måndag 16 november 2009

Viskningar och rop!

Jag har under aftonen tillbringat tid med mig själv i soffan och ytterligare en Bergmanfilm. Viskningar och rop. Filmen har alltid lockat mig med sin svindlande fina titel. Tre ord med så mycket mening. Filmen i sig var svår, djuplodande och mycket ångestfull. Jag känner mig tyngre till mods än innan.
Vad som dock gav mig en smula hopp och framkallade ett leende var att Bergman själv inte kom på på den briljanta titeln. Den hade han tagit ur en recension av ett Pianostycke av Mozart. Recensenten sade att de lugna partierna var som viskningar. Och de mer burdusa styckena som rop. Så är det. Ingen är någonsin uppfinnare av något nytt. Allt är brottsstycken av något annat. Den där recensenten borde vara stenrik föresten. Tack vare två ord.

Inatt drömde jag att jag satt i ett gigantiskt pappersflygplan. På pappret stod en text. Det var en text jag själv skrivit och vi var på väg rätt igenom ett fönster. Där skulle vi landa tills vi blev hittade och upp-plockade. Medan vi väntade läste jag texten och när jag vaknade visste jag precis vad min bror ska få i födelsedagspresent. Det är fint att drömma. Dag som natt.

Nu gör jag det. och nu. och nu. och nu. och nu...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar