måndag 25 januari 2010

All work no play makes Lily a dull girl

Ibland överträffar jag mig själv. Jag hyrde en film i torsdags (en kärlekshistoria, igen) och den skulle således ha lämnats in i fredags. Det är så det fungerar här i landet lagom nu när den jävla lagen införts om förbud mot nedladdning. Eller ärligt talat skiter jag fullständigt i den, men mitt bredband är för långsamt för att ladda ner något annat än polska kortfilmer om ballonger och knarkande horor. Jag har sett så många och jag är trött på dem nu. Dom slutar alltid likadant; flickstackarna knarkar ihjäl sig, eller finner sin försvunna fadersgestalt i en skäggig gubbe med skinnjacka och krokig näsa med faiblesse för unga flickor med lena ben, och i sista scenen flyter en röd ballong ut ur bild. Så polska kortfilmer kan ni se förbi. Se då hellre en finsk. Finskar är språkminimalister och utmanar resten av världen (USA) som ska plöja fram med floskler om kärlek och livets jävla mening.

Hursomhelst, det jag skulle berätta om var något annat. Man hyr alltså en film för 40 spänn och lämnar tillbaks den ett dygn senare. Jag har under de senaste dygnen varit en mycket upptagen liten flicka som inte ens haft tid att gå på toaletten. De stunder jag haft till övers har jag ägnat åt att sova. Det jag varit upptagen med kan sammantaget benämnas som; universitetsexamen, sova, fest, jobba 10 timmar, gå på båten för Ebbots skull, virtuell date med en man på andra sidan jorden, jobba 10 timmar, sova. Sedan vakna och inse att det gått tre dygn och jag har inte ens varit inne i köket under den tiden. Tur det, för det var en jävla härva därinne.
Hursomhelst var jag tre dagar sen med filmjäveln och igår när jag med nöd och näppe kröp till videobutiken för att återlämna denna lilla diamant till film var jag beredd på att få ta mitt straff och punga ut med typ 2000 spänn i straffavgift för att jag inte tagit mitt vuxna logiska ansvar. 25 kr kostade det för varje dygn jag var lat.

När jag stod där i kassan kände jag att det var jobbigt att dra hela min livshistoria och jag kände att den 17-åriga kassörskan inte alls skulle förstå att man kan vara så upptagen som jag. Så jag skyllde hela förseningshärvan på min sambo. Min sambo jobbar natt och skulle lämnat in filmen i fredags, men han är så slarvig så han glömde det. Min sambo har bil och han glömde filmen i bilen. Min sambo har en mor som lånade bilen för att köpa en ny soffa på IKEA under helgen. Allt detta berättade jag och 17-åringen tyckte att det var min sambos fel och inte mitt så jag fick bara böta 37.50. Det är bra med påhittade män. Särskilt när de är slarviga och man kan skylla sina egna brister på dem. Och det är roligt när de har tokiga mammor och bil.
Eventuellt bör jag uppsöka psykiater. Eller skaffa en pojkvän av kött och blod. Som inte är slarvig och som står ut med mig och kan lämna in filmer när jag glömmer.

Förövrigt har jag lagt ungefär 350 kr på att hyra "En kärlekshistoria".
Jag är old-school och jag tar inte mitt vuxna logiska ansvar. Men jag gillar konst, ologiska saker som inte går ihop och resor och vin. Och så luktar jag gott ibland.
TJoho.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar