Smile or die

När jag trodde att jag visste vad mitt jobb som servitris gick ut på fick jag en käftsmäll av gud, eller en smekning beroende på hur man ser det. Jag tackade ja till att jobba som värdinna på en husvisning i ett mycket angenämt flärdfullt nybyggt område i karlstad. Jag tände ljus i kandelabrarna för att skapa stämning och stod och sken mot husköparna och förklarade med min mjukaste röst vad snittarna innehöll samt hällde upp vin, öl och annan förtäring i glasen. Utanför föll snön och skymde sjöutsikten i vitt flimmer. Vassen blev vit och trappan och marken och mäklarn satte på en skiva med Bo kaspers orkester. Han sa att det var radhusjazz. Innan husköparna kom var jag ensam i det vackra huset med sjöutsikt och snön utanför och Bo Kaspers och jag stod helt stilla mitt på det nybonade golvet och tänkte att här skulle jag kunna bo. Bo sjöng att "hon är så söt när hon sover" och jag tänkte på en som jag vet som är söt när han sover. Senare på kvällen när husköparna åkt hem och mäklarn blöd på ett glas vin och höjde volymen på radhusjazzen frågade jag vad ett hus kostar. 3, 5 miljoner. Han berättade att de sålt 50 hus. Innan de ens börjat bygga dem, hade de sålt 50 hus. För närheten till vattnet. Folk är kåta på vatten. Det är lite absurdt. Jag ska fanimej utnyttja allemansrätten till tusen istället och luffa omkring med mitt tält hela sommaren. Vakna vid vattnet helt jävla gratis och kunna dra när det kommer barnfamiljer och förstör med bajsblöjor och aftonbladet och torra konversationer om sina dilemman om middagsmat.

Sen när jag städat undan snittarna och ätit typ 50 stycken frågade mäklarn mig om jag ville följa med upp och se visningshuset, som var det enda som stod färdigt av alla de 90 de ska sälja. Jag följde med. Det var fint. Stort. Man kan bo fyra där. Han sa att han kanske skulle flytta in där. Jag sa att jag skulle kunna flytta in där om jag hade råd. Han sa att jag kunde bo i garderoben.
Han var snäll. Han frågade om jag ville jobba mer för firman. Stå och le och vara trevlig och skapa bra stämning, han sa att jag var utmärkt bra på det. Utmärkt. Jag borde ha blivit mäklare. Fan va hus jag hade sålt. Tyvär kunde jag inte jobba med honom denna helg eftersom jag ska till Örebro. Men kontakten ska inte tappas. Jag fiskar efter alla jobb jag kan få för att slippa lönnmörda. Sedan gav han mig två pavor rött vin, för det tyckte han att jag var värd och sen skjutsade han mig hem. Han var sympatisk.

Han sa att man kunde segla till Panama från vattnet därutanför. Jag rös lite och blev svettig. Visst är det långt men vetskapen om att möjligheten finns gör att jag aldrig skulle kunna bo sådär. Världen så nära och ändå så långt borta.

Jag sitter på bussen till Örebro. Det ska kusinträffas med barn och respektive. Och så jag. Jag som är både jag, barn och min respektive i ett. Jag är som ett kinderägg.
Trevlig Fredag folk.