My ship Isn´t pretty

Efter fem timmars balanserande och springande mellan köket, baren och borden fick vi vila och vakande, från bakersta delen av rummet, ta del av den sk. jul-showen. Den innehöll tre jul-sånger. Resten var en kakofoni och kaosartad blandning av gamla svenska "klassiker". Helt fel artister sjöng helt fel låtar. Det var underhållande. Di leva var trots allt härlig. "Det är ni som är stjärnorna här ikväll" sa han till publiken och då jävlar blev det fart på värmlänningar som värmt upp med whiskeypinnar och 10 öl. Det kramades och hölls händer och alla var glada i hågen.
Jag med.

Efter att allt var slut och jag stått, gått och sprungit i åtta timmar hade jag lite ont i benen. Men inte värre än att jag orkade gå ut i baren efter passet och prata med min kollega bartendern. Han bad mig och Carro stanna så att två äldre herrar som stått och fyllespanat efter oss och tyckte att livet skulle vara fulländat om de kunde få bjuda oss på varsin shot. Sambucca. Herregud. De är 35 år. 40 år. Och de har inte märkt det själva. Att de blvit 35 och 40. Vi går trevligt ut till baren och mottar denna gåva. Sedan ser den yngre förmågan på mig med stort leende. Som sakta försvinner och transformeras till ett fårvånad leende.
"Men, jag trodde du var Sibel!"

Sibel är en av artisterna och han bjöd på shots därför han trodde jag var Sibel. Men han krävde inga pengar tillbaka utan bad om min autograf ändå. Självfallet fick han den. Bredvid en autograf från Idol-Ola fick jag plita ner min/Sibels autograf. De gjorde sig extremt bra ihop.



Lika som bär alltså. Helt förståeligt att han tog fel efter 15 öl.

Överlag var det en lyckad kväll på många vis. Jag tappade inga glas eller tallrikar. Jag är fortfarande anställd.
På något mystiskt vis drack jag en god mojito och två öl men gick ändå hem 80 kr rikare. Sådana ologiska uträkningar gillar jag. Sådant som inte går ihop. Det ger mig hopp om ett liv som liksom inte måste hända i rätt ordning. Ibland gör man rätt ibland gör man fel och trampar snett. Och sen går man rakt igen.

Efter en fantastisk frukost serverad på sängkanten av min osynlige man, ska jag nu gå in i duschen och tvaga min späda kropp. Mannen får diska. Med tanke på diskhögen ute köket misstänker jag att min osynlige man bara är ett påhitt. För han diskar aldrig som han lovar. Jävla as.