Samma nätter väntar alla

Jag sitter med ett glas rödvin och funderar på hur mycket bakterier/vätskor/matrester/hudavlagringar det finns i min persiska matta. Jag blev lite yr, kanske av vinet, kanske av mönstret i mattan, kanske av insikten att jag inte piskat (varför är det ordet så sexuellt laddat?) den sen jag flyttade till Karlstad

När jag är lite full (och mycket med, för det är jag ibland) tror jag att jag sjunger väldigt bra. Det är skönt att få tro något sådant om sig själv. Jag ser upp till människor som kan sjunga.
Ofta vaknar jag dagen efter kvällen före med ipoden i sängen, och då vet jag att det är klippt. Jag har väckt grannarna med en och annan skön "tolkning" igen. Grannar föresten, kan jag berätta mer om, en annan dag. Ligg inte med dem. Det blir så jobbig stämmning i hissen måndag morgon. Jobbigare än vanligt alltså.
Det är vid sådana tillfällen "hissmusik" skulle göra nytta. Kanske var det så begreppet hissmusik kom till, för att någon dum jävel legat med en granne och ville få allt att verka som ett lite klämkäckt misstag.
Hissmusik suger. Vissa människor är som hissmusik när jag tänker på det. Förutsägbara, tråkiga, entoniga och ger dig den där impulsen STÄNG AV efter bara några minuter.
Om jag var ett musikbegrepp önskar jag att jag var flummig 60-tals folkrock blandat med blues och indiepop. Fast jag önskar mest av allt att jag var på Malta. Där finns allt. Öl på bion till exempel, och värmen som inte finns här har samlat sig på Malta. Den värmer och värmer men den värmer inte mig. Tur att det finns vin.

Är det en slump att vin rimmar på fin, svin, hånflin, småglin och piggelin?
Sådant tänker jag på, och nu lägger jag mig på mattan och insuper substanserna som gömmer sig däri samtidigt som jag tänker på nuet. Det blir nog inte mycket tänkt med andra ord.
hej svej, vintjej.