Jag sitter på en buss mellan Åmål och Karlstad. Utanför är det svart som i en jävla bunker och jag funderar på om jag är i ett parallellt universum. Eventuellt på hur skönt det vore att hamna någon helt annanstans än Karlstad. Till och med Gullspång vore mer spännande. Kanske finns det ett motell där. Jag har aldrig bott på motell. Kings of Convenience sjunger för mig om "The power of not knowing" och jag har precis gjort något mycket omoget. Jag tog mitt tuggummi ur munnen och satte fast under buss-sätet. Jag har aldrig gjort det, och kände att det var dags. Som en finnig 13-åring på hockeyläger som vill imponera på polarna och befästa sin coolhet. Så gjordes det på min tid åtminstone.
Man kanske skulle börja spela hockey. Man får snygg stjärt. Och man får ett hockeykort av sig själv. Samlarkort man kan byta med lagkamraterna och ge bort till släkten i julklapp. Slipper man ju tänka på det också. Mitt julklapps-kit i år kunde vara; ett hockeykort av mig i full mundering och dödlig blick, en virkad grytlapp och ett luktsudd. Rosa.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag funderar mycket i samma banor du skriver om när jag kör mellan Göteborg och Karlstad. När man lämnat Karlstad och fram tills man når Götet så känns det lite som ett parallellt universum. Jag tror att det kallas Dalsland. Tänk om man någon gång fastnade i detta universum och inte hittade hem igen. Hemsk tanke.
SvaraRaderaFör övrigt tycker jag att din stjärt är helt ok. Du behöver inte börja spela hockey.
Kram
Dalsland är säkert ett jävla rövhål.
SvaraRaderaJag skulle fan gärna gå vilse i nåt slags parallelt universum. Tänk vad mycket spännande man kunde träffa på. Tack för stjärtkomplimangen. Jag kanske börjar spela ändå. Gillar tanken med mycket skydd på kroppen.
kram
Tanken med ett parallellt universum är spännande och ja, även jag skulle vilja uppleva ett (kanske inte Dalsland).
SvaraRaderaVem vet , jag kanske stöter på hockey proffset Lily där.