Jag har varit på en föreläsning av Matthias Klum. Han är en världskänd naturfotograf. Oroa dig inte, jag visste heller inte vem han var förrens ikväll. Men han har tagit många fantasiska bilder som publicerats i National Geographic.
Kvällens höjdpunkt var när en i ställde en fråga:
- Vad har du för tips till mig som bara ha en simpel digitalkamera? Mina bilder blir aldrig särskilt bra
- Gör inte det du brukar göra om du inte är nöjd.
Jo. Så är det ju. Inte bara med fotograferande men med allt i livet.
Så nu ska jag göra om och göra rätt tills jag blir nöjd.
Börjar mitt projekt med att fotografera badrummet inifrån toaletten. Kommer bli fett.
När jag cyklade hem kände jag mig inspirerad och med Matthias ord i bakhuvuet, att allt egentligen är fantastiskt, beroende på hur man ser på det, såg jag hur fint det var. Gatlyktornas gula sken som reflekterades i den hala asfalten. Små små snöflingor som föll vågrätt emot mig. Fullmåne halvt täckt av dimmiga moln. Det var mestadels mörkt. Men det var också ljust. Beroende på var man stod. Jag stod under gatlyktan en stund och njöt av den pinande vinden och snön som smälte på min kind.
Nu ska jag se Bergmans "Scener ur ett äktenskap". En mörk film om att kärleken aldrig är beständig och som tydligen fick Skilsmässorna i Sverige att öka med rekordfart 1974. Så jävla muntert. Jag känner mig ivrig och nästan svettig inför det här.
Puss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar