He war

Vet ni vad jag gör när jag borstar tänderna om nätterna?
Nej det vet ni inte och ni är inte så intresserade heller.
Jag ligger på rygg på min persiska matta och borstar till en hel låt av följande genialiska kvinna:



Då vet jag att jag lever. Och att jag borstar tillräckligt länge för att det ska vara ordentligt gjort.
Eller nej det där sista tar jag tillbaka. Det skiter jag faktiskt fullständigt i.

Idag deppade vi ihop på lunchen. Tre unga kvinns i sina bästa år som bara ser mörker framför sig en tisdag i december känns upplyftande som en film av kieslowski. Därför beslutade vi att ikväll blir är det middag hos mig. Med lite vin. Och så kan vi spy galla över våra riktiga problem i flera timmar och vara allmänt störigt gnälliga och förbannade. Kanske kommer någon vara lite ledsen men då tröstar vi och ljuger för henne och säger att allt blir bra.
Om någon känner för att delta, välkommen! Män är också välkomna men det sker på egen risk. Chansen finns att du kommer att få stå till svars för alla onda mäns handlingar på jorden och det kan bli aningens påfrestande för dig. Bara en liten varning.
Dyk gärna upp senare när vi druckit lite vin och våra aggressioner bytts ut till längtan och trängtan och få oss att glömma hur bittra vi just var. Ta med en kompis. Eller två.

Hejdå.