Idag när jag vara på ICA blev jag så glad. Min lokala ICA handlare, han tänker utanför ramarna vill jag lova. På det lilla provsmakningsbordet, som är den delen av butiken jag är mest välbekant med, låg inte ost, korv, eller ananas som det brukar. Där låg en bukett blommor. Och en skylt stod uppställd; smaka gärna.
Ja, vad fan tänkte jag. Man ska väl prova allt. Så jag bet av en redig bit av en röd utslagen gerbera och tuggade. Sköljde ner med en pommac som troligtvis inte tillhörde provsmakningsutbudet men det var ingen som såg att jag tog den. Det var en angenäm blandning, inte alls så äckligt som det kanske låter. Jag vet att man inte får äta upp allt som står på provsmakningsbordet, men jag bet av tre kvistar till och gick omkring i butiken och knaprade medans jag funderade på vad jag skulle ha till middag. Sippade på pommacen gjorde jag med föresten. Hittade en skön solstol inne på chipasvdelningen där jag satte mig för att smälta min gröna diet, och vila lite i alla tankar. Såg från min låga höjd att det kommit ut en ny chipsort och förstod direkt vad jag skulle ha till middag.
Grabbade tag chipspåsen och sen grabbade jag tag i handlarn som kom ut från lagret och var alldeles rödflammig i ansiktet. Jag sa att blommorna var utsökta och frågade om han hade tips på någon bra sås. Det hade han inte. Han var rent av lite otrevlig faktiskt. Han kände nog på sig att jag uppfatattde honom som så, därför böjde han sig fram mot mig, nära och viskade i mitt öra :
"Förlåt om jag verkar lite stressad och otålig men det är så att jag har en affär med Gerd, kassörskan, och vi har just satt på varandra inne på lagret. Jag känner mig lite generad, för det vore fatalt om det kom fram. Vi är ju båda gifta. Och inte med varandra då. Så du får ursäkta. Jag kan se förbi pommacen du drack om du håller käften om det här"
Inte säljer jag mig så lätt.
Men för den här påsen chips och en burk ärtsoppa så ska jag nog knipa käft, sa jag och kände hur skönt det är med intriger så länge man själv inte är inblandad.
Handlaren nickade och sa att jag fick ta vad jag ville. Sen kom Gerd ut med håret på ända och en knapp mindre i skjortan. Jag log och njöt och tänkte på hur gott chipsen ska smaka. Gerd skyndade rosenröd till kassan och jag frågade handlaren tyst, var de hade satt på varandra.
"På en låda inlagda gurkor", svarade han trött.
"Kan jag få en burk inlagd gurka också, från lagret?"
"Du är ju sjuk!"
"Haha ja".
"Hejdå, jag ska hålla käften om gurkan och er lilla affär. Men tänk på lilla frugan. Hon kanske gillar gurka och imorgon sitter hon och knaprar ur en burk som är fylld av andlig älskog mellan dig och din hemliga älskarinna. Tänk på det du, handlare lilla".
När jag dansade förbi kassan blinkade jag till Gerd och viftade med Chipsen och ärtsoppan. Hon fattade att jag var köpt tror jag för hon sa inget om betalning. Sedan ropade någon på Gerd och frågade vem fan det var som hade brutit av kvistar på blombuketten han skulle ge till sin sjuka farmor.
"Det var jag" skrek jag högt och sa att de smakade utsökt. Kände ögon i ryggen och hakor till knäna bakom mig. Tillade högt att jag rekomenderade alla att köpa gurka på burk. Sa att den var utsökt i dag. Full av kärlek.
Sen gick jag hem och stekte chipsen i smör. Sköjde ner delikatessen med Pommac och det var fanimej den finaste söndagsmiddag jag ätit sedan jag sköt en älg förra hösten.
Jag vet vad ni tänker nu:
1. Hur i helvete fick hon upp kapsylen på pommacen!?
2. Blir man inte rysligt dålig i magen av att äta blommor?
Svar:
1. Jag öppnade den med ögat.
2. Det återstår att se. Som med allt annat.
Ja, livet är allt bra spännande.
Heppåer.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar