Maria och José

Idag läste jag en bok som heter Maria och José. Den handlar om Maria som är ensam och trivs med det. I hennes öra bor en liten liten man som heter José och som älskar Maria över allt annat. Ibland cyklar han över hennes kropp och ofta sitter han på hennes mage och ser på den fina utsikten. På nätterna viskar han fina saker till Maria och ibland spelar han cello för henne. Maria vet inte att José finns men det gör han. Han finns. Jag har nog också en José i mitt öra. Fast han heter något annat. Och han älskar mig över allt annat. Just nu har vi en fin stund tillsammans då jag försöker spela gitarr men det går dåligt och jag bestämmer mig för att sluta men mannen i örat säger att jag ska fortsätta, att jag visst är bra. Han är bra att ha. Jag tror att han heter något kort. Kanske ett namn på höst fem bokstäver, minst tre. Det utesluter en hel del namn. Till exempel Samuel, Sven-Erik och Nicklas. Han har definitivt inte ett dubbelnamn. Det vore så olikt mig att ha en man i örat som har ett dubbelnamn.

Nu ska jag nog tvätta öronen.
Skulle behöva en själ-spolning också. Sopa ut en jävla massa rätt ner i avloppsbrunnen och imorgon vakna upp tom och fylla på med nya saker. Jag är så trött på min själ ibland. Den är så full med satyg och infall och jag tycker jag gjort den där jävla själavandringen varje natt men jag upptäcker liksom aldrig något nytt. Samma visa varje gång. Ringde sjukvårdsupplysningen och frågade vad själ-spolning kostade. Damen trodde jag syftade på lavemang och jag sa att vafan jag kan ta ett sånt också. Men kalaset blev för dyrt så jag får avvakta och själavandra i mig själv fortsättningsvis. Kasta. Behålla. kasta. behålla. ta tillbaka det jag kastat, och när jag vaknar ser den helt identisk ut som när jag somnade. Så förutsägbart. Inatt tar med mig lilla mannen i örat.
Vi kanske kan lägga oss i en glänta och vila.


Dagens Teckning; "Tjejer som är självständiga".






Hejdå alla insiktsfulla flickor och pojkar