80-talet, vart tog du vägen?

Berlinmuren föll för 20 år sedan idag. På dagen exakt. Det har alla som inte legat under en säng och darrat hela dagen förstått. Inte för att jag har gjort det, men det finns säkert någon som har det. Fy, tänk vad som pågår i andra lägenheter. Det vet vi inget om.

Hursomhelst fick jag ett infall att dra på Ebba Gröns gamla dänga från -82 "die mauer" med tanke på muren och fallet. Och jag fick lite bekväma rysningar på armen, när Joakim Thåströms röst skar de första tonerna.

Jag var i Berlin i våras. Jag tog den här bilden då. På lite mur och lite sol.

När jag var 14 år gammal och vi bilade till Italien med min familj hade jag en portabel CD-spelare. Den var silvrig och hade en anti-skak-funktion så man kunde springa med den.

Inte för att jag gjorde det särskilt ofta men den fanns, om jag skulle få för mig att springa genom livet redan då. Jag satt i baksätet och utanför susade Sverige, Danmark, Tyskland, Schweitz, Österrike och Italien förbi. Och jag lyssnade på band som Ebba Grön, Imperiet, Alanis Morisette, Patti Smith och Nirvana. Jag lyssnade och fantiserade om att få stå på scen och sjunga och spela om 800 grader och jag blev tårögd av hur Jocke Thåström suktade efter Susanne i Die mauer. Min mamma gillade Ebba Grön.

Jag hade jävligt bra musiksmak redan då, om jag får säga det själv. Undrar hur det kom sig. Troligen en kombination av pappas frenetiska fastbundenhet vid gamla original som Beatles, Springsteen, Cash och Dylan kombinerat med min moders proggiga idoler som "blå tåget" och "träd gräs och stenar".

Att lyssna på sådana gamla favoriter slungar mig tillbaka till fjällräven-ryggsäckar, trasiga jeans och flanell-skjortor i trånga grå korridorer på högstadiet. Längtan till rasten då man köpte en banana skids och satt och hängde vid fönstret och såg melankolisk ut och längtade bort och hem på samma gång. Ville verka svår och var hemligt förälskad och rädd och modig samtidigt. Darrande och sval och het. Tänk så stort allt verkade.

Och nu med. Så stort allt verkar.

Så stort så stort och här sitter man och glöms bort och glömmer bort i en liten stad i Sverige.

Och någon annanstans gömmer sig någon och darrar under sängen.

Och är så liten så liten.

hejdå hejdå hejdå.