söndag 22 november 2009

Whats my age again?

Jaha. Då var man tjugofem år rent tekniskt. Eller vad det heter. Skillnaden är påtaglig. Jag har rynkor runt ögonen och helskägg har tillkommit under natten. Att det går så fort, det trodde man inte.
Flera stycken, rentav riktigt många har hört av sig och sagt Grattis när jag fyllde år. Det är mycket trevligt. Jag kan inte låta bli att tänka på alla stackare som inte har någon som säger grattis. Kanske inte någon alls. Jag har det bra jag. En riktig guld-gruva av vänner och fina människor som bryr sig mer eller mindre.

I fredags såg jag på skavlan igen. Han hade en gäst som roade sig med att gå på begravningar dit inga andra gick. Jag blev rysligt uppjagad av den där mannen. Hur ensam är man då, om inte någon endaste en dykt upp på ens begravning. Hur vet man då, att man ens har levt?
jag åt också lussekatter i fredags och hade oväntat trevligt. oväntat.

I lördags var jag på julmarknad på liseberg med hela familjen. Det enda som var riktigt bra med det var att man fick provsmaka ostar, korvar, godis och annat gott. Och att Axel tyckte så mycket om julgransljusen och getterna.
Fyra renar hade släpats in på liseberg för att höja julstämningen bland barnfamiljer och andra hederliga och ohederliga besökare som kom dit för att få julkänsla. Stackars deprimerade malplacerade renar som får lida och bli utstirrade av julkåta människor. Allt för att vi ska få den där rätta julstämningen. Det, plus konstgjord snö och ännu en riktigt smörig flottig kristen julskiva av Carola eller Peter Jöback. Deras 80:e julskiva. Otroligt att Carola finner vägen till Betlehem VARJE jul. Kan ingen vara vänlig och tala om för henne att det brunnit i huvudet på henne?

Hursomhelst var lördagens fest till min vän Elins´s ära en riktig brakfest och succé.
När man får lov att köra hem folk runt fem-tiden, då vet man att festen var lyckad. jag åkte rullator och dansade till VM-94 låten. Jag tror jag gjorde det mesta för att inte bli äldre. Nu är det nämligen inte roligt längre, att bli äldre. Ungdomen är snart förbi och åka rullator känns ok när man är 24. Men inte 25.

Idag åt jag en plankstek som jag står mig på tills nästa födelsedag. Tack mamma!
och alla andra som var fina och glada och snälla mot mig idag. Den här födelsedagen klår med hästlängder min förra födelsedag. När jag fyllde 24 stod jag och grinade och deppade över brustna hjärtan och knivar i ryggen och annat som skaver och är allmänt störande. Idag var jag bara glad, lycklig och rätt så klar med, att det där med kärlek till pojkar, det är verkligen inte allt. Snarare en bisak. Så klok blev hon den tokan på ett år, och sen levde hon lycklig i alla sina dagar med sina små dammråttor!
Snipp snapp snopp. Vi lever på hopp. Ett!!

TJO!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar