Imorse solade jag mig ifrån sängen. Jätteskönt, kändes som sommar härinne i lägenheten. Fick ha solbrillor på mig för att inte bli bländad när jag låg bort tiden.
Idag måste jag gå till arbetsförmedlingen. Jag har undvikit att tänka på det, eller jobb överhuvudtaget sedan i fredags morse. Men nu slår verkligheten mig i ansiktet. Måndag morgon och det har aldrig känts mer verkligt.
Veckorna finns, de är inte en illusion. Livet kan inte vara ett disko. Bara om man är Robyn eller Ebbot eller någon annan cool musiker som åker runt och lever hela tiden och får betalt för det. Och det är jag inte. Jag är inte dom, jag är jag. En med gula rosor för vänskap på bordet, en tom kyl och en överfull tvättkorg. Och ingen annan kommer ta hand om den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar