I-lands problem är också problem

Nu ska jag förtälja om den värsta dagen i Carolines liv.

Dagen började med att hon kom 40 minuter för sent till universitetet. Utan att ha ätit frukost rusade hon till Cafét för att fylla på energi i sin vintertrötta håglösa kropp. I ansiktet hade hon halsdukar och mössor, i händerna väskor och påsar och dator och fan och hans moster. Allt var tungt, ute var det mörkt och magen kurrade.
I all hast och kaos tappade hon givetvis sin smörgås i marken som resulterade i att hon högt och tydligt deklarerade sin vrede över detta, med det berömda uttrycket "Mutta"!!! Lite för högt för att vara i ett bibliotek. Med mycket möda fick hon upp smörgåsen från marken. Kvar var ett salladsblad och allt det goda hon sett fram emot att snaska i sig låg på golvet och hånskrattade.

Sedan följde 3 timmars påfrestande uppsatsskrivande där hon inte kom någonvart. Hennes för dagen glada och positiva kamrat störde henne så till den grad att en strypning hade varit på sin plats. En lapp på tröjan skavde i nacken hur hon än vände och vred på sig, och hon kände sig grå, trist och tung. Efter lunchen som flöt förbi relativt haveri-fritt upptäckte hon att hon fått ett tuggummi under skon.
Fruktansvärt.
En sekund senare, insåg hon, att hennes dricka läckt ut i hennes väska och allt var blött. Elsebeth Fog´s avhandling om livsformer såg ut som efter en färd i tvättmaskinen, arbetskläderna luktade unket och apelsin. Kanske det värsta hon någonsin varit med om. Med plågat ansikte tog hon sig ändå till jobbet, brände sig på ett ljus och svor i diskrummet åt allt och alla. Ingen förstod någonting sa hon, och det gjorde dom inte heller.

Den enda rimliga kvällssysslan efter en så påfrestande dag såg hon i en flaska vin. Iklädd mysbyxor och skrattandes åt andra människors olycka på hemsidan www.felsms.com sitter hon nu och försöker klämma ur en Thailandsresa av ett ex och sjunger att "ingenting är vettigt 03.30".

Det kunde varit jag. Eller du.

Själv har jag stora bryderier kring att jag bara har två fungerande batterier i hela min lägenhet, vilket betyder att jag måste byta hela tiden mellan TV-dosan, DVD-dosan, väggklockan, och andra VIKTIGA prylar som kräver batterier för att fungera ultimat.
OCH jag är förbannad på bristningsgränsen på att inga mataffärer har en särskild avdelning för singlar, ensamma människor, och sådana som inte äter så mycket. Jag är diskriminerad. Jag ska anmäla hela samhället till JämO, för att det är anpassat efter människor i par och andra falska ihopsyltade konstellationer.

Back to buisness.