med sexig röst ok. Sääääkert är det så. I detta nyliberala samhälle då män tydligen tänder på håriga ben och små tuttar vet man ju varken ut eller in. Själv går jag igång på hjärnor. Fulla med små dumma idéer och smarthet. Föredrar en bra mix av EQ och IQ, och en nästintill utdöd fördomsfullhet och självgodhet. Men det är lättare att gå på utseendet då det tar en jävla tid att tränga in i hjärnan på männen och kolla runt och lyfta på skrot och minnen och gamla ex och annat skit som ligger och dammar. Omständigt och sällan mödan värt. Skickar nog in lille mannen i örat i hjärnan på potentiella män i fortsättningen. Så slipper jag besvära mig.
Den här lilla slinkan jag skapat i serieform är mycket rolig att använda sig av. Hon är inte jag och jag står inte för all framtida skit hon kommer att kasta på män, samhället och sig själv. Även om jag finns i henne. Ibland lite, ibland mycket.
Dagens teckning: "Självinsikt"
hej på er
Typiskt gudar att hålla sig borta.
Inte för att jag behöver honom till något särskilt men ändå. Troligtvis ligger han med Marilyn Monroe dagarna i ända. Hon är hans typ helt klart. Han säger att han gillar alla kvinnor men jag tror han föredrar storbystade kvinnor med sexig röst.
Han är ju man.
Jajajaja alla män föredrar inte storbystade kvinnor med sexig röst ok. Sääääkert är det så. I detta nyliberala samhälle då män tydligen tänder på håriga ben och små tuttar vet man ju varken ut eller in. Själv går jag igång på hjärnor. Fulla med små dumma idéer och smarthet. Föredrar en bra mix av EQ och IQ, och en nästintill utdöd fördomsfullhet och självgodhet. Men det är lättare att gå på utseendet då det tar en jävla tid att tränga in i hjärnan på männen och kolla runt och lyfta på skrot och minnen och gamla ex och annat skit som ligger och dammar. Omständigt och sällan mödan värt. Skickar nog in lille mannen i örat i hjärnan på potentiella män i fortsättningen. Så slipper jag besvära mig.
Den här lilla slinkan jag skapat i serieform är mycket rolig att använda sig av. Hon är inte jag och jag står inte för all framtida skit hon kommer att kasta på män, samhället och sig själv. Även om jag finns i henne. Ibland lite, ibland mycket.
Dagens teckning: "Självinsikt"
hej på er
söndag 17 januari 2010
Maria och José
Idag läste jag en bok som heter Maria och José. Den handlar om Maria som är ensam och trivs med det. I hennes öra bor en liten liten man som heter José och som älskar Maria över allt annat. Ibland cyklar han över hennes kropp och ofta sitter han på hennes mage och ser på den fina utsikten. På nätterna viskar han fina saker till Maria och ibland spelar han cello för henne. Maria vet inte att José finns men det gör han. Han finns. Jag har nog också en José i mitt öra. Fast han heter något annat. Och han älskar mig över allt annat. Just nu har vi en fin stund tillsammans då jag försöker spela gitarr men det går dåligt och jag bestämmer mig för att sluta men mannen i örat säger att jag ska fortsätta, att jag visst är bra. Han är bra att ha. Jag tror att han heter något kort. Kanske ett namn på höst fem bokstäver, minst tre. Det utesluter en hel del namn. Till exempel Samuel, Sven-Erik och Nicklas. Han har definitivt inte ett dubbelnamn. Det vore så olikt mig att ha en man i örat som har ett dubbelnamn.
Nu ska jag nog tvätta öronen.
Skulle behöva en själ-spolning också. Sopa ut en jävla massa rätt ner i avloppsbrunnen och imorgon vakna upp tom och fylla på med nya saker. Jag är så trött på min själ ibland. Den är så full med satyg och infall och jag tycker jag gjort den där jävla själavandringen varje natt men jag upptäcker liksom aldrig något nytt. Samma visa varje gång. Ringde sjukvårdsupplysningen och frågade vad själ-spolning kostade. Damen trodde jag syftade på lavemang och jag sa att vafan jag kan ta ett sånt också. Men kalaset blev för dyrt så jag får avvakta och själavandra i mig själv fortsättningsvis. Kasta. Behålla. kasta. behålla. ta tillbaka det jag kastat, och när jag vaknar ser den helt identisk ut som när jag somnade. Så förutsägbart. Inatt tar med mig lilla mannen i örat.
Vi kanske kan lägga oss i en glänta och vila.
Dagens Teckning; "Tjejer som är självständiga".
Hejdå alla insiktsfulla flickor och pojkar
Nu ska jag nog tvätta öronen.
Skulle behöva en själ-spolning också. Sopa ut en jävla massa rätt ner i avloppsbrunnen och imorgon vakna upp tom och fylla på med nya saker. Jag är så trött på min själ ibland. Den är så full med satyg och infall och jag tycker jag gjort den där jävla själavandringen varje natt men jag upptäcker liksom aldrig något nytt. Samma visa varje gång. Ringde sjukvårdsupplysningen och frågade vad själ-spolning kostade. Damen trodde jag syftade på lavemang och jag sa att vafan jag kan ta ett sånt också. Men kalaset blev för dyrt så jag får avvakta och själavandra i mig själv fortsättningsvis. Kasta. Behålla. kasta. behålla. ta tillbaka det jag kastat, och när jag vaknar ser den helt identisk ut som när jag somnade. Så förutsägbart. Inatt tar med mig lilla mannen i örat.
Vi kanske kan lägga oss i en glänta och vila.
Dagens Teckning; "Tjejer som är självständiga".
Hejdå alla insiktsfulla flickor och pojkar
lördag 16 januari 2010
She came in through the bathroom window.
Det är något visst med musik på Vinyl. Detta slog mig sent igår kväll efter några glas rött och tre timmars serie om ett romantiserat Göteborg på 60-talet då alla som var nåt rökte inne och älskade Dylan och Stones. Jag har aldrig riktigt dragits in i den lustfyllda lockande onda spiralen av att lägga alla pengar på CD-skivor. Dels för att musik är lätttillgängligt och allmänt lättvindligt nuförtiden, men säkerligen också för att jag inte äger en Vinylspelare. En grammofon. Igår var jag hos en vän som äger en vinylspelare, men också en gammal plastback full med plattor.
Inga dåliga sådana heller. Beatles, Velvet underground och Nico, The Doors, Bowie, och till och med en gammal Imperiet-platta. Thåström var sjukt het på insidan av fodralet med små bröstvårtor och inbillad spinkig sex appeal.
Ljudet av plastfodralen som floppar sådär härligt när man bläddrar i backen och väljer ut sina favoriter. Känslan av att ta ut den svarta stenkakan ur fodralet, doften som sipprar ut; gammal, älskad, hedrad, och proceduren när man lägger skivan på grammofonen, lyfter pickupen och släpper ner. De första raspande varven innan själva spåret kommer. Och sedan låt efter låt med härligt raspande ljud i bakgrunden. Att utföra allt detta varje gång man ska lyssna på en skiva innebär att det komplicerar avsevärt att hålla på som jag gör och byter låt hela jävla tiden. Lyssna på ett intro här, en refräng där. Men med Vinyl, så är det helt enkelt lättare att lyssna på hela skivjäveln. Om inte annat för att få vända på den till sida 2. (jag älskar att vända!)
Jag inbillar mig att det var annorlunda att ha idoler förr. Om man gillade musik, ja, då gjorde man det verkligen. Pappa har berättat om hur hela veckan fokuserades kring väntan på att nya plattor skulle komma in till den lokala skivaffären. Man sommarjobbade, cyklade en mil och brände vad som på 60-talet var hutlösa summor för en 16-årig feriearbetare, på skivor. Sedan fick man cykla hem hela vägen med skivan på pakehållaren, och SEN. Fick man genomgå proceduren med plasten, fodralet, pickupen, raspet, BANG. Klart som fan man älskade alla sina skivor. Det där med att kunna ta på dem är viktigt för känslan. Helheten. Tyckte att Abbey Road var mycket bättre igår än vad jag någonsin tyckt innan. Om det var vinet eller raspet eller bara nåt jävla hittepå vet jag inte men skitsamma. Jag ska köpa en Grammofon i år.
Jag äger en enda vinylskiva; Bob Dylan´s greatest volym 2. Det skulle vara värt att ha en grammofon och bara lyssna på den skivan om och om igen, för den är sjukt bra.
Det där med att det är viktigt att kunna ta på något för att känna att det är på riktigt.. Det gäller inte bara vinylskivor, utan det gäller andra saker också insåg jag igår. Var en ovanligt hög frekvens på insiktsfullhet igår, ja ja jag vet. Men nu blir det inga förens nästa år så man får sola sig i glansen av sin egen klarhet. Passa på.
På vägen till jobbet idag såg jag ett hus som smällts upp på tre veckor. Helt jävla otroligt. Först finns ingenting. Sen plötsligt står det ett färdigt hus där. Och nästa gång är det väl fan och hans moster som flyttat in. Det är som med män. Först finns dom där. Sen finns dom inte. Och sen finns dom. Och så håller det på i evigheters evighet tills vi dör och inser att allt i ens liv bara var icensatt.
Hurra.
Puss.
Dagens teckning.
"Det känns inte äkta, liksom"
Inga dåliga sådana heller. Beatles, Velvet underground och Nico, The Doors, Bowie, och till och med en gammal Imperiet-platta. Thåström var sjukt het på insidan av fodralet med små bröstvårtor och inbillad spinkig sex appeal.
Ljudet av plastfodralen som floppar sådär härligt när man bläddrar i backen och väljer ut sina favoriter. Känslan av att ta ut den svarta stenkakan ur fodralet, doften som sipprar ut; gammal, älskad, hedrad, och proceduren när man lägger skivan på grammofonen, lyfter pickupen och släpper ner. De första raspande varven innan själva spåret kommer. Och sedan låt efter låt med härligt raspande ljud i bakgrunden. Att utföra allt detta varje gång man ska lyssna på en skiva innebär att det komplicerar avsevärt att hålla på som jag gör och byter låt hela jävla tiden. Lyssna på ett intro här, en refräng där. Men med Vinyl, så är det helt enkelt lättare att lyssna på hela skivjäveln. Om inte annat för att få vända på den till sida 2. (jag älskar att vända!)
Jag inbillar mig att det var annorlunda att ha idoler förr. Om man gillade musik, ja, då gjorde man det verkligen. Pappa har berättat om hur hela veckan fokuserades kring väntan på att nya plattor skulle komma in till den lokala skivaffären. Man sommarjobbade, cyklade en mil och brände vad som på 60-talet var hutlösa summor för en 16-årig feriearbetare, på skivor. Sedan fick man cykla hem hela vägen med skivan på pakehållaren, och SEN. Fick man genomgå proceduren med plasten, fodralet, pickupen, raspet, BANG. Klart som fan man älskade alla sina skivor. Det där med att kunna ta på dem är viktigt för känslan. Helheten. Tyckte att Abbey Road var mycket bättre igår än vad jag någonsin tyckt innan. Om det var vinet eller raspet eller bara nåt jävla hittepå vet jag inte men skitsamma. Jag ska köpa en Grammofon i år.
Jag äger en enda vinylskiva; Bob Dylan´s greatest volym 2. Det skulle vara värt att ha en grammofon och bara lyssna på den skivan om och om igen, för den är sjukt bra.
Det där med att det är viktigt att kunna ta på något för att känna att det är på riktigt.. Det gäller inte bara vinylskivor, utan det gäller andra saker också insåg jag igår. Var en ovanligt hög frekvens på insiktsfullhet igår, ja ja jag vet. Men nu blir det inga förens nästa år så man får sola sig i glansen av sin egen klarhet. Passa på.
På vägen till jobbet idag såg jag ett hus som smällts upp på tre veckor. Helt jävla otroligt. Först finns ingenting. Sen plötsligt står det ett färdigt hus där. Och nästa gång är det väl fan och hans moster som flyttat in. Det är som med män. Först finns dom där. Sen finns dom inte. Och sen finns dom. Och så håller det på i evigheters evighet tills vi dör och inser att allt i ens liv bara var icensatt.
Hurra.
Puss.
Dagens teckning.
"Det känns inte äkta, liksom"
torsdag 14 januari 2010
I outsmarted you!
Imorse under ett kort ögonblick fick jag för mig att jag skulle baka. Blinkade bort ögonblicket illa kvickt och la mig tillrätta i soffan. Tittade en stund på lokal-tv. Det finns inget bättre sätt att elda upp sig och vilja halshugga halva mänskligheten. Folk är så jävla dumma. Uppeldad och med sluga baktankar började jag rita. Presenterar exklusivt en liten inblick i min vardag här. Mina något obegåvade ibland bittra, ibland glada händer skapade ett och annat. Delar här med mig av de mer positiva jag komponerade. Men det finns även en bitter hand, som just idag låg och sov räv under en kudde. Men jag lovar att ni kommer att få bekanta er med vad som kan komma ur den handen också.
Mycket nöje.
Hejdå!!
Mycket nöje.
Hejdå!!
onsdag 13 januari 2010
Kom så får du hårt godis
Onsdag eftermiddag i en liten jävla skitstad i Sverige. Utomhus kallt som i ett fryshus, bussar som är försenade. På ett industriområde finns en mataffär som besöks flitigt av studenter och annat pattrask som inte har råd att handla på Hemköp eller Ica. Vi är pattrask som inte har råd att handla på Hemköp eller Ica. Januari måste vara årets längsta mest plågsamma månad. Kall, fattig, stökig och allmänt jävla störig.
Hursomhelst handlade vi mat på denna lite sämre mataffär och jag fick ju givetvis stå i kassan och välja bort saker eftersom jag inte hade täckning på kontot. Hamnade i ett extremt knivigt dilemma där valet stod mellan en Brie-ost eller ärtsoppa. Att välja bort toapapper var inte aktuellt av uppenbar anledning. Kunde valt bort kycklingen men den var redan inscannad och kön var redan lång, och kassören var redan darrigt nervös på mig. Slapp betala för påsen. Valde bort Osten. Det smärtade och jag övervägde hänga mig i duschdraperiet när jag kom hem. Sen såg jag ostbågarna som stod på bordet och var sådär lagom sega. Väntar med dusch-dramatik till ett bättre tillfälle.
När inhandlingen var klar och vi trängts färdigt bland barnfamiljer, singelmammor som köper cigarettlimpor och gamla gubbar med rullatorer som gett sig ut för att köpa ett paket flingor och ser detta som sitt mission of the day, missade vi bussen. Inne i denna o-charmiga industrilokal finns ett café. Som är precis så sunkigt som ni kan tänka er när det ligger mittemellan Rusta och Willys. Med jackor på drack vi varsin läsk. Jag tog en trocadero för 10 kr. Jag kände när jag stirrade upp i lysrörstaket att jag är så mätt på det här. Inte trocadero, dem gillar jag, men livet här. Jag är så klar. På flera plan. Känslan kulminerade och nådde klimax när jag bläddrade i lokaltidningen och på mittuppslaget möts av den hårresande nyheten att "Man ska bygga fler rondeller på Våxnäs".
WHAT? VA? OCH!!!
Tur att jag sagt upp lägenheten så valet att stanna här inte ens existerar.
Nu ska jag se på en fransk film innehållande mycket sexuella spänningar, bra musik och 60-tal. En favoritkombination för övrigt.
Hepp.
Hursomhelst handlade vi mat på denna lite sämre mataffär och jag fick ju givetvis stå i kassan och välja bort saker eftersom jag inte hade täckning på kontot. Hamnade i ett extremt knivigt dilemma där valet stod mellan en Brie-ost eller ärtsoppa. Att välja bort toapapper var inte aktuellt av uppenbar anledning. Kunde valt bort kycklingen men den var redan inscannad och kön var redan lång, och kassören var redan darrigt nervös på mig. Slapp betala för påsen. Valde bort Osten. Det smärtade och jag övervägde hänga mig i duschdraperiet när jag kom hem. Sen såg jag ostbågarna som stod på bordet och var sådär lagom sega. Väntar med dusch-dramatik till ett bättre tillfälle.
När inhandlingen var klar och vi trängts färdigt bland barnfamiljer, singelmammor som köper cigarettlimpor och gamla gubbar med rullatorer som gett sig ut för att köpa ett paket flingor och ser detta som sitt mission of the day, missade vi bussen. Inne i denna o-charmiga industrilokal finns ett café. Som är precis så sunkigt som ni kan tänka er när det ligger mittemellan Rusta och Willys. Med jackor på drack vi varsin läsk. Jag tog en trocadero för 10 kr. Jag kände när jag stirrade upp i lysrörstaket att jag är så mätt på det här. Inte trocadero, dem gillar jag, men livet här. Jag är så klar. På flera plan. Känslan kulminerade och nådde klimax när jag bläddrade i lokaltidningen och på mittuppslaget möts av den hårresande nyheten att "Man ska bygga fler rondeller på Våxnäs".
WHAT? VA? OCH!!!
Tur att jag sagt upp lägenheten så valet att stanna här inte ens existerar.
Nu ska jag se på en fransk film innehållande mycket sexuella spänningar, bra musik och 60-tal. En favoritkombination för övrigt.
Hepp.
tisdag 12 januari 2010
I chose the road less travelled- now where the hell am i?
Jag har nu varit vaken i 29 timmar, ätit två gånger under den tiden, druckit champagne och med ett låtsat intresse lyssnat till en dryg jävel på bussen som sa att London är ett kallt rövhål. Nej jag försöker inte sätta rekord i dekadens och självmedömkan, inte medvetet åtminstone. Men uppsats är klar, inlämnad och nu återstår tomheten. I skolan mellan Champagnen och en proggig låt som vår lärare av någon anledning gärna ville spela upp (inte mig emot, jag gillar progg och det var en fin låt) fick vi motta brev som vi skrivit till oss själva första dagen på Universitet. Alltså för 3 ½ år sen. Med skräckblandad förtjusning sprättade jag upp kuvertert med farhågor om att det kunde stå i princip vad som helst däri. Kanske ett recept på inlagd sylta, en lista på länder jag besökt, eller ett avklippt finger. Man vet aldrig med mig.
Mitt brev började såhär:
Daterat 28 Augusti 2006.
"Hej elin.
Trots att du gick vilse i morse och trodde du kommit fel när du till slut hittade rätt (pga. den märklig blandningen på folk) så kändes det rätt bra sen".
Jag tackar mig själv för den fina meningen. Det bästa är att den alltid gäller, eftersom man går vilse ofta, tror man kommit rätt men sen försvinner dom där förbannade orienteringskontrollerna på vägen och man står mitt i skogen och fryser. och får börja om.
Känns tryggt att ordet vilse förekommer i första meningen. Känns typiskt mig. Och mindre vilse har jag inte blivit. Men det är inte så dumt att gå vilse ska jag tala om. Den finns en viss frihet för vilsna nomader som jag, eftersom jag inte vet vart jag ska och inte heller har någon tid att passa eller någon att göra besviken kan jag ta det lite lugnt. Vila i någon skogsglänta och prata med grodyngel, besöka näcken och kanske övernatta. En natt eller två. Bygga vindskygg och rida på älgar. Ja, det gäller att ha lite roligt när man är vilse. Plötsligt hittar man tillbaka till vägen och då hinner man inte sätta sig ner på stenar och prata med djur eller ligga naken i en tjärn. Så det är bäst att passa på.
Nu passar jag på att dyka ner i en förföriskt mörk tjärn som kan innehålla vilka minnen som helst. Spännande och dumt som fan. Som livet är mest.
hejpåer
Mitt brev började såhär:
Daterat 28 Augusti 2006.
"Hej elin.
Trots att du gick vilse i morse och trodde du kommit fel när du till slut hittade rätt (pga. den märklig blandningen på folk) så kändes det rätt bra sen".
Jag tackar mig själv för den fina meningen. Det bästa är att den alltid gäller, eftersom man går vilse ofta, tror man kommit rätt men sen försvinner dom där förbannade orienteringskontrollerna på vägen och man står mitt i skogen och fryser. och får börja om.
Känns tryggt att ordet vilse förekommer i första meningen. Känns typiskt mig. Och mindre vilse har jag inte blivit. Men det är inte så dumt att gå vilse ska jag tala om. Den finns en viss frihet för vilsna nomader som jag, eftersom jag inte vet vart jag ska och inte heller har någon tid att passa eller någon att göra besviken kan jag ta det lite lugnt. Vila i någon skogsglänta och prata med grodyngel, besöka näcken och kanske övernatta. En natt eller två. Bygga vindskygg och rida på älgar. Ja, det gäller att ha lite roligt när man är vilse. Plötsligt hittar man tillbaka till vägen och då hinner man inte sätta sig ner på stenar och prata med djur eller ligga naken i en tjärn. Så det är bäst att passa på.
Nu passar jag på att dyka ner i en förföriskt mörk tjärn som kan innehålla vilka minnen som helst. Spännande och dumt som fan. Som livet är mest.
hejpåer
See it now?
Dagar och nätter flyter ihop allt mer och min önskan om att få resa på renlevnads-semester i ett indiskt tempel och be till en förorenad gangnes i orangeröd soluppgång, äta grönsaker och bär, meditera 14 timmar om dygnet och avstå allt mina lustar åtrår har aldrig varit större. Jag skulle återvända utan påsar under ögonen, fräscht solbränd med väskan full av silkestyger i olika färger, ny frisyr och en ny sund livsinställning.
Som skulle ha utbytts samma kväll när Carro ringer och föreslår en after work på Ankan. På en natt skulle jag försöka ta igen allt jag försummat när jag försökte lura mig själv i det satans templet. Tur att jag inte har råd med någon renlevnads-semester. Kanske räcker 30 minuters solarium, städa lägenheten och boka tvätt-tid, så kommer jag känna mig som en sundare renare människa.
Som förtjänar att synda.
Inatt bodde jag i New York. Jag hade en fet lägenhet i Brooklyn som var charmigt gammal men samtidigt kitch. Jag jobbade i en skivaffär där jag fick spela LP-skivor och ge nördiga (snygga) musiker tips på bra indiepop.(haha, as if!) På kvällarna drack jag öl på den lokala puben och spelade biljard med min arbetskamrat som var bög, flintskallig, jättetjock med ett hjärta av guld. På den puben såg jag ett bekant ansikte. Jag gick fram. Fick en puss. Och i drömmen minns jag hur jag tänkte; nej, typiskt att mina ben ska ge vika nu när jag får den här pussen. Jag kommer att svimma. Gelé i benen så jag föll. Och vaknade.
Typiskt dålig dröm.
Nu; ost. Jobbar på min mage. Blir man arbetslös kanske man inte har råd med ost. Adjö.
Som skulle ha utbytts samma kväll när Carro ringer och föreslår en after work på Ankan. På en natt skulle jag försöka ta igen allt jag försummat när jag försökte lura mig själv i det satans templet. Tur att jag inte har råd med någon renlevnads-semester. Kanske räcker 30 minuters solarium, städa lägenheten och boka tvätt-tid, så kommer jag känna mig som en sundare renare människa.
Som förtjänar att synda.
Inatt bodde jag i New York. Jag hade en fet lägenhet i Brooklyn som var charmigt gammal men samtidigt kitch. Jag jobbade i en skivaffär där jag fick spela LP-skivor och ge nördiga (snygga) musiker tips på bra indiepop.(haha, as if!) På kvällarna drack jag öl på den lokala puben och spelade biljard med min arbetskamrat som var bög, flintskallig, jättetjock med ett hjärta av guld. På den puben såg jag ett bekant ansikte. Jag gick fram. Fick en puss. Och i drömmen minns jag hur jag tänkte; nej, typiskt att mina ben ska ge vika nu när jag får den här pussen. Jag kommer att svimma. Gelé i benen så jag föll. Och vaknade.
Typiskt dålig dröm.
Nu; ost. Jobbar på min mage. Blir man arbetslös kanske man inte har råd med ost. Adjö.
lördag 9 januari 2010
When im dreaming of you
Det är lördag kväll och jag sitter i mitt kök iklädd trasiga jeans och en Tshirt som inte var min från början men som jag nu överväger kalla min. Ute är det kallt som i en jävla grav och lika mörkt för den delen. På fönstrets insida framträder is i vackra mönster och slåss om uppmärksamhet med min släckta kvardröjande advetsljustake.
Imorse när jag vaknade kände jag mig ovanligt dum i huvudet. Jag brukar känna mig dum ibland men idag var det påtagligt. Det var något med brist på pengar, omdöme, studiemotivation och vettiga matvanor som tillsammans bildade en kall jävla svallvåg som sköljde över mig lagom till alarmet påminde mig om att jag skulle plugga idag IGEN. Det blev jävligt kallt för en stund och jag övervägde skolka från livet idag.
Istället blundade jag och åkte jag på en minisemester till Hawaii och byggde ett sandslott med stora fönster. Tillräckligt stora för en prins att klättra genom.
Sedan satte jag mig på köksstolen där ett avtryck sakta börjar ingjutas efter min stjärt. Så mycket har jag suttit här. Fan om den här uppsatsen går åt helvete. Då tror jag det finns risk för att den där Hawaii-semestern blir realitet. Jag skulle kanske passa med blommor i håret och bastkjol. Jag skulle bo i sandslottet som jag byggt och vid min privata brygga skulle jag ha en båt av halm med segel av palmblad och med den skulle jag upptäcka vikar som ingen annan upptäckt och dyka utan snorkel och cyklop och gå på te-bjudning hos min vän sjöjungfrun i en vacker undervattensgrotta full av rosa, vita och gula blommor som vajar i vattnets regelbundna rörelser. På kvällen skulle jag sätta mig i min stora snäckformade soffa vid vattnet och småprata med syrsor och andra djur samtidigt som jag plockar stjärnor från himlen som jag äter. Uppfylld av tillvaron somnar jag under en bädd av vita liljor och den söta doften gifter sig med stjärnornas eftersmak. Sedan drömmer jag om hur jag vaknar i min säng i Karlstad och inser att min nya hawaiianska drömvärld inte var sann.
sov gott.
Imorse när jag vaknade kände jag mig ovanligt dum i huvudet. Jag brukar känna mig dum ibland men idag var det påtagligt. Det var något med brist på pengar, omdöme, studiemotivation och vettiga matvanor som tillsammans bildade en kall jävla svallvåg som sköljde över mig lagom till alarmet påminde mig om att jag skulle plugga idag IGEN. Det blev jävligt kallt för en stund och jag övervägde skolka från livet idag.
Istället blundade jag och åkte jag på en minisemester till Hawaii och byggde ett sandslott med stora fönster. Tillräckligt stora för en prins att klättra genom.
Sedan satte jag mig på köksstolen där ett avtryck sakta börjar ingjutas efter min stjärt. Så mycket har jag suttit här. Fan om den här uppsatsen går åt helvete. Då tror jag det finns risk för att den där Hawaii-semestern blir realitet. Jag skulle kanske passa med blommor i håret och bastkjol. Jag skulle bo i sandslottet som jag byggt och vid min privata brygga skulle jag ha en båt av halm med segel av palmblad och med den skulle jag upptäcka vikar som ingen annan upptäckt och dyka utan snorkel och cyklop och gå på te-bjudning hos min vän sjöjungfrun i en vacker undervattensgrotta full av rosa, vita och gula blommor som vajar i vattnets regelbundna rörelser. På kvällen skulle jag sätta mig i min stora snäckformade soffa vid vattnet och småprata med syrsor och andra djur samtidigt som jag plockar stjärnor från himlen som jag äter. Uppfylld av tillvaron somnar jag under en bädd av vita liljor och den söta doften gifter sig med stjärnornas eftersmak. Sedan drömmer jag om hur jag vaknar i min säng i Karlstad och inser att min nya hawaiianska drömvärld inte var sann.
sov gott.
torsdag 7 januari 2010
Slut på ord.
Året i bilder.
Marlene. Det här är inte från i år utan från New York hösten 2007 men skitsamma. De första månaderna på 2009 minns jag ändå inte så mycket av. Men det här var minnesvärt. Frukost i Chelsea efter möjligtvis den bästa utekvällen i mitt liv.
Kareokebar i east village. Alla på stället var musiker så det var inte läge att riva av nån sunkig Madonnalåt på kass engelska.
Japaner i Berlin i April
Becko/frugan på min balkong i mars.
Den årliga nu-är-sommaren-här-festen-vi-inte-pratar-om på saloonen The drunken Horse i värmlands skogar.
I juni åkte jag till Nice och där träffade jag Simon som gjorde kaffe till mig på sin båt.
På peace and Love. Det var så varmt.
En våg som kommer två gånger om året på en flod som flyter genom Gloucester utanför London där jag råkade vara i Augusti just när vågen kom.
Seglade mig genom augusti och september i medelhavet.
Höst i värmland med aussies
Skrev C uppsats. Fast det gjorde vi inte men vi skulle ha gjort.
P-fest. Min bror har gjort konstverket
Hejdå.
Marlene. Det här är inte från i år utan från New York hösten 2007 men skitsamma. De första månaderna på 2009 minns jag ändå inte så mycket av. Men det här var minnesvärt. Frukost i Chelsea efter möjligtvis den bästa utekvällen i mitt liv.
Kareokebar i east village. Alla på stället var musiker så det var inte läge att riva av nån sunkig Madonnalåt på kass engelska.
Japaner i Berlin i April
Becko/frugan på min balkong i mars.
Den årliga nu-är-sommaren-här-festen-vi-inte-pratar-om på saloonen The drunken Horse i värmlands skogar.
I juni åkte jag till Nice och där träffade jag Simon som gjorde kaffe till mig på sin båt.
På peace and Love. Det var så varmt.
En våg som kommer två gånger om året på en flod som flyter genom Gloucester utanför London där jag råkade vara i Augusti just när vågen kom.
Seglade mig genom augusti och september i medelhavet.
Höst i värmland med aussies
Skrev C uppsats. Fast det gjorde vi inte men vi skulle ha gjort.
P-fest. Min bror har gjort konstverket
Hejdå.
Emotionell/Fysisk
Sitter och missbrukar skumtomtar och dylika gelatinfyllda gödningsmedel. Har smällt i mig två påsar ostbågar på tre dagar och druckit ungefär tre liter cola. 2010 kommer tydligen bli året då jag inte får ligga på grund av min svullna kroppshydda. Kan lika gärna börja röka också om det ändå är kört. Medan jag sitter här och ponerar på detta lyssnar jag på Owe Thörnqvist. Vilken Geni, varför lyssnar man inte mer på gamla gubbar vars musik består av fyndiga nödrim? "Är du du under isen, kliv in i spisen". Konkret och verklighetsförankrat råd. Inga jävla tolkningsmöjligheter eller metaforer. Rakt på, jag gillar nog det. En annan sak som jag insåg igår att jag gillar är killar med ett pojkaktigt utseende som har tydliga nördtendenser och drivs av impulsivitet. Men vad jag verkar gilla ännu mer, är tjejer. Tjejer är snyggare än killar. Så är det bara. Dock är de bra till olika saker. Så det beror ju lite på vad man vill ha killarna och tjejerna till. Killar är ju bättre på matlagning än mig, medan tjejer överlag är mer emotionella än killar och därmed kan möta mig på ett djupt plan. Man kunde ha en av varje... En kille som lagar mat till mig och en tjej som jag metareflekterar med över ett glas rött.. Nej fan vad tjatigt. Kanske kan man använda killen till något annat också när prata blir för tjatigt. Något mer Fysiskt.
Så gillar jag att man kan resa till Paris och tillbaka för 32 euro, samt bo på femstjärnigt Hotel för bara 172 euro. Är man då två kostar det bara 80 euro. Så värt. Det finns badkar, minibar och kingsizebed. Man borde åka och vara emotionell och fysisk. Det borde man.
Ska vi?
Så gillar jag att man kan resa till Paris och tillbaka för 32 euro, samt bo på femstjärnigt Hotel för bara 172 euro. Är man då två kostar det bara 80 euro. Så värt. Det finns badkar, minibar och kingsizebed. Man borde åka och vara emotionell och fysisk. Det borde man.
Ska vi?
onsdag 6 januari 2010
Out of the blue
Idag orkar jag inte. Julian Casablancas får tala för mig.
Mycket Nöje!
Somewhere along the way, my hopefulness turned to sadness
Somewhere along the way, my sadness turned to bitterness
Somewhere along the way, my bitterness turned to anger
Somewhere along the way, my anger turned to vengeance
How could you beeeeeeeeee wooooooaaaaooooOh
So perfect for meeeeeeeee? WooooooooaaaaaaOh
Why can't you ignooooooooooore? WoooooaaaoooaOh
The things I did befooooooore? WooooaaaaaoooaaOh
Somewhere along the way exacting vengeance gave excitement
Somewhere along the way that excitement turned to pleasure
Somewhere along the way that pleasure turned to madness
Sooner or later that kind of madness turns into pain
And the ones that I made pay were never ones who deserved it
Those who helped me along the way, I smacked them as I thanked them
Yes, I know I am going to hell in a leather jacket
At least I will be in another world, while you're pissing on my casket
All that I can do now is sing a song of faded glory
And all you got to do is sit there up great and make them horny
Together we will sing songs and tell exaggerated stories
About the way we feel today, and tonight and in the morning
How could you beeeeeeeeee wooooooaaaaooooOh
So perfect for meeeeeeeee? WooooooooaaaaaaOh
Why can't you ignooooooooooore? WoooooaaaoooaOh
The things I did befooooooore? WooooaaaaaoooaaOh
And take all your fears
And pretend there all true
And take all your plans
And pretend they fell through
Mycket Nöje!
Somewhere along the way, my hopefulness turned to sadness
Somewhere along the way, my sadness turned to bitterness
Somewhere along the way, my bitterness turned to anger
Somewhere along the way, my anger turned to vengeance
How could you beeeeeeeeee wooooooaaaaooooOh
So perfect for meeeeeeeee? WooooooooaaaaaaOh
Why can't you ignooooooooooore? WoooooaaaoooaOh
The things I did befooooooore? WooooaaaaaoooaaOh
Somewhere along the way exacting vengeance gave excitement
Somewhere along the way that excitement turned to pleasure
Somewhere along the way that pleasure turned to madness
Sooner or later that kind of madness turns into pain
And the ones that I made pay were never ones who deserved it
Those who helped me along the way, I smacked them as I thanked them
Yes, I know I am going to hell in a leather jacket
At least I will be in another world, while you're pissing on my casket
All that I can do now is sing a song of faded glory
And all you got to do is sit there up great and make them horny
Together we will sing songs and tell exaggerated stories
About the way we feel today, and tonight and in the morning
How could you beeeeeeeeee wooooooaaaaooooOh
So perfect for meeeeeeeee? WooooooooaaaaaaOh
Why can't you ignooooooooooore? WoooooaaaoooaOh
The things I did befooooooore? WooooaaaaaoooaaOh
And take all your fears
And pretend there all true
And take all your plans
And pretend they fell through
Det här är vad alla har sagt om dig
Ibland kan man inte bestämma sig.
Då kan man singla slant. Eller fråga gud om råd. Om man har någon gud.
Jag har ingen gud men jag utnyttjar gud allsmäktige ibland när jag känner för det. Sån är jag. Han ringde på förut med lite hemmagjord glögg och ville komma in och vara mjuk och medgörlig. Han såg så harmlös ut och hade tagit på sig en keps över sin risiga frisyr. Lite empati fick jag, men sa ändå att besök passade mig inte idag för jag är allt annat än mjuk och medgörlig. Jag är hård och svår som en envis fängslad get som bara vill ligga under ett träd och tugga gräs och se allmänt korkad ut. Men jag uppskattade dock ansträngningen och sa att jag skulle bestämma mig för det där som jag skulle bestämma mig om, genom att singla slant. Han förstod och sa att 2010 skulle han vara snällare och börja ta sitt ansvar. Han har börjat gå hos psykolog säger han. Jag hoppas det är hos Freud han fläker upp sig, för jag ser så mycket fram emot att höra hur Freud ser på gud och hans barndom och alla anala och orala faser. Freud var helt galen. Så de kan ju ha utbyte av varandra. Värmde glöggen i en kastrull med tomatsoppa-rester i. Den smakade himmelsk. Fan vet om det var tomaten eller gud som gjorde det. Den var åtminstone inte alkoholfri. Himmelsk frihet på flaska. Det har jag inte förtjänat egentligen.
Jag känner början till tjockismage frodas. Den förtjänar jag tyvär. Den här C-uppsatsen gör mig tjock, blek, elak och arg. Studietiden. Vilken jävla lögn att det ska vara ens bästa tid. Snart är den slut och då kommer jag sitta här och inte ha så mycket som ens pyttelite att göra. Och då kommer jag att romantisera just detta tillfälle. Så fungerar vi. Först efteråt vet vi vad som var bra och vad som var dåligt. Tur. Annars är det en massa saker som jag aldrig hade gjort som var dåliga i efterhand men som verkade bra när jag gjorde dom. Till exempel en gång när jag kissade rakt på en brännnässla. Men även människor behöver gödsel som stinker och liknar bajs för att kunna växa. Jag tyckte jag var lite längre i morse när jag vaknade. Men jag hade bara flyttat mig mot fotändan av sängen i en dröm om att jorden lutade.
Då kan man singla slant. Eller fråga gud om råd. Om man har någon gud.
Jag har ingen gud men jag utnyttjar gud allsmäktige ibland när jag känner för det. Sån är jag. Han ringde på förut med lite hemmagjord glögg och ville komma in och vara mjuk och medgörlig. Han såg så harmlös ut och hade tagit på sig en keps över sin risiga frisyr. Lite empati fick jag, men sa ändå att besök passade mig inte idag för jag är allt annat än mjuk och medgörlig. Jag är hård och svår som en envis fängslad get som bara vill ligga under ett träd och tugga gräs och se allmänt korkad ut. Men jag uppskattade dock ansträngningen och sa att jag skulle bestämma mig för det där som jag skulle bestämma mig om, genom att singla slant. Han förstod och sa att 2010 skulle han vara snällare och börja ta sitt ansvar. Han har börjat gå hos psykolog säger han. Jag hoppas det är hos Freud han fläker upp sig, för jag ser så mycket fram emot att höra hur Freud ser på gud och hans barndom och alla anala och orala faser. Freud var helt galen. Så de kan ju ha utbyte av varandra. Värmde glöggen i en kastrull med tomatsoppa-rester i. Den smakade himmelsk. Fan vet om det var tomaten eller gud som gjorde det. Den var åtminstone inte alkoholfri. Himmelsk frihet på flaska. Det har jag inte förtjänat egentligen.
Jag känner början till tjockismage frodas. Den förtjänar jag tyvär. Den här C-uppsatsen gör mig tjock, blek, elak och arg. Studietiden. Vilken jävla lögn att det ska vara ens bästa tid. Snart är den slut och då kommer jag sitta här och inte ha så mycket som ens pyttelite att göra. Och då kommer jag att romantisera just detta tillfälle. Så fungerar vi. Först efteråt vet vi vad som var bra och vad som var dåligt. Tur. Annars är det en massa saker som jag aldrig hade gjort som var dåliga i efterhand men som verkade bra när jag gjorde dom. Till exempel en gång när jag kissade rakt på en brännnässla. Men även människor behöver gödsel som stinker och liknar bajs för att kunna växa. Jag tyckte jag var lite längre i morse när jag vaknade. Men jag hade bara flyttat mig mot fotändan av sängen i en dröm om att jorden lutade.
tisdag 5 januari 2010
Det spökar i huset.
Igår natt släckte jag lampan vid sisådär 02.30. Jag börjar misstänka att jag är en vampyr, på riktigt alltså. Jag behöver ingen sömn. Inte på kvällen i alla fall. Vampyrer är väl morgontrötta, säkert. Hur som helst svek min tillfälliga sambo mig och gick hem för att sova. Vi behövde en paus från varandra sa hon, och det kanske är sant. Så jag låg ytterst på kanten som jag alltid gör och trängdes med en osynlig fantastisk man. I mitt huvud var bly, i mina ögonlock var bly, i min hjärna en massa spännande samtal och resor och en och annan kyss. Där låg jag tung som oputsat äkta guld och försökte verkligen avsluta den där kyssen i hjärnan men det gick trögt. Fan vet varför.
Plötsligt blev jag avbruten av tre mystiska knackningar. Jag lättade ut min fjättrade tunga liggställning. Lyssnade. Kanske var det inbillning. Samma knackningar igen. Raspande ljud. Små gnissel. Ovanifrån. Jag vågade inte titta i fall det var ett spöke som svävade ovanför min säng och skulle till att spela mungiga i örat på mig. Hade varit så obehagligt. Men ljuden slutade inte och jag blev uppriktigt lite rädd. Fantiserade om att det var spöken i min garderob som satt och kokade gethuvuden eller klippte sönder mina kläder och sydde en gigantisk flagga med texten "bajjen, bärs och rakade brudar". Sedan vred jag om min slöa tankeverksamhet en gång till. I takt med att ljuden blev mer regelbundna och stötande och stönande förstod jag. Detta var värre än spöken.
Någon i huset får sig ett ligg i just detta nu. Och det är inte en kort historia. Det var ju fan. Hade föredragit spökena. Kanske kunde någon av dem gett lappen jag skrev till gud på nyårsafton kl 02.45 med budskapet "2010 är analoga året. Raderar ditt nummer och tänker inte svara på mail. Vill du ses får du fan anstränga dig. Bjuder på middag om du vågar komma. Har sex and the city, säsong 4. gott nytt jävla år".
Kastade ut lappen som ett pappersflygplan från balkongen i morse. Ingen svar än. Men han spelar väl svår förstås. Typiskt gudar.
puss
Plötsligt blev jag avbruten av tre mystiska knackningar. Jag lättade ut min fjättrade tunga liggställning. Lyssnade. Kanske var det inbillning. Samma knackningar igen. Raspande ljud. Små gnissel. Ovanifrån. Jag vågade inte titta i fall det var ett spöke som svävade ovanför min säng och skulle till att spela mungiga i örat på mig. Hade varit så obehagligt. Men ljuden slutade inte och jag blev uppriktigt lite rädd. Fantiserade om att det var spöken i min garderob som satt och kokade gethuvuden eller klippte sönder mina kläder och sydde en gigantisk flagga med texten "bajjen, bärs och rakade brudar". Sedan vred jag om min slöa tankeverksamhet en gång till. I takt med att ljuden blev mer regelbundna och stötande och stönande förstod jag. Detta var värre än spöken.
Någon i huset får sig ett ligg i just detta nu. Och det är inte en kort historia. Det var ju fan. Hade föredragit spökena. Kanske kunde någon av dem gett lappen jag skrev till gud på nyårsafton kl 02.45 med budskapet "2010 är analoga året. Raderar ditt nummer och tänker inte svara på mail. Vill du ses får du fan anstränga dig. Bjuder på middag om du vågar komma. Har sex and the city, säsong 4. gott nytt jävla år".
Kastade ut lappen som ett pappersflygplan från balkongen i morse. Ingen svar än. Men han spelar väl svår förstås. Typiskt gudar.
puss
måndag 4 januari 2010
Öppna dörren jag fryser
Ibland vet man inte om man är hungrig eller om det bara är ett stort hål inuti en.
Jag provar nudlar. De smakar kletigt. Jag provar en banan. Äter halva. Känner mig lite fullare. Men lite tom också. Så jag öppnar upp magen med en sax och ropar hallå!! Fattas det något därinne? En tyst röst viskar ja. Så jag stoppar in en vit Tshirt med ett tryck på. Det står space is the place på den. Jag tänkte att den kanske kan fylla tomrummet. Nöjd över min iderikedom letar jag efter sytråd så jag kan sy igen magen och bli hel igen. Men jag hittar ingen nål så nu sitter jag här med mitt inre uppfläkt för allmän beskådning och är lite full, lite tom och lite hungrig. Typiskt smart idé.
Jag provar nudlar. De smakar kletigt. Jag provar en banan. Äter halva. Känner mig lite fullare. Men lite tom också. Så jag öppnar upp magen med en sax och ropar hallå!! Fattas det något därinne? En tyst röst viskar ja. Så jag stoppar in en vit Tshirt med ett tryck på. Det står space is the place på den. Jag tänkte att den kanske kan fylla tomrummet. Nöjd över min iderikedom letar jag efter sytråd så jag kan sy igen magen och bli hel igen. Men jag hittar ingen nål så nu sitter jag här med mitt inre uppfläkt för allmän beskådning och är lite full, lite tom och lite hungrig. Typiskt smart idé.
söndag 3 januari 2010
Hide and seek
På nyårsnatten framåt femsnåret var de flesta av oss i slutskedet på en fest med bubbel i ådrorna, hade deeptalk med en främling, var deckad under en säng, hade halva inne (eventuellt hela), eller satt och bölade i något hörn och ångrade hela 2009. Med de flesta menar jag samtliga människor i detta land.
Alla utom en. Caroline.
Hon satt hemma i sin lägenhet nyss hemkommen från nyårsfestligheter där hon sovit större delen av 2010 på en soffa, vilket resulterat i ett aningen piggare, nästan lite salongsberusat tillstånd. Hon slår på datorn och på något vis bara händer det. Hon halkar in på en hemsida som säljer mobiltelefoner. På nyårsdagen vaknar hon lite tung i skallen och ser att hon har ett nytt mail.
Med en orderbekräftelse.
På en iphone.
Registrerad 05.56.
Hurra Carro det här är ditt år och du är min idol.
Nu sitter hon mittemot mig och kläcker ur sig lysande kommentarer som en osäkrad kulspruta. Hon såg en bild på en man som var så snygg att hon blev gladare än hon varit hitills i år. Ibland är Män bra. Även på distans. På en dataskärm.
Vi bor ihop nu jag och Carro. Det känns underbart att gå till ICA tillsammans med någon och högt deklarera "Har VI tomater hemma?" Detta VI är något fint som fyller ett av alla hål i min ostkropp.
Idag skulle jag åka buss. Ja, jag gör det ibland. Jag hade inga pengar till biljetten. Då hände något fantastiskt. Spindelmannen kom susande med cape och allt och sa att jag kunde få rida på hans axlar hem till haga. Jag fick låna en pälsmössa också. Sedan flög vi iväg och ovanför den vita marken var det varmt. Inte alls vinter. Varmt och fuktigt och grönt och blått. När jag blundade såg jag röda blommor, sådana som sover på natten och slår ut på dagen. Väl hemma släppte han av mig på balkongen. Gav mig en kindpuss och flög sin väg.
Och nu sitter jag här och förbannar mig själv att jag inte tog en bild av oss. Ingen kommer tro mig. Men jag vet.
Inatt vaknade jag av att jag pratade i sömnen. Jag drömde att jag seglade. Men vattnet var fruset så jag kom ingenstans. Jag skrek "VIND!"
Sen torkade jag svetten ur pannan och såg sanningen i vitögat och det såg rätt fint ut så jag somnade om.
Godnatt.
Alla utom en. Caroline.
Hon satt hemma i sin lägenhet nyss hemkommen från nyårsfestligheter där hon sovit större delen av 2010 på en soffa, vilket resulterat i ett aningen piggare, nästan lite salongsberusat tillstånd. Hon slår på datorn och på något vis bara händer det. Hon halkar in på en hemsida som säljer mobiltelefoner. På nyårsdagen vaknar hon lite tung i skallen och ser att hon har ett nytt mail.
Med en orderbekräftelse.
På en iphone.
Registrerad 05.56.
Hurra Carro det här är ditt år och du är min idol.
Nu sitter hon mittemot mig och kläcker ur sig lysande kommentarer som en osäkrad kulspruta. Hon såg en bild på en man som var så snygg att hon blev gladare än hon varit hitills i år. Ibland är Män bra. Även på distans. På en dataskärm.
Vi bor ihop nu jag och Carro. Det känns underbart att gå till ICA tillsammans med någon och högt deklarera "Har VI tomater hemma?" Detta VI är något fint som fyller ett av alla hål i min ostkropp.
Idag skulle jag åka buss. Ja, jag gör det ibland. Jag hade inga pengar till biljetten. Då hände något fantastiskt. Spindelmannen kom susande med cape och allt och sa att jag kunde få rida på hans axlar hem till haga. Jag fick låna en pälsmössa också. Sedan flög vi iväg och ovanför den vita marken var det varmt. Inte alls vinter. Varmt och fuktigt och grönt och blått. När jag blundade såg jag röda blommor, sådana som sover på natten och slår ut på dagen. Väl hemma släppte han av mig på balkongen. Gav mig en kindpuss och flög sin väg.
Och nu sitter jag här och förbannar mig själv att jag inte tog en bild av oss. Ingen kommer tro mig. Men jag vet.
Inatt vaknade jag av att jag pratade i sömnen. Jag drömde att jag seglade. Men vattnet var fruset så jag kom ingenstans. Jag skrek "VIND!"
Sen torkade jag svetten ur pannan och såg sanningen i vitögat och det såg rätt fint ut så jag somnade om.
Godnatt.
lördag 2 januari 2010
Between Sheets
Jag skulle kunna skriva en halv roman här om den senaste veckans bravader, insikter och ångestattacker men det besparar jag er. Snällt jag vet.
Kan dock meddela att det nya året och allt vad det kommer att innebära uppfyller mig på bredden och längden. Det har börjar bra. Det var den bästa nyårsdagen jag haft av alla nyårsdagar, som vi konstaterade på tuben precis innan jag frågade vilken bro det var på andra sidan sundet. Solen lös genom disiga moln och bländade oss vitt genom frostigt fönster. En missad buss var väl värd pengarna för 6 timmars dekadent insiktsfullhet med Sex and the city på frugans soffa, en pizza, chokladmousse från nyårsmiddagen, och ett mcdonaldsmål. Som var godare i tanken än i realiteten. Alla kilon jag tappade i november återfick jag igår. Så det bådar gott, jag tar igen jävligt snabbt nu. Knappt så jag hinner med själv. Igår hade min kropp sprungit hem från tåget när jag fortfarande stod på perrongen och beundrande snöflingorna. Så min värld är lika märklig som förra året, oroa er inte.
Om man inte vill plugga kan jag rekomendera följande:
Se till att ha en vän nära till hands. Helst i samma rum.
Ha internet på din dator
Krydda med världens bästa låtlista
Lös världsproblemen
Lös dina egna problem.
Kom på att inget kan lösas
Bli lite deppig över detta faktum
Lägg dig på soffan och se ett avsnitt sex and the city
Se ett till
Inse att det är kört
Glöm att det är kört
Börja om. om och om igen. Får du ändå något studierelaterat gjort får du pengarna tillbaka på den där TV-shop-apparaten som du hatar. Ja, jag har en pakt med TV shop.
En riktigt bra sak med det nya året är att jag tack vare en ny fin bekantskap har en helt magisk spellista på min spotify, som innehåller massvis med för mig okända artister som jag gillar mycket redan. Och det är bara 2 januari. Vilken jävla rivstart!
Jag tror en dusch är nödvändig nu. En skum doft ligger över lägenheten som en grå massa. Det kan vara orosmoln. Men det kan också vara mina armhålor.
Kiss on you!
Kan dock meddela att det nya året och allt vad det kommer att innebära uppfyller mig på bredden och längden. Det har börjar bra. Det var den bästa nyårsdagen jag haft av alla nyårsdagar, som vi konstaterade på tuben precis innan jag frågade vilken bro det var på andra sidan sundet. Solen lös genom disiga moln och bländade oss vitt genom frostigt fönster. En missad buss var väl värd pengarna för 6 timmars dekadent insiktsfullhet med Sex and the city på frugans soffa, en pizza, chokladmousse från nyårsmiddagen, och ett mcdonaldsmål. Som var godare i tanken än i realiteten. Alla kilon jag tappade i november återfick jag igår. Så det bådar gott, jag tar igen jävligt snabbt nu. Knappt så jag hinner med själv. Igår hade min kropp sprungit hem från tåget när jag fortfarande stod på perrongen och beundrande snöflingorna. Så min värld är lika märklig som förra året, oroa er inte.
Om man inte vill plugga kan jag rekomendera följande:
Se till att ha en vän nära till hands. Helst i samma rum.
Ha internet på din dator
Krydda med världens bästa låtlista
Lös världsproblemen
Lös dina egna problem.
Kom på att inget kan lösas
Bli lite deppig över detta faktum
Lägg dig på soffan och se ett avsnitt sex and the city
Se ett till
Inse att det är kört
Glöm att det är kört
Börja om. om och om igen. Får du ändå något studierelaterat gjort får du pengarna tillbaka på den där TV-shop-apparaten som du hatar. Ja, jag har en pakt med TV shop.
En riktigt bra sak med det nya året är att jag tack vare en ny fin bekantskap har en helt magisk spellista på min spotify, som innehåller massvis med för mig okända artister som jag gillar mycket redan. Och det är bara 2 januari. Vilken jävla rivstart!
Jag tror en dusch är nödvändig nu. En skum doft ligger över lägenheten som en grå massa. Det kan vara orosmoln. Men det kan också vara mina armhålor.
Kiss on you!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
