- Skådespelerska. Jag är bra på att spela, ljuga (om oviktiga saker), prata och anta roller. Tror jag skulle kunna klara mig rätt bra. Tackar nej till Beck-filmer.
- Programledare- Le, presentera, ställa intressanta frågor. Helst kunskapskanalen. Definitivt inte nyhetsmorgon, då jag skulle vara en ytterst jävla dålig anställd som alltid kom lite för sent.
- Dansare- Gå på tå och utöva kroppsligt konstnärskap varje dag, alltid. Det faller på äta nyttigt, sova mycket och självdiciplin.
- Journalist- Skriva debattartiklar där jag med finess skyller allt på borgarna, analysera filmer, skriva biografier om artister och regissörer. Göra en Wallraff och gå undercover och bräcka samhällets småolagliga verksamheter som utnyttjar barn för egen vinning.
Så får det bli. Journalist ja.
Annars då? Jo, lördag natt, jag är vaken efter en angenäm kusinträff. Folk får barn. Snart kommer våra (inte mina då, jag har ju inga barn heller ingen potentiell far. Till mina potentiella barn då alltså) avkommor att sitta på kusinträffar och kolla på kort av oss. Fälla kommentarer om våra kläder, frisyrer och tapeter. Skratta åt våra ideal, våra glasögon och våra mobiltelefoner.
Apropå mobiltelefoner, har jag fan funderat på att sluta. Dels för det kostar skjortan varje månad, dels för att jag inte orkar vara ansträffbar hela tiden. Annat var de förr då man hade hemtelefon och telefonsvarare. Så var det upp till en själv att ringa upp om det var någon man ville prata med. Inga fler fylle-sms, inga telefonräkningar, ingen väntan på att någon speciell ska höra av sig. Förutom att jag kommer stå där tio i två och böna till någon stackars vän om att få låna telefonen och sedan fyra av ett sms i raketfart utan att läsa igenom och rättstava. Scenariot skulle kunna bli något i stil med:
01:47
hej.Det är jag du vet att jag inte hr nån tel nu,. men om du vill ha tag i mig kan di ringa hit. när som.helst. VBar är du? öl. Puss hejdå
Sen, ångest för sms ett. Då avfyrar jag sms två:
02.03
fan förslåt. Jag ska ju inte höra av mig jag vt. Men jag tänkte att vi kunde vara vönner nu.?
Inga buktankar här inte. Nu tar jag bussen hem hejdå hej.
Fortfarande inget svar. Sista sorgliga försöket till personlig upprättelse:
02.34
missade bussen. får jag sova hos dig? tar soffan, det är lugnt!
svar 02.37
Nej. Jag har flickvän nu. Hon skulle inte bli förtjust. Ta taxi. Varför hör du av dig när du avskaffat mobil och ska vara så satans alternativ?
02.39
skit i det. jag hamnade i en svacka. ska inte hända igen. Sov gott med fickvännen då.
inget svar.
03.01.
fan jag skiter väl i diog. din soffa är fett oskön. du med. ses aldrig mer
inget svar
03.50
fan. det här kommer du att få ångra.
Aj Aj Aj. Bäst att inte sluta med mobilen. Kommer leda till färre vänner och fler fatala missar.
Tur att jag ser rakt igenom mig själv.
Godnatt. Trevlig resa.
Jag minns den tiden då inte mobilen existerade. Jag tror att du var knappt född, i alla fall inte medveten om den stora världen där ute.
SvaraRaderaDå, under den mobilfria forntiden, gick det inte att få tag på folk när och hur som helst. Fan vad skönt. Man gjorde upp mötet långt innan och fick lita på att det funkade, vilket det oftast gjorde. Ibland saknar jag den tiden. Man kunde prata med varandra och andra utan att det började spela i någons ficka och ägaren till den spelande fickan helt enkelt är tvungen att svara. Patetiskt.
Puss o kram
screening frugan. bara att trycka på knappen som gör att skriket från telefonen försvinner och sen kan man ringa upp bäst man vill, om man vill! jag älskar den knappen!
SvaraRaderapuss o hej
screening alltså... Får jag fundera på. Så mycket nymodigheter nuförtiden.
SvaraRadera