På första plats: Ruperts 30-årsfest.
Med motiveringen: Den engelska vackra landsbygden kombinerat med ett uppstyrt gardenparty som senare övergick i ett farligt galet potpurri av krigsfacklor, vandringar ut på en åker, en hel frysbox till bredden fylld med bjuddricka, ett dansgolv med bara svensk pop och sjukt roliga människor varav jag inte kände en enda. När jag kom dit. Inga förväntningar resulterade i en så rolig tillställning att den lätt kan klassas som årets bästa.
Jag var ute och seglade med Simon i medelhavet, när vi tog semester från semestern och for till Glouscester utanför London för att bo på engelska landsbygden och fira Simon´s kompis 30-årsdag.
Stämning: Varierade från fint mingel med sippande på vin till grov vilseledning när 20 personer gav sig ut på en åker i fyllan och villan för att se på en våg(!?) till det slutgiltiga klimaxet som karaktäriserades av extremt energisk dans i vardagsrummet där jag var DJ. Festen började kl 12.00 på dagen. Vi hjälpe till med förberedelserna, såsom matlagning, bygga partytält och häva in dom extrema mängderna öl, sprit och vin som inhandlats till festtillfället i en frysbox på garageuppfarten.
30-åringens far fyllde 60 år och dessa två tillfällen uppmärksammades alltså denna septemberdag i ett klassiskt gardenparty. Jag kände ingen förutom Simon, men det gick ju lysande för gästerna var givetvis oerhört sympatiska människor.
Solen sken och alla var glada och en berusning steg sakta men säkert i sällskapet som halverades kl 18.00 då de äldre begav sig till annan plats till förmån för oss yngre förmågor. Rupert tog oss på husesyn i fyravåningsvillan och på vinden rymdes allt från modelljärnvägar till teaterrekvisita och dockor utan huvuden.
Tidsuppfattning: Skev. När festen pågått runt 11 timmar nådde den också sin peak. Värden föreslog att vi alla skulle ta på oss gummistövlar och vandra en kilometer rätt ut på en åker, för att se på en unik våg som kom in över floden just denna natt, just precis en specifik tid. Just där och då verkade detta mycket smart. Med sig hade han krigsfacklor som hittats i härvan på vinden, och iväg vandrade/famlade 20 festdeltagare ut i mörkret. Några "vilade" sig på vägen och missade spektaklet. Jag var i tid men missade spektaklet ändå för det var bra dimmigt, åtminstone i mina ögon. Facklans sken var rött, det minns jag, men någon våg såg jag inte röken av. Det gjorde inget, jag var så glad ändå. På vägen tillbaka vilade vi oss på asfalten. Det var sensommar, snart höst och jag hade haft en lycklig fin sommar. Detta låg jag och begrundade när jag stirrade upp i himlen försökte översätta stjärnbilder från svenska till engelska för Simon.
Dans: Hetsigt och utan stopp. Väl tillbaka i villan kom musiken igång och det bjöds på dödligt stark rom. Simon blev sjuk och tackade för sig. Med en smärre magåkomma låg han instängd resten av festen. Jag tyckte det mest rättvisa var att festa även för hans räkning, så jag konspirerade med några underbara flickor och vi styrde dansgolv i det vackra vardagsrummet. Trägolvet fick tåla många taktlösa danssteg under fyra timmars konstant dansande, där jag, utan problem, fick sköta musiken och därmed bara spelade svensk pop. Alla "sjöng" med till Håkan Hellström och säkert!
Fyllenivån: Extrem. Och utdragen.
Var man törstig fanns alltid ett halvdrucket vinglas inom en meters räckhåll. Jag hade Rachels flanellskjorta knuten på magen och snedtofs och vin i mungiporna men så ofantligt roligt. Framåt småtimmarna när vi dansat oss halvt invalido satt jag och Rachel på köksgolvet och åt med händerna av de efterätter som var kvar, och mumlade någonting om livets goda ting. Troligtvis. Dagen efter var samtliga toaletter upptagna samtidigt. Kanske var det maten som var dålig. Kanske omdömet.
Hemgång: Definitivt inte. Alla gästerna sov kvar i olika möbler och i märkliga ställningar. En kille somnade på en stol. Någon sov på gräsmattan och jag ponerade länge om han var död eller levande när jag såg honom från badrumsfönstret. När jag skulle gå och lägga mig runt 05.00 låg jag mest och skrattade åt hur länge jag varit vaken. Vaknade med ett huvud stort som Afrika, tre mosade hallon innanför tröjan, samt ett vinglas på sängbordet. Om törsten skulle slå till framåt morgonkvisten. Smart.
Sen glömde vi huvudvärken under stora vita fluffiga täcken hela dagen.
Nu är det söndag och jag har slösat bort tiden som pengar på impulsshopping. Helt ogenomtänkt och oanvändbart. Det är för litet eller för stort. För korta långa stunder av harmoni.
Hejdå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar