Igår innan jag somnade kom jag att tänka på relationer som gått åt helvete. Och så kom jag fram till att det var ju tur att de gjorde det, annars hade jag kanske suttit i nån deppig lägga i någon ännu deppigare stad än Karlstad med en bulle i ugnen. Eller i Borås på en bondgård med två kids, eller i en förort till Stockholm med dyr hyra och tub att passa. Eller jetset-liv i New York. Hade ju vart helt ok förvisso.
Jag kom också fram till att det aldrig var mitt fel att det gick åt helvete.
Nej. Så enkelt är det ju inte riktigt. Fast mestadels var det givetvis aldrig mitt fel.
När min tankeverksamhet ändå var inne på relationer som gått åt helvete fick det mig osökt att tänka på det här med att göra slut. Det finns OK sätt att göra slut på något. Sen finns det sätt som är förpassade till cro-magnon stadiet och alltså inte är OK på 2000-talet.
Jag ska berätta en saga som är sann. Den handlar om en en vän, som blev dumpad på det mest groteska rygradslösa vis jag någonsin hört talas om.
Den ryggradslösa typen (som utgett sig för att vara en riktig prins) hade sagt att han skulle åka och "finna sig själv" i ett kloster. Redan här börjar man ana att något inte står rätt till. Om du inte är dig själv nu, vem är jag DÅ ihop med?!
Hursomhelst for typen till kloster utan att kontakta sin kärlek via varken mobil eller internet. Kom nu inte och säg att man inte får ha tekniska prylar i kloster, för jag såg en nunna en gång som sms:ade. Den ryggradslösa typen fick lön för mödan och fann mycket riktigt sig själv. Och det var inte vackert. Han var en best, ett osympatiskt monstrum, och värst av allt, Tengils okände bror.
En månad efter klosterhärvan fick min vän reda på sanningen- via facebook! Då hade Tengils okände bror blivit "in a relationship" med en ANNAN! (Jag vet inte, rätta mig om jag har fel, men brukar man inte först göra slut och SEN bli ihop med en annan?) Det var alltså så det kom fram att han kom från helvetet, och det var ju tur att det kom fram, för ingen vill vara ihop med ett monster med ett hjärta av sten. Förutom andra onda asgamar. (Det finns några stycken, och det var väl en av de satarna Tengils ryggradslösa bror hittat bland bottenskrapet). När min vän försökte konfrontera aset om detta faktum, (kanske hade någon hackat sin in på hans facebook-lösenord och bara skojat?) så fick han inget svar. INGET SVAR är den värsta av tortyrer. Sådana som inte svarar på varför man valt en annan väg hamnar hos Tengils män på den mörka sidan bron och får leva på ruttna oxpenisar för resten av evigheten.
Att göra slut via sms, email, telefon, skype, handskrivet brev med snirkliga kaligrafibokstäver eller via en kompis eller en mamma eller en mammas kompis framstår ju plötsligt som rena drömmen.
(och det är det inte, tro mig. Har varit objekt för åtminstone två av ovanstående. Nej, inte mammas kompis).
Ska man göra slut, får man fan göra rätt.
Det mest rätta sättet att såra någon är att sticka kniven hårt och fort rakt i hjärtat, då det kan underlätta läkningsprocessen avsevärt. Långsamma utdragna rispningar, knivstick i ryggen, och andra utstuderade tortyrmetoder är svårläkta sa min skolsköterska i lågstadiet.
Så gör om gör rätt hörrni, annars blir det oxpenis till middag. Forever and ever and ever...
Heppåer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar