Annars då? Jo tack. Vädret är lika muntert som svartvita bilder från Auschwitz minus döende männiksor. Eller förvisso, en del av de som går omkring på våra gator kan nog kategoriseras som levande döda. Fast i sina ekorrhjul med ögonbindel på sina oskyldiga blå vandrar de som demoner vidare till samma saker samma saker samma saker. Jag är väl likadan kanske. Med den lilla skillnaden att jag inte gör normala vuxensaker som fredagsmys, veckohandlingar och hemmagjorda blåbärspajer eller vad fan de nu gör. Säkert har några av dem en tortyrkammare i källaren. Jag vet inte vad jag gör. Ibland borstar jag tänderna på golvet för att få perspektiv på saker. Ibland äter jag flingor på mitt bord för att se annorlunda på diskhögen. Ibland äter jag kall mat för att komma ihåg hur god varm mat är. Ibland vänder jag huvudet nittio grader för att se vad man kan tänkas finna där. Och tänka sig. Jag fann en samling av Evert Taubes verser och ballader, som jag annars inte sett.
Evert Taube var en riktig mansgris och äventyrare. Det verkar ha varit kul att vara Evert. Segla runt på haven och svina sig lite och ägna sig åt hor (säkert). Skriva en och annan evig klassiker på temat kärlek och pengar och allt vad det var. Rida på hästar i Argentina och förälska sig i mörka skönheter. Ungefär som dagens musiker ungefär. Fast få av dem färdas väl till sjöss. Det bandet som turnerar på båt ska bli mina idoler. Så old school. Helst ska de vara sjukt snygga och kanske lite starka också. De ska inte ha något jävla crew som sköter båtfärden. Det är för lätt. En roddare kan de få ha som tar hand om intrumenten. T.ex. jag skulle kunna vara den roddaren. Jag tror jag hörde något om att Deportees skulle köpa ett fett skepp och turnera med. De sökte en liten näpen men vass tjej som kunde lite om båtar (men bara lite så de fortfarande är bäst) och som har grym musiksmak och gärna lugg. Det är mig de är ute efter men de ville nog bara spela lite svåra. Jag ska vänta ut dem den här veckan, sen ringer jag.
Känns skönt att veta vad jag ska göra i vår. Ibland har man flyt så att säga.
Mina framtida arbetsgivare. Sådärja.
Apropå musiker ska Sveriges största låtsasmusiker ha koncert på orten i veckan. Fars Vinterdäck (lars winnerbäck) ska återigen ta alla 30 +are och små emoflickor och töntiga kärlekspar med storm. Hans nya skivas titel tar allt jag någonsin hört och sett. Jag kan sätta en miljon på att han kom på den på fyllan efter att ha skickat sitt mest pretentiösa och felstavade fyllesms till någon gammal avdankad kärlek. "Tänk om jag ångrar mig. Och sen ångrar mig igen". Ja jävlar du lille Lasse. Så är livet. Och varje år kommer hösten och våren, tänka sig! Och varje år krossas hjärtan och folk sitter på tåg till Köpenhamn men om du ska skriva om det och vara så omåttligt populär, gör det med lite finess. Eller ännu bättre, sluta ge ut skivor med samma ackord, samma texter och samma ton. Jag ser igenom dig, du har bara kastat om litegrann och vips. Lurat folk med ditt dravvel.
Nej. Då föredrar jag Evert. Han var mångsidig. Och han tog vara på sin karriär och reste och svinade lite. Vad gör Lars? Åker till Polen för att få inspiration, klart skivan blir mörk som andra världskriget. Evert red på hästar. Lars går till psykologen och pratar om sina demoner. Get over it Lars. Öva axelryckningar. Sluta älta. Gör en skiva om växthuseffekten eller bordeller eller avståndet mellan tågstoppen i Norrland eller något annat oväntat så kommer jag på nästa koncert.Nej nog för nu. Jag ska ta mig hemåt och fortsätta öva axelryckningar. Kanske ska jag slå sönder något, det kan ju vara bra. Helst något av värde, och sen sitta och rycka axlarna och tänka att det inte var så farligt. Kanske en väsentlig korppsdel.
Hopp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar