På TV slåss Brad Pitt i vältränad bringa med guldigt hår i pansardräkt för den grekiska äran. Lite klassisk manlig konservativt hedrande av mannen som man genom att dö hellre än att visa sig svag. Och nu sätter han på en hora också, bara för att han kan. Eller, för att filmen ska ha den ordningen att männen är modiga hjältar som slåss och blöder och svettas, medan kvinnorna är horor eller maktlösa bortgifta hustrur som bara ska vara. Inte i vägen. För så var det förr i tiden i antikens Grekland. Och på massa andra ställen också. Tur att man är Kvinna idag här och nu. Eller fan. Det är ju rätt svårt det med. Aldrig blir det bra.
Igår var det fest. Min lampa gick sönder för någon ramlade omkull hela byrån. Det gör inget. Jag ska snart härifrån ändå.
I fredags sa jag upp lägenheten. Det var ett svettigt ögonblick. Det är på riktigt nu. Inte på TV. Jag tycker det är tur. I TVn är människorna plastiga och konstiga och overkliga. Dom är inte som vi är. Jag föredrar nog att vara som jag är. TV klarar jag mig nog utan.
Hejdå.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar