Sista dagen på ett år är allid speciell. Förra året var det med glädje jag entrade 2009, som jag visste skulle bli bättre än 2008. I år kan jag se, att 2009 inte bara blev bättre, det kan faktiskt ha varit det bästa året. Hitills. Så för att avsluta ett så bra år gjorde jag det storartat med att hoppa ner i en isvak och in i en bastu. Tre gånger. Däremellan hann jag dricka en öl.
Det var uppiggande vill jag lova.
Idag på nyårsafton är träden frostigt vita, luften kall och klar och solen tittade fram. Jag ser det som ett gott tecken. 2010 kommer att bli klart, vackert, kanske lite kallt, men då värmer vi varandra.
Ikväll fest hos Simon och Lina på söder. Men först; Middag med frugan och några andra fina folk. fru har gjort allt. Det enda jag bistått med är att vika servetter och slickat ur efterrättsskålen med chokladmousse. Hon är så förstående.
Mitt nyårslöfte:
Lova inget.
Och att jag ska köpa en Iphone.
Puss på er. Vi ses nästa år.
torsdag 31 december 2009
tisdag 29 december 2009
Just another manic monday
Igår var årets konstigaste måndag.
Den började med att jag vaknade i ett jeansparadis. Sedan stapplade jag mig in mot creperiet för den årliga mellandagslunchen med Marlene. Stapplade gjorde jag för att jag hade höga klackar på skorna sedan söndagens extremt festliga och lyckade tillställning ute i skogen. En chartrad buss som tog ett gäng glada människor ut i skogen och naturens hus utanför stan, där världens varmaste finaste stämning välkomnade oss. Och en varm rom-shot med len honungsmak. Där spelade Marlene världens bästa set-list som en DJ någonsin spelat. Och lyckan bubblade i mig som den inte gjort sedan.. den bubblade i mig senast.
Stapplade gjorde jag alltså, i snöoväder. Det har snöat varje dag i en vecka nu, och detta har resulterat i ett sådant vinterlandskap som det bara var förr i tiden på Carl Larsson tavlor och i kristna beskrivningar av vintern som den heliga kalla rena årstiden.
Crepsen smakade gott. Jag tog fyra ostar. Tycke inte jag överdoserat ost i tillräcklig omfattning, fast det har jag egentligen gjort.
Sedan gick jag på bio. Mitt på dagen en måndag med min syster och hennes Danne. Vi såg Avatar. Äventyrsfilm med blåa indianer som bodde i en djungel där allting var självlysande och naturen var helig. Som om jag inte var i ett slags delirium redan hamnade jag i det efter denna upplevelse. Det var en fin film. Jag tyckte inte alls att den var dålig. Den var full av äventyr och kärlek. Så som vi alla vill att livet ska vara. Sedan för att krydda denna ovanliga måndag for vi till mormor på ärtsoppa middag. Ärtsoppa. På en måndag kväll. Ja herregud så tokigt.
Och sedan skrev jag ett brev i ungefär två timmar. Vem som fick det brevet säger jag inte. Men alla dessa märkliga omständigheter plus väldigt begränsat med sömn gjorde att jag somnade gott. Så småningom.
Och nu sitter jag på bussen till Huvudstaden där det ska ätas middag med fina flickor och firas nyår i högklackat och lovas saker och bryta löften och inträda ett nytt år.
Tack Ivo för att du gett mig Julian casablancas. "Out of the blue" skulle kunna kvala in på årets låt-lista fastän jag bara hört den 7 gånger. Den är så att säga fulländad.
Puss och kram på er.
Den började med att jag vaknade i ett jeansparadis. Sedan stapplade jag mig in mot creperiet för den årliga mellandagslunchen med Marlene. Stapplade gjorde jag för att jag hade höga klackar på skorna sedan söndagens extremt festliga och lyckade tillställning ute i skogen. En chartrad buss som tog ett gäng glada människor ut i skogen och naturens hus utanför stan, där världens varmaste finaste stämning välkomnade oss. Och en varm rom-shot med len honungsmak. Där spelade Marlene världens bästa set-list som en DJ någonsin spelat. Och lyckan bubblade i mig som den inte gjort sedan.. den bubblade i mig senast.
Stapplade gjorde jag alltså, i snöoväder. Det har snöat varje dag i en vecka nu, och detta har resulterat i ett sådant vinterlandskap som det bara var förr i tiden på Carl Larsson tavlor och i kristna beskrivningar av vintern som den heliga kalla rena årstiden.
Crepsen smakade gott. Jag tog fyra ostar. Tycke inte jag överdoserat ost i tillräcklig omfattning, fast det har jag egentligen gjort.
Sedan gick jag på bio. Mitt på dagen en måndag med min syster och hennes Danne. Vi såg Avatar. Äventyrsfilm med blåa indianer som bodde i en djungel där allting var självlysande och naturen var helig. Som om jag inte var i ett slags delirium redan hamnade jag i det efter denna upplevelse. Det var en fin film. Jag tyckte inte alls att den var dålig. Den var full av äventyr och kärlek. Så som vi alla vill att livet ska vara. Sedan för att krydda denna ovanliga måndag for vi till mormor på ärtsoppa middag. Ärtsoppa. På en måndag kväll. Ja herregud så tokigt.
Och sedan skrev jag ett brev i ungefär två timmar. Vem som fick det brevet säger jag inte. Men alla dessa märkliga omständigheter plus väldigt begränsat med sömn gjorde att jag somnade gott. Så småningom.
Och nu sitter jag på bussen till Huvudstaden där det ska ätas middag med fina flickor och firas nyår i högklackat och lovas saker och bryta löften och inträda ett nytt år.
Tack Ivo för att du gett mig Julian casablancas. "Out of the blue" skulle kunna kvala in på årets låt-lista fastän jag bara hört den 7 gånger. Den är så att säga fulländad.
Puss och kram på er.
söndag 27 december 2009
Juldagen- en väsentlig del av ungdomens baksida.
Juldagen. Varenda jävel som man gått i samma klass med sen lågstadiet och som inte sitter i nån färdigmonterad villa i förorten släpar sig ut i snöstormen för att bli hästefull ihop med gamla bekanta ansikten som man inte bryr sig ett skit om egentligen. En del vet man varken namn eller kontext på, bara att man borde hälsa, dra de vanliga mögliga fraserna;
1. vad länge sen vi sågs!
2. Ja förra juldagen va?
3. vad gör du nuförtiden?
4. Vi borde höras oftare.
5. Hejdå
(Eventuellt jobbar man sig i den här fasen vidare till en bonusfråga. Men bara om vederbörande bekanta är snygg, om man själv är singel och stadig på foten tack vare 7 öl och två shots)
6. Eventuell bonusfråga som KAN leda till flera frågor och vid tur ett ligg som man kommer ångra resten av året. Ångesten kommer sedan att kulminera varje juldag så länge du lever. Frågan är: Är du singel?
Ja och sen är det klippt med frågor som; Bor du i stan? Bor du ensam? är det långt? kan man gå eller ska man ta taxi? Hur stor säng har du? har du frukostmat? Rena lakan? Vin? Får jag låna tandborste..? Ska vi dra?
Jag talar som ni förstår inte av egen erfarenhet, men jag har sett. Oj vad jag har sett detta ske. Så pass på.
För egen del var juldagen helt jävla sprängfylld med bra stoff som skulle kunna fylla en novell. Känsliga läsare måste dock respekteras, därför tänker jag inte dra några som helst detaljer från min egen juldag. Legendarisk är ett bra ord.
Gömde vinflaska i snöhög. Som turligt nog inte kom fram igen. Träffade roliga bekanta. Ingen OH NO!!-upplevelse. Klättrade över staket och hade sönder både ett och annat. Hamnade på haket stalllyktan med en gammal kär vän. Och Baron Francke- En lite onödigt stark ölsort. Dick satte på sig sin tröja över kavajen och utbrast sedan förtvivlat "Var fan är min kavaj"!? Denna händelse kan på många sätt sammanfatta aftonens nivå. Liiite för mycket snö ute för att snöbollskrig och dylikt skulle undvikas. Jag och bror kom hem helskinnade och jag ringde till Australien och flåsade upp ungefär 200 spänn. Värt.
Längtar redan till nästa juldag.
Nej nu får det vara nog med julmat och frosseri. Jag satte i mig en halv Brie i liggande tillstånd idag, och min kropp har antagit ett svullet tillstånd.
Måste sova nu. Hitta mitt förnuft som ligger och sover räv någonstans bakom reptilhjärnan.
Hejpåer.
1. vad länge sen vi sågs!
2. Ja förra juldagen va?
3. vad gör du nuförtiden?
4. Vi borde höras oftare.
5. Hejdå
(Eventuellt jobbar man sig i den här fasen vidare till en bonusfråga. Men bara om vederbörande bekanta är snygg, om man själv är singel och stadig på foten tack vare 7 öl och två shots)
6. Eventuell bonusfråga som KAN leda till flera frågor och vid tur ett ligg som man kommer ångra resten av året. Ångesten kommer sedan att kulminera varje juldag så länge du lever. Frågan är: Är du singel?
Ja och sen är det klippt med frågor som; Bor du i stan? Bor du ensam? är det långt? kan man gå eller ska man ta taxi? Hur stor säng har du? har du frukostmat? Rena lakan? Vin? Får jag låna tandborste..? Ska vi dra?
Jag talar som ni förstår inte av egen erfarenhet, men jag har sett. Oj vad jag har sett detta ske. Så pass på.
För egen del var juldagen helt jävla sprängfylld med bra stoff som skulle kunna fylla en novell. Känsliga läsare måste dock respekteras, därför tänker jag inte dra några som helst detaljer från min egen juldag. Legendarisk är ett bra ord.
Gömde vinflaska i snöhög. Som turligt nog inte kom fram igen. Träffade roliga bekanta. Ingen OH NO!!-upplevelse. Klättrade över staket och hade sönder både ett och annat. Hamnade på haket stalllyktan med en gammal kär vän. Och Baron Francke- En lite onödigt stark ölsort. Dick satte på sig sin tröja över kavajen och utbrast sedan förtvivlat "Var fan är min kavaj"!? Denna händelse kan på många sätt sammanfatta aftonens nivå. Liiite för mycket snö ute för att snöbollskrig och dylikt skulle undvikas. Jag och bror kom hem helskinnade och jag ringde till Australien och flåsade upp ungefär 200 spänn. Värt.
Längtar redan till nästa juldag.
Nej nu får det vara nog med julmat och frosseri. Jag satte i mig en halv Brie i liggande tillstånd idag, och min kropp har antagit ett svullet tillstånd.
Måste sova nu. Hitta mitt förnuft som ligger och sover räv någonstans bakom reptilhjärnan.
Hejpåer.
torsdag 24 december 2009
Snö är bara vitt vatten
De få jultraditioner vi har i min familj avhandlades, helt enligt tradition.
- Farsan svor över att granen är sned.
- Farsan svär över att julgransljusen är snea. Och trasiga.
- Julmiddag med de tre snapsvisorna familjen kan.
- Sunes Jul-maraton där vi alla instämmer- "Julbaket" ÄR det bästa avsnittet.
Kallt som satan i hemmet, en halvmeter snö utanför och brorsan tar upp hela soffan, och jag har tagit farsans favoritfåtölj. Med mammas fleecebyxor (jo det finns), stor jeansskjorta och stickade tofflor firar vi inte jul som vanligt i år (yes), men vi tar oss igenom den. Med de två tingen som gör julen värd-Ulf Stark's film "kan du vissla Johanna" och snart, årets dos av smyganarkism- Karl Bertil Johnssons Julafton. Jag älskar dig Tage Danielsson, du är det bästa Sverige haft, alla kategorier. Humor, filosofi, politik, sång, film, dikt, poesi, revy. Det fanns inget du inte bemästrade.
Efter en middag hos farmor och farfar där den allra intressantaste diskussionen varade i en kvart och handlade om vad det nu var som gamla Regina, farfars mor, kräktes av, den där sommaren 1941. Var det kaffe eller var det glass? Kan man bli dålig av kombinationen kaffe och glass? Vilket sorts kaffe var det som serverades i småland runt denna tid? Och KAN det möjligtvis varit så att hon dragit i sig en konjak som ville upp?
Vi kom inte fram till något svar, men Farfar underhöll med historier om alla gamla gubbar och gummor från smålands skogar som närmast verkar uppdiktade. Fast det är de inte. Farfar är en hederlig man som inte ljuger. Jag ska berätta hans historier någon gång. Till exempel alla dom om Johan Smed, traktens smed som stirrade döden i vitögat ungefär 100 gånger fler än genomsnittet.
Med en julöl i handen sitter jag jävligt gjutet här. En bror i soffan och en far som står och stampar med en Rolling Stones DVD och vill att vi ska göra upp ett schema för kvällen så att dvd:n inte glöms bort, medans bror envisas med att titta på ett tv program och livräddare på Bondi beach i Australien. Ja, det är en besynnerlig jul i år.
Äh. Ja gillar det. Vad fan firar vi jul för ändå, ingen av oss är ju religiös.
Gud föresten, han är i Indien över jul. Ligger på spikmatta och lyssnar på nya basshunter-skivan i sin nya Iphone medan han förtränger sitt gudomliga ansvar.
Nästa år kommer han med all säkerhet att avsättas. Kanske avrättas.
Jag hade inte önskat mig något i julklapp. Bara kärlek. Fick en handbroderad kudde.
God jävla jul. Skål!
- Farsan svor över att granen är sned.
- Farsan svär över att julgransljusen är snea. Och trasiga.
- Julmiddag med de tre snapsvisorna familjen kan.
- Sunes Jul-maraton där vi alla instämmer- "Julbaket" ÄR det bästa avsnittet.
Kallt som satan i hemmet, en halvmeter snö utanför och brorsan tar upp hela soffan, och jag har tagit farsans favoritfåtölj. Med mammas fleecebyxor (jo det finns), stor jeansskjorta och stickade tofflor firar vi inte jul som vanligt i år (yes), men vi tar oss igenom den. Med de två tingen som gör julen värd-Ulf Stark's film "kan du vissla Johanna" och snart, årets dos av smyganarkism- Karl Bertil Johnssons Julafton. Jag älskar dig Tage Danielsson, du är det bästa Sverige haft, alla kategorier. Humor, filosofi, politik, sång, film, dikt, poesi, revy. Det fanns inget du inte bemästrade.
Efter en middag hos farmor och farfar där den allra intressantaste diskussionen varade i en kvart och handlade om vad det nu var som gamla Regina, farfars mor, kräktes av, den där sommaren 1941. Var det kaffe eller var det glass? Kan man bli dålig av kombinationen kaffe och glass? Vilket sorts kaffe var det som serverades i småland runt denna tid? Och KAN det möjligtvis varit så att hon dragit i sig en konjak som ville upp?
Vi kom inte fram till något svar, men Farfar underhöll med historier om alla gamla gubbar och gummor från smålands skogar som närmast verkar uppdiktade. Fast det är de inte. Farfar är en hederlig man som inte ljuger. Jag ska berätta hans historier någon gång. Till exempel alla dom om Johan Smed, traktens smed som stirrade döden i vitögat ungefär 100 gånger fler än genomsnittet.
Med en julöl i handen sitter jag jävligt gjutet här. En bror i soffan och en far som står och stampar med en Rolling Stones DVD och vill att vi ska göra upp ett schema för kvällen så att dvd:n inte glöms bort, medans bror envisas med att titta på ett tv program och livräddare på Bondi beach i Australien. Ja, det är en besynnerlig jul i år.
Äh. Ja gillar det. Vad fan firar vi jul för ändå, ingen av oss är ju religiös.
Gud föresten, han är i Indien över jul. Ligger på spikmatta och lyssnar på nya basshunter-skivan i sin nya Iphone medan han förtränger sitt gudomliga ansvar.
Nästa år kommer han med all säkerhet att avsättas. Kanske avrättas.
Jag hade inte önskat mig något i julklapp. Bara kärlek. Fick en handbroderad kudde.
God jävla jul. Skål!
onsdag 23 december 2009
Sing me a song next year
Jag vet att det är som att kasta pärlor åt svin att publicera en sådan här lista, eftersom att inte ens en tiondel av mina eventuellt tio läsare kommer att lyssna på någon av följande gudomliga kompositioner. Men låt gå. Kraftigt komprimerad kommer nu här listan på årets låtar. För att tydligare definiera vad som innefattas betyder låtar som betytt mycket för mig i år, inte låtar som nödvändigtvis släppts i år. Så är det. Låtarna följer utan motivering. DET är väl ändå sjukt ointressant och kommer dessutom kräva enormt mycket kraft av mig. Det blir en ostrukturerad lista, i stil med mig. Orkar ni läsa till slutet får ni svaret på vilken som blir i topp. Ensam att segra över alla andra låtar. Mycket nöje.
Får dela upp året i två delar. Första halvan. Och andra halvan. Helan och halvan. Enkelt och begripligt.
Första halvan: (Jag minns så lite från den här delen av året. Det var liksom inte så jävla minnesvärt. Förutom Berlinresan. Den var bra)
Anna Ternheim – What have I done
Jonathan Johansson - Aldrig ensam (haha. Ironi gillar vi)
Kristian Anttila - Oceaner
Kleerup/Marit Bergman – 3 am
Mando Diao – Dance with somebody
Bon Iver- Skinny love
Andra halvan:
(FÖR många egentligen. Men nämner några som varit lite mer betydelsefulla)
Timo Räisänen- About you now OCH You shook me all night long
Cat Power – Lived in bars
(och en massa andra. Hur ska jag kunna säga något om denna underbara kvinna, vi har ju just träffats. Jag behöver perspektiv. Men det är kärlek i luften, det känns på darret. Och den här har jag nog spelat 300 gånger sedan november. ”Hur hinner hon?” Tänker ni. Jo, för att jag har en pakt med gud och kan stoppa tiden när jag vill)
Frida Hyvöven- Dirty dancing OCH London
The Shins- Girl Sailor
Deportees- I wanna be in your gang
Kings of Convenience – Homesick
Lykke Li - Tonight
Äh det får räcka. Blev oroväckande matt i kroppen av det här.
Sista natten i min säng för året. Jag vet inte vad jag ska säga om det. Men det är nog lika bra det. Har en hatkärlekt till dessa alltför sena nätters ponerande. Ensam med en lampa tänd och bokstäver. Även om jag är känslomässig analfabet kan jag åtminstone komponera ord. Ibland med stavfel. Men så är det. Med livet och allt det där. Ett evigt stakande och felstavande
Årets Låt:
What have I done med Anna Ternheim.
¨
Därför:
Jag tröttnar aldrig på den.
Den stämmer alltid.
Annas röst.
God natt.
Får dela upp året i två delar. Första halvan. Och andra halvan. Helan och halvan. Enkelt och begripligt.
Första halvan: (Jag minns så lite från den här delen av året. Det var liksom inte så jävla minnesvärt. Förutom Berlinresan. Den var bra)
Anna Ternheim – What have I done
Jonathan Johansson - Aldrig ensam (haha. Ironi gillar vi)
Kristian Anttila - Oceaner
Kleerup/Marit Bergman – 3 am
Mando Diao – Dance with somebody
Bon Iver- Skinny love
Andra halvan:
(FÖR många egentligen. Men nämner några som varit lite mer betydelsefulla)
Timo Räisänen- About you now OCH You shook me all night long
Cat Power – Lived in bars
(och en massa andra. Hur ska jag kunna säga något om denna underbara kvinna, vi har ju just träffats. Jag behöver perspektiv. Men det är kärlek i luften, det känns på darret. Och den här har jag nog spelat 300 gånger sedan november. ”Hur hinner hon?” Tänker ni. Jo, för att jag har en pakt med gud och kan stoppa tiden när jag vill)
Frida Hyvöven- Dirty dancing OCH London
The Shins- Girl Sailor
Deportees- I wanna be in your gang
Kings of Convenience – Homesick
Lykke Li - Tonight
Äh det får räcka. Blev oroväckande matt i kroppen av det här.
Sista natten i min säng för året. Jag vet inte vad jag ska säga om det. Men det är nog lika bra det. Har en hatkärlekt till dessa alltför sena nätters ponerande. Ensam med en lampa tänd och bokstäver. Även om jag är känslomässig analfabet kan jag åtminstone komponera ord. Ibland med stavfel. Men så är det. Med livet och allt det där. Ett evigt stakande och felstavande
Årets Låt:
What have I done med Anna Ternheim.
¨
Därför:
Jag tröttnar aldrig på den.
Den stämmer alltid.
Annas röst.
God natt.
tisdag 22 december 2009
Practising resistance
Idag har jag haft internet-förbud hela dagen. Det gick bra. Skolarbetet flyter på som en vårflod och utanför faller snön och snart är det jul.
Effektivt jobb=belöning. I form av Mcdonalds-middag och hyrfilm. Och ett besök på systemet i förebyggande syfte. För att citera Carro när vi entrade denna, i svenska hjärtans, heliga butik: "Fan jag måste ha en korg, ska ju fira jul".
(Svenska hjärtan föresten, tinar aldrig)
Dagens OH NOOOOOOO- vrål från mig kom när Carro var så vänlig att upplysa mig om att Deportes spelade på Peace and Love när vi var där i somras. Fredag kväll kl 22.00. Vad gjorde vi då? Satt och svor i öltältet och spenderade okristliga summor på dyra slaskiga öl och och hånade Ulf Lundell som gjorde århundradets sorgligaste och tröttaste försök till koncert. Även om vi hade haft ett spelschema hade vi nog inte kunnat läsa det, eftersom att öl tydligen innehåller alla möjliga märkliga tillsatser.
Här hade man alltså chansen, att gå och se årets jävla bästa nya band som dessutom är olagligt snygga och skönt norrländska, men istället satt man och svor över Ulf. Jaja. De kommer i år igen, jag vet det. Det gör jag med. Kommer igen i år. Men inte Ulf. Han har jag kört ut till en öde ö med min privatjet och en flaska T-sprit. Där kan han sitta och vara deprimerad och kärlekskrank och tro att han fortfarande är 19 år och inbilla sig att det är hippt att skriva romaner på skrivmaskin och sätta i sig en hel flaska rödtjut ensam en tisdag, bo under stjärnklar himmel och vara skäggig. Där han han få sina jävla öppna landskap tills han önskar att han aldrig blivit musiker.
Idag gick jag in i en underklädesaffär. Det skulle jag inte ha gjort. Det var dyrt, alla tjejer på reklambilderna var sjukt fräscha, solbrända och snygga i spetsiga underkläder. Jag med mina håriga ben, flottiga hår och stickade tröjor, långkalsonger, och halsduk kände mig fett vilse. En av BH-arna passade snarare som mössa än BH på mig, vilket jag högt deklarerade. Expediten med välmanikyrerade naglar, kavaj och solariumbränna log förlåtande. Jag gick plikttoget vidare och tittade på flanellskjortor istället. Hittade fina T-shirts. För män. Hade jag haft en man hade han fått en fin julklapp. En T-shirt med ett piano på. Som jag sen hade lånat. Nästan värt att jobba på att skaffa sig en man, bara för att dryga ut garderoben. Kanske inget man ska gå ut med i kontaktannonsen. Inte håriga ben heller. Jaja. Det här är ingen kontaktannons. Det här är bara skitsnack.
Hejdå.
Effektivt jobb=belöning. I form av Mcdonalds-middag och hyrfilm. Och ett besök på systemet i förebyggande syfte. För att citera Carro när vi entrade denna, i svenska hjärtans, heliga butik: "Fan jag måste ha en korg, ska ju fira jul".
(Svenska hjärtan föresten, tinar aldrig)
Dagens OH NOOOOOOO- vrål från mig kom när Carro var så vänlig att upplysa mig om att Deportes spelade på Peace and Love när vi var där i somras. Fredag kväll kl 22.00. Vad gjorde vi då? Satt och svor i öltältet och spenderade okristliga summor på dyra slaskiga öl och och hånade Ulf Lundell som gjorde århundradets sorgligaste och tröttaste försök till koncert. Även om vi hade haft ett spelschema hade vi nog inte kunnat läsa det, eftersom att öl tydligen innehåller alla möjliga märkliga tillsatser.
Här hade man alltså chansen, att gå och se årets jävla bästa nya band som dessutom är olagligt snygga och skönt norrländska, men istället satt man och svor över Ulf. Jaja. De kommer i år igen, jag vet det. Det gör jag med. Kommer igen i år. Men inte Ulf. Han har jag kört ut till en öde ö med min privatjet och en flaska T-sprit. Där kan han sitta och vara deprimerad och kärlekskrank och tro att han fortfarande är 19 år och inbilla sig att det är hippt att skriva romaner på skrivmaskin och sätta i sig en hel flaska rödtjut ensam en tisdag, bo under stjärnklar himmel och vara skäggig. Där han han få sina jävla öppna landskap tills han önskar att han aldrig blivit musiker.
Idag gick jag in i en underklädesaffär. Det skulle jag inte ha gjort. Det var dyrt, alla tjejer på reklambilderna var sjukt fräscha, solbrända och snygga i spetsiga underkläder. Jag med mina håriga ben, flottiga hår och stickade tröjor, långkalsonger, och halsduk kände mig fett vilse. En av BH-arna passade snarare som mössa än BH på mig, vilket jag högt deklarerade. Expediten med välmanikyrerade naglar, kavaj och solariumbränna log förlåtande. Jag gick plikttoget vidare och tittade på flanellskjortor istället. Hittade fina T-shirts. För män. Hade jag haft en man hade han fått en fin julklapp. En T-shirt med ett piano på. Som jag sen hade lånat. Nästan värt att jobba på att skaffa sig en man, bara för att dryga ut garderoben. Kanske inget man ska gå ut med i kontaktannonsen. Inte håriga ben heller. Jaja. Det här är ingen kontaktannons. Det här är bara skitsnack.
Hejdå.
måndag 21 december 2009
Sms-humor istället
En timme senare, efter att ha läst alla sms på www.felsms.com och www.textsfromlastnight.com:
- Vi hinner gå och ta ett glas vin nu.
Förvrigt har jag en del sköna sms att dela med mig av från året som gått.
Här följer nästa lista (ingen inbördes ordning):
Årets sms:
Från: (Farsan angående sin nya Iphone)
"............Den ..............
Ä
inte
Å leka med
Ganskakomplicerad
Hat så
Bra!
Till bror:
Sjukt random dröm inatt. Du stod och kissade ute nånstans och började snurra runt och
pissa ner allt omkring dig. inklusive mig! Så jävla stört!
Från Bror:
Nu är jag så sjukt jävla lökig. Har inte duschat på fyra dagar, använder kalsonger som grytlappar, skolkar från obigatoriska seminarier m.m. Br!
Till Bror:
Citat Carro: Jag gillar inte att bajsa i biblioteket. Så är det bara.
Från: Bror
Jag lyssnar på the who och snortar kanel, man nyser som fan!! Fem i rad minst.
Från Farsan:
Har packat borren
Från Bror:
En seriös konktaktannons:
Jag är en välbyggd vädur från Västerås, välutbildad, blått blod, mörkblå ideal, rojalist, 80-talist, pacifist. Söker en dalkulla som skall uppskatta hemmet, barn, hembakt. Snus och cigaretter ingen hinder. Vinterbröllop?
Från: mamma
Haloumi varje dag
Från: Mig, 21:47
Tjena faran, vad gör du en lördagsafton som denna?
Svar från Farsan: Det är faktiskt fredag.
Från: Grannen, 01:02
Ush vAd full jAg verkar
Svar: haha. ja, är du ok?
Grannen: N
svar: Oj. Gå och lägg dig!
Från: Bror, 06:56
Gott. Hos Pentra nu. Söder söp bort plånbok. Dick drack en häst osv. Hörs
Från: Carro, 02:47
Jag spyr fick du ligga
Till Farsan:
Såg Glenn Strömberg på vagnen!
svar: Oh Whau!
Från Bror, midsommarnatten:
Det finns porrfilmskareoke här. Riktigt najs.
Från Carro:
Tack för att du skickade hem mig. Tycker om dig.
Från Bror, 00:15
Jag svepte just en liter öl. Aj.
Från: Carro.
I linköping finns en klubb som heter Din mamma. Den 23e spelar djuret.
Till bror:
Fan, har du mutta inlagd i din T9?
Från Bror, 02:47
Jag har nog skickat fyllesms ikväll för ett ett helt är framöver. Stefan hellstrand.
Från Grannen, 03.15
Kom hit på efterfest. inset ånger.
Från: Bror
I aftonbladet: 'tidernas hockeyfest: 'foppa var naken - sudden föll från ett bord'' annars då?
Från: Carro
Fan min mage är INTE OK!! Vad sägs om att åtgärda problemet ikväll efter bion..?
Från Jerk:
Jag super i gamla stan och hoppas på Bättre tider.
Från Bror, 03:30
Nu stoppar jag svärdet i slidan och går och lägger mig.
Från: Mig
Själv sitter jag och möglar i underkläder och äter danske pölser. Fan har lite prestationsångest.
Från Bror
Jotack. Vaknade kl åtta imorse ovanpå täcket, fullt påklädd, lampor tända, ipod igång och värst av allt; linserna var INTE uttagna!
Tack hörrni. Ni förgyller min vardag. Nu har Vi förflyttat oss till puben med ett glas rött och tittar på "best of Sunes jul" Livet är underbart. Jag älskar att leva i förnekelse, det gör livet värt att leva.
- Vi hinner gå och ta ett glas vin nu.
Förvrigt har jag en del sköna sms att dela med mig av från året som gått.
Här följer nästa lista (ingen inbördes ordning):
Årets sms:
Från: (Farsan angående sin nya Iphone)
"............Den ..............
Ä
inte
Å leka med
Ganskakomplicerad
Hat så
Bra!
Till bror:
Sjukt random dröm inatt. Du stod och kissade ute nånstans och började snurra runt och
pissa ner allt omkring dig. inklusive mig! Så jävla stört!
Från Bror:
Nu är jag så sjukt jävla lökig. Har inte duschat på fyra dagar, använder kalsonger som grytlappar, skolkar från obigatoriska seminarier m.m. Br!
Till Bror:
Citat Carro: Jag gillar inte att bajsa i biblioteket. Så är det bara.
Från: Bror
Jag lyssnar på the who och snortar kanel, man nyser som fan!! Fem i rad minst.
Från Farsan:
Har packat borren
Från Bror:
En seriös konktaktannons:
Jag är en välbyggd vädur från Västerås, välutbildad, blått blod, mörkblå ideal, rojalist, 80-talist, pacifist. Söker en dalkulla som skall uppskatta hemmet, barn, hembakt. Snus och cigaretter ingen hinder. Vinterbröllop?
Från: mamma
Haloumi varje dag
Från: Mig, 21:47
Tjena faran, vad gör du en lördagsafton som denna?
Svar från Farsan: Det är faktiskt fredag.
Från: Grannen, 01:02
Ush vAd full jAg verkar
Svar: haha. ja, är du ok?
Grannen: N
svar: Oj. Gå och lägg dig!
Från: Bror, 06:56
Gott. Hos Pentra nu. Söder söp bort plånbok. Dick drack en häst osv. Hörs
Från: Carro, 02:47
Jag spyr fick du ligga
Till Farsan:
Såg Glenn Strömberg på vagnen!
svar: Oh Whau!
Från Bror, midsommarnatten:
Det finns porrfilmskareoke här. Riktigt najs.
Från Carro:
Tack för att du skickade hem mig. Tycker om dig.
Från Bror, 00:15
Jag svepte just en liter öl. Aj.
Från: Carro.
I linköping finns en klubb som heter Din mamma. Den 23e spelar djuret.
Till bror:
Fan, har du mutta inlagd i din T9?
Från Bror, 02:47
Jag har nog skickat fyllesms ikväll för ett ett helt är framöver. Stefan hellstrand.
Från Grannen, 03.15
Kom hit på efterfest. inset ånger.
Från: Bror
I aftonbladet: 'tidernas hockeyfest: 'foppa var naken - sudden föll från ett bord'' annars då?
Från: Carro
Fan min mage är INTE OK!! Vad sägs om att åtgärda problemet ikväll efter bion..?
Från Jerk:
Jag super i gamla stan och hoppas på Bättre tider.
Från Bror, 03:30
Nu stoppar jag svärdet i slidan och går och lägger mig.
Från: Mig
Själv sitter jag och möglar i underkläder och äter danske pölser. Fan har lite prestationsångest.
Från Bror
Jotack. Vaknade kl åtta imorse ovanpå täcket, fullt påklädd, lampor tända, ipod igång och värst av allt; linserna var INTE uttagna!
Tack hörrni. Ni förgyller min vardag. Nu har Vi förflyttat oss till puben med ett glas rött och tittar på "best of Sunes jul" Livet är underbart. Jag älskar att leva i förnekelse, det gör livet värt att leva.
Studierna går bra nu.
Konversation 16.03 i Universitetbiblioteket när vi åtminstone ser ut att plugga.
- Är det inte dags för en vin-paus snart?
- Njaej.. Vi borde plugga.
- Ja men vi kan plugga på Puben. Dricka eftermiddagsvin och plugga. Jag VET att jag kommer plugga bättre där.
- Men jag är inte sugen på vin.
- Jo, det är du. Öl då?
- Fan Carro. Vi är sämst. Jag har inte kollat på Sunes jul i år än. Kan vi inte se på lite Rudolfkul på Youtube, snälla??!
- Ja, bara om vi dricker vin, samtidigt.
- Men fan Carro, vi skulle ju plugga!
...
- Jaha, här har Sara Strandberg vunnit 25.000 kr för att hon kommit med bästa spartipsen. Hon behöver väl fan inga pengar om hon är så jävla bra på att spara. Tycker vi skulle vunnit.
- mmm
- Nu vet jag vad jag ska göra! Köpa en trisslott. Vilken sort... Hm.. här ser man att Lennart Karlsson vunnit 25 kr. Jaha kul för honom. Jag köper en guldtriss... FA-AN då. 0 gånger 2. Fan det är ju med andra ord ingenting.
...
- Vill du ha en bulle?
Pengarna rullar in, det går bra nu. tralalala.
- Är det inte dags för en vin-paus snart?
- Njaej.. Vi borde plugga.
- Ja men vi kan plugga på Puben. Dricka eftermiddagsvin och plugga. Jag VET att jag kommer plugga bättre där.
- Men jag är inte sugen på vin.
- Jo, det är du. Öl då?
- Fan Carro. Vi är sämst. Jag har inte kollat på Sunes jul i år än. Kan vi inte se på lite Rudolfkul på Youtube, snälla??!
- Ja, bara om vi dricker vin, samtidigt.
- Men fan Carro, vi skulle ju plugga!
...
- Jaha, här har Sara Strandberg vunnit 25.000 kr för att hon kommit med bästa spartipsen. Hon behöver väl fan inga pengar om hon är så jävla bra på att spara. Tycker vi skulle vunnit.
- mmm
- Nu vet jag vad jag ska göra! Köpa en trisslott. Vilken sort... Hm.. här ser man att Lennart Karlsson vunnit 25 kr. Jaha kul för honom. Jag köper en guldtriss... FA-AN då. 0 gånger 2. Fan det är ju med andra ord ingenting.
...
- Vill du ha en bulle?
Pengarna rullar in, det går bra nu. tralalala.
The girl and the robot
Ett rum. Luften är instängd och kvalmig. Persiennerna neddragna.
Soffan täckt av kläder, smutsiga och rena. På bordet glas med rester av diverse rusdrycker. På sängen sitter hon. Rak i ryggen med ena handen krampaktigt knuten vilandes på låren. Hon ser ut som om hon åkte buss, ungefär. Ner på golvet rinner tårar. En droppe. Två. Tre. Fyra. Hon lyfter sin tå och lägger den i tårpölen. Drar runt tårarna med tårna, försöker bilda mönster. Hon darrar inte, hon är helt still. Stel. Det ser ut som om hon väntar på något.
Jag frågar om hon väntar på något. Hon tittar på mig.
Hon säger ja.
Jag väntar, det är det jag gör.
Soffan täckt av kläder, smutsiga och rena. På bordet glas med rester av diverse rusdrycker. På sängen sitter hon. Rak i ryggen med ena handen krampaktigt knuten vilandes på låren. Hon ser ut som om hon åkte buss, ungefär. Ner på golvet rinner tårar. En droppe. Två. Tre. Fyra. Hon lyfter sin tå och lägger den i tårpölen. Drar runt tårarna med tårna, försöker bilda mönster. Hon darrar inte, hon är helt still. Stel. Det ser ut som om hon väntar på något.
Jag frågar om hon väntar på något. Hon tittar på mig.
Hon säger ja.
Jag väntar, det är det jag gör.
söndag 20 december 2009
Lista: Vinnare av årets fest!
På första plats: Ruperts 30-årsfest.
Med motiveringen: Den engelska vackra landsbygden kombinerat med ett uppstyrt gardenparty som senare övergick i ett farligt galet potpurri av krigsfacklor, vandringar ut på en åker, en hel frysbox till bredden fylld med bjuddricka, ett dansgolv med bara svensk pop och sjukt roliga människor varav jag inte kände en enda. När jag kom dit. Inga förväntningar resulterade i en så rolig tillställning att den lätt kan klassas som årets bästa.
Jag var ute och seglade med Simon i medelhavet, när vi tog semester från semestern och for till Glouscester utanför London för att bo på engelska landsbygden och fira Simon´s kompis 30-årsdag.
Stämning: Varierade från fint mingel med sippande på vin till grov vilseledning när 20 personer gav sig ut på en åker i fyllan och villan för att se på en våg(!?) till det slutgiltiga klimaxet som karaktäriserades av extremt energisk dans i vardagsrummet där jag var DJ. Festen började kl 12.00 på dagen. Vi hjälpe till med förberedelserna, såsom matlagning, bygga partytält och häva in dom extrema mängderna öl, sprit och vin som inhandlats till festtillfället i en frysbox på garageuppfarten.
30-åringens far fyllde 60 år och dessa två tillfällen uppmärksammades alltså denna septemberdag i ett klassiskt gardenparty. Jag kände ingen förutom Simon, men det gick ju lysande för gästerna var givetvis oerhört sympatiska människor.
Solen sken och alla var glada och en berusning steg sakta men säkert i sällskapet som halverades kl 18.00 då de äldre begav sig till annan plats till förmån för oss yngre förmågor. Rupert tog oss på husesyn i fyravåningsvillan och på vinden rymdes allt från modelljärnvägar till teaterrekvisita och dockor utan huvuden.
Tidsuppfattning: Skev. När festen pågått runt 11 timmar nådde den också sin peak. Värden föreslog att vi alla skulle ta på oss gummistövlar och vandra en kilometer rätt ut på en åker, för att se på en unik våg som kom in över floden just denna natt, just precis en specifik tid. Just där och då verkade detta mycket smart. Med sig hade han krigsfacklor som hittats i härvan på vinden, och iväg vandrade/famlade 20 festdeltagare ut i mörkret. Några "vilade" sig på vägen och missade spektaklet. Jag var i tid men missade spektaklet ändå för det var bra dimmigt, åtminstone i mina ögon. Facklans sken var rött, det minns jag, men någon våg såg jag inte röken av. Det gjorde inget, jag var så glad ändå. På vägen tillbaka vilade vi oss på asfalten. Det var sensommar, snart höst och jag hade haft en lycklig fin sommar. Detta låg jag och begrundade när jag stirrade upp i himlen försökte översätta stjärnbilder från svenska till engelska för Simon.
Dans: Hetsigt och utan stopp. Väl tillbaka i villan kom musiken igång och det bjöds på dödligt stark rom. Simon blev sjuk och tackade för sig. Med en smärre magåkomma låg han instängd resten av festen. Jag tyckte det mest rättvisa var att festa även för hans räkning, så jag konspirerade med några underbara flickor och vi styrde dansgolv i det vackra vardagsrummet. Trägolvet fick tåla många taktlösa danssteg under fyra timmars konstant dansande, där jag, utan problem, fick sköta musiken och därmed bara spelade svensk pop. Alla "sjöng" med till Håkan Hellström och säkert!
Fyllenivån: Extrem. Och utdragen.
Var man törstig fanns alltid ett halvdrucket vinglas inom en meters räckhåll. Jag hade Rachels flanellskjorta knuten på magen och snedtofs och vin i mungiporna men så ofantligt roligt. Framåt småtimmarna när vi dansat oss halvt invalido satt jag och Rachel på köksgolvet och åt med händerna av de efterätter som var kvar, och mumlade någonting om livets goda ting. Troligtvis. Dagen efter var samtliga toaletter upptagna samtidigt. Kanske var det maten som var dålig. Kanske omdömet.
Hemgång: Definitivt inte. Alla gästerna sov kvar i olika möbler och i märkliga ställningar. En kille somnade på en stol. Någon sov på gräsmattan och jag ponerade länge om han var död eller levande när jag såg honom från badrumsfönstret. När jag skulle gå och lägga mig runt 05.00 låg jag mest och skrattade åt hur länge jag varit vaken. Vaknade med ett huvud stort som Afrika, tre mosade hallon innanför tröjan, samt ett vinglas på sängbordet. Om törsten skulle slå till framåt morgonkvisten. Smart.
Sen glömde vi huvudvärken under stora vita fluffiga täcken hela dagen.
Nu är det söndag och jag har slösat bort tiden som pengar på impulsshopping. Helt ogenomtänkt och oanvändbart. Det är för litet eller för stort. För korta långa stunder av harmoni.
Hejdå.
lördag 19 december 2009
Lista: Årets fest
Lördag och jag är inte på galej. Jag drar in pengar genom att skriva. Nej jag har inte blivit erkänd som författare eller bloggerska eller något annat jävla låtsasyrke, jag vaktar sovande barn. Så är det.
Nu när jag har tid ska listorna börja betas av. Denna lista var extremt svår att spetsa till. De tre bästa kommer att listas. Övriga som är värda att nämnas kommer att nämnas i hedersomnämnande kategorin.
Här följer lista nr 1. Årets fest (grovt censurerat)
- På tredje plats: Elin's 25-årsfest.
Med motiveringen: För den mångfacetterade blandningen människor varav alla var underbart härliga, som i en liten lägenhet i ett kallt Göteborg fick stadsdelen högsbo att koka i ett konfettiregn av extremt bra musik, dans, vinbål och upptåg jag aldrig glömmer.
Göteborg i November. Dimma och Gbg-regn slåss om uppmärksamhet utanför men hos Elin var det en annan sorts dimma som låg tät. Och den var allt annat än grå.
Stämning: Skiftande. Till att börja med var vi fyra besökare. I ungefär två timmar. När det äntligen ringde på dörren och Elin ivrigt sprang för att öppna, stod där två elvaåriga tjejer som undrade om herrskapet ville köpa wienerkorv. Vegetarian och smårund om fötterna avböjde hon korv men bjöd på ett asgarv. Bad flickorna återkomma vid elva, då jävlar kunde de fått all korv såld till vinmosiga festdeltagare som säkerligen skulle inse vikten av wienerkorv i vardagen efter en halv pava vin och lite bål. Efter detta fiasko rullade folk in som tanter i kö till Ullared. 30 personer trängdes i Elins lilla kök. Jag träffade gamla sköna bekantskaper från gymnasiet, samt ramlade på en kille jag lärde känna i Buenos Aires, där också av en total slump. Slumparna var många denna afton, såsom den att jag också fyllde 25 år efter kl tolv. 23.59 entrade jag toan och kom ut illa kvickt till skönsjungande gratulationssång. Hurra vilken fin födelsedagsstart.
Dans: Svettig och intensiv dans i 4 timmar. Det kokade och avlöstes inne i vardagsrummet. Lampor snurrade runt men inget gick sönder. Mattan var sugen på rödvin och fick sig en redig jävel. Med salt till. Min bror och jag dristade oss till att köa VM-låten från 94 och gjorde vår "när vi gräver guld"-dans, vilket tömde dansgolvet rätt jävla omgående. När bror lurigt sluddrade att han styrt basshunter som nästa låt förhindrade jag den eventuellt jobbiga stämning som kunde uppstå. Vi var inte i Värmland, men det visste inte brorsan efter bål och ölintag.
Fyllenivån: Lagom. Nivån var helt klart hanterbar för de flesta festdeltagarna. Inga kräks men några dumma upptåg. Min bror gömde tomma ölburkar inne på toaletten och tyckte detta var århundradets skämt. Jag och Erika åkte rullator framåt småtimmarna. Ner för backen utanför Elins port. Jag ville ta in rullatorn på festen som en överraskning men Erika trodde inte spexet skulle uppskattas. Tror dock att den rullatorn fick sin dos av kul för en hel livstid.
Tidsuppfattning: Sådär. festen varade från 19 till 04.30. Min bror trodde han skulle hinna till sista spårvagnen när denna redan gått. Tappert sprang han ändå den dumma jäveln och fick åka taxi. De sista gästerna fick tvingas hem efter en riot av daft punk- "dansande".
Hemgång: Nej. Jag sov på luftmadrass med vinfläcken på mattan som sällskap. Vaknade av att Elin kommer in och rosslar något ohörbart och haltar fram till mig. Senare fick jag veta att det var födelsedagssången hon försökt sjunga, men den var svårtolkad. Fick present och en vän med tungt huvud bredvid mig. Första gången jag vaknar bakis på min födelsedag. 25 årsdagen. Grattis. Tack.
Läste sedan följande sms med vindögda ögon:
Från: Bror. 05.56
jaha. nu har jag gjort det igen. Missat sista vagnen, tagit en taxi med random pundare som pröjsade 80 spänn för en resa till centralen som kostade det dubbla egentligen. Glömde mobilen i ovan nämnda taxi, sökte upp den, han kom hit, ville ha tillbaks de 80 kronorna för telefonen. Vad skulle man göra?! Nu ligger jag här lite fattigare, lite tröttare, med det faktum att pappa kommer hit och ska borra in en skruvjävel i mitt tak om 4 timmar. Sov gott. Grattis på 25-årsdagen. Kram bror.
Tippar på att denna fest kommer etta på min brors eventuella fest-lista.
- På andra plats: Englund's 30-årsfest.
Motivering: För det höga taket, den bristande tidsuppfattningen och den extremt lilla men klockrena skara festbesökare vinner denna fest andra pris för sin charmiga värmlands-aura som antogs i allra högsta grad. Typ 1000 grader kokhett.
En varm augustidag hade vi samlats bland myggor och grillar och extremt mycket bjudsprit i ett villaområde i Karlstad. Martin aka Englund fyllde 30.
Stämmning: Började redigt bra med fördrink och lite bubblande konversationer om helt oväsentliga saker. Definitivt inget av världsintresse. Aldrig politik eller något annat intellektuellt. Inte ens i början. Med det här gänget går man rakt på kul, inte via en stel genväg. Tror inte samtalen sträckte sig längre än till Lili och Sussie's bästa låt, samt hur kladdkakor ska göras bäst för att vara ultimata i matkrig. Festen övergick framåt elvatiden till en rentav kokande atmosfär där det varken togs hänsyn till grannar, varandra, eller lägenhetsinredningen.
Dans: Nonstop. Det dansades vilt som på ett vikingaskepp efter gravölsceremoni och dansband växlandes med gamla skatepunklåtar i sex timmar. Höjden i taket var egentligen obefintlig. Jag vara nära att prova mina flygskills men avböjde i sista stund med två feta blåmärken som resultat.
Fyllenivån: Hög. Bjudöl, bjudvin i mängder. Inga kräks, bara ren och skär gränslös glädje. Det kastades toapapper i drivor. Det var här idén föddes. Toapapper som konfetti.
Tidsuppfattning: Ingen. Festen pågick från 19.00 till 06.00. Runt halv tre frågade jag alla om de ville gå ut eller stanna kvar. Krogarna stänger två. Gick in på ett glas vin till och såg mig inte i spegeln på hela kvällen. Tur.
Hemgång: Ja. Carro och jag "Cyklade" hem kl 06.00 söndag morgon i strålande sommarsoluppgång. Jag vet inte riktigt hur jag lyckades att inte bli överkörd.
Johannes sov kvar på Englund's golv, med en tv-möbel som huvudkudde. Ryktet säger att det var hans bästa natts sömn. Ever.
Första plats får ni ta del av imorgon. Vad kan passa bättre en söndag?
Party hard, bröl harder!
Nu när jag har tid ska listorna börja betas av. Denna lista var extremt svår att spetsa till. De tre bästa kommer att listas. Övriga som är värda att nämnas kommer att nämnas i hedersomnämnande kategorin.
Här följer lista nr 1. Årets fest (grovt censurerat)
- På tredje plats: Elin's 25-årsfest.
Med motiveringen: För den mångfacetterade blandningen människor varav alla var underbart härliga, som i en liten lägenhet i ett kallt Göteborg fick stadsdelen högsbo att koka i ett konfettiregn av extremt bra musik, dans, vinbål och upptåg jag aldrig glömmer.
Göteborg i November. Dimma och Gbg-regn slåss om uppmärksamhet utanför men hos Elin var det en annan sorts dimma som låg tät. Och den var allt annat än grå.
Stämning: Skiftande. Till att börja med var vi fyra besökare. I ungefär två timmar. När det äntligen ringde på dörren och Elin ivrigt sprang för att öppna, stod där två elvaåriga tjejer som undrade om herrskapet ville köpa wienerkorv. Vegetarian och smårund om fötterna avböjde hon korv men bjöd på ett asgarv. Bad flickorna återkomma vid elva, då jävlar kunde de fått all korv såld till vinmosiga festdeltagare som säkerligen skulle inse vikten av wienerkorv i vardagen efter en halv pava vin och lite bål. Efter detta fiasko rullade folk in som tanter i kö till Ullared. 30 personer trängdes i Elins lilla kök. Jag träffade gamla sköna bekantskaper från gymnasiet, samt ramlade på en kille jag lärde känna i Buenos Aires, där också av en total slump. Slumparna var många denna afton, såsom den att jag också fyllde 25 år efter kl tolv. 23.59 entrade jag toan och kom ut illa kvickt till skönsjungande gratulationssång. Hurra vilken fin födelsedagsstart.
Dans: Svettig och intensiv dans i 4 timmar. Det kokade och avlöstes inne i vardagsrummet. Lampor snurrade runt men inget gick sönder. Mattan var sugen på rödvin och fick sig en redig jävel. Med salt till. Min bror och jag dristade oss till att köa VM-låten från 94 och gjorde vår "när vi gräver guld"-dans, vilket tömde dansgolvet rätt jävla omgående. När bror lurigt sluddrade att han styrt basshunter som nästa låt förhindrade jag den eventuellt jobbiga stämning som kunde uppstå. Vi var inte i Värmland, men det visste inte brorsan efter bål och ölintag.
Fyllenivån: Lagom. Nivån var helt klart hanterbar för de flesta festdeltagarna. Inga kräks men några dumma upptåg. Min bror gömde tomma ölburkar inne på toaletten och tyckte detta var århundradets skämt. Jag och Erika åkte rullator framåt småtimmarna. Ner för backen utanför Elins port. Jag ville ta in rullatorn på festen som en överraskning men Erika trodde inte spexet skulle uppskattas. Tror dock att den rullatorn fick sin dos av kul för en hel livstid.
Tidsuppfattning: Sådär. festen varade från 19 till 04.30. Min bror trodde han skulle hinna till sista spårvagnen när denna redan gått. Tappert sprang han ändå den dumma jäveln och fick åka taxi. De sista gästerna fick tvingas hem efter en riot av daft punk- "dansande".
Hemgång: Nej. Jag sov på luftmadrass med vinfläcken på mattan som sällskap. Vaknade av att Elin kommer in och rosslar något ohörbart och haltar fram till mig. Senare fick jag veta att det var födelsedagssången hon försökt sjunga, men den var svårtolkad. Fick present och en vän med tungt huvud bredvid mig. Första gången jag vaknar bakis på min födelsedag. 25 årsdagen. Grattis. Tack.
Läste sedan följande sms med vindögda ögon:
Från: Bror. 05.56
jaha. nu har jag gjort det igen. Missat sista vagnen, tagit en taxi med random pundare som pröjsade 80 spänn för en resa till centralen som kostade det dubbla egentligen. Glömde mobilen i ovan nämnda taxi, sökte upp den, han kom hit, ville ha tillbaks de 80 kronorna för telefonen. Vad skulle man göra?! Nu ligger jag här lite fattigare, lite tröttare, med det faktum att pappa kommer hit och ska borra in en skruvjävel i mitt tak om 4 timmar. Sov gott. Grattis på 25-årsdagen. Kram bror.
Tippar på att denna fest kommer etta på min brors eventuella fest-lista.
- På andra plats: Englund's 30-årsfest.
Motivering: För det höga taket, den bristande tidsuppfattningen och den extremt lilla men klockrena skara festbesökare vinner denna fest andra pris för sin charmiga värmlands-aura som antogs i allra högsta grad. Typ 1000 grader kokhett.
En varm augustidag hade vi samlats bland myggor och grillar och extremt mycket bjudsprit i ett villaområde i Karlstad. Martin aka Englund fyllde 30.
Stämmning: Började redigt bra med fördrink och lite bubblande konversationer om helt oväsentliga saker. Definitivt inget av världsintresse. Aldrig politik eller något annat intellektuellt. Inte ens i början. Med det här gänget går man rakt på kul, inte via en stel genväg. Tror inte samtalen sträckte sig längre än till Lili och Sussie's bästa låt, samt hur kladdkakor ska göras bäst för att vara ultimata i matkrig. Festen övergick framåt elvatiden till en rentav kokande atmosfär där det varken togs hänsyn till grannar, varandra, eller lägenhetsinredningen.
Dans: Nonstop. Det dansades vilt som på ett vikingaskepp efter gravölsceremoni och dansband växlandes med gamla skatepunklåtar i sex timmar. Höjden i taket var egentligen obefintlig. Jag vara nära att prova mina flygskills men avböjde i sista stund med två feta blåmärken som resultat.
Fyllenivån: Hög. Bjudöl, bjudvin i mängder. Inga kräks, bara ren och skär gränslös glädje. Det kastades toapapper i drivor. Det var här idén föddes. Toapapper som konfetti.
Tidsuppfattning: Ingen. Festen pågick från 19.00 till 06.00. Runt halv tre frågade jag alla om de ville gå ut eller stanna kvar. Krogarna stänger två. Gick in på ett glas vin till och såg mig inte i spegeln på hela kvällen. Tur.
Hemgång: Ja. Carro och jag "Cyklade" hem kl 06.00 söndag morgon i strålande sommarsoluppgång. Jag vet inte riktigt hur jag lyckades att inte bli överkörd.
Johannes sov kvar på Englund's golv, med en tv-möbel som huvudkudde. Ryktet säger att det var hans bästa natts sömn. Ever.
Första plats får ni ta del av imorgon. Vad kan passa bättre en söndag?
Party hard, bröl harder!
fredag 18 december 2009
Sweet Rebecka
Fick god jävla lust att skriva om tid men så hejdade jag mig och kom på vilket projekt det skulle vara och hur matt jag skulle bli och det går inte att bli matt idag. Jag ska jobba. Vara alert och le, då måste man vara närvarande och inte någon annanstans. Jag provade att vara någon annanstans en gång, och var jättenära att snubbla på en tant med stora konstiga örhängen. Säkert en biblotikarie.
Har börjat gilla fredagar mycket. Dom här fredagarna då jag jobbar på julgalan. Att ett arbetspass börjar kl 16.00 är enligt mig helt ultimat. Det passar mig utmärkt. Jag kan sova länge, äta frukost i sängen. Idag åt jag tacos, ostbågar och drack en halv liter coca cola. Jag börjar verkligen njuta av det här med ung-kvinns livet. Det är inte alltid ensamt och tråkigt, ofta är det skönt att ingen lägger sig i vad jag gör och hur ofräsch jag är. Nu har jag ingen tandkräm igen. Igår klippte jag upp tuben för att skrapa fram lite. Och det har inte diskats sedan förra fredagen. Sån är jag. En husmoders mardröm. Men jag har roligt. Jag är en drömtjej för dig som gillar matlagning, städning, resor, impulsivitet, loppmarknader och att samla på sig saker man inte behöver, samt är dålig på att passa tider.
Även om det låter lockande så är jag tyvärr upptagen. Jag har min fina fru och vi ska fira nyår ihop, precis som förra året.
Min fru, är så vacker. Hon är en av de finaste skapelserna jag sett.
Min vän och faster ska ha nyårsfest i hjärtat av Sthlm (söder) och det ska vara tema. Hurra för det. Ryskt tema. Hurra hurra!
Förra årets ryssfest var lyckad. Jag kom hem med en keramikmugg från Stalinmuseet i Moskva. Frugan hade på sig en militärhatt med ursprung från något kallt krig som utspelats i Ryssland med all säkerhet. Det var egentligen då, för snart ett år sen som vi gifte oss. Det var en snabbt och romantisk akt. 04.10 friade hon. 04.13 var vi gifta. Utan ring, präst och släkt och helvete. Bara rakt av en kärleksakt. Bröllopsmiddagen bestod i pommes frites och hamburgare från Mcdonalds. I år firar vi alltså ett år. Jag har dock haft en affär vid sidan av frun. Men han godkändes med råge, och det förstår jag för det var en fin fin affär. Kille. Så fin, att han flög iväg.
Frugan har också haft affärer. Med en polis som inte var polis. Det var konstigt och hon kom till sans sen och förstod att jag ändå vann i längden.
Här är jag och frun
Hejdå hörrni. Lycka till med era liv.
Har börjat gilla fredagar mycket. Dom här fredagarna då jag jobbar på julgalan. Att ett arbetspass börjar kl 16.00 är enligt mig helt ultimat. Det passar mig utmärkt. Jag kan sova länge, äta frukost i sängen. Idag åt jag tacos, ostbågar och drack en halv liter coca cola. Jag börjar verkligen njuta av det här med ung-kvinns livet. Det är inte alltid ensamt och tråkigt, ofta är det skönt att ingen lägger sig i vad jag gör och hur ofräsch jag är. Nu har jag ingen tandkräm igen. Igår klippte jag upp tuben för att skrapa fram lite. Och det har inte diskats sedan förra fredagen. Sån är jag. En husmoders mardröm. Men jag har roligt. Jag är en drömtjej för dig som gillar matlagning, städning, resor, impulsivitet, loppmarknader och att samla på sig saker man inte behöver, samt är dålig på att passa tider.
Även om det låter lockande så är jag tyvärr upptagen. Jag har min fina fru och vi ska fira nyår ihop, precis som förra året.
Min fru, är så vacker. Hon är en av de finaste skapelserna jag sett.
Min vän och faster ska ha nyårsfest i hjärtat av Sthlm (söder) och det ska vara tema. Hurra för det. Ryskt tema. Hurra hurra!
Förra årets ryssfest var lyckad. Jag kom hem med en keramikmugg från Stalinmuseet i Moskva. Frugan hade på sig en militärhatt med ursprung från något kallt krig som utspelats i Ryssland med all säkerhet. Det var egentligen då, för snart ett år sen som vi gifte oss. Det var en snabbt och romantisk akt. 04.10 friade hon. 04.13 var vi gifta. Utan ring, präst och släkt och helvete. Bara rakt av en kärleksakt. Bröllopsmiddagen bestod i pommes frites och hamburgare från Mcdonalds. I år firar vi alltså ett år. Jag har dock haft en affär vid sidan av frun. Men han godkändes med råge, och det förstår jag för det var en fin fin affär. Kille. Så fin, att han flög iväg.
Frugan har också haft affärer. Med en polis som inte var polis. Det var konstigt och hon kom till sans sen och förstod att jag ändå vann i längden.
Här är jag och frun
Hejdå hörrni. Lycka till med era liv.
torsdag 17 december 2009
Twenty years of snow
Fin T-shirt, tack. Fin själ, annars då?
Vad ska hända nu, ska vi sova skavfötters? Ja det är nog bäst.
Ok godnatt. Oj.
Hoppsan. Det här var bra.
jävlar.
schhhshhh!
Tyst!!
Vad ska hända nu, ska vi sova skavfötters? Ja det är nog bäst.
Ok godnatt. Oj.
Hoppsan. Det här var bra.
jävlar.
schhhshhh!
Tyst!!
tisdag 15 december 2009
Stum mountain woman
Det är dags snart att påbörja listan. Årets lista. Jag har legat vaken om kvällarna och försökt utkristallisera passande kategorier. Jag har nu bestämt mig för följande:
- Årets låt (jag utsätter mig själv för en extrem påfrestning genom att försöka fullfölja detta dumdristiga företag, men jag har bestämt att jag i min motivering får ha med flera låtar, dock skall en segra. Med skräckblandad förtjusning både bävar jag och ser fram emot detta.)
- Årets fest (Även här kommer några andra fester än den bästa att nämnas, i en slags festlig konfettisammanfattning av årets party thrills)
- Årets bästa (kanske sämsta, har inte bestämt mig)
- Årets dag
- Årets natt
Ja de tre sista är ju givetvis väldigt luddiga och oskarpa i kanten. Ungefär som jag, just därför får de vara med. Eftersom jag ljuger ofta blir det kanske inget med de här listorna alls. Vi får se. Nu ska jag läsa dagböcker från 2009 och se om jag kan finna något material där att utgå i från i min analys.
Jag borde blivit analytiker. Jag kan analysera vad som helst. Ge mig något bara.
Jag älskar det. Det dödar mig ibland.
Och om jag inte skulle bli analytiker skulle jag vilja bli cyklist. På heltid. Jag cyklar så jävla snyggt och bra. Susar förbi lätt på foten med rätt handlag och lätt framåtlutad. Är det halt ute, vågar jag cykla fortare än alla andra.
Och jag ramlar aldrig.
Inte någonsin. Inte när jag går eller står eller ligger ner heller.
Jag är stadig och solid som ett berg.
Med lite mossa på.
Och några mörka grottor man kan gömma sig i.
Och farliga vattenfall.
Blommande träd, vissna träd.
Jag är allt som ett berg är. Förutom stor. Jag är ganska liten egentligen. Så liten, att jag ibland försvinner.
(Kom och hitta mig!!)
- Årets låt (jag utsätter mig själv för en extrem påfrestning genom att försöka fullfölja detta dumdristiga företag, men jag har bestämt att jag i min motivering får ha med flera låtar, dock skall en segra. Med skräckblandad förtjusning både bävar jag och ser fram emot detta.)
- Årets fest (Även här kommer några andra fester än den bästa att nämnas, i en slags festlig konfettisammanfattning av årets party thrills)
- Årets bästa (kanske sämsta, har inte bestämt mig)
- Årets dag
- Årets natt
Ja de tre sista är ju givetvis väldigt luddiga och oskarpa i kanten. Ungefär som jag, just därför får de vara med. Eftersom jag ljuger ofta blir det kanske inget med de här listorna alls. Vi får se. Nu ska jag läsa dagböcker från 2009 och se om jag kan finna något material där att utgå i från i min analys.
Jag borde blivit analytiker. Jag kan analysera vad som helst. Ge mig något bara.
Jag älskar det. Det dödar mig ibland.
Och om jag inte skulle bli analytiker skulle jag vilja bli cyklist. På heltid. Jag cyklar så jävla snyggt och bra. Susar förbi lätt på foten med rätt handlag och lätt framåtlutad. Är det halt ute, vågar jag cykla fortare än alla andra.
Och jag ramlar aldrig.
Inte någonsin. Inte när jag går eller står eller ligger ner heller.
Jag är stadig och solid som ett berg.
Med lite mossa på.
Och några mörka grottor man kan gömma sig i.
Och farliga vattenfall.
Blommande träd, vissna träd.
Jag är allt som ett berg är. Förutom stor. Jag är ganska liten egentligen. Så liten, att jag ibland försvinner.
(Kom och hitta mig!!)
I-lands problem är också problem
Nu ska jag förtälja om den värsta dagen i Carolines liv.
Dagen började med att hon kom 40 minuter för sent till universitetet. Utan att ha ätit frukost rusade hon till Cafét för att fylla på energi i sin vintertrötta håglösa kropp. I ansiktet hade hon halsdukar och mössor, i händerna väskor och påsar och dator och fan och hans moster. Allt var tungt, ute var det mörkt och magen kurrade.
I all hast och kaos tappade hon givetvis sin smörgås i marken som resulterade i att hon högt och tydligt deklarerade sin vrede över detta, med det berömda uttrycket "Mutta"!!! Lite för högt för att vara i ett bibliotek. Med mycket möda fick hon upp smörgåsen från marken. Kvar var ett salladsblad och allt det goda hon sett fram emot att snaska i sig låg på golvet och hånskrattade.
Sedan följde 3 timmars påfrestande uppsatsskrivande där hon inte kom någonvart. Hennes för dagen glada och positiva kamrat störde henne så till den grad att en strypning hade varit på sin plats. En lapp på tröjan skavde i nacken hur hon än vände och vred på sig, och hon kände sig grå, trist och tung. Efter lunchen som flöt förbi relativt haveri-fritt upptäckte hon att hon fått ett tuggummi under skon.
Fruktansvärt.
En sekund senare, insåg hon, att hennes dricka läckt ut i hennes väska och allt var blött. Elsebeth Fog´s avhandling om livsformer såg ut som efter en färd i tvättmaskinen, arbetskläderna luktade unket och apelsin. Kanske det värsta hon någonsin varit med om. Med plågat ansikte tog hon sig ändå till jobbet, brände sig på ett ljus och svor i diskrummet åt allt och alla. Ingen förstod någonting sa hon, och det gjorde dom inte heller.
Den enda rimliga kvällssysslan efter en så påfrestande dag såg hon i en flaska vin. Iklädd mysbyxor och skrattandes åt andra människors olycka på hemsidan www.felsms.com sitter hon nu och försöker klämma ur en Thailandsresa av ett ex och sjunger att "ingenting är vettigt 03.30".
Det kunde varit jag. Eller du.
Själv har jag stora bryderier kring att jag bara har två fungerande batterier i hela min lägenhet, vilket betyder att jag måste byta hela tiden mellan TV-dosan, DVD-dosan, väggklockan, och andra VIKTIGA prylar som kräver batterier för att fungera ultimat.
OCH jag är förbannad på bristningsgränsen på att inga mataffärer har en särskild avdelning för singlar, ensamma människor, och sådana som inte äter så mycket. Jag är diskriminerad. Jag ska anmäla hela samhället till JämO, för att det är anpassat efter människor i par och andra falska ihopsyltade konstellationer.
Back to buisness.
Dagen började med att hon kom 40 minuter för sent till universitetet. Utan att ha ätit frukost rusade hon till Cafét för att fylla på energi i sin vintertrötta håglösa kropp. I ansiktet hade hon halsdukar och mössor, i händerna väskor och påsar och dator och fan och hans moster. Allt var tungt, ute var det mörkt och magen kurrade.
I all hast och kaos tappade hon givetvis sin smörgås i marken som resulterade i att hon högt och tydligt deklarerade sin vrede över detta, med det berömda uttrycket "Mutta"!!! Lite för högt för att vara i ett bibliotek. Med mycket möda fick hon upp smörgåsen från marken. Kvar var ett salladsblad och allt det goda hon sett fram emot att snaska i sig låg på golvet och hånskrattade.
Sedan följde 3 timmars påfrestande uppsatsskrivande där hon inte kom någonvart. Hennes för dagen glada och positiva kamrat störde henne så till den grad att en strypning hade varit på sin plats. En lapp på tröjan skavde i nacken hur hon än vände och vred på sig, och hon kände sig grå, trist och tung. Efter lunchen som flöt förbi relativt haveri-fritt upptäckte hon att hon fått ett tuggummi under skon.
Fruktansvärt.
En sekund senare, insåg hon, att hennes dricka läckt ut i hennes väska och allt var blött. Elsebeth Fog´s avhandling om livsformer såg ut som efter en färd i tvättmaskinen, arbetskläderna luktade unket och apelsin. Kanske det värsta hon någonsin varit med om. Med plågat ansikte tog hon sig ändå till jobbet, brände sig på ett ljus och svor i diskrummet åt allt och alla. Ingen förstod någonting sa hon, och det gjorde dom inte heller.
Den enda rimliga kvällssysslan efter en så påfrestande dag såg hon i en flaska vin. Iklädd mysbyxor och skrattandes åt andra människors olycka på hemsidan www.felsms.com sitter hon nu och försöker klämma ur en Thailandsresa av ett ex och sjunger att "ingenting är vettigt 03.30".
Det kunde varit jag. Eller du.
Själv har jag stora bryderier kring att jag bara har två fungerande batterier i hela min lägenhet, vilket betyder att jag måste byta hela tiden mellan TV-dosan, DVD-dosan, väggklockan, och andra VIKTIGA prylar som kräver batterier för att fungera ultimat.
OCH jag är förbannad på bristningsgränsen på att inga mataffärer har en särskild avdelning för singlar, ensamma människor, och sådana som inte äter så mycket. Jag är diskriminerad. Jag ska anmäla hela samhället till JämO, för att det är anpassat efter människor i par och andra falska ihopsyltade konstellationer.
Back to buisness.
måndag 14 december 2009
White blank page
Idag kom det fram en kille till mig på universitet som jag knappt känner. Han sa att han drömt att jag var död. Han hade bläddrat i tidningen och läst min dödsruna. Och varje gång han såg mig nu tänkte han på det, sa han. Jag undrar vad det stod lite mer specifikt men det sa han aldrig. Det hade varit roligt att veta. Var det en dikt? vilken? Var jag någons fru, någons mor..?
Alltså, jag vet ju att jag inte är vare sig det ena eller det andra idag men kanske i framtiden. Å andra sidan vet jag inte ens om jag är på riktigt eller på låtsas heller så vad fan. Kanske var det bara en helt tom spalt. Mitt namn och inget mer. Det hade varit passande. Less is more är ju en filosofi jag försöker leva efter. Som ni märker går det otroligt dåligt.
Jag vet inte vad jag tycker om att han berättade det. Lite roligt var det. Lite otäckt. Kanske har han något underliggande hat gentemot mig. Vad nu det hatet skulle ha fötts ur eftersom vi knappt känner varandra.
Hursomhelst, är jag inte död än, men om jag dör inom en snar framtid, kan killen bli känd för att kunna spå in i framtiden. Den enes död är den andres bröd, osv.
Ikväll har jag en Te-träff med Fredrik, min vän. Vi ska se på TV. Det brukar vi aldrig göra men idag ska vi det. The Soundtrack of our lives ska spela i rikstelevision och de ska göra en bowie-cover. Det är värt att se.
I övrigt hade jag rätt om snön. Nu är marken vit och det är kallt som satan mot min kind när jag springer till bussen. Face the cold, nu springer jag. Hejdå.
Alltså, jag vet ju att jag inte är vare sig det ena eller det andra idag men kanske i framtiden. Å andra sidan vet jag inte ens om jag är på riktigt eller på låtsas heller så vad fan. Kanske var det bara en helt tom spalt. Mitt namn och inget mer. Det hade varit passande. Less is more är ju en filosofi jag försöker leva efter. Som ni märker går det otroligt dåligt.
Jag vet inte vad jag tycker om att han berättade det. Lite roligt var det. Lite otäckt. Kanske har han något underliggande hat gentemot mig. Vad nu det hatet skulle ha fötts ur eftersom vi knappt känner varandra.
Hursomhelst, är jag inte död än, men om jag dör inom en snar framtid, kan killen bli känd för att kunna spå in i framtiden. Den enes död är den andres bröd, osv.
Ikväll har jag en Te-träff med Fredrik, min vän. Vi ska se på TV. Det brukar vi aldrig göra men idag ska vi det. The Soundtrack of our lives ska spela i rikstelevision och de ska göra en bowie-cover. Det är värt att se.
I övrigt hade jag rätt om snön. Nu är marken vit och det är kallt som satan mot min kind när jag springer till bussen. Face the cold, nu springer jag. Hejdå.
söndag 13 december 2009
Melankoli-karusell med en touch av surrealism
Snön faller vit utanför och här ligger jag med sömnbrist som briserar inuti mitt huvud och kokas upp till en sjudundrande sjudande rörig sörja, brunare än knäcken du kokat. Mitt linne är ut och in och fullt av coca-cola fläckar har jag just konstaterat när jag sträckte ner näsan under linningen för att ta reda på om det var dusch-dags.
Det var det.
Men det skiter jag i och ligger kvar där jag är. Jag har legat för lite den här helgen. I alla bemärkelser. Men när jobbet kallar kallnar jag, och hårdnar och står ut med sömnbrist för den goda sakens skull. För att slita sönder ryggen genom att bära era tallrikar med julmatrester som skulle kunna försörja ett mindre U-land. Folk är giriga och lite dumma. Jag med. Du med. Jag är också en feg jävel och det kan jag nu ligga här och gräma mig över tills jag får liggsår.
Eller så går jag och lägger mig, med hopp om att vakna upp och åtminstone likna mitt forna jag. Hur fan det nu såg ut.
Min lugg har blivit så lång att den sträcker sig från Karlstad till Grums. Sjukligt vad mycket man kan se mellan fingrarna med när man har händerna fulla.
Imorgon när jag vaknar kommer det att vara vitt och kallt ute. Då har gud-jävelns tårar frysit till is på vägen ner, och förgyller vår tillvaro med isiga vita oskyldiga flingor. Vi tror det är snö men i själva verket är det alltså guds frusna tårar. Vad är han så jävla ledsen för undrar ni? Jo, han grinar för att han just sett klart Prison break-boxen och är alltså så deppad för detta, att han bara grinar och inte ens orkar äta eller gå på toaletten. Nu känns hans tillvaro så tom och han måste ha tena-vuxenblöja för att han bajsar i nattsärken. Ja ni vet själva hur det är när en dvd-box är slut.
Detta upplystes jag om 02:26 inatt då gud sjöng in en sång fylld av melankoli och några flaskor dyr calvados. Eller det kanske var min bror.
Äh jag hänger inte med. Gör ni?
/Hejdå, ha så roligt på din resa, din jävel. Du ska aldrig någonsin få mitt nummer, inte ens om du frågar. Jo, kanske då. Troligtvis då. Min dåliga karaktär känner du ju till.
Det var det.
Men det skiter jag i och ligger kvar där jag är. Jag har legat för lite den här helgen. I alla bemärkelser. Men när jobbet kallar kallnar jag, och hårdnar och står ut med sömnbrist för den goda sakens skull. För att slita sönder ryggen genom att bära era tallrikar med julmatrester som skulle kunna försörja ett mindre U-land. Folk är giriga och lite dumma. Jag med. Du med. Jag är också en feg jävel och det kan jag nu ligga här och gräma mig över tills jag får liggsår.
Eller så går jag och lägger mig, med hopp om att vakna upp och åtminstone likna mitt forna jag. Hur fan det nu såg ut.
Min lugg har blivit så lång att den sträcker sig från Karlstad till Grums. Sjukligt vad mycket man kan se mellan fingrarna med när man har händerna fulla.
Imorgon när jag vaknar kommer det att vara vitt och kallt ute. Då har gud-jävelns tårar frysit till is på vägen ner, och förgyller vår tillvaro med isiga vita oskyldiga flingor. Vi tror det är snö men i själva verket är det alltså guds frusna tårar. Vad är han så jävla ledsen för undrar ni? Jo, han grinar för att han just sett klart Prison break-boxen och är alltså så deppad för detta, att han bara grinar och inte ens orkar äta eller gå på toaletten. Nu känns hans tillvaro så tom och han måste ha tena-vuxenblöja för att han bajsar i nattsärken. Ja ni vet själva hur det är när en dvd-box är slut.
Detta upplystes jag om 02:26 inatt då gud sjöng in en sång fylld av melankoli och några flaskor dyr calvados. Eller det kanske var min bror.
Äh jag hänger inte med. Gör ni?
/Hejdå, ha så roligt på din resa, din jävel. Du ska aldrig någonsin få mitt nummer, inte ens om du frågar. Jo, kanske då. Troligtvis då. Min dåliga karaktär känner du ju till.
lördag 12 december 2009
Use somebody
Jag måste sluta skriva här efter att jag intagit alkoholhaltiga drycker. En vacker dag kommer jag att skriva ner hela min livslögn här rätt upp och ner och bagatellisera det. Tills morgonen efter då någon ringt dårhuset och jag vaknar upp av att fem biffiga vakter stormar min lägenhet och drar på mig en tvångströja innan jag ens fattar att jag gjort något jag borde ångra. Ja herregud. Och sen blir det bårhuset via dårhuset och en lite lobotomering mellan lunchen och fikat.
Jodå. Jag vet allt hur det går till.
Ikväll har jag varit glad servitirs. Glad fast folk är som gris.ar. En del. Några är snälla. Jag fick dricks. Nu svider mina ögon som när man fått saltvatten i dom. Tänk om det vore så väl. Jag tror jag kryper ner i mina nybäddade lakan (ja, jag bäddade hela sängen ändå. Tänkte väl att ja...) och drömma mig tillbaks till saltvatten och mjuka gröna vågor. Kluckande ska jag somna in till grannens fest och tänka, att han är en god människa, som inte förtjänar en plågsam död, fastän han gillar tysk techno.
Godnatt folk.
Jodå. Jag vet allt hur det går till.
Ikväll har jag varit glad servitirs. Glad fast folk är som gris.ar. En del. Några är snälla. Jag fick dricks. Nu svider mina ögon som när man fått saltvatten i dom. Tänk om det vore så väl. Jag tror jag kryper ner i mina nybäddade lakan (ja, jag bäddade hela sängen ändå. Tänkte väl att ja...) och drömma mig tillbaks till saltvatten och mjuka gröna vågor. Kluckande ska jag somna in till grannens fest och tänka, att han är en god människa, som inte förtjänar en plågsam död, fastän han gillar tysk techno.
Godnatt folk.
fredag 11 december 2009
Lived in bars
101 inlägg.
Jag vill bara ge er ett tips.
Kom just på att det är onödigt att bädda en hel säng när bara halva används.
Tänk på det. Det tänker jag på.
Tack Ida för en fin date. Tror vi kommer ses igen. Ditt hår faller alldeles för fantastiskt.
Har gjort en playlist som är för bra. Dåligt planerat av mig.
Hejdå
Jag vill bara ge er ett tips.
Kom just på att det är onödigt att bädda en hel säng när bara halva används.
Tänk på det. Det tänker jag på.
Tack Ida för en fin date. Tror vi kommer ses igen. Ditt hår faller alldeles för fantastiskt.
Har gjort en playlist som är för bra. Dåligt planerat av mig.
Hejdå
torsdag 10 december 2009
I (don't) blame you
Idag har jag fått två chokladkolor bara sådär. Först fick jag en dumle-kola av Olle. Den var den godaste dumle jag ätit. Så fint att jag fick den. Sedan fick jag en choklad-kola av tjejen i kassan i cafet på Universitetet. Hon tyckte synd om mig som inte fått någon gratis tårta. Den var slut när jag kom. Inte fan är det synd om mig men gratis är alltid gott så jag tackade och tog emot och sa trevlig dag!
Det är mycket som är slut innan man hinner fram. Förnuftet, framtidsplanerna, dåtiden, godsaker, allt tyckts sjukna in lite för sent. Men inte alltid kan man få en chokladbit som plåster på såren. Eller jo det kan man, men det är inte alltid det hjälper.
Idag hörde jag en ny låt av Markus K. Den heter "Du är också dum" och den låten har han skrivit till mig. Den handlar om sgreklagtjporawemgaorejgn.
Fint av honom. Jag skrev en gång en dikt till honom. Och Anna och Christian och några andra som följde mig genom förra årets gudförgätna jävla skit-hål till år. De var stadigt vid min sida och svek inte även när jag var helt dum i huvudet. De fick mig att förstå och gå på och komma fram.
När jag kom fram hade mål-linjen dock förflyttats fram över både hav och land så jag fick börja jaga och springa igen. Den här gången i sällskap av lite andra själsfränder. Aldrig tar det slut. Jakten på det där som skall vara livets sötma och det viktigaste vi har och allt vad i helvete det heter.
Här kommer hyllningsdikten. Den heter "Jag kan inte simma längre".
" Allt var över och jag var lika slut som sommaren.
Tidig höst. Jag vaknade på en kyrkogård. Där stod Markus. Löven var sprakade färgglada men vi två var om detta helt ovetandes. Vi var genomskinligt grå och hade varsin kniv i hjärtat. Tillsammans blödde vi och läkte. Han gav mig det reservbatteri jag behövde för att kunna andas.
Han gjorde mig sällskap på bussen, i duschen, i sängen, och när jag sprang. Och som jag sprang. Flydde. Alla mina tankar förstod han, och satte de i pränt med sin poetiska ådra. Varje mörk tanke fick gensvar från honom. Jag kände mig mindre missförstådd när Markus befann sig i mig.
Vi fick sällskap av Anna. Ingen annan var som Anna. Hon var vacker, sårbar och självklar i allt hon sa till mig. Hon lärde mig att också andra varit i det ingenmanslandet jag kommit till.
På ett obehagligt behagligt vis blev jag alltid så kall men samtidigt varm när hon rörde mig. Och som hon berörde mig.
När alla löv fallit och min gråa insida smittat av sig på min omgivning kom Christian tillbaka. Som ett tåg enligt tidtabell har han alltid kommit tillbaka till mig när jag måste bort. Tryggheten i hans mörka stämma och allvaret i hans blick fick tillvaron att kännas mer som ett mjukt varmt täcke än ett Krig. Han fick mig att gråta. Det var alltid bara han som förstod mig. Han gjorde mig sällskap när jag var full och låg i en alldeles för stor säng. Han vaggade mig till sömns varje natt.
Om Christian sövde mig så vaknade jag av nästa Kristian. Lagom till att jag var utpumpad och släckt, väcktes jag av hans smutsiga och ovårdade sätt. Det var något jag aldrig tidigare mött och han piskade upp mig, fram mig, framåt. Jag blev beroende av hans tvång.
Jag drunknade i hans ocean tjugo minuter varje morgon. Varje kväll.
Sen.
Kom Björn tillbaka. Precis som jag hade hoppats dök han upp från ingenstans. Han bjöd upp mig till en dans i mörkret. Vi exploderade i samklang med varandra, om och om och om igen. Han flåsade mig i örat i tid och otid, och likväl som håret på min kropp reste sig gjorde även jag det. Horisontalläget som under en lång kall vinter varit mitt signum byttes ut mot ett stenhårt vertikalläge.
Vi gick mot våren tillsammans och precis när tulpanerna börjat titta fram ur marken flydde jag från allt och satte mig på ett flyg till Berlin. Där mötte jag Jonathans blick. Allt annat verkade idiotiskt och från den stunden var jag fastspänd i hans hårda, mjuka grepp. Våren var på riktigt här och Jonathan gjorde mig sällskap på balkongen varje kväll. Vi viskade alltid. Vi smög in händer under varandras skinn. Och varje gång jag föll fångade han mig".
Sedan kanske jag skriva en ny hyllningdikt. De som måste hyllas är Anna, Timo, Cat, Annika, Lykke, Frida. Och kanske Jens. Jag ser fram emot det.
Torsdag-Ankan. Samma samma samma samma samma samma samma samma men aldrig samma.
Det är mycket som är slut innan man hinner fram. Förnuftet, framtidsplanerna, dåtiden, godsaker, allt tyckts sjukna in lite för sent. Men inte alltid kan man få en chokladbit som plåster på såren. Eller jo det kan man, men det är inte alltid det hjälper.
Idag hörde jag en ny låt av Markus K. Den heter "Du är också dum" och den låten har han skrivit till mig. Den handlar om sgreklagtjporawemgaorejgn.
Fint av honom. Jag skrev en gång en dikt till honom. Och Anna och Christian och några andra som följde mig genom förra årets gudförgätna jävla skit-hål till år. De var stadigt vid min sida och svek inte även när jag var helt dum i huvudet. De fick mig att förstå och gå på och komma fram.
När jag kom fram hade mål-linjen dock förflyttats fram över både hav och land så jag fick börja jaga och springa igen. Den här gången i sällskap av lite andra själsfränder. Aldrig tar det slut. Jakten på det där som skall vara livets sötma och det viktigaste vi har och allt vad i helvete det heter.
Här kommer hyllningsdikten. Den heter "Jag kan inte simma längre".
" Allt var över och jag var lika slut som sommaren.
Tidig höst. Jag vaknade på en kyrkogård. Där stod Markus. Löven var sprakade färgglada men vi två var om detta helt ovetandes. Vi var genomskinligt grå och hade varsin kniv i hjärtat. Tillsammans blödde vi och läkte. Han gav mig det reservbatteri jag behövde för att kunna andas.
Han gjorde mig sällskap på bussen, i duschen, i sängen, och när jag sprang. Och som jag sprang. Flydde. Alla mina tankar förstod han, och satte de i pränt med sin poetiska ådra. Varje mörk tanke fick gensvar från honom. Jag kände mig mindre missförstådd när Markus befann sig i mig.
Vi fick sällskap av Anna. Ingen annan var som Anna. Hon var vacker, sårbar och självklar i allt hon sa till mig. Hon lärde mig att också andra varit i det ingenmanslandet jag kommit till.
På ett obehagligt behagligt vis blev jag alltid så kall men samtidigt varm när hon rörde mig. Och som hon berörde mig.
När alla löv fallit och min gråa insida smittat av sig på min omgivning kom Christian tillbaka. Som ett tåg enligt tidtabell har han alltid kommit tillbaka till mig när jag måste bort. Tryggheten i hans mörka stämma och allvaret i hans blick fick tillvaron att kännas mer som ett mjukt varmt täcke än ett Krig. Han fick mig att gråta. Det var alltid bara han som förstod mig. Han gjorde mig sällskap när jag var full och låg i en alldeles för stor säng. Han vaggade mig till sömns varje natt.
Om Christian sövde mig så vaknade jag av nästa Kristian. Lagom till att jag var utpumpad och släckt, väcktes jag av hans smutsiga och ovårdade sätt. Det var något jag aldrig tidigare mött och han piskade upp mig, fram mig, framåt. Jag blev beroende av hans tvång.
Jag drunknade i hans ocean tjugo minuter varje morgon. Varje kväll.
Sen.
Kom Björn tillbaka. Precis som jag hade hoppats dök han upp från ingenstans. Han bjöd upp mig till en dans i mörkret. Vi exploderade i samklang med varandra, om och om och om igen. Han flåsade mig i örat i tid och otid, och likväl som håret på min kropp reste sig gjorde även jag det. Horisontalläget som under en lång kall vinter varit mitt signum byttes ut mot ett stenhårt vertikalläge.
Vi gick mot våren tillsammans och precis när tulpanerna börjat titta fram ur marken flydde jag från allt och satte mig på ett flyg till Berlin. Där mötte jag Jonathans blick. Allt annat verkade idiotiskt och från den stunden var jag fastspänd i hans hårda, mjuka grepp. Våren var på riktigt här och Jonathan gjorde mig sällskap på balkongen varje kväll. Vi viskade alltid. Vi smög in händer under varandras skinn. Och varje gång jag föll fångade han mig".
Sedan kanske jag skriva en ny hyllningdikt. De som måste hyllas är Anna, Timo, Cat, Annika, Lykke, Frida. Och kanske Jens. Jag ser fram emot det.
Torsdag-Ankan. Samma samma samma samma samma samma samma samma men aldrig samma.
onsdag 9 december 2009
Tell me lies, tell me sweet little lies.
Om du ska äta julbord i Karlstad kan jag garantera att jag kommer att servera dig. Oavsett var eller när du ska äta dina korvar, din rödbetsallad och sill. Jag kommer att servera dig. Alltid med ett leende.
Idag har jag jobbat från 10.00-23.30. I sträck. Hade en paus på en halvtimme då jag åkte hem och la mig. Drack en redbull. Förmiddagen serverade jag konferenslunch till människor som försökte göra världen bättre genom att konferera om hur de skulle göra. På kvällen serverade jag på en studentsittning på en annan klubb. Studenter som är fulla vill göra världen sämre. Troligtvis. När "vuxna" människor sitter och skriker VISA PATTARNA kl 21.00 så undrar man ju verkligen. Man undrar om man är likadan själv när man är full.
Nu luktar mina fötter som ättika blandad med avlopp. Under armarna luktar jag jättegott. Min nya deodorant är något utöver det vanliga. Jag luktar lite innanför min egen tröja. Det luktar inte äckligt. Det luktar tämligen sött och gott. Jag är glad. Jag har inget att inte vara glad för.
Anna Ternheim har släppt ny singel. "Make it on my own".
Det var just precis vad jag tänkte i morse när jag vaknade. Otroligt!
En eloge till ett fyllo jag mötte på väg hem från jobbet. En man som skrek rätt i mitt ansikte: Jag heter Kaj! Kaj! Kaj! Rajrajraj!!!
Undrar om han är inblandad i myntandet av begreppet fyllekaja.
Adios.
Idag har jag jobbat från 10.00-23.30. I sträck. Hade en paus på en halvtimme då jag åkte hem och la mig. Drack en redbull. Förmiddagen serverade jag konferenslunch till människor som försökte göra världen bättre genom att konferera om hur de skulle göra. På kvällen serverade jag på en studentsittning på en annan klubb. Studenter som är fulla vill göra världen sämre. Troligtvis. När "vuxna" människor sitter och skriker VISA PATTARNA kl 21.00 så undrar man ju verkligen. Man undrar om man är likadan själv när man är full.
Nu luktar mina fötter som ättika blandad med avlopp. Under armarna luktar jag jättegott. Min nya deodorant är något utöver det vanliga. Jag luktar lite innanför min egen tröja. Det luktar inte äckligt. Det luktar tämligen sött och gott. Jag är glad. Jag har inget att inte vara glad för.
Anna Ternheim har släppt ny singel. "Make it on my own".
Det var just precis vad jag tänkte i morse när jag vaknade. Otroligt!
En eloge till ett fyllo jag mötte på väg hem från jobbet. En man som skrek rätt i mitt ansikte: Jag heter Kaj! Kaj! Kaj! Rajrajraj!!!
Undrar om han är inblandad i myntandet av begreppet fyllekaja.
Adios.
tisdag 8 december 2009
He war
Vet ni vad jag gör när jag borstar tänderna om nätterna?
Nej det vet ni inte och ni är inte så intresserade heller.
Jag ligger på rygg på min persiska matta och borstar till en hel låt av följande genialiska kvinna:
Då vet jag att jag lever. Och att jag borstar tillräckligt länge för att det ska vara ordentligt gjort.
Eller nej det där sista tar jag tillbaka. Det skiter jag faktiskt fullständigt i.
Idag deppade vi ihop på lunchen. Tre unga kvinns i sina bästa år som bara ser mörker framför sig en tisdag i december känns upplyftande som en film av kieslowski. Därför beslutade vi att ikväll blir är det middag hos mig. Med lite vin. Och så kan vi spy galla över våra riktiga problem i flera timmar och vara allmänt störigt gnälliga och förbannade. Kanske kommer någon vara lite ledsen men då tröstar vi och ljuger för henne och säger att allt blir bra.
Om någon känner för att delta, välkommen! Män är också välkomna men det sker på egen risk. Chansen finns att du kommer att få stå till svars för alla onda mäns handlingar på jorden och det kan bli aningens påfrestande för dig. Bara en liten varning.
Dyk gärna upp senare när vi druckit lite vin och våra aggressioner bytts ut till längtan och trängtan och få oss att glömma hur bittra vi just var. Ta med en kompis. Eller två.
Hejdå.
Nej det vet ni inte och ni är inte så intresserade heller.
Jag ligger på rygg på min persiska matta och borstar till en hel låt av följande genialiska kvinna:
Då vet jag att jag lever. Och att jag borstar tillräckligt länge för att det ska vara ordentligt gjort.
Eller nej det där sista tar jag tillbaka. Det skiter jag faktiskt fullständigt i.
Idag deppade vi ihop på lunchen. Tre unga kvinns i sina bästa år som bara ser mörker framför sig en tisdag i december känns upplyftande som en film av kieslowski. Därför beslutade vi att ikväll blir är det middag hos mig. Med lite vin. Och så kan vi spy galla över våra riktiga problem i flera timmar och vara allmänt störigt gnälliga och förbannade. Kanske kommer någon vara lite ledsen men då tröstar vi och ljuger för henne och säger att allt blir bra.
Om någon känner för att delta, välkommen! Män är också välkomna men det sker på egen risk. Chansen finns att du kommer att få stå till svars för alla onda mäns handlingar på jorden och det kan bli aningens påfrestande för dig. Bara en liten varning.
Dyk gärna upp senare när vi druckit lite vin och våra aggressioner bytts ut till längtan och trängtan och få oss att glömma hur bittra vi just var. Ta med en kompis. Eller två.
Hejdå.
måndag 7 december 2009
Wild is the wind that hits me.
Jag har länge tänkt på en sak. Förberett mig på att skriva om det. Men det vill sig inte. Jag märker hur jag likt en student undviker sin hemtenta undviker detta ämne. Både i tanken men också i skriften. Jag vill inte konfronteras med denna gigantiska fråga som får mig yr och hjälplös.
Jag talar om Tid.
Tiden. Jag känner att jag inte kan idag heller. Därför ska jag nu göra en lista på städer jag varit i. Inte vilken tidszon de var i. Sådant kan jag inte med att bryta ner i förståndiga tankar. Inte idag.
Storstäder av betydelse jag varit i:
(med varit i menas VARIT i. Inte en sketen mellanlandning)
Buenos Aires
New York
Moskva
Cusco
Rio De Janeiro
Havanna
La Paz
Rom
Paris
London
Nice
San Remo
Oslo
Krakow
Göteborg
Lagos
Köpenhamn
Berlin
Marseille
Barcelona
Stockholm
Nikosia
Valetta
Lomé
Montpellier
Santo domingo
Sen finns det några småstäder av väldigt stor betydelse också. Men det tar för lång tid.
Storstäder jag skulle vilja resa till:¨
Sidney
Los Angeles
San Fransisco
Memphis
Montevideo
Santiago de Chile
Salvador
San José
Beirut
Lisabon
Athen
New Delhi
Pnom Penh
Tokyo
Peking
Kiruna
Reykjavik
Prag
Dublin
Budapest
Amsterdam
Det finns nog fler. Men jag orkar inte komma på dom.
Nu blir det kvällsmat: Tre köttbullar och ett glas vitt vin. Tuggas, omröres i munnen och sväljes till Söta Cat Power. Nej jag skojade såklart.
Eller?
Hur vet man något om någon?
Hur vet ni att jag inte är stadsministern egentligen?
Eller gud. Jag kan vara gud.
Skål!
Jag talar om Tid.
Tiden. Jag känner att jag inte kan idag heller. Därför ska jag nu göra en lista på städer jag varit i. Inte vilken tidszon de var i. Sådant kan jag inte med att bryta ner i förståndiga tankar. Inte idag.
Storstäder av betydelse jag varit i:
(med varit i menas VARIT i. Inte en sketen mellanlandning)
Buenos Aires
New York
Moskva
Cusco
Rio De Janeiro
Havanna
La Paz
Rom
Paris
London
Nice
San Remo
Oslo
Krakow
Göteborg
Lagos
Köpenhamn
Berlin
Marseille
Barcelona
Stockholm
Nikosia
Valetta
Lomé
Montpellier
Santo domingo
Sen finns det några småstäder av väldigt stor betydelse också. Men det tar för lång tid.
Storstäder jag skulle vilja resa till:¨
Sidney
Los Angeles
San Fransisco
Memphis
Montevideo
Santiago de Chile
Salvador
San José
Beirut
Lisabon
Athen
New Delhi
Pnom Penh
Tokyo
Peking
Kiruna
Reykjavik
Prag
Dublin
Budapest
Amsterdam
Det finns nog fler. Men jag orkar inte komma på dom.
Nu blir det kvällsmat: Tre köttbullar och ett glas vitt vin. Tuggas, omröres i munnen och sväljes till Söta Cat Power. Nej jag skojade såklart.
Eller?
Hur vet man något om någon?
Hur vet ni att jag inte är stadsministern egentligen?
Eller gud. Jag kan vara gud.
Skål!
söndag 6 december 2009
I wish for a kiss.
Jag gick ut på en promenad för att få lite frisk luft i lungorna. Och för att jag vid återvändandet till min boning skulle inse att jag inte kunde fly från städning längre. Det var effektivt och fungerade bra. På min promenad gick jag in i en affär där jag hade ett presentkort. Affären säljer underkläder mestadels. Jag borde köpt strumpor. För det har jag dåligt med. Ibland använder jag en blå och en svart. Ibland en svart och vit. Jag borde köpt nya strumpor.
Men jag köpte ett nattlinne.
Det är det sexigaste nattlinnet jag någonsin haft i min ägo. Det är rött, svart och raffigt. I siden. Jag behövde det ungefär lika mycket som en öken behöver torka, men jag köpte det ändå. Man vet aldrig när man behöver ett raffigt nattlinne. Närsomhelst kanske jag behöver det. Just nu har jag det på mig och det skänker mig glädje och lycka och materialet är så mjukt. Fantastiskt vad ett nattlinne kan göra.
Söndagsmiddagen blev en middag för en på Mcdonalds. En lilla menyn vid ett bord för två. Sedan drog jag på stort och gick på bio. Det var jag och en tant i salongen. Jag såg en fransk film om Coco Chanel och ville gråta redan i inledningen. Inte för att den var sorglig men det är något som aktiveras i mina tårkanaler när jag går på bio. I filmen gestaltade den strålande skönheten Audrey Tautou Coco Chanel på ett enastående och fantastiskt gripande sätt.
Det är inte första gången jag går på bio ensam och ser en film med Audrey Tautou slog det mig. På Alla hjärtans dag, den 14 februari 2004 var jag på bio i Paris. Kärlekens huvudstad på kärlekens huvuddag gick jag ensam och såg jag "En långvarig förlovning". Ett maraton av omöjlig stark kärlek i krig och svårigheter med oerhört vackra människor och miljöer. Jag och 100 kärlekspar. Jag vill minnas att jag kände mig lite ensam då. Jag vill minnas att jag ville kräkas på paret bredvid som satt och kysstes och äcklade sig. Jag vill minnas att jag var rätt så bitter.
Det fanns inga kärlekspar i salongen idag. Bara tanten och hon störde mig inte.
Jag tyckte det var en bra söndag. Ibland är det skönt att vara med sig själv. Man behöver inte ta ställning i några diskussioner. Man kan vara hur motsägelsefull man vill i sin hjärna. Det är jag ofta.
Men något som stör mig fruktansvärt mycket när jag går på bio är en reklamfilm som alltid går. Det är den värsta reklamfilm jag sett. Under en hel lång minut har någon ambitiös sadistisk jävel suttit och plitat ihop ett maraton av tidernas bästa filmkyssar. Så jävla äckligt. Det kan förstöra en hel dag. Ibland brukar jag blunda när den kommer. Idag gick jag in efter reklamen så jag slapp plågas. Hela reklamfilmen är ett slag i ansiktet till de som inte har någon att kyssa. Man borde kunna stämma dem som gjort den. Eller skjuta dom.
Annars har jag det bra här på min kvadratmeter i mitt raffiga nattlinne och nytvättade hår. Jodå.
Kyss varandra. En dag ska vi dö och då blir det inga fler varma kyssar.
Ta alla chanser ni kan.
Nu väntar min kudde på att få kramas. Alltid är det något.
Kyss
/Lily
Men jag köpte ett nattlinne.
Det är det sexigaste nattlinnet jag någonsin haft i min ägo. Det är rött, svart och raffigt. I siden. Jag behövde det ungefär lika mycket som en öken behöver torka, men jag köpte det ändå. Man vet aldrig när man behöver ett raffigt nattlinne. Närsomhelst kanske jag behöver det. Just nu har jag det på mig och det skänker mig glädje och lycka och materialet är så mjukt. Fantastiskt vad ett nattlinne kan göra.
Söndagsmiddagen blev en middag för en på Mcdonalds. En lilla menyn vid ett bord för två. Sedan drog jag på stort och gick på bio. Det var jag och en tant i salongen. Jag såg en fransk film om Coco Chanel och ville gråta redan i inledningen. Inte för att den var sorglig men det är något som aktiveras i mina tårkanaler när jag går på bio. I filmen gestaltade den strålande skönheten Audrey Tautou Coco Chanel på ett enastående och fantastiskt gripande sätt.
Det är inte första gången jag går på bio ensam och ser en film med Audrey Tautou slog det mig. På Alla hjärtans dag, den 14 februari 2004 var jag på bio i Paris. Kärlekens huvudstad på kärlekens huvuddag gick jag ensam och såg jag "En långvarig förlovning". Ett maraton av omöjlig stark kärlek i krig och svårigheter med oerhört vackra människor och miljöer. Jag och 100 kärlekspar. Jag vill minnas att jag kände mig lite ensam då. Jag vill minnas att jag ville kräkas på paret bredvid som satt och kysstes och äcklade sig. Jag vill minnas att jag var rätt så bitter.
Det fanns inga kärlekspar i salongen idag. Bara tanten och hon störde mig inte.
Jag tyckte det var en bra söndag. Ibland är det skönt att vara med sig själv. Man behöver inte ta ställning i några diskussioner. Man kan vara hur motsägelsefull man vill i sin hjärna. Det är jag ofta.
Men något som stör mig fruktansvärt mycket när jag går på bio är en reklamfilm som alltid går. Det är den värsta reklamfilm jag sett. Under en hel lång minut har någon ambitiös sadistisk jävel suttit och plitat ihop ett maraton av tidernas bästa filmkyssar. Så jävla äckligt. Det kan förstöra en hel dag. Ibland brukar jag blunda när den kommer. Idag gick jag in efter reklamen så jag slapp plågas. Hela reklamfilmen är ett slag i ansiktet till de som inte har någon att kyssa. Man borde kunna stämma dem som gjort den. Eller skjuta dom.
Annars har jag det bra här på min kvadratmeter i mitt raffiga nattlinne och nytvättade hår. Jodå.
Kyss varandra. En dag ska vi dö och då blir det inga fler varma kyssar.
Ta alla chanser ni kan.
Nu väntar min kudde på att få kramas. Alltid är det något.
Kyss
/Lily
Is history recorded? Does someone have a tape?
Söndag i residenset på Haga. Det skulle kunna innebära kalvstek med rödvinssås inne i salongen under kristallkronan som vi ärvt av gammelmormor. Silverkandelabrar på det tjocka gigantiska ekbordet och rödvin i glasen. Sedan kommer vår tjocka vänliga husa och lägger på en portion till samt hör med herrskapet vad vi önskar till efterätt. Vi önskar allt som går att få och det får vi. Efter middagen är vi sprängtjocka och mätta. Männen rundar av med en cigarr och en cognac och kvinnorna broderar kuddfodral. Fast eftersom det är mitt residens är det tvärtom. Kvinnorna rundar av med cognac och cigarrer. Sedan lite jakt. Männen broderar kuddfodral och jämför åderbråck.
Sedan idkar jag och min man älskog i världens största himmelsäng. Ömt och fint i det orange skenet av den öppna spisen och fullt av hår som faller erotiskt över axlar och spetsiga sängkläder som döljer det väsentliga. Sedan somnar vi mätta och lyckliga och trygga med vetskapen att jag under dagens jakt skjutit ett fint litet oskyldigt rådjur som vi ska festa på nästa söndag.
Livet kan inte vara bättre, säger vi och somnar i varandras armar under fluffigt vitt täcke. I fönstret fladdrar genomskinliga vita gardiner och utanför skiner månen full och självgod.
Ja så kunde det ha varit, mycket väl. Men husan var sjuk och den vackra matsalen renoveras och det var för dåligt väder för jakt och vi var inte sugna på efterätt och sovrummet med den vackra sängen och ljuset och spetsarna brann upp. Och min man försvann genom skorstenen. Vips sa det och sen visste jag inte om jag var på riktigt eller på låtsas. Idag igen. Varje söndag samma sak.
Så nu får jag väl ta min söndagslektyr med mig ner i badkaret för veckans skumbad och tvagning. Min söndagslektyr är inte porr. Jag missade auktionen idag föresten. Satan.
Min söndagsbok är Camus. L'etranger. Alltså främlingen på svenska. Men jag läser på franska. I badet. på söndagar. Så. Nu vet ni det.
Varsågoda, en liten inblick i min havererade ungkvinnslya.
Gotta er ordentligt. Och njut av era välpolerade hem medan jag njuter i badet av oredan och ensamheten och äter glass till middag. Glass med korv och snö som strössel. Och tänder inga ljus i väntan på julefridens heliga dag. Näe. Jag ska istället gå ut och fånga vattendroppar i en påse och slå in i ett paket och ge till Gud i julklapp. Han som har sånt jävla sinne för humor fattar väl ironi.
Sverige I December. Det är fantastisk utsikt man har. Och julstämningen liksom sköljer över en varje gång man drar upp persiennen.
Från min bas sängen har jag denna inspirerande vy. Och blir man sugen på kaffe finns det alltid en slatt i någon kopp jag gömt här eller där. Toppen!
Jag fick blommor av Carro för två veckor sedan. Jag vill inte kasta dem riktigt än. Det är inte så ofta jag får blommor så jag vill gärna ha dem framme. Vissna eller inte, jag fick dom.
Hejdå hejdå.
lördag 5 december 2009
My ship Isn´t pretty
Efter fem timmars balanserande och springande mellan köket, baren och borden fick vi vila och vakande, från bakersta delen av rummet, ta del av den sk. jul-showen. Den innehöll tre jul-sånger. Resten var en kakofoni och kaosartad blandning av gamla svenska "klassiker". Helt fel artister sjöng helt fel låtar. Det var underhållande. Di leva var trots allt härlig. "Det är ni som är stjärnorna här ikväll" sa han till publiken och då jävlar blev det fart på värmlänningar som värmt upp med whiskeypinnar och 10 öl. Det kramades och hölls händer och alla var glada i hågen.
Jag med.
Efter att allt var slut och jag stått, gått och sprungit i åtta timmar hade jag lite ont i benen. Men inte värre än att jag orkade gå ut i baren efter passet och prata med min kollega bartendern. Han bad mig och Carro stanna så att två äldre herrar som stått och fyllespanat efter oss och tyckte att livet skulle vara fulländat om de kunde få bjuda oss på varsin shot. Sambucca. Herregud. De är 35 år. 40 år. Och de har inte märkt det själva. Att de blvit 35 och 40. Vi går trevligt ut till baren och mottar denna gåva. Sedan ser den yngre förmågan på mig med stort leende. Som sakta försvinner och transformeras till ett fårvånad leende.
"Men, jag trodde du var Sibel!"
Sibel är en av artisterna och han bjöd på shots därför han trodde jag var Sibel. Men han krävde inga pengar tillbaka utan bad om min autograf ändå. Självfallet fick han den. Bredvid en autograf från Idol-Ola fick jag plita ner min/Sibels autograf. De gjorde sig extremt bra ihop.
Lika som bär alltså. Helt förståeligt att han tog fel efter 15 öl.
Överlag var det en lyckad kväll på många vis. Jag tappade inga glas eller tallrikar. Jag är fortfarande anställd.
På något mystiskt vis drack jag en god mojito och två öl men gick ändå hem 80 kr rikare. Sådana ologiska uträkningar gillar jag. Sådant som inte går ihop. Det ger mig hopp om ett liv som liksom inte måste hända i rätt ordning. Ibland gör man rätt ibland gör man fel och trampar snett. Och sen går man rakt igen.
Efter en fantastisk frukost serverad på sängkanten av min osynlige man, ska jag nu gå in i duschen och tvaga min späda kropp. Mannen får diska. Med tanke på diskhögen ute köket misstänker jag att min osynlige man bara är ett påhitt. För han diskar aldrig som han lovar. Jävla as.
Jag med.
Efter att allt var slut och jag stått, gått och sprungit i åtta timmar hade jag lite ont i benen. Men inte värre än att jag orkade gå ut i baren efter passet och prata med min kollega bartendern. Han bad mig och Carro stanna så att två äldre herrar som stått och fyllespanat efter oss och tyckte att livet skulle vara fulländat om de kunde få bjuda oss på varsin shot. Sambucca. Herregud. De är 35 år. 40 år. Och de har inte märkt det själva. Att de blvit 35 och 40. Vi går trevligt ut till baren och mottar denna gåva. Sedan ser den yngre förmågan på mig med stort leende. Som sakta försvinner och transformeras till ett fårvånad leende.
"Men, jag trodde du var Sibel!"
Sibel är en av artisterna och han bjöd på shots därför han trodde jag var Sibel. Men han krävde inga pengar tillbaka utan bad om min autograf ändå. Självfallet fick han den. Bredvid en autograf från Idol-Ola fick jag plita ner min/Sibels autograf. De gjorde sig extremt bra ihop.
Lika som bär alltså. Helt förståeligt att han tog fel efter 15 öl.
Överlag var det en lyckad kväll på många vis. Jag tappade inga glas eller tallrikar. Jag är fortfarande anställd.
På något mystiskt vis drack jag en god mojito och två öl men gick ändå hem 80 kr rikare. Sådana ologiska uträkningar gillar jag. Sådant som inte går ihop. Det ger mig hopp om ett liv som liksom inte måste hända i rätt ordning. Ibland gör man rätt ibland gör man fel och trampar snett. Och sen går man rakt igen.
Efter en fantastisk frukost serverad på sängkanten av min osynlige man, ska jag nu gå in i duschen och tvaga min späda kropp. Mannen får diska. Med tanke på diskhögen ute köket misstänker jag att min osynlige man bara är ett påhitt. För han diskar aldrig som han lovar. Jävla as.
fredag 4 december 2009
Erotica neurotica
Flitiga studenters högkvarter vid det heliga köksbordet i mitt heliga snart uthyrda hem.
Ur VF 3/12- 2009:
Söndagsaktion med stor erotisk samling, 6 december, Karlstad.
Flera tusen erotiska tidningar från 1950-1970-talet, bl.a. piff, Top hat, Kavalkad, Paff, Lektyr m.m. i mkt bra skick säljes i ett utrop kl 12.00.
Det finns mycket roligt i den här annonsen som Caroline fann i VF under vår extremt långdragna frukost. Det bästa är nog ändå att de gudförgätna tidningarna ska säljas i ETT ENDA utrop. Man kan liksom inte åka dit och köpa en liten tidning. Vara diskret. Man måste köpa hela jävla samlingen. Den som gör det, kommer det nog bli ett reportage om. Här har jag min chans till 15 minutes of fame. Någon som ska med?
Nu fortsätter den längsta frukosten utan ett enda samtalsämne med högre intelligens nivå än Björnes magasin.
Ikväll är det premiär för mitt andra servitrisjobb. Om det är någon gång det kommer gå dåligt, så är det ikväll. Om jag har tur kanske jag kan få skaka hand med Di leva, eller Idol-ola. Så mycket livet har att erbjuda.
Hårt studerande. Notera chipshögen i ljumsken. För att slippa sträcka ner handen i påsen. Skills.
Life has a funny way of sneaking up on me
Torsdag. Kväll på ankan. För hög musik. Berodde antingen på bristen av öl-intag eller på att jag blivit gammal. Viket som är oroväckande.
Tomma stolar, tomma öl, tomma hjärnor och tomma toarullar. Jag gick ut. Det snöade. Håret fullt av flingor och kappan svart och vit. Burger king. Tomma kassor. Cykel hem. Tomma gator. Hem. Tom lägenhet. Jättestor och jättetom.
Jag tar upp ungefär en halv kvadratmeter av min lägenhet.
Vad ska jag göra med resten?
Jo. Jag ska använda ett helt block post-it lappar och skriva meddelanden till mig själv. Sådant som jag ska komma ihåg imorgon att jag ska glömma. Ibland glömmer jag bort att jag ska glömma saker. Så typiskt!
Jag blev friad till ikväll. Jag svarade att jag inte sysslar med konventioner. Han blev stum och dum och jag blev smart och svår. Jävla män. Ni tråkar ut mig allihopa. Pratar ni inte om er själva pratar ni om era ex eller om er själva eller om era ex.
Och jag är så jävla bra och nämner aldrig något av ovanstående. Tralalala la la la.
Fullmåne. Full och jävlig och lyser upp och ska vara så jävla speciell.
Jag är tom och du är full. Och tvärtom. Om och om och om igen.
// A true romance, when I dance.
Tomma stolar, tomma öl, tomma hjärnor och tomma toarullar. Jag gick ut. Det snöade. Håret fullt av flingor och kappan svart och vit. Burger king. Tomma kassor. Cykel hem. Tomma gator. Hem. Tom lägenhet. Jättestor och jättetom.
Jag tar upp ungefär en halv kvadratmeter av min lägenhet.
Vad ska jag göra med resten?
Jo. Jag ska använda ett helt block post-it lappar och skriva meddelanden till mig själv. Sådant som jag ska komma ihåg imorgon att jag ska glömma. Ibland glömmer jag bort att jag ska glömma saker. Så typiskt!
Jag blev friad till ikväll. Jag svarade att jag inte sysslar med konventioner. Han blev stum och dum och jag blev smart och svår. Jävla män. Ni tråkar ut mig allihopa. Pratar ni inte om er själva pratar ni om era ex eller om er själva eller om era ex.
Och jag är så jävla bra och nämner aldrig något av ovanstående. Tralalala la la la.
Fullmåne. Full och jävlig och lyser upp och ska vara så jävla speciell.
Jag är tom och du är full. Och tvärtom. Om och om och om igen.
// A true romance, when I dance.
torsdag 3 december 2009
The little grinch in me
Igår ringde det en student som ville byta ut sin sunkiga 20 kvadratare på studentboendet Sheriffen till min lägenhet. Om hennes lilla lägga var sunkig har jag inga säkra uppgifter på, det sa hon inte, men med tanke på att det bara bor en massa oansvariga äckliga studenter som slänger spyor och ölburkar i korridorerna har man ju sina aningar. (Förlåt Carro, du är givetvis inte en av dem).
Så det gick en dag innan någon lade vantarna på min kära lägga. Fast sen är den ju Karlstads lovenest och partymecka. Det har hänt mycket roligt här och jag kommer sakna den. Tror det måste uppkomma en lista om lägenheten. Två och ett halvt år tillsammans, det kommer man inte undan med ostraffat.
En gång trodde jag att jag var vuxen. Jag köpte julpynt. En adventskjusstake och en julstjärna. Glitter och en och annan tomtejävel. Fast då ska jag inte tomtejävel men nu gör jag det. Det visade sig emellertid rätt snart att jag inte var vuxen. Hur jag kom på det är en lång historia som vi får ta en annan gång. Den innefattar bl.a. våldgästande hos gamla ligg som vill sova, orimligt livlig fantasi och försummande av disk, samt ekonomisk oansvarighet utan motstycke.
Förra året gjorde jag ett halvhjärtat försök till att julpynta. Men jag hade sådana allvarliga problem med att få upp julstjärnan att jag till slut klippte sönder den i en bedrövlig stund av ilska. Kastade skiten i sopnedkastet och svor på att aldrig mer julpynta.
Löftet hade jag glömt i år, så jag tänkte sätta upp en härligt accepterad ljusslinga på min balkong. Men den var trasig. Återigen hånad. Jag är inte gjord för att ha julpynt. Nu hänger den där lite slött och grå och lyser föga.
Igår när studenten skulle komma och inspektera min lägenhet fick jag eld i röven. Helvete vad fort jag fuskstädade. Och diskade. Fuskstädning går utmärkt om man har en walking closet och det har jag. In med allt som ligger och dräller och stäng dörren. Men studenten ville givetvis öppna varenda satans dörr och därmed var jag avslöjad på tre minuter. En fejk.
Jag skäms lite. Inte över garderob incidenten, jag står för att jag fuskstädar och har skavanker och lik i garderoben. Men jag skäms för att jag rev fram den satans adventsljusstaken för att framstå som en normal svensk. Tror inte jag lyckades lura henne ändå. Hon såg skeptiskt ut när hon såg mina döda blommor. Skitsamma, nu står den här och lyser upp i vintermörkret. Lika jävla bra det. Inte lär det gå mot ljusare tider.
Nu ska jag charma min (eventuellt) nya arbetsgivare. Fram med mina gigantiska bröst så är saken biff. Strålande, så gör jag alltid. Brukar gå bra varje gång.
hej då.
Så det gick en dag innan någon lade vantarna på min kära lägga. Fast sen är den ju Karlstads lovenest och partymecka. Det har hänt mycket roligt här och jag kommer sakna den. Tror det måste uppkomma en lista om lägenheten. Två och ett halvt år tillsammans, det kommer man inte undan med ostraffat.
En gång trodde jag att jag var vuxen. Jag köpte julpynt. En adventskjusstake och en julstjärna. Glitter och en och annan tomtejävel. Fast då ska jag inte tomtejävel men nu gör jag det. Det visade sig emellertid rätt snart att jag inte var vuxen. Hur jag kom på det är en lång historia som vi får ta en annan gång. Den innefattar bl.a. våldgästande hos gamla ligg som vill sova, orimligt livlig fantasi och försummande av disk, samt ekonomisk oansvarighet utan motstycke.
Förra året gjorde jag ett halvhjärtat försök till att julpynta. Men jag hade sådana allvarliga problem med att få upp julstjärnan att jag till slut klippte sönder den i en bedrövlig stund av ilska. Kastade skiten i sopnedkastet och svor på att aldrig mer julpynta.
Löftet hade jag glömt i år, så jag tänkte sätta upp en härligt accepterad ljusslinga på min balkong. Men den var trasig. Återigen hånad. Jag är inte gjord för att ha julpynt. Nu hänger den där lite slött och grå och lyser föga.
Igår när studenten skulle komma och inspektera min lägenhet fick jag eld i röven. Helvete vad fort jag fuskstädade. Och diskade. Fuskstädning går utmärkt om man har en walking closet och det har jag. In med allt som ligger och dräller och stäng dörren. Men studenten ville givetvis öppna varenda satans dörr och därmed var jag avslöjad på tre minuter. En fejk.
Jag skäms lite. Inte över garderob incidenten, jag står för att jag fuskstädar och har skavanker och lik i garderoben. Men jag skäms för att jag rev fram den satans adventsljusstaken för att framstå som en normal svensk. Tror inte jag lyckades lura henne ändå. Hon såg skeptiskt ut när hon såg mina döda blommor. Skitsamma, nu står den här och lyser upp i vintermörkret. Lika jävla bra det. Inte lär det gå mot ljusare tider.
Nu ska jag charma min (eventuellt) nya arbetsgivare. Fram med mina gigantiska bröst så är saken biff. Strålande, så gör jag alltid. Brukar gå bra varje gång.
hej då.
onsdag 2 december 2009
Im on fire. On fire!
För ungefär 60 dagar sedan skrev jag ett inlägg här om att tiden sprang ifrån mig och att jag behövde styra upp vissa saker. Jag har nu hunnit ifatt tiden och har den i ett slappt men någorlunda stadigt grepp i min vänsterhand.
Förändringen är påtaglig:
Saker jag styrt upp:
- Ett jobb
Inte välbetalt som fan som jag önskat, men jag har skaffat jobb. 4-5 jobb.
Tre servitrisjobb, ett nattjobb och förhoppningsvis ett tidningsjobb som översättare. Dessutom har jag startat en affärsverksamhet med Elina där jag får utlopp för min kreativa ådra. En ådra som för övrigt har fått pulsera och rinna fritt som fan på sistone med gitarrspelande, skrivande och ritande.
Poängen bara rasar in!
- En budget (som jag ska hålla)
Här får jag tyvärr lite minuspoäng, men jag är på väg att vänja mig vid tanken på att ha en budget att följa. Någon gång i framtiden.
- En framtidsplan
Jajamän. Framtid= helvetiskt mycket jobb som kommer resultera i pengar som kommer möjliggöra flytten till London och tid för skrivande och kravlöshet.
Katchiing!!
- Söka kurser till våren om allt det ovanstående går åt helvete.
Kommer förhoppningsvis läsa distans från London i vår. En kurs i Creative writing på engelska. Vet aldrig när man kan behöva lite creative writing in english.
Jag brinner nu. Brinner för att få komma ut, komma in, få komma bort och komma till. Till något som känns meningsfullt.
Mitt hår har blivit långt, brunt och mina naglar har blivit röda och min garderob är full av tvätt. Jag har blivit lite lättare. Min kevlar-rustning tynger mig inte, tvärtom, den fungerar bättre än någonsin innan och släpper inte in en enda pil däruppifrån. En liten sten i skon som skaver oskönt ibland har jag, men jag går nästan alltid barfota så den kan jag leva med.
Överlag känner jag mig stark, fin och värdefull. Idag.
Imorgon kan jag vara liten, oduglig och ful som stryk. Men det gör inget för då gömmer jag mig någonstans och äter ostbågar och ser på människorna som går förbi mig och tänker att de också kommer vakna en dag och vara fula, olyckliga och små.
Så går det runt runt runt och mitt liv är bara ett enda liv av alla miljarder liv på denna jord men det är ändå mitt. Och det får jag göra som jag vill med.
Lite som en Dalí-tavla är mitt liv. surrealistiskt, fullt av fantasi och överraskningar. Och skönhet. Och månen är full över Karlstad. Och jag åt en banantårta och utanför är det frost men inuti är det en skog full av träd att klättra upp i.
Puss puss puss fan puss.
Förändringen är påtaglig:
Saker jag styrt upp:
- Ett jobb
Inte välbetalt som fan som jag önskat, men jag har skaffat jobb. 4-5 jobb.
Tre servitrisjobb, ett nattjobb och förhoppningsvis ett tidningsjobb som översättare. Dessutom har jag startat en affärsverksamhet med Elina där jag får utlopp för min kreativa ådra. En ådra som för övrigt har fått pulsera och rinna fritt som fan på sistone med gitarrspelande, skrivande och ritande.
Poängen bara rasar in!
- En budget (som jag ska hålla)
Här får jag tyvärr lite minuspoäng, men jag är på väg att vänja mig vid tanken på att ha en budget att följa. Någon gång i framtiden.
- En framtidsplan
Jajamän. Framtid= helvetiskt mycket jobb som kommer resultera i pengar som kommer möjliggöra flytten till London och tid för skrivande och kravlöshet.
Katchiing!!
- Söka kurser till våren om allt det ovanstående går åt helvete.
Kommer förhoppningsvis läsa distans från London i vår. En kurs i Creative writing på engelska. Vet aldrig när man kan behöva lite creative writing in english.
Jag brinner nu. Brinner för att få komma ut, komma in, få komma bort och komma till. Till något som känns meningsfullt.
Mitt hår har blivit långt, brunt och mina naglar har blivit röda och min garderob är full av tvätt. Jag har blivit lite lättare. Min kevlar-rustning tynger mig inte, tvärtom, den fungerar bättre än någonsin innan och släpper inte in en enda pil däruppifrån. En liten sten i skon som skaver oskönt ibland har jag, men jag går nästan alltid barfota så den kan jag leva med.
Överlag känner jag mig stark, fin och värdefull. Idag.
Imorgon kan jag vara liten, oduglig och ful som stryk. Men det gör inget för då gömmer jag mig någonstans och äter ostbågar och ser på människorna som går förbi mig och tänker att de också kommer vakna en dag och vara fula, olyckliga och små.
Så går det runt runt runt och mitt liv är bara ett enda liv av alla miljarder liv på denna jord men det är ändå mitt. Och det får jag göra som jag vill med.
Lite som en Dalí-tavla är mitt liv. surrealistiskt, fullt av fantasi och överraskningar. Och skönhet. Och månen är full över Karlstad. Och jag åt en banantårta och utanför är det frost men inuti är det en skog full av träd att klättra upp i.
Puss puss puss fan puss.
tisdag 1 december 2009
Oh my god, whatever, etc.
I Uganda vill presidenten införa dödstraff för homosexuella och på kanal 5 i lilla landet lagom kretsar allt kring huruvida någon av de uppblåsta sk. kvinnorna ska släppa till och ligga med någon av de vältränade hjärndöda hunkarna i paradise Hotell. och här sitter jag och tar in den informationen och känner att det nog är dags att isolera sig snart från alla dumheter som spottas ut i den giftiga mediakarusellen.
Jag ringde gud för att få honom att krypa fram ur sin bunker. Skulle fan inte förvåna mig om han satt och planerade världens undergång med Hitler.
Gud: Ja det är Gud allsmäktig.
J: Hej din allsmäktiga gamnla fluktare.
Gud: Åh är det du! Hur var festen?
J: Skit i det, du var inte bjuden, du ingår inte i min vänkrets. Varför kan du inte få lite fason på Ugandas president? Du som är så homoliberal?
Gud: Jag har inte hängt med i nyheterna, har fastnat i prison break, man KAN liksom inte slita sig! Det är jag och Napoleon som har bondat lite i helgen.
J: DU är fan inte sann. Den lilla uppstoppade sprätten till krigsmaskin, så sitter du som ska vara alla värnlösas beskyddare och kollar på serier med honom. Du borde skämmas.
Gud: Men fan, jag är slutkörd. Låt mig få ha lite roligt. Jag har ju jobbat på att få lite debatt kring frisläppandet av Dawit Isaak, räcker inte det?
J: Men det var ju två veckor sen, vad har du gjort sen dess? Förutom ligga att smaska glass och bli fet och jävlig?
Gud: Jag gör mycket du inte ser. Förra veckan räddade jag massa barn i Nigeria från en terroristattack. Dessutom har Jag och Bergman startat en schackturnering här i dödsriket och det var final i fredags. Det var därför jag inte hann se till att du skulle slippa bli sjuk, jag hann inte.
J: Ja, tack för den, jag var fan nära döden. Så typiskt det hade varit om jag dog. Tänk att behöva sitta och tjata med dig i typ ett helt liv. Kan inte tänka mig något värre.
Vem vann turneringen?
Gud: Han den där Ghandi. Kaxig jävel. Det stod mellan han och mig. Så fick jag en fluga på näsan och tappade all koncentration.
J: Har du bara med kändisar i din schackturnering?
Gud: Ja, kända människor är roligare än andra.
J: Du är ytlig och selektiv. Du borde vara med i paradise hotell.
Gud: Jag kanske söker nästa säsong.
J: Du blir bara dummare och dummare, vad händer där uppe, har det brunnit i huvudet på dig?
Gud: Ja jag tror fan det. Måste gå till påven och ta ett snack. Jag känner att jag tappat greppet om jorden och mitt uppdrag. Kanske skulle behöva en assistent.
J: Damn right att du skulle!!
Gud: Du skulle vara lämplig.
J: Aldrig. Jag skulle prioritera helt fel saker.
Gud: Du ser, det är inte så lätt med makt. Du ska vara glad att du inte har så mycket makt.
J: Jag har makt över mitt eget liv åtminstone och det är ju mer än man kan säga om dig, jävla slav för serier och gamla avdankade krigsgalningar.
Gud: Jag behöver en alvedon. Jag måste gå nu.
J: Jag är förbannad på dig. Skärp till dig nu.
Gud: Jag ska ringa påven.
J: NEJ inte påven, han är ju helt dum i huvudet, han är dummare än du. Konservativ som hitlerjugend. Ring Astrid Lindgren, hon har bra värderingar och skinn på näsan.
Gud: mmm får se.
J: gör som du vill din jävla barnrumpa. Föresten är han den snygga i Prison Break bög. Hade han bott i Uganda hade han varit bög och död. Tänk på det när du sitter och fiser i soffan. Hejdå gudjävel.
Gud: Adjöken fröken förbannad.
....
Inte mycket tilltro till övers för världsläget efter ett sådant samtal. Men häng inte läpp. Jag tror Astrid kan styra upp detta. Dessutom är det snart ett nytt år och då kommer det fyras av raketer för miljarder kronor världen över, så den där skivsamlingen du gått och kikat på är ingen big deal att köpa i jämförelse. Slå ut kostnaden på ett år och vips blir den en extremt bra investering.
Allt är relativt sa Einstein och snodde åt sig äran av sin smarta fru som kom på typ hälften av det Einstein är känd för. Och han dog han också. Alla ska vi dö. Ha lite kul tills dess.
Puss!
Jag ringde gud för att få honom att krypa fram ur sin bunker. Skulle fan inte förvåna mig om han satt och planerade världens undergång med Hitler.
Gud: Ja det är Gud allsmäktig.
J: Hej din allsmäktiga gamnla fluktare.
Gud: Åh är det du! Hur var festen?
J: Skit i det, du var inte bjuden, du ingår inte i min vänkrets. Varför kan du inte få lite fason på Ugandas president? Du som är så homoliberal?
Gud: Jag har inte hängt med i nyheterna, har fastnat i prison break, man KAN liksom inte slita sig! Det är jag och Napoleon som har bondat lite i helgen.
J: DU är fan inte sann. Den lilla uppstoppade sprätten till krigsmaskin, så sitter du som ska vara alla värnlösas beskyddare och kollar på serier med honom. Du borde skämmas.
Gud: Men fan, jag är slutkörd. Låt mig få ha lite roligt. Jag har ju jobbat på att få lite debatt kring frisläppandet av Dawit Isaak, räcker inte det?
J: Men det var ju två veckor sen, vad har du gjort sen dess? Förutom ligga att smaska glass och bli fet och jävlig?
Gud: Jag gör mycket du inte ser. Förra veckan räddade jag massa barn i Nigeria från en terroristattack. Dessutom har Jag och Bergman startat en schackturnering här i dödsriket och det var final i fredags. Det var därför jag inte hann se till att du skulle slippa bli sjuk, jag hann inte.
J: Ja, tack för den, jag var fan nära döden. Så typiskt det hade varit om jag dog. Tänk att behöva sitta och tjata med dig i typ ett helt liv. Kan inte tänka mig något värre.
Vem vann turneringen?
Gud: Han den där Ghandi. Kaxig jävel. Det stod mellan han och mig. Så fick jag en fluga på näsan och tappade all koncentration.
J: Har du bara med kändisar i din schackturnering?
Gud: Ja, kända människor är roligare än andra.
J: Du är ytlig och selektiv. Du borde vara med i paradise hotell.
Gud: Jag kanske söker nästa säsong.
J: Du blir bara dummare och dummare, vad händer där uppe, har det brunnit i huvudet på dig?
Gud: Ja jag tror fan det. Måste gå till påven och ta ett snack. Jag känner att jag tappat greppet om jorden och mitt uppdrag. Kanske skulle behöva en assistent.
J: Damn right att du skulle!!
Gud: Du skulle vara lämplig.
J: Aldrig. Jag skulle prioritera helt fel saker.
Gud: Du ser, det är inte så lätt med makt. Du ska vara glad att du inte har så mycket makt.
J: Jag har makt över mitt eget liv åtminstone och det är ju mer än man kan säga om dig, jävla slav för serier och gamla avdankade krigsgalningar.
Gud: Jag behöver en alvedon. Jag måste gå nu.
J: Jag är förbannad på dig. Skärp till dig nu.
Gud: Jag ska ringa påven.
J: NEJ inte påven, han är ju helt dum i huvudet, han är dummare än du. Konservativ som hitlerjugend. Ring Astrid Lindgren, hon har bra värderingar och skinn på näsan.
Gud: mmm får se.
J: gör som du vill din jävla barnrumpa. Föresten är han den snygga i Prison Break bög. Hade han bott i Uganda hade han varit bög och död. Tänk på det när du sitter och fiser i soffan. Hejdå gudjävel.
Gud: Adjöken fröken förbannad.
....
Inte mycket tilltro till övers för världsläget efter ett sådant samtal. Men häng inte läpp. Jag tror Astrid kan styra upp detta. Dessutom är det snart ett nytt år och då kommer det fyras av raketer för miljarder kronor världen över, så den där skivsamlingen du gått och kikat på är ingen big deal att köpa i jämförelse. Slå ut kostnaden på ett år och vips blir den en extremt bra investering.
Allt är relativt sa Einstein och snodde åt sig äran av sin smarta fru som kom på typ hälften av det Einstein är känd för. Och han dog han också. Alla ska vi dö. Ha lite kul tills dess.
Puss!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
