Vi blev inte mördade på tunnelbanan. Inte ens rånade. Vi gick av och hoppades på att vi skulle hamna i Williamsburg, och bedford avenue vilket var gatan vi sökte. Vi kom upp ur tunnelbanan, och där fanns inte en jävel. Det var lika tomt som Karlstad innerstad en söndag klockan fem, dvs; kusligt öde. Vi började gå åt det hållet vi trodde kanske var rätt håll. Vi vågade inte fråga någon, herregud vi vågade knappt titta upp! I varje gathörn ungefär stod det en stor svart jeep och i jeeparna satt coola killar och rökte och lutade sig ut genom fönstret. Vi var skraja för att vi tänkte att de lätt skulle kunna göra oss illa och ingen skulle bry sig eftersom att inga verkar bo här. Vi gick och gick på måfå, till slut kom vi fram till det här huset, på bilden. Däri var en kiosk belägen och vi jublade. Äntligen! Här kan vi fråga, ett kioskbiträde är alltid ett kioskbiträde! Så vi gick in. Men vad jag minns var han också creepy, och mumlade bara på våra frågor om vart vi var och vart vi skulle. Jag skulle köpa en dricka. Han hade ingen växel. Vi gick därifrån och fortsatte vandra på måfå. Jag tror vi gick i två timmar ungefär, tills omgivningen och omständigheterna förändrades. Hur och varför får vi ta imorgon.
Nu har jag en systerson att bada. Sen ska vi leka hunden anfaller. Undrar vem som tycker den är roligast, jag eller Axel?!
Förresten; Göteborg! min kärlek till dig bara växer och växer. En vacker dag kanske det blir vi!
Glöm inte att se på SVT:s Skavlan ikväll, där allas vår favorit Anna Anka förklarar ett och annat om jämställdhet, plikten att suga av sin man, vikten av att förlora vikten, och sin självrespekt. HURRA!! Vilken fredagsfest!
Tjoflöjt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar