dröm

drömde att det ringde
någon
men det var bara
en dröm

kris

jag och min nya kärlek Göteborg har haft vår första kris.
Det som blir problematiskt i vårt förhållande kan främst härledas till kollektivtrafik, väder och lokalkännedom.
Där har vi helt klart olika prioriteringar som leder till viss frustration.

Idag åkte jag vilse
Oh mama vad jag var ute på hal is
i dubbel bemärkelse.

jag skulle köra en buss (notera)
från jobb nummer 1
till jobb nummer 2
mina jobb är belägna i en liten kommun utanför Göteborg, och av någon anledning är det alltid mörkt när jag åker till eller från jobbet för att det är

FANIMEJ JÄVLIGT MÖRKT HELA TIDEN UTE NU.

så jag vet liksom inte riktigt hur det ser ut i staden där jag jobbar
eller runtomkring.
jag vet inte heller hur man kör buss
eller hur man hittar i staden med buss
eller bil heller för den delen.

jag vill betona att ingen på något sätt tvingade mig att köra bussen
(ja det var en minibuss men den var stor för en så liten person som jag)
mina kollegor var högst förstående inför ett nej från min sida
men jag gillar tydligen att säga ja
och att ta mig vatten
eller snö om man så vill
över huvudet.

för att verkligen försvåra min uppgift var det snö i luften
och på marken
och vägarbeten
och is lite här och var
och en konstig växelspak som gjorde att jag startade på treans växel och gav ifrån mig ett hiskeligt brummande samt en doft av bränt gummi

och insikten om jag jag inte har ett rent materiellt körkort att visa upp om farbror blå av någon jävla anledning skulle vilja se det
eftersom att körkortet gör nytta i någon rännsten i Valencia
tillsammans med en hemlös spanjor som snodde min väska i april.
(nej jag har typ inte kört ett motordrivet fordon sen i våras)

Dessutom fungerade inte hastighetsmätarna i bussen
men om jag läste av rätt på den moderna displayen hade jag en rivig medelhastighet på 5 kilometer under min färd
som givetvis blev onödigt lång.

jag åkte och åkte och turen som enligt min kollega skulle ta 7 minuter tog 27 minuter
och slutade på en cykelbana som blev så smal att jag bara var tvungen att stanna.
försökte mig på att backa
men att backa bussar hör inte till en styrka jag besitter,
det blev jag varse idag.

och hela tiden blev jag terroriserad av lambretta
eller någon annan jävla
låtsasartist på radion som jag inte fattade hur man stängde av.
så det hela slutade med att jag stod parkerad
halvt på en cykelväg
halvt på en hustomt och oroade någon stackars villaägare
som kanske trodde jag var en bödel från CSN eller någon annan hårresande myndighet

mina kollegor ringde och undrade skämtsamt om jag kört vilse
och batteriet i telefonen pep varnande
och jag var jävligt svettig
och det hela kändes som en riktig fadäs

till slut blev jag hittad av en kollega.
liksom.
"hej jag är den nya vikarien
på cykelvägen med en buss.
ehh. annars då? kallt idag."

på vägen hem från jobbet tog jag fel buss
och hamnade på fel sida av stan
och missade sen rätt buss med en sekund.
fuckade åt västtrafik men ingen såg det.
ett onödigt tilltag således
men det kändes skönt.

när jag väl kom på rätt buss ångrade jag att jag inte gått hem istället
för mannen som satt bakom mig hade en andedräkt så rutten
att jag undrade om han var anlitad av
västtrafik
eller gud.

imorgon:
beställa nytt körkort
borta tänderna jättemycket.

heppåer.

jag kan inte dö nu

idag slog det mig
att det går väldigt bra nu.
ny stad
nya vänner
nytt jobb
nya busslinjer
nya teckningar
nytt tänk
nya rutiner
ny musik
herregud allt bara faller på plats
men jag känner ju karma-polisen väl
och undrar nu verkligen
vad fan haken är.

jag blev lite rädd att någon ska dö
som jag tycker om

eller att jag ska dö
nu när allt går så bra

eller få brev från kronofogden
på någon videobutiks-skuld
som legat och växt till sig
och nu uppgår till miljonbelopp

eller att jag ska få ett ryck
och börja knarka
eller flytta igen i affekt
eller tro att gräset
är grönare på andra sidan

eller förälska mig i någon
svår man med mjukt hår
och komplicerat förflutet
eller något annat förödande.

jag kan inte dö nu
jag ska ju på harry potter på tisdag.

jag vill ha en synth farsan

jazzhuset i göteborg.
man tänker att det ska vara jazz
eller åtminstone något liknande.
När vi kom till entrén tittade vakten på oss
granskande.
han frågade om vi visste vad det var för klubb
och lät oroväckande hemlig.
Som om det var något jättefarligt
MC-träff eller kannibal-session.
nej sa vi, vi vet inte.
Synth-pop sa han.
jaha, sa vi.

när vi kommit in förstod vi.
alla var svartklädda
svåra
och syntiga.
Stod och vankade på dansgolvet
typ
i takt till musiken.
en extremt sparsam dansstil.

så vi
shottade
ölade
och styrde upp dansgolvet
tror vi.
tänkte att vi lika gärna kunde gå
all in
när vi fanimej betalat 140 spänn i entré
och shots för hundringar.

sen kom emmon
en skitsnygg tjej som uppträdde
och några snygga syntmusiker
på scenen
och alla var svåra
sparsamma
emmon hade en tröja som visade allt
emellan brösten
extremt eggande
alla därinne ville ligga med henne.

vi dansade till sent/
tidigt
och jag minns att jag tänkte
att synth-pop var ju inte alls
dåligt.
johan och dick
tog av sig byxorna
och dansade i långkalsonger.
jag stukade foten lite lätt
strech-dansade
och kände mig hög

jag fick en trumpinne av
den snygga synth-pop-bands-trummisen
och på vasagrillen 04.00
försökte dick lära mig
spela trummor på en fönsterruta.
jag hajade inte hans teknik.

lurade av en snål
jävla
taxichaufför kom vi hem till överpris
och nu har jag trummpinnen här
och carro och fredrik har gjort succé i göteborg
och jag med.

jag såg ut som sångerskan i
jefferson airplane igår
sa fredrik.
dick tyckte jag såg ut som snus-
mummriken från mumindalen
en deffad idiot på vasagrillen
tyckte jag såg ut som en emo-bög
så allt är ju
relativt.

jag såg i alla fall ut.

Vadå "annars"?

Stay lit

fest igår.
typ såhär.


jag fick så ont i huvudet
igår natt framåt 03.
det var inte så konstigt sa
carro
för jag hade inte druckit så mycket vatten
men mycket annat
öl
och sånt
bål
glögg
och dansat non-stop
haft snedtofs och lekt åttiotal

lyssnade på kejll höglund
"man vänjer sig"
och stoppade in ett
katrinplommon
i centraldammsugar-uttaget
i lokalen vi hyrt
det var omoget gjort
men jag känner mig yngre
när jag gör sånt

när vi dansat till håkan hellström
för 100e gången
ringde jag taxi
det var sent
eller tidigt
beroende på hur man ser
på tiden.

åkte hem utan skor
i min brors morgontofflor
kämpade jag mig genom snön
ögonen sänkta
göteborg flimrar förbi
taxichauffören kan inte stava
till Nordostpassagen på GPSen
inte jag heller.
men vi kom hem till sist
verkar det som.

idag gick vi genom staden
kylen biter på kinderna
vi tog skydd i vilken affär som helst
jag köpte en stickad tröja
med renar och tomtar på
i affekt.
samt en svart hatt
det är bra med hatt
man borde ha det mera.

nu har vi druckit glögg
Carro läser högt ur Anna Book- boken
det är roligt
Fredrik berättar att han varit kär i carola
ikväll ska vi äta grek-mat
kanske jazza lite

jag ska ha ren-tröjan
och hatten.

Nu
Rom.

Indestrucible

helgen stundar
det är bra
då kan vi inte
säga fel
på jobbet till exempel.




Klockan är 15.47
fredag
jag tar en kall öl ur kylen
och känner att jag verkligen
förtjänar den.
jag har jobbat i veckan
jag är som alla andra
får jag diplom nu?

jag ska på kalas ikväll
jag är taggad
jag har köpt en röd tröja
med en tjej med hatt på.
vi ska dansa sen
jag och tjejen.

idag har jag tänkt lite
på förra vintern.
jag jobbade på en krog i Karlstad
serverade julbord
och grät mig till sömns.

på stället där jag jobbade
jobbade en bartender
som hette Jonas.
jag tyckte han var snygg
och jag fick en röd rosett av honom
att ha i håret
Idag hittade jag rosetten.

Jonas och jag pratade
nästan aldrig.
en gång skulle jag be om hans nummer
men jag blev så blyg
jag skrev lappar
med mitt nummer
och fånade mig
men gav dem aldrig.

sen åkte han hem till
sin tjej
och jag åkte hem till
mig och min kvadratmeter
i haga.
end of story

jag saknar inget av
detdär nu.

jag saknar
Elina
Carro
Fredrik.

carro och fredrik
kommer hit idag
vi ska glittra och
jag ska berätta allt
om maskeraden
och om den där kvällen på mitt andra hem
och om känslan
och hur bra mitt badrum är
och om filmer
och om skivor
och om teckningar.

om jag dör ikväll
är det en bra kväll att dö
om jag måste
jag är glad.
jätte.

för idag när jag såg mig i spegeln
kände jag mig
stolt
snygg
smart
bra.
snart går det över
så det gäller att
njuta.

mmmmmmmmmmmmmmmmm
aaaaaaaaaaaaaaaaa
ooooooooooooooooo
ååååååååååååååååå
iiiiiiiiiiiiiiiii
!!!!!!!!!!!!!!!!!

puss på er.

Monogami

Kicken, här är den

idag försov jag mig.
till mitt frukostmöte
med mig själv
som skulle äga rum
halv nio
vid bordet
jag själv byggt

jag och mig själv
skulle prata allvar
om disken från min fest
i förrgår.
lägga upp lite
struktur
planer
för hushållsarbetet.
kanske diskutera
en ny frisyr.

men jag sa till mig själv
från sängen att
jag måste passa på att ta sovmorgon idag
för rätt vad det är
är livet här och bråkar och har sig.
tidiga mornar och
barn och jobb
fan vet vad som kan dimpa ner
i livet.
sa jag

jag rättfärdigade mina
egna argument
utan dåligt samvete.
slumrade och drömde
att jag var på en bajamaja
och hittade tabletter som såg
kul ut.
en kille kom förbi och sa
att dom var kul
jag tog en och sen var jag på
en evighetslång konsert
med Christian Kjellvander.

jag är i fas med
mig själv just nu

jag gillar drömmar
som verkar
osannolika men känns
verkliga.

Det är en kick.

Holy Fuck

Spela svår II.



FET jävla låt.
Lägg er ner
lyssna
blunda
åk

http://open.spotify.com/track/5DlhdLf1cSx6OMqw87HOey

Vi var som en reklamfilm

Bra födelsedag
så
jävla bra.

Det lektes lekar
i sann sektanda
utan inblandning av alkohol

när vi upptäckte
hur vi släppte loss
hur kul vi hade utan alkohol
blev vi nästan generade

vi var som en kristen
självhjälpsgrupp
som satt i ring
och hade skrattfest

Vi var som en reklamfilm.
men det var äkta
och vi sålde ingenting
vi bara bjöd
på oss själva

sen vägde vi upp barnsligheterna
med öl
på andra lång
där vi skålade oftare än
vi gör annars.

på vägen hem
ritade jag och Lina
hjärtan och
skrev topclass
på vindrutorna
på alla bilar hela vägen hem till
mig.

Vi åt röd pölse
stekt ägg
ost
i soffan
till mitt i natten
och skrattade

Igår var en riktig skrattfest
idag är en riktig tröttfest.

Jag känner mig inte så gammal
jag har inga kriser
förutom
disk-kris
men den brukar gå över
om man lägger sig i fosterställning
och låtsas
som
ingenting.

Andetag, ett i taget.

Vad gör ni?
Såhär en söndagsnatt i slutet av november?
Ligger ni?
Kanske ensamma i en säng och grinar av förtvivlan.
Kanske i armarna på paradiset självt.
Kanske reser ni någonstans.
Kanske står i ett fönster och undrar.
Kanske ligger under sängen och är livrädda.
Kanske sover ni?

Själv har jag ägnat kvällen åt att med min andra hälft, alltså mig själv, byggt ett bord. Jävlar vad fint det blev.
Jag skruvar och drar och lyfter och svär.
Som om inte det var nog
och det är ju egentligen nog
det är ett hästjobb att bygga bord
bestämde jag mig vid halv tolv att det var läge att rensa avloppet i badrummet.
Så det gjorde jag.
Det såg ut som någon spolat ner bacon i handfatet.
Och några råttor.
Ve och fasa, jag undrar lite saker om den som bodde här före mig.

När jag stod där fullt ockuperad med händerna i någon annans skit ser jag att jag fyller år. Jag skrattade lite åt det och önskade att någon hade sett mig där på knäna, händig som få när jag tätade rören med min starka envisa hand.
Jo, nog har det blivit en redig kvinna av mig.
Grattis till mig.

Så nu flyter det bra i handfatet
jag har ett bord jag byggt själv
jag har ugnspannakaka i kylen.

Lägret var bra. Vad kan jag säga.
Jag funderade på vem fan det var som var på läger.
Var det jag, eller kidsen?
Svingod mat, massa slöande i soffan, 9 timmars sömn, tid till att teckna.
Får väl se om det kommer en lön eller en räkning från kommunen.
Har ju fått saker om bakfoten förr
det här kan vara ett sådant tillfälle
man vet aldrig.



Den här ritade jag häromdagen när jag hade en beef med Alfa-kassan.
det blev lägerverksamhet av hela skiten.
visst önskar man att hela livet var lite mer som ett läger?
kaffetermosar, medhavda mackor, trånga osköna sängar,förväntan och kanske en lite crush på den som sover i slafen ovanför.
och sen åker man hem.


Som om det inte vore nog med action att jag
fått jobb
byggt bord
rensat avlopp
har födelsedag

Har jag idag sett en helt ny människa öppna sina ögon.
Siri.
Min syrra ploppade ut henne dagen före jag ploppade ut för 26 år sen.
när jag är 50 är Siri 25
more or less.

Hon är så liten att man inte tror det är sant.
Är det sant? sa jag när jag såg henne.
Det var sant
Hon är len och alldeles ny
En ny människa

Hon har aldrig skrikit
inte gråtit
inte ätit ost
inte ens skrattat
Hon är nollställd
och ska bli full av saker
sen.

När jag tänkte på att hon precis tagit sitt allra första andetag blev jag matt.
Som när jag tänker på rymden eller mängden vatten i haven.
Att alla har tagit ett
första andetag.
Att alla ska ta ett sista.
och alla andetag däremellan.
Det blir många
Vissa viktigare
än andra.

men många är det.

Godnatt världen.

What the fuck is wrong with you?

Det där jobbet som jag fått som lägerledare är inget heltidsjobb. Jag ska inte för evigt vara på ett läger och sitta och sjunga ramsor och spöka och vara tjejen hela dan och sova i våningsäng.
Bara vissa helger.
Så jag kan betala hyran och annat livsnödvändigt.
Ärtsoppa och julstjärnor till alla mina julgranar, som jag har.

Här kommer en bild som kan inspirera inför den kommande helgen.
Lycka till därute.



Lycka till till mig som ska vara camp-leader.
Undrar om jag passar
kanske ska ta med en rolig peruk
jag har ju hela garderoben full

Tystnaden ger mig tinnitus

I en kyrka i
mölndal klockan tio i morse
satt jag
stelfrusen
trött
helt ensam

tystnaden var
så total
jag upptäckte
att jag hade
tinnitus

sen fick jag jobb
och firade med
falafel och
öl

imorgon är jag
lägerledare
hoppas man får
grilla korv

hejdå.

Cést ne pas un pipe

Anställningsintervju-haveri del 2.



Anmälde mig i total affekt för ungefär ett år sedan till en sajt som förmedlar nannys över hela världen. Och nu har det börjat komma in förslag på löpande band i min inkorg. Folk som behöver just mig i Spanien, Sydafrika och Amerika.
Herregud vad tänkte jag på?
Nu vågar jag inte ens öppna mailen, med rädsla för att jag kommer tacka ja till ett års au paur i någon amerikansk familj dit jag måste fara och vara medgörlig, huslig och lydig medan pappan i familjen bedrar frun med sin sekreterare och sen med mig, och sen jag och sekreteraren och så kommer frun på oss och mördar oss allihopa med en såg.

Jag har sett på tv.
Jag har läst tidningarna.
Jag vet hur det går till i Amerika.

stannar således
här
göteborg är tyst och svart
som en abstrakt målning.
en dyr

Idag var jag på Matiné-bio
Cornelis Wreesvijk var en riktig
tjockis.
En fryntlig man lidande av paranoia
alkolism och andra typiska
konstnärsdrag.

Jag skrattade lite för mycket under filmen
tror inte det var en film man skulle skratta på
Pensionärerna skruvade på sig
syrran grät
men jag skrattade

Var väl på det humöret
Det gäller att passa på.

nyss gjorde jag en
grimas i spegeln och skrattade
åt den
åt mig

Hjälte

Det är bra att
ligga lågt
ibland
tips bara
till er som har någon
att ligga lågt
inför
så det blir mer
ligga
kanske.


Jag lade ner tre
veckor
av mitt liv på att sticka en
halsduk
och nu är den
borta
vasagrillen lördag 04.30
åt upp den

nu vandrar någon omkring med
mitt masterpiece
om halsen

tid och pengar
åt helvete
hoppas den skänker
värme
åt den arma sate som tog den
det kunde varit jag
så jag kan inte vara arg

jag har hittat
många saker
och använt
en del hemmagjorda
säkert.

Idag raderade jag 900 sms
alla på en gång
95 % från en särskild
men idag
plötsligt
kände jag
att de inte gjorde någon
nytta längre

plats för nya
andra
historier.
fina
fula
svåra
roliga

vem vet.
vi vet så lite
om fortsättningen.
det
är
som
på
film

outhärdligt
men spännande

Dela och ge

Det gäller att inte
bli
som hondendär
imorgon när jag ska på
anställningsintervju



att vara sig själv är bra
men bara vissa
delar
av sig
själv.
hur man nu gör,
när man
delar och ger
av sig själv.

Idag fick jag ett ritblock
och
pennor
av min syster

systrar är
jättebra.
bröder också
dom lagar mat
skrattar och köper
gitarrer och
ballalajkor (hur stavas det?)
på auktion.

mitt kök är överbelamrat
min säng är ostabil
min soffa vinfläckig
min hjärna ett berg
ett som det växer mossa på
och annat som
frodas
och har sig.

Tortyr

Europa har börjat
med tortyr igen
säger dom på radion.

Världen rasar
går sönder
pulserar och har sig

och jag sitter här i
morgonrock och äter
en torr fralla
ser smutsen på golvet
och disken i köket
inga tecken på tortyr
här
inte.

Damn i wish i was a lesbian

Fredag

klassisk koncert som fick mig
att minnas
allt jag gjort
och inte gjort

tänkte på vatten hela tiden
under vatten
vågor
klippor
skepp
och storslagna soluppgångar

Lördag
koncert igen.
Billie the vision and the dancers
fick mig att tänka
på toleransen
kärleken

avsked på flyplatser och
att bli gammal.

förbandet hade omåttlig energi
det sa jag till dom
efteråt
och jag sa till Lina
att man borde prova
ett nytt kön
när jag såg
den snygga
sångerskan.

en tvärflöjtist med höga kindben
bad om mitt nummer
Liket, kallade han mig
han var nog jätteung
jag är gammal

är jag gammal?
som ett lik?

dansade på nef.
män tror att dom är så bra ibland
bättre än dom är

jag tror också det om mig själv
ibland
men jag tafsar inte män på stjärten
eller försöker gnida mig mot deras
kroppar
även om jag vill

det kallas respekt
och raggningsteknik
om man så vill.

på nef var det bara puckon
som trodde att de var snygga
värda
smarta
åtråvärda
men de vara bara
äckliga
hänsynslösa
dom tyckte att vi tog
för mycket
plats
och att vi dansade
för bra
och aldrig har jag brytt mig så lite
om att ha en man
som då.

Men nu är nu
Söndag
Ensamheten

tre stearinljus och jag
ballerinakex och min dator

Nu tänker jag på det
det skulle vara någon
som förstod precis
vad jag menar
när jag står vid
fönstret och andas på rutan
och ser ljusen i
mörkret bli
suddigt i konturerna
och att det är fint

nästan poetisk med gatljus
mot
mörker
när man ser det uppifrån
på håll.

Sen måste han kyssa mig i nacken
för att jag är så kort
att han bara
måste kyssa mig i nacken

för att se
det där ljuset.

ritade en teckning
oroväckande
att hondendära på bilderna
ofta tenderar
äta upp
det som är svårt
jobbigt
störande moment
nuförtiden



jag kallar denna nya falang inom feminismen
för
Kannibalism.radikal.feminism

Ibland äter hon flickvänner
också
så det är knappast renodlad
feminism vi pratar om
snarare
oförmåga
frustration inför
yttre omständigheter
och
ledan
tristessen
avsaknaden
av action.

What we mean

Who am i?

Ett litet tips inför helgens eventuella festligheter är denna namnlek.
Lättar upp stämningen i bästa fall.

Förbjudet är spännande

Jag såg Christian Kjellvander. Jag gick dit ensam men min syster kom. Och hennes barn. Aldrig har en två-åring stått så stilla under en koncert. Han har sannerligen musiksinne, lille parveln. Men behoven kallade och de gick hem för att byta en blöja eller något sådant vanligt som händer när man har barn.
Jag lyssnade och såg Christian. Han är fin och har en röst som en hel livstid. Skorrande och full av nyanser och känsla. Smärta och fint.
Jag drack vin med en vän ikväll. Och åt en hel brie-ost. Människor som inte gillar ost har ingen själ. På affären idag köpte jag en falukorv och propplösningsmedel. Det kunde verka suspekt men jag hade helt ärliga intentioner.
Nu sitter jag och lyssnar på Kjell Höglund och förundras över hur mycket jag inte vet om en massa saker. Det är fantastiskt vad man kommer lära sig mycket i livet.
Kjell sjunger "dina kyssar smakar smultron och mjölk". Det var oerhört fint uttryckt. Jag kan inte erinra mig en kyss som smakat så, men jag hoppas att jag kommer få känna det sen.
Imorgon är det helg och jag kan andas ut och vara.
Jag ska vara strålande.

Kraft, jag går på kraft.

Min bror kom hit med frukost. Kan man begära så mycket mer egentligen?
Den var god. Kryddad med engagemang och kärlek. Och humor. Jag åt upp allt på min tallrik och sen lärde han mig några nya gitarrackord. När han gick spelade jag mitt nya favoritackord, men det lät inte så bra, jag vet att han hörde det men han sa inget. Han bara vinkade hejdå och gick ut. Och jag spelade vidare. Sjöng på om kärlek och besvikelse och rädsla. Sånt som låtar handlar om. Det finns inga riktigt bra dängor om arbetslöshet. Det borde det finnas. En riktigt bra en som spelas på P3 och kanske på riksdagen och regeringen. Refrängen kunde gå såhär:

Arbetslös, lös i magen, magont, ont i huvudet.
Huvudlösa försök, söker föra mig mot er, efter er, ni som behöver mig,
så som jag behöver er.
Älskade blivande arbetsgivare, ge mig ert jobb, ert hästjobb, så ska jag jobba som en häst och älska er även i matsalen när ni pratar om gardiner och snoriga barn.
Ni blir bra, med mig.
Med mig
Med mig
shalalalalalalalalalalalala lala lala

Ja typ något sånt. Den har en lite desperat touch, men det har ofta sånger som kommer från hjärtat, för vi människor är ofta desperata och det är inget att skämmas för.
Kanske kan jag framföra den på anställningsintervjun jag ska på nästa vecka. Ironiskt nog ringde dem igår från kommunen som jag vid ett tillfälle benämnde som "kommunen som fått storhetsvansinne" och ville träffa mig. Tror jag lackade ur när jag skulle fylla i det där formuläret när man inte kunde välja "mindre än ett år" på arbetserfarenhet, och därför fyllde jag i "mer än ett år" vilket är ren och skär lögn. Om detta uppdagas kommer de att gå miste om mig, vilket ju vore en oerhörd förlust för dem. Och ett smärre haveri för mig och mitt grandiosa självförtroende. och min ekonomi. Jag får förklara för dem. Det kan inte vara svårare än att spela schack eller koka kaffe.

Igår var jag på improvisationsteater för den som bryr sig. Det var roligt att de var så duktiga och flinka. Ja de var kvicka, rentav mycket, när de skojade om saker som inte alls var i ett manuskript. Det kom från hjärtat. Saker och ting blir i regel bättre när de kommer från hjärtat. Beslut och impulser. Konsekvenserna kan bli mindre bra. Man kan bli utfattig, ledsen och sänkt men man kan inte ångra sig egentligen. Det är klurigt det där. Lite ett moment 22 att välja med hjärtat. Det kan bli bra, men också dåligt, om och om igen. Sen dör man. Då gäller det att inte ligga där och ångra sig om något som helst. Inte en enda liten bakelse man tackat nej till och inte att man aldrig gav sina drömmar om att bli lantmätare en chans.
Nej det gäller att göra, medan man kan. Jag får passa på att göra en massa nu, som jag har tid till utan jobb. Till exempel räkna mina tår, springa upp och ner i trappuppgången och heja på folk jag inte känner.
Do it!

Godkänd

När man är arbetslös får man försöka se spänningen i det lilla. Till exempel är det som att spela på lotteri varje gång man handlar. Alltid lika spännande, alltid samma känsla av att ha vunnit varje gång man får "godkänt". Väntar med spänningen på dagen då displayen ska visa "fucking jävla väl godkänd!!"
Ja se livet, är det inte underhållande, så säg?!

Kylan.

Gårdagens eufori är bortblåst. Den försvann med vintern som kom inatt.
Dagen i korthet:
- Jag kände mig sjuk när jag vaknade. (sjukare än vanligt)
- Jag tvättade kläder och var en av "dom där" som glömde ta ut min tvätt i tid
- Jag åt två frukostar för jag orkade inte laga någon mat
- Jag besökte platsbanken.se (som förövrigt är min mest besökta sida efter FB)
- Började grina i själen av leda, tristess och maktlöshet
- Kapitulerade inför jobbsökandet
- Ritade två teckningar
- Tvättade håret i hopp om att detta skulle få mig handlingskraftig
- En människa jag inte ens känner fick mig att känna mig liten, naiv och dum
- Blev irriterad och kollade på SVT-dokumentär om en man som hade 7 sekunders minne
- Förfasad över att själv råka ut för samma åkomma såg jag istället ett program mamma länkat till mig. Sommarpratarna. Där samtalen kretsade kring att även ensamhet är värdefullt och det kan vara värdefullt att vara singel en längre tid, plus en massa annat som fick mig att förstå varför hon ville att jag skulle se det. Jag förstod att intentionen var god, min mor älskar mig, men det enda jag egentligen registrerade var Klara Zimmergrens ord "även om man inte vill, så tänker man mest hela tiden på att träffa någon när man är singel".
- Blev förbannad över att jag blev förbannad över att hon sa så.
- Ritade en teckning.
- Utsatte mig för emotionell rasrisk genom att fundera lite över tillvaron.
- Försökte spela "jag vet vilken dy hon varit i" på gitarr men det hela föll på ett ackord jag inte kan.
- Skrev ett brev jag inte kommer att skicka.
- Räknar sekunderna på klockan nu. Väntar på att något ska hända, jag kommer haka på vadsomhelst. Världskrig, matlagningskurs, eskortfirma.

Intar nu den välbekanta fosterställningen och lyssnar på Magnus Bärjed och förbannar. Avskavt nagellack på min högra tumme hånar mig. Först var jag fin men nu är det bara bitar av yta. Baksmällan efter två veckors känslomässig karusell börjar komma och jag tar med mig Anthony and the Johnssons ner i en värld jag känner igen alltför väl vid det här laget. Tristessen, ledan och vintermörkret kommer och tar mig. Men det är ok, för jag ska upp snart. Jävligt snart. Uppåt, framåt. jadå. jaaa.

Nowhere boy

Jag är förälskad.
I Göteborg och människorna som bor här. Just nu befinner vi oss i smekmånadsfasen, trots det fasansfulla vädret och då antar jag att det är äkta kärlek i luften. Något är på gång, jag känner det, och jag känner det i hela kroppen, låter den känna det och jag blir fylld, glad och livrädd men det är så skönt. Flytande och fullt av gnistor.

Måndagarna i Göteborg har haft en tendens att börja riktigt jävla sopigt, men sluta med en fyrverkeri-känsla. Ikväll förärade jag och några färgstarka härliga personer biografen Aftonstjernan, en gammal porrbiograf belägen på något som kan beskrivas som hisingens eget majorna, där den utsökta, underbara, känsloladdade filmen "Nowhere boy" visades. I korthet handlade den om John Lennons liv innan han blev allas vår John Lennon, och förutom att den var top class, rent filmiskt, så var även han som spelade John Lennon Top Class, så att säga. Förmodligen hästlängder snyggare och fränare än John Lennon i själva verket var som vilsen 17-åring, men vad gjorde väl det? Ingenting!

Och som om det inte vore nog med allt detta, så inträffade en händelse som verkligen förgyllde kvällen och när jag tänker på det nu så skrattar jag.
Innan filmen skulle börja kom en man fram för att presentera kvällens föreställning (undrar om de gjorde det även när det var en porrbiograf?) Och när han skulle säga "hej" till publiken, råkade han säga "Hejdå" istället av misstag, vilket fick en extremt förlösande effekt och skapade en slags gemenskap i salongen. Alla skrattade, hjärtligt givetvis, och vi blev som ett kollektiv, mer än utspridda individer.
Och jag kunde inte sluta skratta åt detta oväntade tilltag på säkert en kvart in i filmen. Om folk bara kunde göra sånt lite oftare. Förlösa oss människor ur våra måndagstillstånd med oväntade repliker och handlingar. Vore inte världen en lite roligare plats så säg?

Nu ska jag njuta till tonerna av "Nowhere Man" och bara ta på den här fina känslan, så länge den varar. Den nästan sipprar ut genom min hud och jag skulle inte bli förvånad om det snart regnar konfetti in genom mitt fönster, och en rymdfarkost kom och hämtade mig så jag finge sväva ovan staden, genom natten och ljusen.

Lite opassande kanske, med tanke på mitt nuvarande episka tillstånd, vill jag ändå dela med mig av en bild uppkommen efter dagens deprimerande visit på arbetsförmedlingen. Verkligheten är aldrig långt borta, men tillräckligt långt just nu.

Mind the gap

Ju längre jag ligger kvar i sängen, desto kortare blir dagen. Så jag ligger.
Imorse solade jag mig ifrån sängen. Jätteskönt, kändes som sommar härinne i lägenheten. Fick ha solbrillor på mig för att inte bli bländad när jag låg bort tiden.

Idag måste jag gå till arbetsförmedlingen. Jag har undvikit att tänka på det, eller jobb överhuvudtaget sedan i fredags morse. Men nu slår verkligheten mig i ansiktet. Måndag morgon och det har aldrig känts mer verkligt.
Veckorna finns, de är inte en illusion. Livet kan inte vara ett disko. Bara om man är Robyn eller Ebbot eller någon annan cool musiker som åker runt och lever hela tiden och får betalt för det. Och det är jag inte. Jag är inte dom, jag är jag. En med gula rosor för vänskap på bordet, en tom kyl och en överfull tvättkorg. Och ingen annan kommer ta hand om den.

Im not there

Att försöka återge helgen på ett rättvist sätt är dömt att misslyckats. Vissa saker kan man inte ta på eller beskriva. Vissa saker Får man inte ta på, och det kan vara minst lika svårt.

Igår var det fest här i min lägenhet. Fina människor lös upp och gjorde det varmt och roligt här. När jag nu ligger i min soffa, insvept i täcket och skriver det här känns det avlägset att det var så många människor här igår. Det var inte SÅ många, men med tanke på att jag bara bott här två veckor var det ändå rätt crowded. Redan har jag fått så många bekanta och vänner. Det var roligt när Francesco och Ben (italienare nr 2) försökte sjunga med till Håkan Hellström. De satt där med sånghäftet och försökte ivrigt förstå referenserna och melankolin. De var duktiga. Det är svårt att förstå allt med Håkan, även om man inte är italienare. Jag fick en sång tillägnad mig, det bjöds på tårta, vin, öl, dans, blickar, och till och med hiphop. Idag diskade jag ungefär tre timmar men det var det värt.

Idag var jag på stan. Marlene och Simon såg några fotbollsspelare från IFK och Blev starstruck och knäsvaga medan jag babblade på om hur många vänner de hade i sina telefoner, helt ovetandes om stjärnglansen kring dessa spelare. Konstigt hur vi ser så olika på saker.
Jag fikade med Erica och åt en halv äppelpaj, jag gick vidare till andra lång och Lina, och vi fastnade på Kings head. Där bartendern tyckte att vi var de tråkigaste gästerna någonsin. Vi drack tranbärsjuice och vatten. Men han hade fina tatueringar och det sa jag till honom. Sedan kom det förbi en man som tog upp ett förstoringsglas och stod och läste menyn i ungefär fem minuter utanför och det var en så konstig sak att göra, jag tror aldrig jag sett det innan. Det känns ovanligt överlag att folk har förstoringsglas i fickan. Men det borde vi ha, det lättar upp. Han lättade upp. Sen kom en man med en jätteliten vit hund på gatan och han såg Linas exhalterande min genom fönstret (förövrigt fönstret Francesco betalat för) och vinkade åt henne att komma ut. Sådär stod Lina och kramade en jätteliten vit hund medan mannen med förstoringsglaset strosade vidare, till något annat att förstora.
Hunden hette Pommoc. Som pommac men ändå inte. Vi skrattade jättemycket idag. Så mycket att jag hade mascara i hela ansiktet när jag kom hem. Det är så man blir glad av bara tanken på det.

Nu ska jag se "Im not there" filmen om Dylan, vilket jag längtat efter sedan förra lördagen. Jag, mitt duntäcke, tända ljus, te, det är ju nästan helt perfekt. Som en dejt, men ändå inte.
Om han inte är där, är han då här? Eller? Where is he, if not there?
Blir spännande att se. Allt är så spännande med livet, man vet liksom inte alls vad som ska hända.

Puss och kram, verkligen.

"Du får mig att säga konstiga saker"

Expectations

Kungen bajsade i det blå skåpet

Jaha då har det avtäckts att vår vän Knugen har gått på konstiga klubbar där en kvinna ingått i entréavgiften, vilket Knugen inte alls tyckt varit suspekt eller konstigt, det var liksom inget avvikande. Typ.
Vad fan trodde ni liksom, klart som fan att kungen gått på strippklubb, vem har inte det?
Det roliga är alla som ska tycka något om det. Att han säger för lite, att han säger för mycket, ja se världen.
Tänk om Silvia vill skiljas nu. Bli radikal flata och avslöja alla små barn som kungahuset gömt i sina källarhålor, ligga runt och vara på löpet med utsmetat läppstift och en xider (päron) i handen. "Livet börjar vid 60-tjohoo!" Lite den mentaliteteten. Lite den reakationen hade varit jävligt värd. Livat upp i höstrusket. Och Kungen, ja han är ju avslöjad, så han kan ju springa på strippklubbar hur mycket som helst. Vara stolt över vem han är. Tänk vad skönt för Kungen att ÄNTLIGEN få stå för något. Vadsomhelst.
Näe nu ska jag vässa mina pennor, jag har flow. Adjö.

One flew over the cuckoo's nest

Fight the fight

Idag när jag åkte förbi Masthuggskyrkan med spårvagnen (jag tror det var den, ni får ta hänsyn till min desorientering i nya staden) såg jag en äldre man som satt längst uppe på en klippa, liksom på en utbuktnad av berget, i en färgglad solstol och med en stor kaffetermos bredvid sig. Han måste ha sett ut över hela älven och Hisingen och en bit bort till järntorget från sin utkiksplats. Jag såg honom inte så länge, men tillräckligt länge, för att se att han såg nöjd ut. Och det kunde han gott vara. Att ha en så fin plats i världen och bara betrakta allt och alla i lugn och ro, det måste vara förnöjsamt. Han kunde sitta där och vara jättenöjd över att han kom på idén, att gå dit och sätta sig. Jag önskar att jag kommit på den själv.
Kanske sätter jag mig där imorgon och funderar lite. Jag funderar faktiskt väldigt mycket just nu, fastän jag ligger i min säng. Jag ser bara mörk himmel utanför men om jag blundar kan jag se vadsomhelst. Det är det fina med att vara jag.

Idag misstänker jag dock att jag kommer somna fort när jag blundar. Kvällen var inspirerande och speciell men jag tänkte mycket och nu känner jag mig som efter en brottningsmatch. Jag vet inte vem som vann, inte ens vilka som spelade, men det spelar ingen roll. Jag är nöjd över min insats och insikterna.

Godnatt.

Det nya folkhemmet

Young folks

The more you ignore me, the closer i get

Åh jag är så oerhört lack! Jag skulle söka ett jobb tänkte jag, i en kommun jag inte vill lämna ut, men det är en kommun med storhetsvansinne. Och de envisas med att ha något slags egenkomponerat formulär jag måste fylla i, och som verkligen är totalt efterblivet. Ingenting hänger ihop bland frågorna och jag fattar inte VARFÖR de ska göra det så svårt för mig! Ibland känns mitt liv som något slags hemligt "fångarna på fortet" där jag måste klara av en massa celler, och hitta nycklar för att komma vidare till hon lejonkvinnan i slutet som ska ge mig alla guldmynten. Cykla uppochner och sådant som jag ju gör till och från men inte riktigt kan motivera. Det måste ju bero på att jag är med i något slags spektakel utan att jag fattar det själv. Usch.

På frågan om vad jag har för IT-kunskaper kan jag fylla i följande: Nybörjare, mer än grundkunskaper, erfaren. VA? Jag är väl förihelvete en som sitter på BARA grundkunskaper, men inte mer. Nybörjare kan jag inte påstå att jag är för det vore en lögn. Erfaren är jag då rakt i inte. Nu har jag fyllt i att jag har "mer än grundkunskaper", vilket ju är en total lögn för jag kan knappt manövrera något annat än word och internetikonen. Och spotify. Åh det är så svettigt och svårt ibland med livet och alla dessa frågor som ställs till en. Man ska veta och vara så mycket på pappret. Alltid detta papper att sammanställa en människa på.

Igår träffade jag och Lina Francesco, Italinaren med citybiken, av en slump för andra gången, på Kings head. Han var där ensam och berättade att han hade kommit dit för att betala för ett fönster han råkat paja med sin stjärt tre veckor tidigare. Han hade gått rakt in i det och det hade blivit ett stort hål efter hans stjärt. Liksom, vad är oddsen? Han hade dessutom gått in och erkänt, och nu betalat för det. Och han bara skrattade åt det hela. Så han hade gått fram i baren och sagt något i stil med "jag ska betala för fönstret därborta och en öl, tack". 4.500 kronor, och ölen fick han gratis. Det var den dyraste ölen som någonsin serverats på kings head, kanske någonsin, och både jag och Lina fick smaka, och fan den var god alltså. Jag skrattade mycket igår och Lina och jag insåg, att hennes ståndpunkt som hon delade med sig av min första dag i Göteborg, att på Andra långgatan cirkulerar bara killar som är lama och sluga som rävar och bara vill ligga med en kunde dementeras eftersom jag träffat både en och två som inte alls kan kategoriseras in i den kategorin.

Sedan fick jag kortslutning och lovade komma på hennes föreläsning kl 9 i morse som handlade om finansieringen av sjukvården. Bara för att jag så himla gärna vill ha något att gå upp till på mornarna. Jag kunde sitta där bland andra studenter och känna mig intresserad och upptagen. Men i morse när klockan ringde insåg jag att det snarare skulle upplevas som desperat och märkligt att valsa in bland massa sjuksyrror och låtsas vara något. Så jag stannade hemma och tänkte på en massa saker istället och nu sitter jag är och förbannar denna satans kommun som jag nu inte ens vill jobba i, eftersom att de är så jävla omständiga med sitt formulär. Och Morrissey bara sjunger på om kärlek och ett ljus som aldrig släcks och jag funderar på att gå och köpa mig ett munspel.

Så är det.

större än liten, men ändå inte jättestor

Barn. De är härliga. Idag har jag varit barnvakt till en kille som är lite mer än två år. Han tycker själv inte att han är liten, utan snarare "lite större än ett litet barn" som han själv uttryckte det när jag menade att det var en nödvändighet att hålla i min hand på gatorna om man är liten. Men han är ju uppenbarligen större än liten, så konsensus uppstod så att säga inte. Eller så skäms han helt enkelt för att hålla min hand offentligt. Det har hänt förr med killar som är lite större än små, men ändå inte så jävla stora.

Axel som detta underbarn heter, är mycket riktigt större än en del barn, men likförbannat rätt liten i förhållande till många som levt betydligt längre. Om detta är han dock lyckligt ovetandes och när vi ska rita blir det alltid en sol, en båt, vatten, en traktor eller bananer. Vad skönt om ens tankar kretsade kring sånt varenda gång man skulle rita något. Eller tänka något för den delen. Vi gick till Bengans skivaffär också och det var roligt tyckte även jag. Eller mest jag. Det var mitt val av aktivitet för dagen. Det spelades Dylan där, och det var bra, jag var inte förvånad alls.
Jag undrar om jag blivit misstänkt för mamma idag. Inne på Bengans jobbade en het man (såklart, och det var säkert han som satt på Dylan också) och jag ville på något sätt ha alla dörrar öppna så att säga, så jag frågade Axel högt om han trodde att MAMMA var hemma ännu, för att som upplysa om att det inte var jag, som var mamman. Det trodde Axel inte men snygga killen trodde nog att jag var lesbisk, det bara kändes så. Eller så sket han fullständigt i mig och vad jag sa, inte bara för att jag hade barn utan för att jag helt enkelt inte var ett dugg intressant. Eller så hade han en fin smart tjej som han älskar och kollar inte på andra tjejer på jobbet fastän han har världens läge, i en musikaffär liksom. Varför tänker jag så mycket på det här, och ännu värre, skriver om det? Han var säkert helt jävla dum i huvudet och jätteung.

Min bror ringde igår och bekände att han hade haft mycket paranoida tankar om mitt tillstånd i Lördags. Han var helt övertygad om att jag var drogad av någon ond hipster med snuskig fantasi, då min dansstil tydligen varit utöver det "normala". Jag brukar ju ta ut svängarna rätt rejält, men den här gången hade det tydligen varit extremt. Flera av hans vänner hade frågat hur det var med mig EGENTLIGEN, med undertonen "vad har hon tagit?" och såhär i efterhand kan jag förstå oron. Jag kan bara förklara det med att jag var som i trans där på svartklubben. Förmodligen hade jag väldigt roligt.
Nu har han väldigt dåligt samvete över dessa misstankar och ångrar sig. Men alla korten är lagda på bordet och alla mår bra och jag tog inga droger i Lördags. Så vet ni.

Ikväll blir det en dejt med Lina på Kings head.
På en måndag!? Ah men shit precis.

ad jö

Bleka killar med ärr i ansiktet

Jag insåg när jag skummade igenom min blogg lite såhär framåt natten när sömnen inte vill infinna sig, att jag i ett tidigare inlägg berört Edward Scissorhands. Och detta bevisar att jag har haft någon slags dragning till honom (gud vet varför, han är ju så menlös!) MEN att det även då fanns en gräns för mig när det kommer till det sexuella. Ville bara förtydliga det genom en såkallad referens. En tillförlitlig sådan.

Ur inlägg från den 14 Juli 2010 (som i detta stycke berör twilightserien)

"Lite svårt var det förstås när han kom ut ur vampyrgarderoben, då jag aldrig varit med om just ett sådant scenario. Men hans blick är het och jag förstår att små vilsna emo-kids förälskar sig i honom. Han är ju perfekt. Overklig, omöjlig, svår, ondskefull men ändå beskyddande och blek. Min generationens Edward scissorhands, helt enkelt. Men utan dräkt och saxar. Cred till kostymansvarig i Twilight som även ger flickorna möjlighet till sexuella fanstasier med Edward Cullen, vilket för oss som gillade Edward Scissorhands var en omöjlighet".

Så. klart och betalt. godnatt typ.