Det går en vind över vindens ängar

kl 05.15 i morse kissade jag på en tom fotbollsplan i mjukt morgonljus som fick mig att känna mig och len och varm. Efter att ha kissat fick jag en oemotståndlig impuls att lägga mig mitt på planen. På den vita pricken i mitten.

Så jag gjorde det.

Grönt gräs klätt i dagg tog emot mig. Jag låg med armar och ben utåt och såg solen resa sig över miljonprojekt i horisonten. Jag blev blöt men det rörde mig inte.

Sen vaknade jag till och insåg att det nog var ett smart drag att gå ur min mjuka bubbla och cykla hem till mjuk säng för att undvika polistransport.

Jag hade förmodligen blivit tagen för galning om någon funnit mig där.

För så är världen. Flickor som ligger mitt på fotbollsplaner klockan 05 en lördagsmorgon kan väl aldrig ha gjort det just för den underbara känslans skull?

Så, är jag galen för att jag älskar gryningar? Är jag?

Efter att ha jobbat till 02.30 och sedan avrundat med ett glas vin med trevliga människor och kommit ut i en gryende färsk oskuldsfull sommardag, är det inte så konstigt att man blir jävligt nostalgisk och något sentimental. Att cykla hemåt när solen redan gått upp ger mig en känsla av övertag. Som att jag lurat världen. Snyltat på den absolut godaste biten. Lurat natten och bara fått det bästa. Skuggan är framför mig. Jag förstår Håkan när jag sjunger om att sprida ut bensin över solnedgången. Så glöder den fortfarande i gryningen. Solen reflekteras i glashus och förflyttar sig som jag cyklar. Mina ben är bruna och snabba.

Och jag har en hemlighet.

Till något helt annat. Emma min kompis säger att alla män hon träffar som är socialt anpassade, trevliga, artiga och förmögna att kunna föra intellektuella diskussioner och intressanta samtal är undantag. Jag tyckte det var hårt sagt.

Insåg sedan när jag tänkte på det att det finns en möjlighet att jag håller med.

Sen satte jag på TVn och där visas en hel timmas program när Paris Hilton ska hitta en ny bästis. En som inte är för slampig men heller inte för tråkig. Men som skulle dö för henne.

Och jag insåg att Emmas teori stämmer minst lika väl in på kvinnor som på män.

Människor som är undantag. Det är alltså dem vi vill vara.

Kanske borde vi uppleva fler gryningar. Jag tror det vore bra för mänskligheten.